Långt upp i ingenstans.

Det går bra för Alyssa att sova i sin egen säng, fram tills klockan är fyra ungefär.
Det är då hon kommer in för att lägga sig en centimeter ifrån mig & börja gnissla tänder direkt.
Fantastiskt underbart att höra på, eller kanske inte. Jag vaknar ju redan av att hon ligger i sin säng & gnisslar.
Så inatt har det varit ungefär lika vaket som igår natt. Det är på något sätt tur att jag är sjukskriven så att
jag ändå kan snooza lite som jag själv vill. En halvtimme hit eller dit spelar ju inte så stor roll.
Runt kvart över sex halv sju hörde jag bara -Mamma, mamma vill du se en sak?
Klart att jag vill se något spännande så dags på dygnet. Hon hade dragit ut sin extremt lösa tand.
Den hängde ju där i munnen & såg läskig ut. Hon var överlycklig för att den äntligen var ute.
Dessutom hade ju mormor sagt att hon kommer tappa den på mormors födelsedag & den tanten hade kunnat
bli spådam för att Alyssa trodde ju att det berodde på att mormor sa så igår.
Så nu ska Tingeling komma med pengar. Jag ska bara komma ihåg det också.
För det är viktigt att det just är Tingeling.



Jag har fixat & trixat här idag. Men mest av allt så är jag trött.
Igår kväll fick jag riktigt ont i mitt knä. Det är galet hur snabbt man glömmer hur ont vissa saker
verkligen har gjort & jag trodde att jag skulle dö av onthet. Jag fick trycka i mig lite extra tabletter
men det gick inte över för det. Det satte sig bara i huvudet & jag orkade inte trotsa tröttheten.
Så det sitter i idag. Men jag har ju lovat att göra både det ena & det andra idag så det får jag ju göra.

Jag har ringt & bokat tid för att ta ut min spiral också. Det skulle varit gjort för ett tag sedan.
Men jag är rädd. Det är ju inte direkt så att det är roligt att fläka upp benen & låta någon rota
där inne i heligheten, det är ganska så genant.
Hon som bokade tiden till mig undrade om jag ville sätta in en ny. Jag tackade artigt nej för jag vet
att det gör ont. Inte så länge, men kan jag undvika smärta nuförtiden så gör jag gärna det.
Jag sa att jag ville ha något annat. Något bra. Gärna en spruta i röven med jämna mellanrum, för jag visar
hellre röven än snippan. Det känns inte okej att ha en massa konstiga verktyg i snippan, långt upp i ingenstans. Hon undrade varför jag skulle ta ut den. För att jag har haft den i fem år såklart.
Annars skulle jag väl inte ta ut den? Men det kanske är rena rutinfrågor? Vad vet jag.
Jag är rädd så jag får ta Ann med mig. Inte för att hon kan hålla mig i handen under tiden, för hon ska ju inte behöva se vad hon själv ska gå igenom senare. Men mest för att det blir lite lättare att gå dit då.


Nej, nu ska jag göra det jag måste göra. Tröttsamt att vara så trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0