Snyft.

Jag vill inte vara ensam. Inte alls. Och jag saknar honom redan trots att det knappt var längesedan han for.
Åhhhhh.. Älskling.
Det är deppigt som fan.

Älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0