Ceejvlas

Jag fick precis ett samtal som jag har väntat på i två veckor. Jag har ringt några gånger & tjatat om ett nytt jobb.
Något som inte är så fysiskt tungt för mitt knä. Jag har varit ganska så nere efter att mitt knä blev kaputt.
För bara en stund sedan så ringde äntligen personalhandläggaren & jag ska dit på torsdag.
Eftersom jag inte tjänade tillräckligt bra i Lund, det ska vara lönsamt också för tusan.
Att bara gå runt & inte göra speciellt mycket ger mig ingenting, jag vill ha lite att göra på jobbet.
Dessutom fick jag ju inte mina anställningspapper förrän efter två veckor & då hade jag redan bestämt mig för att inte vara kvar, om inga försäkringar täcker så kan jag inte vara där.
Nu börjar det helt plötsligt lossna lite. Jag har grämt mig som in i helvete. Inte vetat hur jag ska göra.
Det jag gör bäst är ju att jobba. För shoppingens skull, för att kunna göra saker som kostar lite.
Jag är inte van vid att vara fattig. Jag är van vid att inte behöva tänka på vad det kostar. Jag bara lever!
Men det märks såklart nu efter sjukskrivning & grejer att livet inte är lika kul med mindre pengar.

Jag ska börja jobba igen, där jag tjänar bra med pengar eftersom jag jämt kommer att jobba då.
Då ska jag jobba ihop mina Bahamaspengar igen. Eller om det blir Bahamas det vet jag inte?
Varmt ska det iallafall vara. Och körkortet ska jag ta tag i, äntligen. Som jag har väntat.

Håll nu tummarna för mig på torsdag. Det ska bli så jävla skönt. Yippiyay!
Två bra samtal på två dagar, det är inte illa pinkat.

Det ska jag fira med att köpa något fint till mig själv. Får jag det?