Ceejvlas

Jag har känt efter nu.
Jag blev mer nöjd med den ena. Den andra får jag väl
ge till någon tavelsvältande. Eller så får jag göra om den ännu mer.
Valet är svårt.
Jag har mer ideér nu, men inga canvas.

Efter att Sara hade gått igår kväll så var jag allt annat än trött.
Jag spenderade min tid med att göra ingenting & att läsa alla
bloggar som måste läsas.
Runt ett tiden så tvingade jag mig själv i säng. Ganska så otrött.
Jag somnade inte. Jag var rastlös, jag har fått sjukt ont i hela mitt ben
nu istället för i bara knäet. Jag vet varför, men det är förbannat
störigt att ha ont. Sömn & smärta är inget som går hand i hand.
Jag fick kliva upp några gånger. Jag tittade på tv, jag är expert på att
somna med tvn på. Men inte inatt. När klockan närmade sig tre fick
jag nästan panik. Jag insåg att jag inte skulle få så mycket sömn om
Alyssa fick för sig att vakna tidigt. För visst vaknar barn alltid tidigt
om dom varit vakna till sent på kvällen?. Slår ju aldrig fel.
Men jag slapp en tidig morgon till. Och först tio imorse klev vi upp.

Dagen har mest bestått av att göra så lite så möjligt fast att det tagit
lång tid. Jag har målat lite. Nej, inga störda tavlor.
Jag har funderat på vad jag vill bli när jag blir stor. Det är många val.
Alldeles för mycket jag vill göra, som jag vill kunna. Jag skulle kunna
göra hundra saker samtidigt, men det går inte när jag inte enbart kan
tänka på mig själv. Jag har ju inte mycket hjälp med Alyssa.
Jag frågade Alyssa vad hon tyckte jag skulle bli.. Hon svarade ganska
oväntat tandläkare. Nej, det vill jag inte. Jag tycker det är läskigt med
fula tänder. Och så är det inte så intressant att köra runt med konstiga
verktyg i munnen på folk.
Jag får knäcka den nöten. Vad jag helst av allt vill göra. Och satsa på det.
Men jag vägrar lån.
Vi har spelat spel & ritat. Vi har fixat håret på varandra & försökt att undvika
att vara ute. Både jag & Ally fryser till döds.

Ikväll ska det tändas ljus för Sonny på torget.
Det kommer bli magiskt fint. Det är många som ska dit.
Det är han värd.
Vila i frid.

Och saknaden blir värre & värre. Jag som trodde att
det redan var värst.
Älskling. ♥