Kom hit.
Oj vad det kommer vara ensamt att sova ikväll.
Det borde vara olagligt att sova utan den finaste.
Jag kanske hade kunnat somna om jag hade fått
lite kli på ryggen..
Jag kan väl iallafall få önska att jag kunde få sova
bredvid honom varje natt. Förutom när jag får sova
på soffan för att jag är bitterfitta!
Så jävla fint det hade varit.
Åh, jag är faktiskt ganska galen i den mannen.
Han är skön att känna på.
Mer behöver jag inte säga.
Det är onthet.
deprimerande att hela tiden ha ont.
När knäet har blivit så svullet att jag knappt
ens kan böja det. Och när svullnaden går upp
mer & mer så kan det inte finnas många rätt däri.
Jag knaprar min medicin i hopp
om att det ska hjälpa men nej, det hjälper föga.
Den skulle lindra smärta också, men jag vet inte
vilken typ av smärta. På en skala från ett till tio
så är det mer än tio iallafall & jag börjar bli ganska
trött på det. Att inte veta var jag ska ta vägen,
att hela tiden vara sjukt medveten om att det finns
ett knä. Imorgon är det jag som behöver ordentlig
smärtlindring om jag så ska behöva åka in till akuten.
Det är knappt så att jag ens orkar tänka klart längre.
Och nej det är inte synd om mig, jag funderar bara på
hur förbannat länge man ska behöva vänta innan vården
gör något. Innan det blir åtgärder. ??
Förövrigt så ringde min läkare innan & tyckte att jag
skulle fortsätta på medicinen trots att den inte gjort någon nytta.
Varför fortsätta med något som uppenbarligen inte hjälper?
Det verkar för mig helt galet att medicinera när allt jag känner
av är biverkningarna. Inget annat.
För hur normalt är det för mig att äta knappt en gång om dagen?
Jag brukar äta sex gånger.
Han skulle ordna röntgen så fort som möjligt, men hur lång tid är det?
Akut är akut eller? Nej, det ska gå genom ortopeden först.
Och jag vet deras väntetider, jag fick vänta tre år innan jag ens fick
röntgen förut. Dock var det ju inte lika akut då.
Min läkare hade inte ens några funderingar på att sjukskriva mig längre.
Det betyder att jag måste börja jobba denna veckan.
Och det blir inte lätt när jag inte ens kan gå. Men jag får väl plåga mig själv.
Visserligen var jag väl dum som inte frågade heller.
Men jag tänkte på annat då. Jag var djupt koncentrerad för att höra
vad han sa.
Och jag som skulle lämna Alyssa idag har inte ens fått något svar
trots att jag har ringt hundra gånger till han den där.
Jag hade mina misstankar på att det var illa. Men jag kan ju aldrig
gissa hur illa?! Jag har fortfarande ingen aning mer än det som
S & A berättade efter att mamma hade efterlyst lite information.
Jag orkade inte engagera mig. Blir mest irriterad på att det alltid
är något så fort jag har viktiga saker inplanerade. Och ja, då menar
jag riktigt viktiga saker som verkligen måste göras.
Aja, skitsamma. Orkar inte bry mig.
Men kan man inte ta hand om sig som människa så går det illa.
Det vet jag ju sedan innan med den mannen.
Nu ska jag försöka att ta mig ut i köket. Bara det är ett projekt.
Jag skulle behöva lite assistans här hemma nu.
Men den lyxen har jag inte. Jag har ingen som kliar mig på armen
& fjäskar lite osanningar.. Fast det beror ju helt på vilken assistans
jag skulle kunna ha.
Sedan får jag se till att försöka komma i säng i normal tid.
Bättre att ligga där & ha ont än att törsta ihjäl på soffan.
home sweet home?
varit en stund nu, men ändå. Det tar sin lilla
tid för mig & mina kryckor & jag är ganska
dålig på att använda dom så mitt knä är ganska
så misshandlat nu. Jag trodde inte i min vildaste
fantasi att man kunde ha så ont. Faktiskt.
