Nu är jag faktiskt rädd på riktigt.

Det ena dåliga beskedet efter det andra.
Nu kommer jag vara dödens nervös innan jag får en kallelse.
Vem vill hålla mig i handen?
Men det är väl sant som det sägs att en olycka kommer sällan ensam.

Jag vill iallafall inte dö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0