It kills me.

Det är en jobbig vecka. Alldeles för mycket som är på gång här. Väntan. Ännu värre.
Idag har jag mycket att fixa, alla dessa förbannade papper som ska fyllas i, kompletteras, skickas igen.
Jag har aldrig varit med om värre än detta sedan jag blev sjukskriven. Man har inte tid att vara sjuk.
För det kräver heltid att ordna. Och alla dessa kuktermer som man absolut inte förstår.
Det mesta har jag ordnat nu, jag var tvungen att ta en paus för det är frustrerande med feber.
Orken är obefintlig.
Jag känner mig rädd, nervös & exposed. Inför morgondagen. Men jag får ändå vänta på min dom.
Det ska tydligen duga med lokalbedövning, jag skulle behöva narkos. Jag är sjukt nära ett sammanbrott.
Av gråt. Fast det är såklart bättre att allt det dåliga kommer på en gång. Så jag kan andas ut senare.
Ingen kommer hålla min hand imorgon, så jag får försöka supporta mig själv så bra jag kan.

Jag berättade för dagis vad som pågår här. Fröken I sa -Oj. Ja, vad ska man säga.
Och jag kan knappt hålla god min. Det blir liksom för mycket när det kommer till att prata om det.
Jag ser att det även blivit för mycket för Alyssa. Hon är inte lyckligt omedveten om det, hon vet.
Och när alla envisas att jämt nämna dickhead blir det värre. Jag hatar det. Varför kan de inte bara låta bli?
Är det ett så hett samtalsämne att det jämt måste tas upp. Jag vill inte höra, jag försöker radera hans existens.
Kan inte ni bara låta mig göra det? Plåga mig gärna lite sådär extra.
Jag inser mitt största misstag någonsin, jag behöver inte få det kastat i ansiktet gång på gång.
Hur hade ni mått om jag jämt drog upp era misstag? Era förbannade misstag talas det aldrig om.
Är det bara jag som är så dålig som gjort några? Det har blivit alldeles för mycket.
Jag orkar inte mer. Låt honom bara sluta existera i mitt liv.
Iallafall så kommer jag att ordna samtal med dagis, även om hon inte kommer gå där i så många månader till.
Hon har så mycket ilska hon också. Det märks så tydligt när hon väl har varit hos honom.
Hon mår inte bra utav det. Såklart. Konstigt vore det annars. Hon börjar bli större.
Mer medveten om hur det egentligen ligger till. Och hör också hur andra pratar.
Det hade kanske varit en bra idé att skona henne ifrån allas diskussioner om dickhead.. ??

Det enda positiva idag är beskedet om hur mycket skatteåterbäring jag får. Så underbart skönt.
Så jävla bra! Och det är beviset på att jag varit arbetsnarkoman & ska bli det igen.
Fint skit helt enkelt.
YEY!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0