Jag har placerat min bleka röv i soffan & skulle
ta en kopp kaffe, men mjölken var risig så det blev
inget. Jag går inte & handlar heller. Skulle aldrig
falla mig in & så regnar det ju också.
Allt är emot mig.
Det är faktiskt inte så kul att komma hem heller.
Jag är kanske bitterfittan iallafall fast att jag tycker
det är elakt när någon säger så.
Men jag blir bitter när jag har ont, jag är liksom inte
mig själv alls. Tråkig är jag också.
Det är inte lika tråkigt att ha sällskap.
Vilket klokt konstaterande va?
Alyssa vill julpynta, det bär mig emot att göra det.
För det första så har jag inga julsaker & för det andra
så vill jag inte ha en massa lull-lull överallt.
Det kliar & ger mig utslag. Men jag får väl komma på
något som är nytänkande.
Och jag är mest bara trött nu.
Mmmm
Jag är en aning trött nu. Det var att se sig i stjärnorna
om att få sova lite längre imorse.
Det är galet hur barn kan sova länge när dom ska iväg
& helgen är över.
Alyssa skulle se på tecknat & jag orkar inte riktigt
vakna till. Jag är inte skapt att kliva upp eller det får ju
bli ner i detta fallet så tidigt, dessutom är det mörkt
som i en grav. så jävla kul.
Jag hade mycket hellre legat kvar tillsammans
med den fina mannen. Det är skit att jobba.
Det känns inte riktigt att jag fått min dos ännu,
men jag får leva med det.
Jag hade behövt en daglig dos, för det är nog bäst så.
Av honom kan man inte riktigt få nog.
Jag har insett det nu. Han är beroendeframkallande
& jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt min
abstinens.
Nu får jag väl gå & fixa till mig lite.
Det bär av hemåt igen för denna gången.
Har varit skönt faktiskt att slippa dom där fyra väggarna.
Alyssa hon tänker inte åka hem, igår lät det annorlunda.
Så kan det bli!
I en annan del av skåne.
Det är dåligt med bloggandet. Men jag ursäktar mig inte.
Det har varit ganska så fullt upp & nu befinner vi oss
någon annanstans än hemma.
Det är faktiskt skönt att komma hemifrån lite även om
det är dåligt med kvinnotvål & kvinnogrejer.
Det är väl det enda som jag saknar. Alla dessa produkter
som jag inte visste att jag egentligen är beroende av.
Ja ni vet hårfön & plattång & serum & krämer & annat jox.
Men jag kan ju inte ta med allt, då skulle det se ut som om
jag är på väg att flytta.
Dessutom är det tungt att bära om man går med kryckor.
Mitt knä är mest i vägen. Det gör ont & är förbannat
begränsande i allt. Och inga bra smärtstillande har
jag kvar. Jaja, än så länge lever jag, så det behöver
ni inte vara oroliga för.
Jag börjar bli trött. Att barn aldrig lär sig att sova.
Känns inte lönt längre.
Det kommer inte gå så mycket längre.
Det är för mycket krångel.
And all blame is on me.
Förlåt så mycket.
Jag gråter lite.
Men helst av allt så vill jag inte ha ont.
Det gör så ont att jag skakar.
Mitt knä är så förbannat svullet & gör ont
i vilken ställning som helst.
Jag gråter.
En dålig kriminalroman.
Mitt i natten här så var det väldigt livligt & jag kände
mig ganska så obekväm med situationen.
Det är så sant att när man börjar närma sig trettio är
det skönt att polisen finns. Dom är en trygghet i samhället.
Allting eskalerade & det nådde oanade höjder här i
lilla Eslöv. Det som verkade alldeles otänkbart mitt i min
lilla idyll av gamla människor & trädgårdsprat.
Här kan inget ont hända tänkte jag när jag flyttade hit.
Men tro det eller ej.
