Ceejvlas

Jag hade obotligt svårt för att somna inatt. Som vanligt med andra ord, jag är så förbannat trött på det nu.
Det var kolera att kliva upp imorse men allt går med lite tvång. Alyssa hade bråttom till dagis idag för Sara ska ju hämta henne i eftermiddag. Så vi bestämde oss att ta en tidig promenad för att leka lite nere i trollsjön.
På väg dit så slår hon såklart upp sitt sår på handen & det bara pissar blod. What to do?
Jag som brukar ha allt i min väska hade såklart ingenting, en vattenflaska & en sådan där pudergrej.
Så det var bara att impovisera, ställa sig mitt på gatan & börja tvätta & försöka stoppa blodet.
Men det ville inte sluta blöda, ändå skulle hon gunga innan hon styrde mot dagis & plåster.

Jag känner mig inte alls i form idag. Det är en riktig hatdag. Idag ska jag till familjerätten.
Jag förväntar mig det värsta. För jag vet hur han är. Det är mycket snack & lite verkstad.
Lögner som inte är utav denna värld & det ska jag alltså sitta & lyssna på.
Jag ska få höra hur jag enligt lag nekar honom allt. Jag nekar ingenting. Jag frågar Alyssa varje dag om hon vill prata med sin pappa, men hon säger samma sak alltid -Aldrig i livet. Frågar jag flera gånger blir hon förbannad.
Jag tvingar inte mitt barn till att göra något hon verkligen inte vill, för jag tror inte att det gynnar henne.
Jag märker hur mycket gladare hon är nu när det inte pratas så mycket om honom, när telefonen inte visar samma nummer på displayen hela jävla tiden. För henne räcker det kanske att prata med sin pappa då & då.
På hennes villkor.
Men det är såklart jag som får ta skiten. Jag tycker det är helt otroligt att han orkar. Fast han har ju inget annat att göra på dagarna förstås. Jag får ju förstå att det inte kan vara roligt att bara sitta rakt upp & ner.
Hade han lagt ner lite mer energi på att göra annat så hade han kanske inte behövt trakassera mig.
Det ska bli intressant idag, verkligen. Jag kommer sitta med mina rysningar & hatet kommer säkerligen att lysa igenom. Det går inte att fejka att jag klarar av honom. Det är svårt som det är att vistas i samma rum.
Jag vill kräkas, jag blir hatisk direkt jag bara ser honom.
Klockan ett är det dags och trots att jag är lite lugnare idag så känns det fantastiskt förjävligt.


Nu ska jag försöka att tänka på annat en stund. Kanske roa mig med att kolla lite resor.
För här blir ju ingen värme. För det skulle ju faktiskt inte varit fel att få komma bort lite.
Efter den fjärde juni är det fritt fram.