Ceejvlas

Jag ligger inne med värsta tröttheten nu. Jag känner mig verkligen helt off.
Jag har knappast gjort annat än att fundera på hur det ska sluta imorgon. Jag har shitloads med raseri.
Det finns liksom inte så mycket annat att tänka på just nu.
Jag har försökt att göra annat, men det har ändå slutat med att jag inte kunnat koncentrera mig.
Det där fina vädret försvann ju lika hastigt som det kom & det är frysigt, det kan bli så när det enda underhudsfettet jag har sitter i en eller två valkar på magen.
Det är tjock tröja & jag hade lätt kunnat dra på mig duntäcket också.
Min unga dam klär ju av sig så fort det är över fem plus ute, så jag vet i tusan om det är så kallt egentligen?

Hon säger att det ska bli rock'n'roll imorgon. Jag håller kanske inte riktigt med henne.
Nog för att hon ska få gå till skolan & vara där en hel timme, men jag kommer vara ur fokus deluxe.
För henne är det top notch att få träffa sina nya kompisar.
Hon är tamejtusan inte rädd för att vara den enda från hennes dagis som ska gå där.
Hon pratar ju med allt som har både två & fyra ben. Ja, hon hade säkert pratat med någon som hade femton också, hon är ju totalt orädd när det kommer till nya människor. Hon berättar historier som inte går av för hackor & imorgon kommer nog inte vara ett undantag. Hon kan konsten att prata i sönder öronen på en.
Jag förväntar mig att vara ensam förälder där. För man räknas väl inte som förälder om man inte finns med i bilden annars? När det enbart duger lite sådär emellanåt när lusten faller på? Eller vad fan vet jag?
Jag tycker inte det.
En förälder är någon som finns där natt som dag, som aldrig nekar till att ha sitt barn.

Jag tycker inte det är så rock'n'roll. Men det är ju bra att ha något att försöka skingra tankarna med sådär på morgonkvisten.
Och förut slog det mig att jag inte ens vet var mötet är någonstans. Ska jag gå fram till receptionen & säga vad jag ska göra där. Ska jag behöva skämmas ögonen ur mig & sjunka genom jorden sådär lagom snyggt?
Kommer jubelidioten sitta i samma rum & vänta? Kan jag få bli både blind & döv för att slippa hans närvaro?
Kan jag få ett samtal senare ikväll om att det inte längre finns någon att kämpa emot?! Snälla!
Skulle jag kunna få gå & kränga en laxplanka istället & ta en öl på någon uteservering?
Äsch, skitsamma det är väl bara att gå dit med inställningen att jag är så jävla mycket bättre.
Fy tusan vad jag ältar. Samma jävla sak hela förbannade tiden & jag är så trött på mig själv nu.
Riktigt trött & huvudet börjar dunka som ett jävla tonårsdisco. Men jag hoppas att någon annans huvud värker värre än mitt.

Nu ska jag försöka att göra något vettigt. Igen. Eller?