Ceejvlas

Det händer att jag ibland funderar på vissa saker
som egentligen inte ens är nödvändiga att tänka på.
Ibland så förstår jag inte ens mitt eget tankesätt.
Just i detta nu så känns det som om allting skulle kvitta.
Att allt är innehållslöst & jag är likgiltig inför saker som
jag borde vara glad över.
Det kommer en släng av sådana känslor emellanåt.
Jag blir samma iskalla människa som jag faktiskt har varit.
Jag rycker på axlarna & bryr mig inte nämnvärt över det.
Det känns inte heller som att någon annan skulle bry sig.
Vad skulle det spela för roll om jag gör något helt annat
& kan känna någon sorts tillfredställelse. För stunden möjligtvis.
Jag är trött på att jag tröttnar så fort. Jag vill komma framåt
& inte stå & stampa på samma jävla ställe hela tiden.
Jag vill ta saker till en helt ny nivå, men slentrianen kommer
fort in i bilden & då kommer den där paniken över mig.

Hur skulle det vara om jag gjorde annorlunda?
Och vad är det jag ska göra som dämpar den där paniken
över att hela tiden lämna saker bakom mig.
Hur ska jag kunna försöka förstå att det jag har faktiskt är bra.
Att det finns många andra som aldrig lyckas.
Men det är som om jag säger till mig själv att aldrig bli nöjd,
jag kan bättre, jag brukar få som jag vill & sen är det inte
längre roligt.
Det är kampen om att vinna som är det bästa, tydligen.
Jag vill tro på långvarighet, jag vill tro att det finns mer än
för stunden. Men jag tvivlar.
Jag tvivlar på att jag själv ska kunna behålla något som är
bra, för jag är ganska bra på att övertyga mig själv om att
det inte finns något som är tillräckligt.
Och jag är definitivt inte tillräcklig.
Jag kan vara ganska så ointresserad av att ens försöka när
jag väl kommer dit. När jag måste försöka.
Jag har hamnat där nu. Jag glömmer bort det fina i så mycket
för att jag inte känner någon motivation.
Varför ge något när jag vet att det inte finns något som heter
evighet.
Det är jäkligt dumt att ens tänka så som jag gör.

Jag känner bara att det finns så mycket mer att säga, men det
blir aldrig sagt. Finns det något speciellt i min värld?
Såklart det finns, jag kan räkna till många speciella saker men
frågan är om det hjälper mig??
Jag vill inte fortsätta i min slentrian, jag vill ha mer.
Gör mig nöjd, gör mig motiverad till att fortsätta vilja..



(Om fem minuter så hoppas jag på bättring, om en stund
vill jag också vara speciell.)