Okej, Jag är sjuk.
Jag vaknade långt innan klockan ringde. Sådär runt femtiden. Det är mycket spännande att vakna av att snoret håller på att ta över hela huvudet & det dunkade fint där inne. Så låg jag där med två täcken & hela fadderrullan & frös lite medan jag tog mig en funderare på hur jag skulle göra idag. Uppenbarligen så är jag inte frisk.
Inte någonstans. Det är inte bra att dividera med mig själv om hur jag ska göra, är det något jag inte tycker om så är det att vara hemma från jobbet. Det har inte hänt sådär jättemånga gånger i världshistorien.
Förutom min sjukskrivning då alltså. Men det var ju under tvång.
Jag klev upp & fixade mig & redan då var det kortslutning. Jag känner mig döende.
Ja, det är så det känns när Josefin blir förkyld. Det är värre än alla mäns förkylningar när Josefin blir sjuk.
Jag känner mig som en rugguggla & det är inte det minsta sexigt att snoret rinner konstant.
Och ändå är jag nog inte på toppen av isberget ännu, för detta har precis börjat.
Så efter många turer fram & tillbaka så är jag hemma idag. Med ett uns för mycket ångest efter bara en vecka.
Men samtidigt fick jag förklarat för mig att om någon på jobb får en infektion så kan det leda till sjukhusvistelse.
Alla skräckhistorier efter en annan för att jag ska hålla mig hemma & känna att jag faktiskt också kan bli sjuk.
Men det bet inte så hårt på mig för här ligger jag & känner mig som en usel människa för att jag är sjuk.
Och fryser gör jag trots att jag byltat på mig som om jag skulle till Antarktis.
Ingen bra dag idag med andra ord.
Nu är jag uppe hos mamma eftersom byggarna borde vara på plats nu för att ordna till mitt badrum.
Jag orkar inte med att ha det sådär äckligt längre. Jag vill duscha i min egen dusch & kunna gå på toa hemma som vilken annan dåre som helst. Men jag hör ingen som är där nere. Dessa förbaskade klåpare som gör ett riktigt dåligt arbete dessutom. Måns var inte imponerad av deras jobb. Nej, inte jag heller.
Så jag får nog gå ner senare & se till så att de gör sitt jobb snabbt & snyggt.
Nu skulle jag ju kunna se en film eller något eftersom jag har varit vaken sedan ottan.
Lite mer vila & kaffe.
Inte någonstans. Det är inte bra att dividera med mig själv om hur jag ska göra, är det något jag inte tycker om så är det att vara hemma från jobbet. Det har inte hänt sådär jättemånga gånger i världshistorien.
Förutom min sjukskrivning då alltså. Men det var ju under tvång.
Jag klev upp & fixade mig & redan då var det kortslutning. Jag känner mig döende.
Ja, det är så det känns när Josefin blir förkyld. Det är värre än alla mäns förkylningar när Josefin blir sjuk.
Jag känner mig som en rugguggla & det är inte det minsta sexigt att snoret rinner konstant.
Och ändå är jag nog inte på toppen av isberget ännu, för detta har precis börjat.
Så efter många turer fram & tillbaka så är jag hemma idag. Med ett uns för mycket ångest efter bara en vecka.
Men samtidigt fick jag förklarat för mig att om någon på jobb får en infektion så kan det leda till sjukhusvistelse.
Alla skräckhistorier efter en annan för att jag ska hålla mig hemma & känna att jag faktiskt också kan bli sjuk.
Men det bet inte så hårt på mig för här ligger jag & känner mig som en usel människa för att jag är sjuk.
Och fryser gör jag trots att jag byltat på mig som om jag skulle till Antarktis.
Ingen bra dag idag med andra ord.
Nu är jag uppe hos mamma eftersom byggarna borde vara på plats nu för att ordna till mitt badrum.
Jag orkar inte med att ha det sådär äckligt längre. Jag vill duscha i min egen dusch & kunna gå på toa hemma som vilken annan dåre som helst. Men jag hör ingen som är där nere. Dessa förbaskade klåpare som gör ett riktigt dåligt arbete dessutom. Måns var inte imponerad av deras jobb. Nej, inte jag heller.
Så jag får nog gå ner senare & se till så att de gör sitt jobb snabbt & snyggt.
Nu skulle jag ju kunna se en film eller något eftersom jag har varit vaken sedan ottan.
Lite mer vila & kaffe.
Kommentarer
Trackback
