Ceejvlas

Det var sådär att jobba igår. Det är väl förbannat när
det kommer in nya folk som verkligen inte ger något.
Som ska komma in & förstöra stämningen totalt.
Hon har ändrat på våra scheman utan att ta hänsyn till oss.
Hon kan verkligen inte börja klockan sju för att hon har barn
som måste lämnas. Ja, vad trist för dig. Men det finns det andra
som också har.
Sen finns det ju en ensamstående mamma som jobbar röven av
sig & som börjar klockan sju utan att gnälla.
Ja, hon är ju jag. Jag tycker inte heller det är speciellt spännande
att börja sju. Fast man ska väl vara lite extra & ha lite mer
förmåner när man kommer in som teamledare. Äh fuck henne.

Kvällen blev ju bättre när min älskling stod & väntade på mig när
jag väl fick komma ut från jobbet. Ja, han är mycket bättre än
alla andra trots att han är en trött människa.
Vi lyxade till det med en romantisk middag, en väldigt sen sådan
för min del. Det blev en slabbig burgare! Jefla romantiskt va?
Eller inte, men när hungern har tagit över kroppen så skiter jag
mest i vilket. Mina matvanor har ju förbättrats drastiskt sedan jag
träffade honom. Haha, eller inte.
Han har haft en konstig inverkan på mig. Jag sover längre än längst
& äter köpemat varenda dag. Dock inte alltid burgare!
Vi slängde oss på soffan efter vår jätteromantiska middag & jag som
aldrig ser på film har ju inte ens sett Pirates of carribbiean så den ville
jag faktiskt se. Tills jag insåg att jag missat halva & det började komma
konstiga varelser, overkligt. Baby fick för sig att raka av sitt hår & jag tycker
förstås att han är lika fin för det. Han somnade & där fick jag ligga
& titta på film själv. Kul baby, kul!! Jag måste vara lika rolig att umgås
med som en påse skridskor. Eller så är han bara obotligt trött??
Det måste helt enkelt vara fel på mig, jag måste vara en tråkig människa.
Vi kanske ska prova att göra något? Spela yatzy eller virka dukar?
Det kanske skulle vara roligare?!

När vi väl vaknade så hade halva morgonen redan passerat.
Vad har hänt med mig? Man kan inte kliva upp halv elva.
Det fick bli en dusch & en sen frukost på stan.
Vi är otroligt aktiva!
Sen hämtade jag Alyssa hos sin far & han är ju lika sur som
en pisseblöt ylletröja.. Negativitet är minsann supertråkigt.
Men Alyssa var glad & det är ju alltid lika kul att få åka hem till
sin mamma som är knäpp i huvudet. Här får man iallafall leka
lite som man vill.
Baby körde hem & jag höll på att dö av ångest. Eller kanske inte dö,
men jag var inte färdig med honom! Det lär jag aldrig bli.
Han får gärna vara omkring jämt. För lite närhet kan ju faktiskt
få en att bli deprimerad. Men jag är inte deprimerad & kommer aldrig
bli för jag ska ta över honom fullt nu.
Han vet nog inte vad han har gett sig in i. Med mig dessutom.
Försöker han fly så kan han ju försöka!

Sara har precis varit här. Vi tog lite kaffe & snackade om allt som
vanligt. Jag älskar min Sara, hon förtjänar ju det bästa & det kommer
såklart att bli så. Det finns ju ingeting som inte Sara kan fixa.
Alyssa fick ont i öronen av vårt kackel så ett tag så fick vi vara tysta.
Det är ju nästintill omöjligt. Faktiskt.

Nu har jag borrat. Jag kan minsann allt. Nu har jag en lampa i hörnan.
Så nu får vi ju se hur det blir med lite belysning i vardagsrummet.
Spännande!
Jag ska nog fortsätta göra något nu. Mamma är ju inte anträffbar så
jag kan ju inte höra med henne om jag får lov att åka iväg ikväll.
Det skulle jag ju vilja. Men jag kan ju inte bara trolla bort Alyssa.
Grr.