Hatdag
Jag har inte varit på humör alls idag. Det känns ganska så meningslöst just nu & det lär ju inte bli bättre på ett tag känns det som. Det där med att vara sjukskriven är ganska så jävla tråkigt. Och om jag inte dör av tristess snart så kolar jag väl vippen av något annat. Så uttråkad är jag.
Alyssa har inte heller varit på sitt bästa humör så vi har haft livliga diskussioner om något så löjligt som ett par mjukisbyxor som jag hade lagt bort för de var alldeles för små. Och eftersom hon tvärvägrar mjukis annars så gjorde det inget förrän idag. Hon blev skogstokig & jag var till slut tvungen att skicka in henne på rummet så som hon höll på. Galet. Den ljuva trotstiden är underbar & jag älskar att få all den skit som jag sedan får av hennes pappa. Hon är ju snabb med att ringa & gråta lite & säga att jag inte låter henne göra som hon vill.
Och det daltas lite & sägs att mamma är elak. Jag bugar & bockar djupast.
Ibland vill jag faktiskt bara packa hennes saker & flytta hem henne till hennes pappa så att han kanske någon gång förstår att det inte är gulligull hela tiden. Men vad vet han som har henne en gång i månaden kanske två.
Knappast mer & där är hon verkligen inte samma Alyssa som hon är hemma.
Vi fick papper ifrån skolan också. Så nästa torsdag ska Alyssa få gå & hälsa på där. Och jag får sådan ångest över det, för jag vet inte ens om vi kommer bo kvar här. Jag försöker hitta någon bra lägenhet men det ser inte sådär jätteljust ut precis just nu. Allt jag vet är att jag inte kommer bo kvar här. Men vi får väl gå till skolan & titta & senare får det bli som det blir.
Idag är bara en sådan där hatdag. Ingenting är okej. Och egentligen skulle det kanske vara bättre att få dra täcket över huvudet & sova bort hela dagen. Och det känns som om allting kvittar.
Det som jag vill göra kan jag inte göra, det som jag vill ha har jag inte. Jag är tamej tusan aldrig nöjd.
Imorgon är det väl bättre kanske?
Men jag funderar mycket på en viss sak nu. Om det ens är lönt? Jag tror inte att det blir så mycket mer än såhär.
Tråkigt men jag tror att det är sant. Jag kan liksom inte känna att det kommer gå längre. Det känns inte alls viktigt på något vis.
Texten. All denna text som jag bara älskar. Det är texten som gör låten.
Alyssa har inte heller varit på sitt bästa humör så vi har haft livliga diskussioner om något så löjligt som ett par mjukisbyxor som jag hade lagt bort för de var alldeles för små. Och eftersom hon tvärvägrar mjukis annars så gjorde det inget förrän idag. Hon blev skogstokig & jag var till slut tvungen att skicka in henne på rummet så som hon höll på. Galet. Den ljuva trotstiden är underbar & jag älskar att få all den skit som jag sedan får av hennes pappa. Hon är ju snabb med att ringa & gråta lite & säga att jag inte låter henne göra som hon vill.
Och det daltas lite & sägs att mamma är elak. Jag bugar & bockar djupast.
Ibland vill jag faktiskt bara packa hennes saker & flytta hem henne till hennes pappa så att han kanske någon gång förstår att det inte är gulligull hela tiden. Men vad vet han som har henne en gång i månaden kanske två.
Knappast mer & där är hon verkligen inte samma Alyssa som hon är hemma.
Vi fick papper ifrån skolan också. Så nästa torsdag ska Alyssa få gå & hälsa på där. Och jag får sådan ångest över det, för jag vet inte ens om vi kommer bo kvar här. Jag försöker hitta någon bra lägenhet men det ser inte sådär jätteljust ut precis just nu. Allt jag vet är att jag inte kommer bo kvar här. Men vi får väl gå till skolan & titta & senare får det bli som det blir.
Idag är bara en sådan där hatdag. Ingenting är okej. Och egentligen skulle det kanske vara bättre att få dra täcket över huvudet & sova bort hela dagen. Och det känns som om allting kvittar.
Det som jag vill göra kan jag inte göra, det som jag vill ha har jag inte. Jag är tamej tusan aldrig nöjd.
Imorgon är det väl bättre kanske?
Men jag funderar mycket på en viss sak nu. Om det ens är lönt? Jag tror inte att det blir så mycket mer än såhär.
Tråkigt men jag tror att det är sant. Jag kan liksom inte känna att det kommer gå längre. Det känns inte alls viktigt på något vis.
Texten. All denna text som jag bara älskar. Det är texten som gör låten.
Kommentarer
Trackback