En regnig natt i slutet av november händer det grejer.
Efter en mysig kväll var det inte lika mysigt att komma hem
& höra skrik & hur det var galet med slagsmål alldeles intill.
Jag förstår mig inte på biverkningarna av alkohol & jag
tycker att de som inte klarar av det ska absolut hålla sig
ifrån det. Här var det nog mycket mer än alkohol som var
inblandat. Jag skickade ett sms till min stackars mamma som
jag väckte & förstörde resten av natten för.
Jag gick ut för att titta var det egentligen kom ifrån fast att
det kändes ganska så uppenbart.
Jag hade mina aningar. Och just när jag står utanför & pratar
med mamma i telefonen så kommer det några otroligt
uppkäftiga ungdomar ut genom dörren. Jag säger till dom att
det är bra nu. Mamma var tuff & sa att polisen var tillkallad.
Då är det jag som blir hotad. Det räckte inte med att vifta på
ögonfransarna & se söt ut. Jag hade blivit en mycket illa tilltygad
bit om jag inte gick därifrån. Så jag lät mamma ringa polisen.
Och vi väntar med spänning på vad som komma skall.
Det kommer en polisbil & efter den kommer en till.
Dom kommer från varsitt håll med den där fina hållningen som
bara uniformerade människor har. Och jag kände mig lättad.
Fyra poliser, två män & två kvinnor. Den ena polismannen måste
ha varit lika lång som ett höghus & jag kunde inget annat än att
se upp till honom! På fler än ett sätt.
Det blev galet när dom kom upp till lägenheten där allting var i full
fart. Jag vet inte hur länge det höll på. Det skreks & hotades.
Jag förstår verkligen inte hur man kan bete sig så som dom gjorde.
Att hota poliser. Är inte det bara lite överdrivet?
Deras föräldrar måste verkligen vara stolta över sina barn.
Jag hade med glädje låtit mitt barn följa med polisen för att känna
på hur det känns om man tar sig lite för mycket vatten över huvudet.
Inte slutade det heller. Flickorna grät. Dom gick & dom kom.
Det skreks & hotades lite mer & en var på väg att slänga polisen över
balkongräcket. Vad fint det hade varit om dom hade burat in honom.
Då hade vi ju sluppit dom här.
Efter säkert en hel timme så var alla på väg därifrån. Det resulterade
i en jakt av en kille. Killen som tyvärr bor här. Eller gjorde.
Stackars hans mamma som inte kan göra något.
Det var som i en dålig kriminalroman, polisen springer med händerna
på sina batonger, dom jagar. Dom lyckades & vi trodde att allting
skulle sluta lyckligt.
Det fortsatte nere på parkeringen & hade jag varit polis hade jag kastat
in varenda liten ouppfostrad slyngel som vågade säga så fula ord som
dom gjorde. Dom hade fått smaka på både det ena & det andra.
Och plågsamt skulle det vara.
Föräldrar måste ha ringts för ett gäng blev hämtade & hade det varit jag
som hade varit förälder hade jag varit allt annat än stolt.
Jag hade gått med huvudet mellan benen i evigheter. Ett sådant barn vill
nog ingen ha. Och jag vet inte riktigt hur det kan gå så snett?
Dom släppte ut en hund & gick där med sina ficklampor & letade
efter något som jag inte vet vad det var bland buskar & överallt.
I denna delen av Eslöv händer det. Det är här vi har nattliga besök av
polisen & det är här vi får höra ord som man inte ens vill ta i sin mun.
Det är här man ska passa sig för att vara den onda grannen som förstör
en lyckad fest. För enligt dom så var bråken inte så allvarliga.
Nej, det är helt normalt att slå varandra & kasta ut varandra från balkonger.
Och jag undrar hur det känns att bli vräkt på grund av att sin son inte
kan hantera varken alkohol eller sitt humör. Jag undrar hur det känns att
vara helt oförmögen att tala sin son tillrätta eller kunna agera som förälder.
