Timmarna känns sextio minuter för långa

& jag ler
jag trodde jag hade tappat den förmågan
för längesen

tyst
säg inte ett ord
jag vill bo här
med kinden mot din panna
säg ingenting
jag vet att jag är dålig
att jag är rädd & kass
att andra slitit i mig & rivit bort delar
som borde finnas kvar
men du ger mig dom tillbaks

du har det lilla extra överallt.
Du är magiskt fin
men alldeles för mycket
inte här.

Det var alldeles för länge sen vi sågs
men när jag får se dig igen (då vi andas samma luft)
då ska jag förbruka alla extraminuter jag sparat.
(från då jag saknade dig som
mest, då när jag blundade så hårt att tiden stannade.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0