Ceejvlas

Hmm det var en lögn att vårdcentralen öppnade sju. Var har jag fått det ifrån?
Nej, dem har minsann öppettider som en annan butik. Vi är produkter som får vänta eller så får vi minsann bege oss till akuten om vi vill ha vård & där är kanske inte en öroninflammation/bihåleinflammation riktigt
högprioriterat. Så här sitter jag, kvidig & förbannad över att måste plågas ännu lite mer.
Det tar aldrig slut det här. Och panodil är ju som att trycka i sig lite godis, det gör liksom ingen skillnad.


Alyssa & jag tog oss en cykeltur vs promenad till dagis. Hon hittade ett stort hål i en gräsmatta som hon sa var en grav & så var hon tvungen att se om det låg någon däri. Det gjorde det inte till min förtjusning, så slapp vi att ha ett lik också i vår vardag. Om någon dog kunde man ju lägga ner personen där sa hon. Kan kan man förstås sa jag, men det är nog inte därför de grävt ett hål. Det är så mycket död & sådant nu. Hon ska spara alla mina presenter när jag dör, så hon har frågat ut mig vad jag har fått i present. Min blender är viktig, för den har jag fått utav älskipaijj. Roligt barn jag har!
Till mamma ska hon städa när hon har dött. Det är faktiskt snällt.
Men till dagis kom vi iallafall med nöd & näppe. Jag kunde inte direkt gå utan att kvida.
Alla steg smärtade i hela huvudet, men har jag gett mig fan på något så.

När jag kom hem igen hade låsmännen bytt mitt lås. Vad hände med våra nya dörrar vi skulle få?
Tur att jag hade den nya nyckeln med mig. Men jag kom på att jag skulle hämta saker hos mamma senare, det går ju inte så bra längre. För in kommer jag inte. Attans.
Jag måste verkligen hitta en ny lägenhet, för jag kräker här.

Halv elva ska jag vara hos en mesdoktor. Får jag inget botmedel ska jag minsann ställa till med lite liv i luckan.
Nu får det vara bra, nu räcker det.
Och tröttheten lär väl komma om en stund. Lagom tills det är dags att gå igen.
Med mitt pensionärskryp får jag gå minst fyrtiofem minuter innan.