Det är här man inte får någon som helst sömn & undrar hur man ska orka
ta sig igenom morgondagen.
Men förövrigt så är det ju faktiskt en idyll. På dagarna ser det ut som vilket
lugnt kvarter som helst. Där vi gamla människor talar fint till varandra &
hjälper varandra. På nätterna förvandlas det till ett tillhåll för äckliga drägg
som jag helst av allt skulle vilja ge ett nackskott.
Var är ungdomarna på väg?
Detta var menat som en dålig liknelse av någon dålig bok. Med ett dåligt slut.
Men mer om allt spännande senare idag.
Alyssa kommer ju trots allt hem om fem timmar ungefär.
Hon sov sig igenom allt & jag ska nog fan se till att hon aldrig blir som dom.
I väntan på polisen
så bjuder jag på lite snyggbilder.
Så jävla kul att det har flyttat in en jävla mongo.
Tack för ikväll.
Jag tycker att kvällen har varit mysig.Det är inte alldeles vanligt med en sådan
intim spelning som vi var på ikväll.
Det är nog alldeles nytt för mig iallafall.
Det var absolut bra, det kändes & rysningarna som jag hade väntat på fick
jag mig en slick utav. Hon var fin precis
som jag hade förväntat mig, lite nervös i sitt prat mellan låtarna. Men ack vilken röst den späda kvinnan har. Hade jag fått en önskan så hade det varit att kunna skriva sådana texter som hon gör. För hur jag än vrider & vänder på det så känns dom.
Ibland värre än en käftsmäll.
Hon har djup!
Mitt knä höll inte hela vägen & till slut hade jag så förbannat ont så att jag mest fick ångest över det. Trots sittplatser så fanns det inte ett enda läge där det slutade att kännas. Och sedan skulle vi ha nattmat.
Det var säkert bra att jag tvingade i mig lite mat, för det är väl det närmsta jag kommer komma middag fram till måndag? Jag har liksom ingen aptit på medicinen, men kan ändå vara galet hungrig & få ner ungefär två tuggor. Aja, nattmat är inte min kopp thé om jag ska vara ärlig.
Nu sitter jag här. Jag har haft mitt nattliga samtal med min baby, som jag verkligen saknar lite extra nu ikväll. Jag skulle ju behöva bli omhändertagen & få lite tycka-synd-om-pussar. Tji får jag.
Jag har laddat över bilderna på Melissa till datorn.
Men ikväll bjuds det inte på några.
Dels för att jag borde gå & lägga mig & kanske tänka på att det finns en morgondag också som börjar tidigt.
Dels för att jag inte orkar gå igenom alla bilder nu. Bara det bästa är gott nog.
Det är fest här någonstans & jag skulle hemskt gärna skrika åt dom att
försöka hålla käften & dämpa det där förbannade jävla technoskitet eller
vad tusan dom nu spelar. Enya är inte rave.
Här är det gamla människor som bor som behöver vila sina hjärnor ifrån
sådant där trams.
Jag blir helt nervös. Det låter ju för tusan som om dom schmishandlar
varandra så som dom skriker & gormar.
Jävla förbannade ungdomar som inte kan sköta sig.
Alkohol är inte bra.
091127- Nu kör vi.
Nu har Ann kommit. Vi dricker thé för vi får inte lov att dricka alkohol.
Det är tråkigt kanske? Jag vet inte. Känner inte att jag behöver det.
Men nu ska vi iallafall åka. Det ska bli trevligt.
Nu är det bara pappa som fattas.
Melissa here we come.
Between you and me.
Fulvarning
mest spelade låt hemma hos mig.
Sonja & Siw-Cornelis Vreijswiik
Den är förbannat skön & så blir man härligt glad.
Vissa skulle man vilja sparka tillbaka till livet för
att kunna njuta av live.
