Det känns sådär.
Jag vet inte om det är så roligt längre, det här.
Det klär mig liksom inte att jämt bara skriva om tråkigheter. Det känns inte som jag.
Men just nu är det jag. Jag är tråkig & blir inte direkt roligare ju närmre jag kommer allt det jobbiga.
Det kan inte finnas en själ i världen som orkar läsa. Möjligtvis de som vill gotta sig i andras tabbar?
Kanske jag fortsätter? Kanske inte?
Den dagen jag sitter med solen i ögonen & en paraplydrink i handen lovar jag att jag ska skriva.
Annars vet i fan om det är så roligt?
Mitt lív är ju fantastiskt mörkt just nu. Inte svart. Men lite sådär äckligt grått.
Och det är svårt nog som det är att vara bra på annat håll. Att vara mer än grå alltså.
Som att vara mamma & allt det där andra.....
Men vi får väl se hur länge jag håller mig härifrån?
Jeez Jo! Hade kunnat skriva en A4 om detta inlägg! Tror jag låter bli.
MEN låt ingen gotta sig i dina tabbar! Vad pratar du om? Du har gjort en tabbe, EN. Den tabben gav dig det finaste du har, ellerhur? Du är mest rätt, med väldigt lite tabbar förövrigt :).
