Ceejvlas

Ja, det var längesen jag mådde såhär dåligt.
Eller jag mår väl inte dåligt. Jag har ont.
Och jag hade plågat färdigt mig själv runt åtta imorse.
Då hade jag kallsvettats färdigt. Jag mådde sjukt illa
för att det gjorde så förbannat ont & dom där svimningskänslorna
kom med tätare mellanrum.
Jag gav upp min envishet & sjukade mig min sista timme.
Då var jag faktiskt jävligt nära att börja böla så ont jag hade.
Jag trodde inte att det fanns att man kunde ha så ont, det har
nog aldrig ens hänt mig. Klart att jag börjar fundera på om det
kan vara något annat?
Men just nu för tillfället så gör det inte lika ont & jag ska stanna
hemma från jobbet imorgon.
Det är kryss i taket, det borde jag nästan få nobelpris för.
För det händer aldrig. Jag plågar hellre mig själv så till den grad
att jag ändå jobbar.
Men det är ju sant det dom säger, att ingen tackar mig för det.

Dagen har varit precis så lugn som den ska. Jag orkar inte med
en massa stim. Jag har bara funnits till & gjort i princip ingenting.
Legat på mammas soffa, legat i sängen, handlat frukost & nu
väntas finbesöket!
Alyssa hon tjatar & tjatar. När kommer dom? När kommer dom?
Mina öron klarar snart inte fler När kommer dom?
Jag ska iallafall passa på att vila lite till. Jag blir så förbannat trött
av smärtan & jag är definitivt inte mig själv på långa vägar nu.
Jag tycker det är skamligt att ligga på soffan annars.