Ceejvlas

Nu har jag tvingat mig igenom 4.5 timmar på jobbet
& här vågar jag inte ta smärtstillande så det är näst intill
olidligt nu. Jag ber till gudarna att det är bättre imorgon med
tanke på vad jag har att göra då. Morgonrutinerna är ju inte
det allra enklaste.
Men har jag klarat mig såhär länge så klarar jag mig dom timmarna
som återstår också. Det är inte likt mig att vara gnällig.
Ska jag gnälla ska jag minsann ha riktigt jävla ont.
Men som ni vet så stoppar det ju inte mig från att göra det jag ska göra.
Att slutföra det som jag har tagit på mig att göra.

Nu ska jag vänta på att den sista vill gå & lägga sig sen kan jag
försöka vila lite tills klockan är mitt i natten & jag måste upp igen.
Idag är varje minut för vila behövligt.
Jag hoppas på en lugn natt & så lite larm som möjligt.

Baby, vet du vad!? Jag saknar dig. Det har jag inte sagt sådär
tusen gånger här idag. Men det blir ju värre & värre.
Och jag trodde inte ens att det var möjligt.
Jag har en mänsklig sida igen & jag vill inget hellre än att vara
där du är. Hudnära. Och jag längtar & längtar efter dig.
Att du kunde få mig till sånt här borde du få medalj för.
För det hör inte till vanligheterna.
Puss Puss Puss baby!

Nu blir det lite tv & väntan