Ceejvlas

Jag har varit sämst på att skriva i helgen.
Men jag har varit med den finaste älsklingen på jorden.
Det finns verkligen ingen som är som honom & jag vill bara ha mer hela tiden.
Jag vet inte hur jag har lyckats?!
Jag saknar sönder mig när jag inte är i hans närhet.
Och efter en helg så känns det ledsamt & jobbigt att behöva vara utan honom.
För även om han vann träningskläder- jag kallar det mjukisgrejsimojs som han envisades
med att ta på sig så är han underbarast. Alla vet att jag har fobi mot mjukis.
Jag tycker att det är bland det fulaste man kan ha på sig.
Och jag förvånar mig själv när jag faktiskt tycker att han är snygg ändå.
Och så gör jag saker som att sitta på någon fotbollsgrejs i hundra timmar för att titta på svettiga
karlar som gormar & hetsar upp sig. Men jag måste erkänna att det faktiskt är lite kul.
Det tar emot att säga det. Det enda som var lite sådär var alla icke-svenskar som luktade riktigt äckligt
efter en slapp match.
Och så är min älskade riktigt duktig. Jag tycker det älskiipaijj. Så du vet.
Det har varit supermysigt & jag önskar faktiskt att jag jämt kunde få sova bredvid honom.
För hur som helst så är det svårare att somna ensam & mycket tråkigare.

Jag kan inte göra annat än att älska honom & jag vet att jag kommer göra det länge.
Helst länge länge.
För jag har svårt att tro att det finns någon finare människa.

Helgerna går med andra ord alldeles för fort. Och ensamheten känns lite jobbigare.
När det finns någon som jag hellre skulle vilja dela tiden med.

Imorgon blir det att ordna upp allt som gått åt pipsvängen.
För jag kan bara erkänna att mycket har gått rent åt helvete efter att mitt knä fuckade upp.
Och för att gnälla lite så måste jag också säga att mitt knä är så fel, så fel.
För att vara ingenting så gör det förbannat ont & ser förbannat konstigt ut.