Den där lilla hemligheten
Jag vaknar med illamående. Det är inte sådär värst spännande måste jag säga.
Men jag gjorde ett byte här för en stund sedan & kommer att få en förkylning istället. Det är mycket skönare
med lite snor i näsan & huvudvärk & hela tjofräset som hör till än att vara illamående.
Det blir dessutom värre när jag dricker kaffe. Och kaffe är ju gott så jag tvingar ner kaffet & får svälja ett par extra gånger istället. Jag menar, visst skulle det vara briljant om man kunde byta till sig någon annan form
av åkomma än den man ligger inne med. Och så är ju Ann redan gravid & då är det okej att vara lite illamående.
Det sjunger på sista refrängen i Helsingborg idag. Det tog ett abrupt slut bara sådär i fredags.
Jag har lite ångest över att bo i misär & inte kunna duscha eller kissa när jag vill. Min mamma som har hållt koll
så att tjuvarna inte tagit sig in i min lägenhet under tiden jag varit borta säger att det ser förjävligt ut.
Hur ser förjävligt ut egentligen? Jag föreställer mig såklart det värsta, för det är jag mästare på.
Jag kommer inte kunna skrubba min blekfeta kropp någonstans & jag kommer inte kunna borsta mina tänder där jag brukar. Om jag vill kissa hemma får jag göra det när byggarna har gått, om de nu sätter tillbaka toaletten & så får jag kasta en spann vatten för att spola. Det är lite sådär omodernt för min smak helt enkelt.
Jag kommer att gå under. Jag kommer gråta & få panik.
I vilket fall som helst så kommer jag att sakna den finaste mannen på jorden något så fruktansvärt att jag helst av allt vill åka tillbaka igen. Jag vill ju spendera all min tid med honom sådär efter jobb & grejer.
Jag har ju vant mig vid att få sova bredvid honom varje natt & klia honom sådär som jag alltid längtar efter att göra. Jag vill vill vill inte vara ensam. Det är förbannat så fort man vänjer sig vid att ha någon annan nära hela tiden. Och det är mysigt. Det har varit bäst. Och jag kommer nog att kola vippen av saknad.
För att inte hålla på det allt för länge så ska jag berätta vad jag ska göra. Jag ska börja jobba igen.
Visst är det galet. Jag fick ett paniksamtal i fredags att det var bråttom med personal.
Jag hann inte ens tänka innan jag tackade ja. Så desperat är jag efter att få börja jobba igen.
Jag frågade när jag skulle börja & det var redan på måndag. Så på måndag börjar jag jobba i Lund.
Det var ju kul. Men jag är sjukskriven i två veckor till, det betyder att jag avbryter min sjukskrivning & börjar med något som jag aldrig förut har provat på. Det ska bli ganska så spännande faktiskt att prova något nytt. Något som inte innefattar gamla människor. Jag har absolut tröttnat på att vara sjukskriven & varenda chans jag får till att jobba kommer jag att ta. Det är bra att ha gjort så mycket som möjligt & testat på olika saker för att veta vad jag egentligen vill. Det där med att börja plugga har jag inte lagt på hyllan. Istället kommer jag att göra det på distans, precis som jag ville från början. Men först & främst så ska jag prova på det en månad.
Känna efter. Det bästa är att jag inte behöver säga upp mig från Eslöv. För jag kan ju vara anställd i flera kommuner än en. Bra skit. Nu ska jag tjäna pengar. Och jag får ju löneförhandla fram en bra lön.
Bättre än i Eslöv. För ska det vara så ska det vara. Jag är inte den som är den.
Så nu behöver jag inte deppa mer för att jag inte kan jobba med mitt fucked up knä.
Det finns en ljusning i slutet av tunneln alltid. Och kan jag jobba med ett schmishandlat knä så är det ju super.
Inga helger, inga nätter. Bara vanligt veckoarbete som alla andra medelsvensson i vårt mellanmjölksland.
