Vattkoppor & abstinens.

Såhär en måndag kväll så sitter jag & har ganska så tråkigt.
Det är sådär att sitta ensam efter att ha fått spendera mycket tid med min älskipaijj.
Jag får lätt abstinens nuförtiden & det är tröttsamt att vilja ha mycket mer än vad man har.
Det är ju så förbannat mysigt att sova bredvid honom & bara mysa. Attans vad jag saknar honom redan.
Faktiskt. Det är sant.

Helgen har spenderats med att rasta barn på busfabriken & höra på två skvallertanter om vad den andra har gjort. Den har varit snöig & lite osovig men ändå fem toast av fem eftersom den har spenderats med älsk.
Och så fick vi en extra dag eftersom tågen inte är direkt gjorda för ett sådant här väder.
Jag gillade inte tanken på att sitta på ett tåg i flera timmar & vänta någonstans mellan stationerna
med en uttråkad femåring som tröttnar på att det står stilla.
Inte heller tanken på att tågen blir inställda på mellanlandningen & att vi skulle behöva stå i råkyla utan trosor i brallan & behöva äta övergrillad korv på pressbyrån bland miljoner andra som väntar på att dessa förbannade tåg ska komma.
Men en extra dag gör ju ingenting för min del. All tid är ju värt mer än guld om jag ska uttrycka mig milt.
Och egentligen kunde jag ju hoppats på att det aldrig mer gick tåg så jag hade fått mys varje dag.
Fast det ska ju ganska mycket till för att det ska bli verklighet.
Och jag hade fått gå naken eftersom jag inte tar resväskan med kläder med mig när jag ska åka några mil.
Men hem kom vi idag, men inte med tåg för tågen var försenade. Såklart, det är vinter & alla ursäkter är tydligen giltiga. Så min älskade körde (ja, jag ska ta körkort så fort mitt knä är bra. Tack för den parentesen) & vi tog en sväng inom den snabbaste matkedjan av dem alla. Mcdonalds. Och vi landade här hemma en stund & hade jag varit stark hade jag kidnappat honom & bundit fast honom i sängen & behållt honom.
Barnen hade jag skickat in på rummet & låtit härja som de velat. Bara för att liksom.
För det är lite ångest att komma hem. Här är det bara dåligt & mitt humör sjunker ganska så drastiskt när jag tänker på att jag måste sitta här ensam hur länge som helst. Och på allt det där dåliga som faktiskt är nu.
Men det är väl bara att ta tag i sakerna så att det löser sig? Lättare sagt än gjort när jag inte vet var jag ska börja egentligen.
Är det inte någon som kan ge mig ett icke-fysiskt arbete? För det är pengar jag behöver. Sparpengar är inte längre sparpengar & jag ser hur Bahamas försvinner längre & längre bort. Det blir inga paraplydrinkar på ett tag, inget solande på en kritvit sandstrand heller. Jag som satsade på det i år. Nu har jag knappt ens sikte på något utanför Sverige. Möjligtvis en simtur till Danmark. Ge mig bara ett förbannat jobb. Jag är inte kräsen.
Och jag jobbar hårt, så hårt att jag nästan bor på jobbet. Det är sant som fan.
För det där med fysiskt arbete & ett dödligt smärtsamt knä går inte riktigt ihop.

Annars är det bra. Förutom allt som är dåligt då. Och det finns mycket dåligt. För det är lättast att se det som är dåligt. Det finns bra saker också. Men de bra sakerna är de saker som oftast tar slut alldeles för fort & som jag måste vänta länge på innan de kommer tillbaka. Det är sant att jag har en viss förmåga att vara löjligt negativ, men så länge ingen säger emot så är jag det.

Alyssa har sina vattkoppor. Nu ikväll så har jag hittat en under foten & en på bröstkorgen. Yey, det är sant att hon har drabbats av det som jag trodde att hon fått för två veckor sedan. Men hon har inte varit direkt påverkad.
Hon har varit duktig & inte kliat. Lite på den vid tinningen & den under foten men annars så är det inte direkt synligt. Hon ser inte ut som en prickig korv som jag egentligen tycker skulle varit ganska så jättegulligt, men för hennes egen skull är det ju bra. Det blir inga prickiga foton iallafall, lite tråkigt.

Nu ska jag nog gå & lägga mig ensam i min alldeles för stora säng. Jag är sur som ett litet barn & vill mest sitta i ett hörn med hingelipp & armarna i kors & tjura för att jag inte får ha min älski bredvid. Ska jag klia kudden ikväll eller? Jag får väl pussa kudden godnatt också.
Det lär blir en ganska så vaken natt eftersom jag har ont i mitt knä ändå, så jag ska nog överleva natten.
Med abstinens.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0