Ceejvlas

Jag var tjurig igår. Riktigt tjurig.
Det var brist på mat & jag ber djupast om ursäkt.
Jag & min envishet. Det klär mig inte.

Hela huset är upp&nervänt.
Det blir lätt så med barn & män. Eller man, det är ju singular.
Men det ska jag inte göra något åt idag,
för jag har mycket att göra.
Vet inte vad jag ska klä mig i, för jag har
inte kommit loss.
Skorna är givna. För skor har jag så det räcker.
Resten av outfiten får väljas därefter.
Vi tar en runda till och jag bjuder.

Jag fejkade sjukdom för Sara.
Dock utan att lyckas, för jag är sämst på att ljuga.
Vi är i samma sits. Alltid kläder.
Ytligheter. För ytlighet är det folk faller för.
Jag föll för ett mongo.
Hans närvaro finns här nu, men inte senare.
Så nu vet jag hur han prioriterar!

Jag har biljetterna till Betnér nu. Det känns fint i hjärtat.
Nu sitter jag på hur mycket biljetter till allt möjligt
& jag hoppas att min förvirring lägger sig så att jag
inte tappar bort dom.

Nu ska jag snart lämna Ally till sin far med en bunte sedlar.
Hon ska åka karuseller så att hela hjärnan snurrar &
sen ska hon få åka till McDonalds, det hör ju inte till
vanligheterna.