Annars så har inte smärtan lagt sig alls & jag tycker
bara att det blir värre. Och hur lätt är det att ta sig
runt på kryckor? Skulle handla innan, men det var ett
jävla meck så det blev inte så mycket handlat.
Jag kanske kan få lite assistans? Jag behöver trots allt
hjälp med att bära.
Jag borde ta mig för att göra något vettigt.
Eller mindre vettigt, det spelar väl kanske inte så stor roll?
Bara jag gör något.
Funderar på om jag ska slå på en gammal film för jag
ligger lite efter när det gäller att se på film. Jag är inte så insatt.
Epilera benen ska jag göra iallafall. Det skulle jag ha gjort
i tre dagar nu. Och nu börjar det bli fulvarning.
Håriga ben borde vara olagligt. Eller hår på andra ställen.
Om man är född med ett kvinnligt kön förstås.
Så det ska jag göra. Kalasa på ett glas thé & överväga att
ta min sista tramadol. Jag är rädd att om jag får mer ont
någon annan gång så kommer jag ångra mig. Aja, smällar
jag får ta då.
Vi hörs när benen är lena. Tjohej.
Yes, I'm sure.
Både jag & Alyssa var lika trötta & när jag hade
stängt av alarmet sisådär trettio gånger sa jag till
Alyssa att tända lampan.
Det var inte poppis. -Fyfan vad ljust det blev.
-Jag måste vila ögonen i fem minuter till.
Då hade klockan hunnit bli efter åtta & egentligen
hade vi ju lite bråttom. Men vi låg kvar & gjorde
skuggfigurer på väggen.
Hon har börjat drömma mycket & precis när jag var
på väg att somna runt halv tre snåret inatt kom hon in.
Efter en stund somnade hon om & började storgråta.
Jag fick inte tyst på henne. Hon sa att hon hade drömt
att någon skar upp halsen på mormor. Och hon kunde inte
sluta gråta. När hon väl somnade om igen så började hon
med sitt tandgnisslande & jag fick försöka somna med
händer & kuddar för öronen. Inte så lätt.
Men nu borde jag gå & ta en dusch, det skulle jag ha gjort
i minst en timme men jag mår illa & orkar inte flytta på mig.
Mitt knä gör ondare än ondast & jag funderar starkt på att
sluta ta medicinen för det blir inte bättre. Och så är det inte
så trevligt att må skumt hela dagarna. Som om inte smärtan
redan gör mig trött?
Ikväll är det dags för årets sista konsert. Melissa Horn.
Det ska bli fint faktiskt. Jag har varit på tre konserter under
fyra veckor & det är trist att det inte blir fler i år.
Musik är ändå det jag andas. Jag missbrukar musik & texter.
Men iallafall så ska det bli mysigt att få se henne, missade ju
henne förra året. Hon är fantastisk & en av dom bästa!
Inte någon öl får jag heller, men det kanske är strunt samma.
Jag ska rysa mig igenom hennes låtar istället.
Och jag måste erkänna mig besegrad. Saknaden har tagit över.
Jag skulle ge ungefär vad som helst för att få befinna mig i samma
andrum som världens bästa älski. ♥ miss you, love.
Att snubbla på mållinjen.
Jag vet precis vad jag vill ha utav livet.
Jag vet vad det är för sorts människor som ska få
äran att dela det fina med mig. För visst är det en ära att
få bli utvald & få finnas i närheten.
Efter allt det svåra i mitt liv har jag alltid sagt att det
inte ska få finnas några svåra människor nära.
Jag ska inte fundera över deras ord eller handlingar.
Det var ett löfte till mig själv att aldrig någonsin sitta
& undra var den speciella personen var.
När det väl finns någon som får ens hjärta att slå
lite sådär extra så vet jag det.
Jag lovade mig själv att inte hänga upp mig på saker
som jag inte kan råda över eller ens förstå.
Jag lovade att aldrig någonsin låta någon veta det som
finns där innerst inne, för jag vet att det gör ont att
inte bli förstådd. Jag vet hur det är att bli dömd för det
som varit förut.
