Om någon jag inte alls känner.

Det tog ett tag för mig att somna inatt.
Att passa katt borde vara ganska så lätt men
jag har nog tamejtusan lite fobi.
Hon gick runt & jamade länge. Och allt det där
tassandet är jag inte van vid.
Imorse började hon i tid, hon gick runt & jamade
som om det gällde livet så jag skickade upp Alyssa
för att se vad katten gjorde. Jag är lite rädd.
Nu har jag iallafall kommit fram till att djur inte är min
kopp thé. Och så kliar det lite för mycket i ögonen &
resten av ansiktet, not so good.
Alyssa tyckte att vi kunde skicka upp henne till mormor
för efter en timme var det inte kul längre.
Då har vi löst det där problemet med att vilja skaffa djur.
Alyssa får nöja sig med andras.

Jag tackar för Lisas fina kommentarer. Jag ska erkänna
att jag faktiskt många gånger har undrat hur någon
utomstående kan kommentera utifrån det som går att läsa,
om vissa människor & arbete & hela fadderrullan.
Men nu förstår jag hennes tankar, hennes ord.
Jag har rannsakat bland människor som har omgett mig &
insett att dom inte gjorde mig gladare. Nej, dom har ingen
utbildning som är att hänga i granen & är inte heller intresserade
utav det. Jag däremot vill inte fastna i samma slentrian
& nöja mig med det lilla. Där är skillnaden & det är lustigt att
någon annan kan se det före mig. Men det är väl så att man
blir lite blind för allt som pågår runtom en. Jag tänker efter före
när det gäller vissa val i livet numera, jag fick växa upp långt
innan & visst kändes det tungt att bli pratad om när Alyssa låg
i ugnen & efteråt. Var jag inte lite för ung? Men vet ni, jag har
så mycket mer fördel av det idag. Jag måste inte rusa in för att få
en medelklassig Svenssonfamilj. Jag kan göra i princip vad jag vill
nu. Jag har insett att jag vill ha lite mer kunskap om så mycket
att jag faktiskt nu väljer att läsa vidare.
Oavsett om jag väljer högskola på distans eller inte så kommer jag
att fixa det galant. För jag känner mig själv.
Att ge upp något jag påbörjat är inte min grej. Avslutade saker is the shit.
Och jag kan ibland undra om avundsjuka verkligen kan få någon
att må bra?
Och nej, jag nöjer mig faktiskt inte med något medelmåttigt & tack för
det Lisa! Jag kan förstå nu allt det du har skrivit.

Nu ska jag hoppa in i duschen. Mitt dumma fanskap måste
bege mig ut för att hämta min halvtidssjukskrivning.
Med Alyssa & med kryckor. Undra hur i tusan det ska gå.
Men jag löser ju det mesta. Och idag mina vänner är det fredag.
Då är det dags för fredagsmys.


Kommentarer
Postat av: Lisa.

You go girl!

Inte för att det är något fel alls med att inte ha någon utbildning, man är ju ine sämre människa för det! Jag menar, att jobba som undersköterska är ju på gränsen till heroiskt, verkligen.



Jag är inte lika ambitiös som du är, tex är jag värdelös på att slutföra saker. Men i min uppväxt var det en självklarhet att man läste vidare och skaffade sig en karriär, det var aldrig en frågeställning för mig. Så är det inte för alla.

Jag känner inte dig, bara genom bloggen, men jag ser att ditt driv är unikt:).

Tack själv Josefin fin.

2010-01-15 @ 21:57:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0