Nu får jag se till att packa ihop alla saker här. Och ha lite ångest.
Men jag gjorde ett byte här för en stund sedan & kommer att få en förkylning istället. Det är mycket skönare
med lite snor i näsan & huvudvärk & hela tjofräset som hör till än att vara illamående.
Det blir dessutom värre när jag dricker kaffe. Och kaffe är ju gott så jag tvingar ner kaffet & får svälja ett par extra gånger istället. Jag menar, visst skulle det vara briljant om man kunde byta till sig någon annan form
av åkomma än den man ligger inne med. Och så är ju Ann redan gravid & då är det okej att vara lite illamående.
Det sjunger på sista refrängen i Helsingborg idag. Det tog ett abrupt slut bara sådär i fredags.
Jag har lite ångest över att bo i misär & inte kunna duscha eller kissa när jag vill. Min mamma som har hållt koll
så att tjuvarna inte tagit sig in i min lägenhet under tiden jag varit borta säger att det ser förjävligt ut.
Hur ser förjävligt ut egentligen? Jag föreställer mig såklart det värsta, för det är jag mästare på.
Jag kommer inte kunna skrubba min blekfeta kropp någonstans & jag kommer inte kunna borsta mina tänder där jag brukar. Om jag vill kissa hemma får jag göra det när byggarna har gått, om de nu sätter tillbaka toaletten & så får jag kasta en spann vatten för att spola. Det är lite sådär omodernt för min smak helt enkelt.
Jag kommer att gå under. Jag kommer gråta & få panik.
I vilket fall som helst så kommer jag att sakna den finaste mannen på jorden något så fruktansvärt att jag helst av allt vill åka tillbaka igen. Jag vill ju spendera all min tid med honom sådär efter jobb & grejer.
Jag har ju vant mig vid att få sova bredvid honom varje natt & klia honom sådär som jag alltid längtar efter att göra. Jag vill vill vill inte vara ensam. Det är förbannat så fort man vänjer sig vid att ha någon annan nära hela tiden. Och det är mysigt. Det har varit bäst. Och jag kommer nog att kola vippen av saknad.
För att inte hålla på det allt för länge så ska jag berätta vad jag ska göra. Jag ska börja jobba igen.
Visst är det galet. Jag fick ett paniksamtal i fredags att det var bråttom med personal.
Jag hann inte ens tänka innan jag tackade ja. Så desperat är jag efter att få börja jobba igen.
Jag frågade när jag skulle börja & det var redan på måndag. Så på måndag börjar jag jobba i Lund.
Det var ju kul. Men jag är sjukskriven i två veckor till, det betyder att jag avbryter min sjukskrivning & börjar med något som jag aldrig förut har provat på. Det ska bli ganska så spännande faktiskt att prova något nytt. Något som inte innefattar gamla människor. Jag har absolut tröttnat på att vara sjukskriven & varenda chans jag får till att jobba kommer jag att ta. Det är bra att ha gjort så mycket som möjligt & testat på olika saker för att veta vad jag egentligen vill. Det där med att börja plugga har jag inte lagt på hyllan. Istället kommer jag att göra det på distans, precis som jag ville från början. Men först & främst så ska jag prova på det en månad.
Känna efter. Det bästa är att jag inte behöver säga upp mig från Eslöv. För jag kan ju vara anställd i flera kommuner än en. Bra skit. Nu ska jag tjäna pengar. Och jag får ju löneförhandla fram en bra lön.
Bättre än i Eslöv. För ska det vara så ska det vara. Jag är inte den som är den.
Så nu behöver jag inte deppa mer för att jag inte kan jobba med mitt fucked up knä.
Det finns en ljusning i slutet av tunneln alltid. Och kan jag jobba med ett schmishandlat knä så är det ju super.
Inga helger, inga nätter. Bara vanligt veckoarbete som alla andra medelsvensson i vårt mellanmjölksland.
Nu får jag se till att packa ihop alla saker här. Och ha lite ångest.
Kommentarer
Trackback