Ceejvlas

Okej. Nu är jag tillbaka. Jag har varit riktigt usel på att skriva. Det är inte likt mig.
Men jag åkte ju till min älskipaijj i torsdags. Det är viktigare att få tid med honom faktiskt.
Every second counts.
Han var så väldigt påhittig & hade hemligheter för mig. Jag gillar inte att gå ovetandes & inte veta vad som ska hända så jag försökte luska ut var det var. Absolut ville jag inte fiska, var jag nu fick det ifrån?
Nog med tanke på ordet utflykt. Man gör inte utflykter. Tror jag.
Men iallafall så for vi till landet intill. Där jag faktiskt inte förstår ett enda ord. Såklart Danmark.
Han får ju faktiskt fem toast av fem för att han är så mysig.
Vi åkte till den där lekplatsen för vuxna barn & riktiga barn, fast utan barn. Bakken.
Förlåt för att jag vägrade häst & vagn.. Det kändes lite töntigt! Vi åkte spökhuset istället som nog faktiskt är för barn, men som skrämde skiten ur oss. Äckelspindlar & saker i håret. Läbbigt deluxe.
Och så blev det några vuxendrickor & karuseller som kittlade i magen & som nästintill gav mig nervsammanbrott.
Men kul var det. Och mysigt.
När dagen började närma sig sitt slut & kvällen inte var alldeles sen så var jag lika trött som en sömngångare.

Sen har helgen mest varit mys & ännu mera mys. Det går liksom inte att få nog.
När söndagen kom så gav det mig faktiskt lite ångest över att åka hem. Så jag gjorde inte det.
Det krävdes ju inte mycket övertalning heller för att få mig att stanna.
Kanske var det enda som gav mig lite ångest Alyssa.
Eftersom hon spenderade helgen hos sin pappa vars föräldrar skulle komma ner, men aldrig gjorde det.
Mitt mammahjärta vill verkligen inte att hon ska vara där. Och jag fick sota för det i måndags.

Vi hämtade henne på dagis i måndags & livet lekte & hon var superduperglad över att se oss.
Det grillades & lektes & cyklades. Tills det blev lite senare & hon började gråta för.. Ingenting ungefär & alltid likadant när något har hänt så får hon ont på alla möjliga & omöjliga ställen.
Men mest ont gjorde det i magen när hon var hos sin pappa. Hon vågade inte säga vad hon ville.
Hon fortsatte i vad jag tyckte var en oändlighet om vad som var fel där & jag kände bara vilken förbannat usel mamma jag är.
Här lämnar jag bort henne. Till hennes pappa & får tillbaka ett förstört barn & jag blir förstörd för att jag också ibland känner att jag måste vara barnledig. Det finns tamejfan inte något som gör mer ont i mig än att hon mår dåligt. När hon vägrar prata med honom i telefon.
När hon har ursäkter som halsont eller sätter sig i ett hörn med händerna för öronen & säger NEJ.
Där & då ville jag bara ge mig själv ett nackskott för att jag utsätter henne för det. För hennes egen pappa.
Visst låter det otroligt jävla dumt? Men snart är det dags för det som jag väntat på så länge.
Och det gör ont i min mage också för att jag ska tvingas sitta i samma rum som honom & hata mer än något annat, att jag ska behöva andas samma äckliga jävla luft som honom. För det kan inte vara hälsosamt alls.

Annars så har jag mest fullt upp. Jag gosar bebis & har saker att göra så att jag blir förvirrad.
Den där kalendern borde användas mer. Det är möten på möten & annat tjofräs som är nödvändigt.

Men mest saknar jag ju faktiskt min älskling nu. ♥