Slut som artist
Åh jisses amalia vad jag inte mår prima skinka. Det blir minsann värre & värre. Snacka om att en förkylning kan få mig att vilja begrava mig själv levande. Eller ganska så levande iallafall.
Jag känner mig lite sådär medvetandesänkt & ruggig.
Rörisarna har gjort sitt jobb färdigt nu & jag kan ju inte påstå att jag är speciellt imponerad utav valen.
Inte för att det har med rörisarna att göra. Herr Nilsson med bundis har ju stått ut med en femårings skitsnack under förmiddagen. Fram tills vi gick hem till Ann för att få kissa. Ja, vattnet var ju avstängt & grejer så det gick varken att gå på toaletten eller tvätta händerna. Läskigt. Vi åkte ner till stan för att fixa lite ärende som jag var så himla tvungen till att göra. Allting gick galant & jag har nu rett ut mitt ovetande. Vissa saker är bara helt galna att förstå sig på.
Vi köpte med fika hem till Ann som vi gottade oss i & jag hjälpte henne med att bära in spjälsäng & sätta upp wallies. Så jävla bra! Med andra ord har vi gjort mycket. Senare på eftermiddagen blev jag akut sämre.
Attans vad jag bara fick en släng av ännu värre halsont & kallsvettig blev jag. Jag kände mig inte direkt top notch eller speciellt snygg alls någonstans. Men vi stannade en liten stund extra för att Annya & Saga kom.
Jag var helt slut i rutan. Slut som artist & förbannat trött.
Vi hann inte mer än hem förrän vi mötte mamma. Men vi hade bråttom in för att se om de förbannade byggarna var färdiga. Nog fan tror jag att det är färdigt. Allt satt där det skulle, eller inte skulle & jag fick ju börja städa undan efter de sölande gubbarna. Inget spännande alls direkt.
Jag är abstinent som sjuttsingen också. Jag saknar min älskade envisa svältande karl.
För sådana där livsuppehållande näringsdrycker tror jag inte en människa mår bra utav.
Skärpning! Du kommer bli tokig.. Du är en bra bit på vägen, ja då menar jag mer än vanligt.
Nej, jag vill ha en ätande karl. Men jag tycker du är bäst ändå.
På allt. Som att gnälla. Jag saknar dig bara så förbannat mycket att det inte ens är kul längre.
Som om det någonsin är kul att sakna honom?
Jag vill ha lite kärlek varje dag. Men jag får väl nöja mig...
Nu blir det faktiskt snart lite kuvösande. Jag somnar sittandes i soffan annars.
Dessutom har jag inte orkat ta av mig jackan sedan vi kom hem för en halvtimme sedan.
Då är jag trött?
Jag känner mig lite sådär medvetandesänkt & ruggig.
Rörisarna har gjort sitt jobb färdigt nu & jag kan ju inte påstå att jag är speciellt imponerad utav valen.
Inte för att det har med rörisarna att göra. Herr Nilsson med bundis har ju stått ut med en femårings skitsnack under förmiddagen. Fram tills vi gick hem till Ann för att få kissa. Ja, vattnet var ju avstängt & grejer så det gick varken att gå på toaletten eller tvätta händerna. Läskigt. Vi åkte ner till stan för att fixa lite ärende som jag var så himla tvungen till att göra. Allting gick galant & jag har nu rett ut mitt ovetande. Vissa saker är bara helt galna att förstå sig på.
Vi köpte med fika hem till Ann som vi gottade oss i & jag hjälpte henne med att bära in spjälsäng & sätta upp wallies. Så jävla bra! Med andra ord har vi gjort mycket. Senare på eftermiddagen blev jag akut sämre.
Attans vad jag bara fick en släng av ännu värre halsont & kallsvettig blev jag. Jag kände mig inte direkt top notch eller speciellt snygg alls någonstans. Men vi stannade en liten stund extra för att Annya & Saga kom.
Jag var helt slut i rutan. Slut som artist & förbannat trött.
Vi hann inte mer än hem förrän vi mötte mamma. Men vi hade bråttom in för att se om de förbannade byggarna var färdiga. Nog fan tror jag att det är färdigt. Allt satt där det skulle, eller inte skulle & jag fick ju börja städa undan efter de sölande gubbarna. Inget spännande alls direkt.
Jag är abstinent som sjuttsingen också. Jag saknar min älskade envisa svältande karl.
För sådana där livsuppehållande näringsdrycker tror jag inte en människa mår bra utav.
Skärpning! Du kommer bli tokig.. Du är en bra bit på vägen, ja då menar jag mer än vanligt.
Nej, jag vill ha en ätande karl. Men jag tycker du är bäst ändå.
På allt. Som att gnälla. Jag saknar dig bara så förbannat mycket att det inte ens är kul längre.
Som om det någonsin är kul att sakna honom?
Jag vill ha lite kärlek varje dag. Men jag får väl nöja mig...
Nu blir det faktiskt snart lite kuvösande. Jag somnar sittandes i soffan annars.
Dessutom har jag inte orkat ta av mig jackan sedan vi kom hem för en halvtimme sedan.
Då är jag trött?
Kommentarer
Trackback
