Ceejvlas

Den där snön som kom igår gjorde det förbannat kallt. Typ svinkallt. Och det är fantastiskt att vi ska behöva
dra på oss dessa förbannade vantar varenda morgon för att inte frysa till is. Så oerhört underbart.
Jag gillar inte alls kyla, och för att vara ärlig så är jag förbannat helvetiskt äckligt trött på det nu.
Det är så att jag drömmer om vita stränder & jag har nog aldrig längtat bort så mycket som jag gör nu.
Det kanske beror på lite annat också. På att mitt huvud ungefär exploderar av alla tankar & mitt huvud tänker många dåliga tankar varenda dag. Tänk att bara få stänga av, inte ha en jävla mobil som visar samma jävla namn på displayen i nittionio procent av alla samtal.

Vi hann med att lämna papper till flickorna uppe på tredje våningen innan vi traskade vidare till dagis.
Nu är det bara väntan som är det dryga. Men jag är ju faktiskt ganska så poppis & tänk som jag jobbade förut.
Inga problem att sätta mig på dygnet runt. Sju dagar av sju. Glömma lite sorger & vara aktiverad hela tiden.
Skulle behöva det nu. This sucks big time.

Om några timmar ska jag befinna mig på dagis igen för det sista utvecklingssamtalet. Det ska bli ganska så intressant att se vad de har att säga denna gången. Jag har aldrig hört något negativt.
Nu när hon är lite äldre så kanske hon har börjat visa lite mer känslor? Men jag vet inte? Precis som för mig så är ju dagis en fristad där man slipper tänka så mycket. Inte för att jag går på dagis, men jobbet var ju min.
På vägen dit imorse så gick hon & berättade hur Ellen hade dött. Ellen är eller var en hund, en gammal hund.
Hon förklarade hur hon hade varit ute & gått med henne när en kille hade kommit fram & knivhuggit henne.
Huggit av huvudet sa hon. Här pratar vi livlig fantasi. Men det känns ganska sjukt att höra.
Likaså att hon hade blivit ledsen om hennes pappa hade dödat så många människor som dog när de jävla habba-habbafolket flög rakt in i WTC. Hon är ganska besatt av döden just nu.
Jaja, vi får väl se vad dem säger.

Nu ska jag fantamej ha lite kaffe.