skolan för stora liten & knäont
Det har inte blivit så fina uppdateringar idag. Det beror på att mitt internet inte vill som jag vill.
Jag har helt enkelt inte orkat lägga ner tid på det heller.
Idag har jag försökt att flytta de möblerna som inte är så tunga för att det ska vara färdigt när byggarna kommer på måndag morgon klockan sju. Jag flyttade bänken i hallen & sen så hade jag ont i mitt knä som tusan.
Fint jobbat Josefin! Men jag var iallafall duktig. Jag fick tränga in den i sovrummet & var jag ska göra av sakerna i garderoben vet jag inte?! Vilket jäkla projekt.
Det kommer inte heller finnas något vatten under måndagsförmiddagen & Alyssa blev helt ifrån sig.
Tänk om hon ville dricka vatten. Då går inte det.
Det där med att det är hur simpelt som helst att fylla vattenflaskor är inte något som finns i hennes huvud.
Och då kan vi inte heller duscha vilket är katastrof! Får inte jag duscha kommer jag att nästintill dö av äckel.
Jag tycker det är läskigt att inte duscha. Jag ser förstås inget positivt med denna renoveringen mer än att det kanske kommer att bli nästan bra efteråt. Dessutom måste jag ha hjälp med att flytta den stora garderoben.
Det känns som om det inte finns en enda jäkel som kan hjälpa mig. Men jag brukar ju reda ut det själv i vilket fall.
Att hälsa på på skolan gick alldeles utmärkt. Alyssa ville inte gå därifrån. Det var stor plats & det är samma lokaler som fritids. Superbra. Det var mest pojkar men det gör ju ingenting, det var säkert inte alla som var där & hälsade på heller. Men det kan ju vara ganska fint att få ett ansikte på de som ska ta hand om min stora flicka.
Alyssas gamla förskolelärare var också där, hennes son ska gå i samma klass. Spännande.
Hon beklagade vad som hade hänt oss & vi ryckte mest på axlarna & sa att vi hade det mycket bättre nu.
Hon berättade att hon hade hört det på omvägar & såklart är det så. Alla har hört.
Nu vill Alyssa hellre gå till skolan än att vara kvar på dagis. Jag tycker att det är lite vemodigt.
Så stor men ändå så liten. Jag tyckte också det verkade vara jättebra.
Och så får hon gå med sin gamla dagiskompis som bor mittemellan de två skolorna som ligger närmast.
Det är ju ganska så roligt det också!
Nu är jag supertrött av någon konstig anledning, jag som aldrig sover är trött. Hujeda mig.
Ögonen går åt olika håll & kroppen är rejält utmattad. Vad har jag gjort idag som tagit alla krafterna ur mig?.
Kanske lika bra att gå & lägga sig nu när jag ska upp tidigt imorgon.
För imorgon ska Alyssa med mamma & jag ska med Ann till MVC. Guu så spännande det ska bli.
Det var galet längesedan man var på sådant där jox. Jag har till & med glömt vad man gör där.
Senare på eftermiddagen ska jag ju åka in till citykliniken för att få en killerspruta i mitt ben.
Och ja, jag lär få använda mina kryckor imorgon.
Skulle jag väl ha behövt annars också men jag är ganska så fult slarvig & jag får mycket skäll för det.
Jag vill inte ha skäll.
Jag vill ha pussar & kramar. Och så vill jag att folk faktiskt tror mig när jag säger att jag har ont.
Jag har börjat märka av att folk inte tror mig längre. De som undrar hur man kan ha ont så länge?
Fråga min läkare, för jag vet inte? Antagligen för vävnader, muskler & knäskålen fått mycket stryk.
Men det är riktigt tråkigt att behöva försvara sig & egentligen så skiter jag i vad folk tror. Jag vet ju hur ont jag har.
Tack hej!
Jag har helt enkelt inte orkat lägga ner tid på det heller.
Idag har jag försökt att flytta de möblerna som inte är så tunga för att det ska vara färdigt när byggarna kommer på måndag morgon klockan sju. Jag flyttade bänken i hallen & sen så hade jag ont i mitt knä som tusan.
Fint jobbat Josefin! Men jag var iallafall duktig. Jag fick tränga in den i sovrummet & var jag ska göra av sakerna i garderoben vet jag inte?! Vilket jäkla projekt.
Det kommer inte heller finnas något vatten under måndagsförmiddagen & Alyssa blev helt ifrån sig.
Tänk om hon ville dricka vatten. Då går inte det.
Det där med att det är hur simpelt som helst att fylla vattenflaskor är inte något som finns i hennes huvud.
Och då kan vi inte heller duscha vilket är katastrof! Får inte jag duscha kommer jag att nästintill dö av äckel.
Jag tycker det är läskigt att inte duscha. Jag ser förstås inget positivt med denna renoveringen mer än att det kanske kommer att bli nästan bra efteråt. Dessutom måste jag ha hjälp med att flytta den stora garderoben.
Det känns som om det inte finns en enda jäkel som kan hjälpa mig. Men jag brukar ju reda ut det själv i vilket fall.
Att hälsa på på skolan gick alldeles utmärkt. Alyssa ville inte gå därifrån. Det var stor plats & det är samma lokaler som fritids. Superbra. Det var mest pojkar men det gör ju ingenting, det var säkert inte alla som var där & hälsade på heller. Men det kan ju vara ganska fint att få ett ansikte på de som ska ta hand om min stora flicka.
Alyssas gamla förskolelärare var också där, hennes son ska gå i samma klass. Spännande.
Hon beklagade vad som hade hänt oss & vi ryckte mest på axlarna & sa att vi hade det mycket bättre nu.
Hon berättade att hon hade hört det på omvägar & såklart är det så. Alla har hört.
Nu vill Alyssa hellre gå till skolan än att vara kvar på dagis. Jag tycker att det är lite vemodigt.
Så stor men ändå så liten. Jag tyckte också det verkade vara jättebra.
Och så får hon gå med sin gamla dagiskompis som bor mittemellan de två skolorna som ligger närmast.
Det är ju ganska så roligt det också!
Nu är jag supertrött av någon konstig anledning, jag som aldrig sover är trött. Hujeda mig.
Ögonen går åt olika håll & kroppen är rejält utmattad. Vad har jag gjort idag som tagit alla krafterna ur mig?.
Kanske lika bra att gå & lägga sig nu när jag ska upp tidigt imorgon.
För imorgon ska Alyssa med mamma & jag ska med Ann till MVC. Guu så spännande det ska bli.
Det var galet längesedan man var på sådant där jox. Jag har till & med glömt vad man gör där.
Senare på eftermiddagen ska jag ju åka in till citykliniken för att få en killerspruta i mitt ben.
Och ja, jag lär få använda mina kryckor imorgon.
Skulle jag väl ha behövt annars också men jag är ganska så fult slarvig & jag får mycket skäll för det.
Jag vill inte ha skäll.
Jag vill ha pussar & kramar. Och så vill jag att folk faktiskt tror mig när jag säger att jag har ont.
Jag har börjat märka av att folk inte tror mig längre. De som undrar hur man kan ha ont så länge?
Fråga min läkare, för jag vet inte? Antagligen för vävnader, muskler & knäskålen fått mycket stryk.
Men det är riktigt tråkigt att behöva försvara sig & egentligen så skiter jag i vad folk tror. Jag vet ju hur ont jag har.
Tack hej!
Kommentarer
Trackback