I brist på ord.












Mer kommer när jag fått lite mat, just nu
orkar jag minsann inte ens tänka.
Mer än på att jag saknar älski.
Sådär mycket att det är jobbigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0