Tills då.

Så länge jag inte får höra värdefulla meningar
kommer jag inte heller att skriva mer.
Jag tänker inte förklara en enda känsla som jag har,
för jag spyr snart på mig själv.
Ibland är det bättre att tiga & envägskommunikation
är allt annat är rättvist.

Men det var skönt att ha löst det med E.
Vi är för stolta båda två & här har vi suttit
& trott att vi varit dåliga & att vänskap gått förlorad.
Men det är med dig det sjuka händer.
Det som aldrig annars skulle ske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0