Ceejvlas

Söndag kväll. Helgerna går alltid mycket fortare än vad resten av dagarna gör.
Jag har lyckats att få riktigt ont igen & allt jag vågar mig på nu är panodil.
Det hjälper ungefär lika mycket som ett sockerpiller. Trist.

Annars har det varit en mysig helg. Jag hade ju en tanke om att låsa in
mig själv hela helgen för att jag mest velat dö av smärta.
Hela fredagen var jag i upplösningstillstånd. Näst intill galen utan att överdriva.
Älsk vet hur han ska rädda liv. Jag orkade iallafall ta mig igenom helgen utan att
tjura alldeles för mycket & utan att gråta av uppgivenhet & onthet.
Och när helgen nu närmar sig sitt slut så saknar jag mest.
Jag kan faktiskt inte få nog utav honom. Och jag vet att jag har varit ganska så otrevlig.
Förlåt.

Nu ikväll har jag fått spendera lite tid hos mamma för att inte dö av tristess.
För att slippa tänka på allt jag måste ordna nu när veckan närmar sig måndag igen.
Vi tittade på "I en annan del av köping" & jag kan faktiskt inte låta bli att skratta.
Och Linda sa en ganska bra sak. -Man får inte glömma pussarna, inte ens på söndagarna.
Men Tobbe är den som är roligast. Han svär ju mycket mer än vad jag gör.

Imorgon är det dags för sjukgymnasten igen. Och jag har redan ångest över det.
Jag vet att det inte kommer att gå bra. Jag vill inte ha mer ont.
Det är plågsamt & det gör allting så mycket värre än vad det hjälper just nu.
Synd bara att ingen förstår det.
Jag måste ringa min läkare också. Det är inte så mycket roligare, för han är ungefär lika smart som en sillburk.
Och det där med att jag måste stå på mig hjälper tydligen inte.
Vissa är bara så inkompetenta att det är sjukt.
Jag ska ringa runt & höra om det finns lediga lägenheter & om det finns möjligheter till ett snabbt byte.
Antagligen får jag ju byta ner mig ganska så rejält, men det är smällar som jag måste ta.
Allting ger mig bara lite mer ångest. 

Nu ska jag försöka att inte tänka så mycket på allt skit.
Jag ska försöka stänga av hjärnan som jag ändå har lyckats med ganska bra denna helgen.