Ceejvlas

Jag börjar faktiskt bli ganska så bitter nu.
Det är inte roligt längre. Hur skulle jag veta hur det var
att behöva sakna någon, det har nog aldrig hänt att
det varit så sugit. För sugit är vad det är.
Det känns som ljusår emellan oss & jag hade lätt kunnat
ta ledigt enbart för att få lite mer tid.
Timmarna räcker inte till. Jag behöver fler minutrar på
dygnet för att hinna med att leva också.
Den onda jobbcirkeln är inte riktigt lika kul nu när det
finns någon som jag verkligen skulle vilja andas i samma
rum som. Jag har ingen lust att gå till jobbet på kvällen
när jag vet att jag kanske missar värdefulla sekundrar.
Och hela denna veckan har varit tragisk.
En röst i natten slår inte ihjäl saknad & önskan om lite
verklighet.
Älski. Jag behöver ju faktiskt dig. Vill vill vill vara alldeles
sådär nära, så nära det går & lite till.
Det är hopplöst nu, precis nu & imorgon & igår.
Så du vet hur jag känner. Och jag hade kunnat hålla på
& skriva i evigheter, men om jag sover nu så blir det snabbare
en annan dag & då får jag snart pussa på dig.




A- Du är absolut finast. För jag får lov att tycka det.