Ceejvlas

Jag skulle sova. Jo, det var faktiskt tänkt att
jag skulle krypa ner under täcket & drömma
mig bort, men det känns omöjligt när det är
miljoner tankar som snurrar i huvudet.
Jag förstår inte varför jag måste tänka så
förbannat mycket.
Det finns inte svar på allt, men jag vill att
det ska vara klart & tydligt.
Jag hatar luddigt & diffusa svar, meningar, ord.
Själv är jag jävligt bra att tala i gåtor.
Men det hör inte till saken.
Vill jag säga något så gör jag det, eller så
skriver jag det.

Just nu i detta nu behöver jag kärlek.
Och det finns inte en chans på jorden att jag
får det. Och det finns inget som är mer
enerverande än att inte få sin dos när det
behövs som mest. Ungefär alltid.
Fast jag kan ju försöka intala mig själv att det
är bra att sakna också. Inte riktigt lika mycket
som jag måste sakna förstås. Det kan inte
vara speciellt hälsosamt.
Och jag kan inte tänka mig att en man har det
lika svårt. Dom är ju så satans macho.
Eller så är det bara jag som är helt ute & turnerar?
Jag är misstänksam.
Men Gud i London vad jag skulle betala dyrt för
en endaste liten puss.
Visst är jag söt som säger så? Och det är absolut
helt sant.
Det borde vara olagligt att bo så långt ifrån varandra
& det borde vara kriminellt att inte få kunna ses
precis när som helst.

Och så kommer någon jävel & säger att man inte ska
se problemen, man ska se lösningar.
Så varsågod & lös detta till mig då.
Jag bjuder på en fin middag isåfall. Tack tack.

Var jag ville komma med detta det vet jag inte?
Bara att det var ganska så omöjligt att sova om
jag inte fick skriva. För ikväll har jag ju ingen att
ligga nära inpå..

Puss älsk.
Du är fantastiskt fin.