Ceejvlas

Tjofadderittan vad det har snöat. Jag har god lust att göra bomben rakt ner i snödrivorna i trädgården.
Allt snöande tvingar mig till att skotta imorgon om vi ska slippa få snö ner i uggsen.
Det innebär mest problem för min del. Benarbete. Här handlar det inte om barnarbete.
Här handlar det om att jag måste använda mina ben. För man ska ju använda benen, inte ryggen har jag
fått lära mig. Strunt samma. Det är ingen som behöver komma in till mig, jag behöver inte gå ut.
Tror jag? Jo, jag måste ju se till att handla mat för jag har återfått min aptit & jag äter mer än vad en
gnu tuggar torrt gräs på savannen om dagarna.
Konstant hungrig är jag. Det börjar likna mitt gamla jag. Då jag åt minst sex gånger om dagen.
Nu äter jag nog fler. Iallafall denna veckan har varit katastrofal.

Annars är det väl mysigt med snö? Fast jag ser ju hellre att jag får ligga på en glassig sandstrand på
Bahamas med en drink i handen under en palm & helst med min förbannat snygga älskii också.
Och så jävla självklart med ett knä som inte tar död på mig.
Det är lite tröttsamt med snö nu. Så drömma får jag göra.

Jag har ätit depottabletter så att det nästan står ut ur öronen på mig & ändå så känns det som om
någon har kört över benet & sedan står med sin jätte rambokniv & hugger mig.
Eftersom det är emotionell smärta så hjälper nog inte tabletterna ändå. Fortfarande tycker jag det är ganska
udda att ha emotionell smärta i ett knä. Men vad fan vet jag? Jag är tydligen inte så modern att jag har
fått lära mig sådana saker på min utbildning. Men då ser jag hellre att jag har ont i mitt knä än i mitt hjärta.
Det hade känts lite mer livshotande faktiskt.

Nu ska jag se sådana där deperata hemmafruar. En sådan som jag aldrig kommer bli.