Ceejvlas

Jag har inte riktigt bestämt mig för hur dagen ska bli.
Det var inte roligt alls att ligga kvar ensam i sängen, inte
roligt någonstans. Jag hann verkligen inte få min dos som
jag verkligen behöver. Men jag kan inte sluta förundras över
hur förbannat fin han är. Jag vill bara nypa mig själv i armen
för att verkligen vakna upp & förstå att han faktiskt är på riktigt.
Jag vill ha honom lite mer för varje gång, jag vill tro på att han
också känner likadant.
Jag hade kunnat spendera dygnets alla timmar med honom &
ändå vilja ha mera. Det finns ingen gräns på hur mycket som
är tillräckligt. För jag kan inte få tillräckligt utav honom.
Han är faktiskt så bra att jag vill behålla honom länge länge.
Men för mig som inte tror på kärlek eller någon evighet känns det
lite nervöst att tänka så. Jag vågar inte tro att någonting blir
precis så perfekt.
Men jag vet att han är perfekt på många sätt. Han vet det nog inte själv,
men det är saker som kanske är självklara för andra, som aldrig varit
självklara för mig som gör honom så förbannat jävla underbar!

Han har nu också kommit på att han kan få mig jävligt obekväm
som igår när vi skulle handla.. Jag blev störtsugen på choklad &
vi tog en promenad ner till kvarterets butik.
Där jag dagligen handlar.. Och han börjar bryta.
Jag hatar folk som bryter, jag gillar inte coola utlänningar som är
högljudda & pratar slang.. Jag gillar nog inte utlänningar alls med
attityd & hela den tjofräsen.
Han stod där & bröt & pratade liet för högt. Jag ville nog mest bara slå
honom på käften & be honom hålla tyst, men han lyssnade såklart inte
på mig. Han tyckte det var skitroligt & jag visste inte var jag skulle ta vägen.
Folk ska inte tro att jag hänger med dåligt pratandes utlänningar...
Haha.. Men det är ju något att skratta åt. Jag vet att det kommer hända igen.
Jag ska nog allt ge igen. På något vis.

Det är därför han är så bra att tycka om. För han är ganska så störd.
Eller inte ganska. Han är mycket störd. Och jag kan inte låta bli att
skratta.. Och visst är det bra att ha hittat någon som inte ska vara så
jävla fin i kanten. Han är nog den bästa någonsin.
Utan att helgonförklara honom. Men det är många som inte kan vara sig själv.
Och där jag inte heller har kunnat vara det.

Jag minns inte vad jag sökte, men jag vet att jag försökte.
Jag fann ingenting på tusentals gator, men jag tror att man vet när man hittat hem.
När man fallit för något himmelskt.
Och hur som helst älskling så vill jag att den tiden vi har ska bli den
bästa någonsin.
Så när allt är slut kan jag leva på det resten av mitt liv.

Och redan nu saknar jag honom. Ja, jag faller lite mer hela tiden.
Det är inte likt mig. Inte så snabbt eller inte alls.
Han måste vara något riktigt speciellt!