Ceejvlas

Shit, klockan är hur mycket som helst nu.
Jag kan ju lugnt påstå att tabletterna jag fick utskrivet
igår får en att falla i koma. Nästan iallafall.
Jag blev riktigt förbaskat trött efter att jag hade suttit i
telefonkö i nästan fyrtiofem minuter för ett samtal som
tog max trettio sekunder. Men jag gick iväg en stund &
fixade lite. Efteråt så var jag bara tvungen att lägga mig
en stund. Eller tydligen så blev det två timmar.
Det hör inte till vanligheterna att jag är trött på eftermiddagen,
inte så som idag. Jag förstår mig inte på folk som kan
lägga sig ner & sova på eftermiddagen. Det är nästintill
stört omöjligt för mig annars, nu förstår jag bättre.
Det går inte att ignorera tröttheten & ögonen kan inte hållas öppna.

Nu sådär runt kvart i fem så ringer iallafall min läkare.
Det var precis innan han slutade säkert. Upptagen man den där Bengan.
Så några samtal som jag verkligen hade behövt ringa får jag
ta imorgon istället, det förstör liksom min planering.
Men jag behöver inte jobba mycket. Det är inte bra att börja direkt
med tunga lyft & grejer. En vecka i taget. Han gillar att ta en
vecka i taget den där Bengan. Det måste vara hans livsmotto.
"En vecka i taget". Jobba gärna med kryckor. Det blir ett top notch
projekt för mig att lösa. Jag får låtsas att jag inte har ont.

Nu ska jag göra något åt mina aggressioner.
Tydligen finns det någon som inte kan göra ett skit själv.
Åhhh, jag skulle kunna ge den meningslösa människan ett nackskott.
Ja, så är det! Shitloads med kul hade det varit.
Skaffa ett förbannat äckligt eget liv. Lönt att förstöra mina dagar?
Ynkliga sate.
Hur många gånger ska jag behöva upprepa mig för att personen
ska fatta? Hur jävla trög får man bli?
Dags att byta nummer igen kanske?. För aldrig får jag vara ifred.