Ceejvlas

Jag vaknade & klev upp efter en alldeles för
lång snoozning. Snacka om att komma ur sina
rutiner fort. När jag väl hade kommit upp så blev
jag förbannat yr & alldeles kallsvettig.
Hujeda mig vad oskönt det är. Det var så illa att
jag var tvungen att sätta mig ner & den här dagen
har jag ju mycket att göra. Så mycket samtal som
ska ringas. Jag är van vid de flesta biverkningarna men
några är tamejtusan värre än andra.
Eller så är det för att jag nu helt plötsligt ska sluta med
mina smärtstillande. Rakt av. Inget trappa ned eller gulligull
här inte. Pangpå direkt. Hejdå, arrividerci, och så får
jag inte fler sådana utskrivna. För ont. Nej, det kan jag ju inte ha.
Det visar ju inga inre skador. Det är bara knäskålen
som hoppar fel & orsakar vad jag påstår vara en enorm smärta.
Bilderna visar något som jag aldrig själv fått se så hur ska jag veta?
Någon vill mig ont & ont ska förgås med ont det lovar jag.

Jag fick inte så mycket klarhet i saker igår, så när sjukgymnasten
frågade hur det gick så ryckte jag mest på axlarna & svarade att
jag inte blev direkt klokare, då de bara sa att nu är undersökningen
färdig, du kan ta på dig byxorna & sedan gick dem.
Hon letade upp svaret från min MR & en bra sak var ju iallafall att inte
ens mitt ledbrosk hade blivit nött. Hon sa att man brukar se anmärkningar
redan i tjugoårsåldern, så på det viset är jag ju förbannat frisk.
Jag kommer inte få atros så screw you.
Inte ens en liten anmärkning. Så what the hell.
Hon har fortfarande sin teori & jag ska träna träna träna. Hur allt skit har
uppstått kunde hon inte svara på. Hur ont det än gör så ska jag träna.
Hon är iallafall ganska så hjälpsam & förstående & vet att det gör
jävligt ont trots att jag inte fått någon diagnos.
Jag får helt enkelt lida lite.
Hon skulle ringa min läkare & se till så att jag fick smärtstillande &
för att hon inte tyckte jag kunde börja jobba så som jag förut har jobbat.
Utan börja lite lugnt. I don't give a shit.
Jag har försökt få tag på min läkare men efter tjugo minuters väntetid så
gav jag upp. Då var det bara tolv före mig, jag hade nog suttit med strålning
i örat ännu. Jag får ringa senare.

Jag fortsatte mitt ringande. Försäkringskassan borde satsa lite mer
på att utbilda sin personal att vara trevlig. För hur i helvete ska jag kunna
veta vissa saker, när de för det första skriver så förbannat luddigt & har
riktigt uselt med information. Har dem hittat alla surfittor som finns i detta
mellanmjölkslandet eller har dem bara inte fått på länge?
Om ni hade slutat ta så många kafferaster så hade ni kanske jobbat lite snabbare
& fått lite fler nöjda människor. Nu är ju inte fallet så tyvärr så jag ska
minsann vara lika äckligt otrevlig tillbaka. Vad ska ni göra?!
Dra in mina sjukhorkronor jag får?.. Om jag någonsin får dem?!

Sedan har jag ringt & ringt. Det där med att jag var sent ute var alldeles
förträffligt fel. Jag var nog snarare ganska tidigt ute.
Det hela drar ju inte igång förrän till hösten. 
Det innebär att jag har lite mer tid på mig att rafsa ihop allt som behövs.
För ja, jag tror faktiskt att jag har bestämt mig.
Jag har velat göra detta i två år. Jag har bara inte haft motivationen till det.
Men nu är det väl ganska lägligt? Om det sedan passar mig vet jag inte?
Fast då har jag ju iallafall mer utbildning. 
Det svåra är vilken av de två jag ska välja? Jag vill ju kunna jobba under
tiden. Distans eller bunden?. Ja, det får jag reda på imorgon.