Ceejvlas

Jag känner mig inte motiverad idag. Rastlöshet & förvirring.
Sju miljoner tankar.
Om allt & inget. Om hur jag ska kunna förbättras.
Ja, jag glömmer lite bort att leva. Jag dränker mig själv i jobb
för att slippa vissa saker. Verkligheten är inte alltid så verklig.
Ibland tänker jag för mycket, eller jag tänker för mycket jämt.
Det är analyseringar & jag försöker läsa svaren i andras ögon.
Men det är oftast tomt. Jag kan inte greppa vissa människor.
Det är för mycket lek istället för lite allvar.
Jag är nästan beroende av djupa diskussioner, jag vill ha åsikter
& inga svävande svar. Jag vill ha vitt på svart.
Om det ändå fanns någonting att säga.
Jag vill inte somna ovetandes.
Det är inte alltid kul att vara en tänkare.
Men vi lever inte länge nog för att rätta till allting som vi har gjort fel
eller det andra har gjort.
Ibland vill jag bara vara så mycket mer. Jag vill räcka till.
Det finns så mycket som jag redan har bevisat, men det duger inte
för mig. Jag ställer för mycket krav på mig själv att jag blir
helt snurrig i huvudet.
Jag vet inte om det beror på min dåtid? Att aldrig bli nöjd, att alltid
kämpa lite extra.
För jag har hört så många gånger att det inte duger.
Varför ska jag motbevisa alla? Jo, för några hade så fruktansvärt fel.

Jag är oberoende. Men jag vill kunna vara beroende.
Jag vill tro att jag kan ge någon något, jag vill betyda.
Men jag tar mig alltid loss.

Och nu ska jag faktiskt göra något vettigt & glömma att det
är åter till jobb imorgon. Jobbigt va?!

Det är så lätt att hålla käften, men svårare att säga som det är.