Jag blir knäpp.
Jag har en av de tråkigaste dagarna ever idag. Jag har fått in konsten att beklaga mig också.
Det är så fett nice, eller inte. Jag förstår verkligen inte hur i helvete folk orkar?
Efter en vecka har jag blivit helt förbannat galen & ja, jag kanske är pengakåt men vad fan gör folk som inte jobbar? Nu räknar inte jag min sjukskrivning som att lalla runt hemma. Den tiden var smärtsam så det räckte.
Jag hade inte ens ork att vara uttråkad.
Och det är för övrigt så mycket bättre med mitt knä nu. För er som undrar såklart.
För er andra som inte är intresserade så är det mest skitsamma. Jag kan iallafall lulla runt på högklackat.
Men medan jag väntar på ett svar på var jag ska vara. På om jag kommer in på utbildningarna så ruttnar jag ju ihjäl här hemma. Vad ska jag fylla mina dagar med? Jag kan inte epilera benen varje dag & jag kan minsann inte shoppa som jag hade gjort förut. Det kliar i mina shoppingfingrar men jag måste behärska den där abstinensen deluxe, för det finns inte en chans att shoppa varannan dag som förr. Kass läge. Men kanske ganska så bra att jag också får lära mig att bli ekonomisk. Eller bara fattig?
För övrigt så vill jag ha en ny jacka, nya skor, jeans och annat lull lull. Det skulle vara fint. Så ni vet bara!
Men nu kan jag ju faktiskt inte använda shopping som tröst längre. Vad ska jag då använda?
Den där känslan av att hitta ett underbart kap är ju överlägset allt.
Kanske för att jag inte haft annat att kalla överlägset.
Så om någon har ett välbetalt jobb så tar jag det. Jag kan bli politiker eller vd på posten.
Men inte brevbärare för jag har inget lokalsinne alls, så jag hade aldrig hittat tillbaka.
Eller så spelar jag på Lotto. Det räcker väl att man bara spelar på en höft sådär så kan det råka bli en sjuk summa med pengar.
Jag kör nostalgi ikväll. Backstreet Boys. Så jävla grymma. Det är riktigt slisk deluxe & jag kan faktiskt inte förstå någonstans att vi var så sjukt galna i dem? En produkt. Whatever. Det är mycket minne.
Det var kul när vi var yngre & hängde utanför cheiron studion på frid. Ett stenkast ifrån lägenheten bara.
Synd att man inte var fjorton längre. Nu ska man vara så förbannat vuxen.
Men ikväll har jag skönsång med boysen.
Nu ska jag läsa igenom ännu fler gamla skriverier. Det är sjukt vad jag har skrivit.
Jag ska nog minsann göra en samling.

Det är så fett nice, eller inte. Jag förstår verkligen inte hur i helvete folk orkar?
Efter en vecka har jag blivit helt förbannat galen & ja, jag kanske är pengakåt men vad fan gör folk som inte jobbar? Nu räknar inte jag min sjukskrivning som att lalla runt hemma. Den tiden var smärtsam så det räckte.
Jag hade inte ens ork att vara uttråkad.
Och det är för övrigt så mycket bättre med mitt knä nu. För er som undrar såklart.
För er andra som inte är intresserade så är det mest skitsamma. Jag kan iallafall lulla runt på högklackat.
Men medan jag väntar på ett svar på var jag ska vara. På om jag kommer in på utbildningarna så ruttnar jag ju ihjäl här hemma. Vad ska jag fylla mina dagar med? Jag kan inte epilera benen varje dag & jag kan minsann inte shoppa som jag hade gjort förut. Det kliar i mina shoppingfingrar men jag måste behärska den där abstinensen deluxe, för det finns inte en chans att shoppa varannan dag som förr. Kass läge. Men kanske ganska så bra att jag också får lära mig att bli ekonomisk. Eller bara fattig?
För övrigt så vill jag ha en ny jacka, nya skor, jeans och annat lull lull. Det skulle vara fint. Så ni vet bara!
Men nu kan jag ju faktiskt inte använda shopping som tröst längre. Vad ska jag då använda?
Den där känslan av att hitta ett underbart kap är ju överlägset allt.
Kanske för att jag inte haft annat att kalla överlägset.
Så om någon har ett välbetalt jobb så tar jag det. Jag kan bli politiker eller vd på posten.
Men inte brevbärare för jag har inget lokalsinne alls, så jag hade aldrig hittat tillbaka.
Eller så spelar jag på Lotto. Det räcker väl att man bara spelar på en höft sådär så kan det råka bli en sjuk summa med pengar.
Jag kör nostalgi ikväll. Backstreet Boys. Så jävla grymma. Det är riktigt slisk deluxe & jag kan faktiskt inte förstå någonstans att vi var så sjukt galna i dem? En produkt. Whatever. Det är mycket minne.
Det var kul när vi var yngre & hängde utanför cheiron studion på frid. Ett stenkast ifrån lägenheten bara.
Synd att man inte var fjorton längre. Nu ska man vara så förbannat vuxen.
Men ikväll har jag skönsång med boysen.
Nu ska jag läsa igenom ännu fler gamla skriverier. Det är sjukt vad jag har skrivit.
Jag ska nog minsann göra en samling.

Kommentarer
Trackback