Vi kan.
Idag har vi kämpat med att försöka fixa nytt bättre internet till mig.
Det visade sig vara lite svårare än vi trodde & först efter att jag hade
ringt elbolaget funkade det. Det var bara att damma av internetuttaget,
sitta & hålla sladden. Spännande? Till slut fick Anns bror komma iallafall
& innan han ens hade hunnit sätta sig ner hade han fixat det.
Det som hade tagit oss några timmar tog honom två sekunder.
Fast vi hade ju gjort allt förarbete förstås.
Jag börjar bli trött nu. Den där smärtan tar ju ut mig totalt.
Dessutom har jag haft dödsont i magen också.
Kanske inte så konstigt egentligen? Det är mycket att tänka på.
Men jag har nästan helt bestämt mig redan.
Jag kan inte stå för den dåliga vården, så nu känns det mest
lägligt att gå vidare. Att börja om på nytt.
I mina planer ska det hända mycket. Varför inte börja året med
en förändring som ger mig bättre arbete? Ta tag i det som jag aldrig
varit riktigt nöjd med & gå vidare?
Imorgon får vi se vad som sägs. Jag kan ju om jag vill.
Jag måste sluta tvivla så mycket, sluta analysera allt in i minsta detalj.
Men det är fortfarande något som stör mig.
Och jag tror att det kommer bli värre. Så hur ska jag lösa detta?
För det är antingen ha kakan, eller kasta kakan långt åt pipsvängen.
Vilket tror jag själv på?
Finns det något att få utav det? Eller är det redan över?
