Ceejvlas

Jag kan inte säga att det känns bra. Faktiskt inte.
Vissa dagar är väl helt enkelt dåliga?
Men det var bra längesen jag tvivlade på så mycket
som jag gör just nu.
Det är något som tynger mig men jag kan inte riktigt
sätta fingret på vilket som är jobbigast.
Jag tvivlar på mycket när jag hör vissa saker.
Det känns så ogenomtänkt att dela med sig av något
som jag helst av allt vill slippa höra. Är det för att se
hur jag reagerar? Isåfall så är det inte lönt, för jag rycker
på axlarna. Men ändå så sätter det sig någonstans i
hjärnan för plötsligt så kan jag komma att tänka på det.

Jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt bra idag.
Och hur jag än har försökt att bli på bättre humör & tänka
bort alla dåliga tankar så känns det inget vidare ändå.
Idag känns det så förbannat ensamt. Även om jag inte varit
ensam, känslan kan finnas där iallafall.

Jag tror inte på någonting. Det finns inget som är värre än det.
Att inte tro. Att känna att det inte finns någon fortsättning eller
mening med något.
Jag vill ha något som är utom räckhåll & utan vetskap om hur
det blir kan jag faktiskt få för mig att ge upp.
Idag förvsinner snart & blir till imorgon. Och imorgon hoppas jag
att jag har kommit på bättre tankar. Bättre humör & andas samma
lycka som innan.