Ceejvlas

Jag kom på mig själv med att ta min första rast runt halv sex.
Det kändes inte okej. Jag är sliten som tusan fysiskt.
Kroppen kämpar emot mig, jag är lika förvirrad som ett helt
ålderdomshem med senildementa. Hur kul är det? Sådär va?
Men nu har jag gjort min helg. Jag har jobbat ungefär lika
många timmar som tre fjärdedelars vecka. Det känns just nu
överallt. Och jag längtar som ett litet barn på julafton till imorgon
kväll. Då stämplar jag ut ända fram till fredag morgon.
HALLELUJAH.
Jag har arbetat med inkompetenta människor utan någon
som helst intiativförmåga & med vikarier.
Men jag tycker till & med vikarierna gör ett bättre jobb.
Än dom som är nyanställda & teamledare.
Jag hade blivit en sjuhundrans bättre teamledare.
Men hon förstår ju inte ens innebörden av vad ett "team" är!

Jag kom hem runt halv tio ikväll. Sedan dess har jag suttit klistrad
med telefonen mot örat. Mina två älsklingar & min dagliga dos av
dom gör fantamej livet mycket finare.
Ja, ni vet ju vem ni är. Annars så är ni allt bra dumma.

Jag är nog dödens trött. Jösses vad jag knappt orkar hålla ögonen
öppna. Och jag ska faktiskt ta & lägga kudden tillrätta, krypa långt
in under mitt duntäcke, jag har redan raggisar på mig. Fy bubblan
vad det är kallt. Raggsockar & tröja betyder att det börjar bli vinter.


Baby. Låt tisdag komma nu.
Bara imorgon kvar. Sen ska jag minsann
aldrig låta det gå så länge igen.
Jag saknar dig, ditt negativa & tjuriga pucko!
♥♥♥