Ceejvlas

Nu är det snart dags att bege sig mot sjukhuset.
Läskigt som sjuttsingen.
Jag hade inte läst kallelsen ordentligt & hade missat
både det ena & det andra. Som att jag fick ha med
mig egen cd-skiva. Är det för lite hemkänsla där inne
i tuben eller?.. Och att jag ska få kontrast.
Det är tamej tusan bland det äckligaste som finns.
Jag hoppas innerligt att jag slipper det, men sådan
tur har väl inte jag? Känslan av kontrast är oförklarbar.
Jag får inte ha någon metall alls i kroppen, så det blir
ut med allt titan & så är jag tvungen att berätta att jag
har tatueringar. Jag har sjukt många & jag undrar vad
det har med saken att göra? Bläcket?
Smink är uteslutet & jag ska alltså se ut som om någon
just grävt upp mig ur graven. Genom hela sjukhuset.
Jag fuskade med puder, det går att gnugga bort precis innan.
Jag börjar bli nervig nu. Hur kul är det?
Det kommer nog att gå bra.

Nej nu ska jag väcka den sovande mannen så att han
hinner bli klar i tid. Helst av allt skulle jag vilja lägga mig
bredvid honom & fortsätta sova. En varm säng skulle
jag kunna ge en hundring för.

Wish me luck!