Ceejvlas

Jag vaknade nog innan mobilen började larma så in i helvete. Varför vet jag inte?
Det har nog inte hänt på väldigt länge eftersom mina nätter oftast är vakna.
Oftast så somnar jag inte förrän det börjar bli morgon.
Det första som känns är ju mitt jävla ben & jag får nästan lite panik över att veta
att jag måste dras med smärtan resten av dagen.
Det är sinnessjukt. Det är sådant som tär på en.
Jag trodde inte att det skulle göra en sådan skada på mig som person.
De som måste stå ut med sådant här i flera år & fortfarande orkar är minsann bättre än mig.
De som måste slåss för sin rätt & sin onthet får nog mer respekt av mig nu än vad de fick förut.
Det går nog inte att förstå någonting som man själv inte känt.
I see that now. Och jag som hade MVG i alla sådana där skitämnen om förståelse & hela fadderittan.

I alla fall så gav jag mig fan på att gå till den där sjukgymnasten som enligt alla
läkare & hela förbannade allmänvården ska hjälpa mig. Jag kommer bli bra om ett halvår eller så.
Under tiden ska jag jobba halvtid & med andra ord släpa benet efter mig & torka röv med kryckorna.
Hon hjälper mig bara till att få mycket mer ont, genom att ge mig störda övningar som känns som
om jag kommit till helvetet. Hon bokar tider till mig som om jag vore hennes enda livlina, ett försök till
att hålla sig fast inom den hemska allmänvården. Bara det är ett heltidsjobb att gå till henne ju.
Hur ska jag hinna arbeta också? Nu har jag ju fler pass hos henne än vad jag hade på jobbet under en vecka.
Och ett förbannat frikort som suger ganska fett. Det var ju till ingen nytta & jag kommer ju inte
få någon användning utav det eftersom jag är frisk.
Istället får jag betala för en annan sorts vård, som sägs vara bättre. Som inte har pressen på sig att
underhålla hela landets befolkning & göra besöken lika korta som en skolrast i ettan.

Nu ska jag snart bege mig mot det där helvetet. Inte frivilligt, men något i mitt huvud tvingar mig.
Den lilla djävulen som bor nere vid min ankel på foten vill att jag ska plågas & jag kanske ska
passa på att säga till henne att jag inte kan jobba? Ser du? Jag kan ju inte ens gå normalt.
Jag hoppar på ett par extraben till kryckor som gör mig lite sådär handi-kapad som killen på Comic Land.
Jag ska fråga om hon vill vara mig en vecka, så jag kan vara sjukgymnast & ge folk onormala övningar
att utföra medan hon skrattar belåtet inombord för att hon får plåga.
Jag ska berätta att min chef inte tillåter mig att jobba förrän att jag är bra, så nu kan jag kalla mig
arbetslös? Trots fast anställning. Hur går det till?
Hej underbara värld. Och godmorgon måndag.