Allt resulterade i en ganska så känslolös människa.
Jag kände absolut ingenting för någon.
Det var bearbetning av allt.
Jag kan med lätthet erkänna att det inte längre är så.
Nu är det nog ganska mycket motsatsen.
Jag känner för mycket & jag känner att det kanske inte
alls är riktigt bra. Jag kan inte hantera alla känslor på en
& samma gång. När jag känner så känner jag verkligen
på riktigt. Och det är svart eller vitt. Det finns liksom inget
mellanting & oftast är det att jag blir jävligt förbannad på
noll sekunder. Att känna något bra är fortfarande svårt.
Kanske just för att andra i detta mellanmjölkslandet också
har det svårt att visa dom fina känslorna.
Jag har svårt för personer som aldrig riktigt vill gå ner på djupet.
Det är ytligheter som gör mig pissed. Vill jag ha ytligheter
så vet jag att jag kan få det, men jag vill ha mer än så.
Jag vill kunna vara ärlig. Jag vill kunna dela saker med dom som
betyder. Jag vill känna att jag kan bry mig om andra & att andra
bryr sig lika mycket tillbaka.
Men jag snubblar på mållinjen. Jag vet inte om jag redan har
förlorat? För det känns inte som om det finns något djup hos vissa.
Att allt är en förbannad lek som jag inte alls vill leka.
Hur jag än försöker så finner jag det ganska så ointressant att låtsas.
Eller är det bara jag som funderar? Som undrar hur folk egentligen tänker?
För jag bryr mig alldeles för mycket nu. Jag har helt vänt.
Och jag vet inte vilket som var bäst? att inte känna eller att känna
förbannat mycket?...
(Och jag ursäktar röran. Jag bygger om. Men med mina skills
så går det inte sådär skitbra. Jag får damp & ännu mera utbrott)
Onödigt som tusan
Vilken tid är din väckarklocka inställd på?: Oftast 05.30
Var köper du dina matvaror ifrån?: Ica eller Coop
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?: Jag är med på bilden såklart!
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?: Ett hus eller två, snygghet & en resa till Bahamas
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?: Nee, inte vad jag vet
När var senast någon stötte på dig?: Typ hundra år sedan, så förbannat snygg är jag inte
Vad åt du till middag senast?: Köttfärssås & pasta igår,
Kan du vissla?: förbannat dåligt
Tittade du på tecknat när du var liten?: Det gjorde jag nog ja.
Äger du några popband t-shirts?: Inte en enda minsann.
När flög du senast?: I början av november
Pratar du några andra språk?: yes yes.
Har du gråtit offentligt?: Det har väl hänt. Nu gråter jag aldrig.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?: Vill fortsätta på min koifisk
Vad har du med dig in på bion?: Jag har inte varit på bio på fyra år.
Vad har du för väder?: Regn & grått
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?: Gick inte gymnasiet
När sov du senast på golvet?: Varför ska man göra det alls?
Vilken är din favorit drink?: Uhm, jag dricker knappt längre.
Gillar du din boendesituation?: Nej, men jag har iallafall en liten trädgård sålänge.
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?: Nu alldeles för många
Är dina dagar fullbokade och stressiga?: Kunde varit värre
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?: På högstadiet kanske.
Hur gammal blir du nästa födelsedag?: 27, otroligt omagiskt
Tror du på liv på andra planeter?: Upp till bevis.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?: Vill man inte må dåligt så gör man inte det?
Skulle du någonsin hoppa fallskärm?: En av mina önskningar i livet
Tycker du om att krama folk?: Bara folk jag känner, jag gillar inte okända människor.
Äger du en digitalkamera?: Jajamen
Vilka kändisar har du blivit jämförd med?: Alltid Lady Gaga. Vet inte varför?
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?: Dom ringer när dom vill, jag ringer aldrig.
