Ceejvlas

Jag har så jädrans mycket i mitt huvud just nu. Det gör mig galet förvirrad.
Det är mycket som tynger & det är lång väntan på vissa saker.
Sådant som borde få bli avklarat fort. Nu, helst för längesedan.

Egentligen så borde jag göra det som normala människor gör när det blir för mycket. Gråta.
Men det kan jag inte.

Jag vill bort härifrån. Jag vill radera det som gjort att jag hatar så förbannat mycket.
Jag vill skona Alyssa ifrån det hat jag faktiskt bär på. Men jag vet inte i vilken ände jag ska börja.
Det är tufft att börja om från början alldeles ensam. Inte för att jag inte skulle klara av det, jag hade fixat det.
Men det var det här med mitt tålamod & att det inte går fort nog. Det gör det aldrig.
Jag vill ha en färdig plan redan nu, men det krävs så mycket mer arbete runt omkring än att bara lämna.
Jag tror vi båda hade mått så mycket bättre. Nu blir jag jagad. Dag ut & dag in av mitt hat, av mitt äckel.
För hur jag än försöker så kommer jag inte undan. Varför kunde det inte blivit ett drastiskt slut där & då?

Det andra är något som jag är så förbannat rädd för att jag skakar i skorna.
Tänk om det är något som verkligen är fel. Det skulle väl vara det med min tur?
Och det där med väntan är inte riktigt min kopp thé som ni förstått.
Jag vet inte hur jag ska ta det? Om jag ska vara orolig på riktigt eller det är vanligt?
Det finns inga bra ord för att förklara det & jag gör det helst inte här.
Men jag önskar verkligen att det finns någon hand att hålla när jag ska plågas.
Och att bli remitterad hit & dit känns inte heller sådär jättenice.
Nej, jag har inte orkat prata om det heller. För jag är löjligt skakis & jävligt privat.
Som om jag är rädd för att skriva privata saker? Nej. Men i detta fallet så jo.

Jag är förvirrad över mina framtida val i livet & hur det ska bli. Jag kan vara en sådan förbannad perfektionist att det bara inte får lov att bli något annorlunda än det jag tänkt mig. Jag vill jobba röven av mig & kunna slänga mina pengar runt mig. Så som det har varit. Ja, jag kanske inte har slängt pengarna men jag har minsann spenderat dem på precis vad jag vill & på de personer som förtjänar det. Och jag tycker faktiskt att livet är förbannat mycket tråkigare när jag inte ens har sjukpenning att göra av med.
Nej, här går vi på reserverna & ser Bahamas försvinna så långt bort att jag inte ens kan drömma om det.
Jag vill göra så mycket. Jag vill ha så många olika utbildningar att jag kan välja & vraka.
Och att behöva välja EN är bajs, kan jag inte iallafall få läsa två samtidigt? Nej, det går inte sägs det.
Jag vill ha ett riktigt störtskönt jobb. Där jag faktiskt kan få påverka mer. Arbeta annorlunda & vara min egen.
För jag vill så mycket mer.

Jag är galet irriterad på mig själv för att jag ibland fastnar i ett dåligt mönster.
Det liksom tar tvärstopp & allting bara hopar sig som mörka tunga moln & det är svårt att hålla god min när jag knappt vet ut eller in. Jag blir tveksam till varenda människas ord & meningen med dem.
För att jag fastnat i mitt eget onödigt dumma tänk.
Jag kan tro det värsta. Och ibland så kan jag faktiskt hänga upp mig lite väl på onödiga meningar.
För att de faktiskt känns.
Vissa har inte förmågan att tänka längre än vad näsan räcker.
Och tro mig, emellanåt räcker den minsann inte långt.
Det är ingen Willy näsa. Han måste tänka jääävligt långt. Men jag ska försöka att inte bry mig så mycket.


Nu ska jag lägga ner mitt svammel. Jag vet inte ens vad jag skriver längre.
För jag är trött nu, jag lyssnar på Alyssas hostande & gnisslande.
Det är helt sanslöst vad det barnet kan gnissla tänder. Värre än något annat jag hört.
Jag har gjort mitt idag. Och det räckte!