Jag tycker det är jobbigt att ringa. Jag kan ju störa
Får du dåligt samvete efter du ätit kött?: Inte det minsta.
Är du mörkrädd?: Bara kissnödig just nu.
Tre saker du alltid har med dig?: Mobil, visakortet & lip injection.
Åhh vad gör jag?
Vem fasiken kan göra en snygg design
till mig. För jag reder iallafall inte ut det!
Vad hände med orken?
Klockan ringde halv åtta. Det är inte speciellt tidigt
för mig egentligen. Men jag kom inte upp.
Jag snoozade i fyrtiofem minuter. Att det ens är möjligt.
Men när Alyssa ligger kvar där under täcket är det
nästintill omöjligt att kliva upp.
Som en zombie gick jag upp för att göra frukost till
både mig & Ally. Jag äta frukost nuförtiden, det finns inte.
Det var under tvång jag åt eftersom jag måste äta med
mina tabletter. Som jag dessutom får världens jävla kramp
i magen av. Inte så skitkul.
Nu är hon på väg till dagis med min kära mamma & jag
ska försöka att komma loss. Aktivera mig lite så gott det går.
Jag vågar inte ta smärtstillande tillsammans med dom
pillerna jag äter nu så jag har dödens ont. Jag är feg.
Nu: Slå på feel-good-music & kanske ska jag sminka mig
för fest & låtsas att energin är på topp. Så jag iallafall är
snygg. Det är sjukt tråkigt att känna sig ful. Och jag har fått
för mig att man orkar mindre då.
Utrensning av förrådet som är fullt av gamla kläder & annat skit.
Nu ska jag bara göra det också. I high heels!! nee det går inte.
.home alone.
när jag är ensam. Vilket jag är för ofta.
Jag kan snurra runt i timmar utan att egentligen
uträtta något vettigt alls. Det är tid som går & inte går.
Jag har väl inte uträttat något dödsviktigt nu heller
men det var skönt att ta en förbannat lång dusch &
skrubba så att huden blir bebismjuk.
Det är fint med lite mojs i håret som gör det mjukt
& en ansiktsmask som inte gör mig snyggare alls.
Men jag kan ju låtsas att det hjälper iallafall.
Egentligen skulle det ju vara finare att befinna sig på
ett SPA & få allting gjort åt en, men någonstans i
närheten lär jag ju inte komma på denna sidan av
året eller ens i livet tror jag.
Jag bjuder mig själv på lite grönt thé i hopp om att
det ska kännas lite lyxigare, men det är halvljummet
& jag orkar inte resa mig för mitt knä värker något så
in i helvete. Värme var iallafall inte bra.
Jag spelar slaskiga kärlekslåtar som får mig att sakna
älski lite, trots att jag försöker att tänka bort att det
faktiskt är ganska jobbigt.
Men såhär i ensamheten så får jag ju göra det bästa
av allt & slippa tänka så fruktansvärt mycket på allt
som borde skakats av men som fortfarande sitter.
Nu ska jag fortsätta mitt fixande. Jag är inte trött än.
Jag vet inte hur jag ska bota min rastlöshet.
Ur funktion
Det är hemskt.
Och det värsta är att jag inte känner
igen mig själv längre.
Vilka tankar jag har.
.Jag ville mötas någonstans på djupet.
.Jag har varit där förut, jag är inte rädd.
Me likey like.
Kort & gammalt.
deppa ihop på grund av ett förbannat jävla knä.
Det finns ju saker som är bra också, bara det
att det är så lätt att hänga upp sig på det som
inte är speciellt bra.
Det finns dom som vill förstöra så mycket för mig
& nästintill lyckas eftersom jag blir riktigt förbannad.
Det måste ju vara värre än mitt knä. Mitt knä går
att fixa, men jag kan inte fixa det som förstör.
För då får jag en ännu värre dom. Men ibland så vill
jag verkligen bara ge ett nackskott.
Att ljuga mig rakt upp i ansiktet är det värsta som finns
& jag vet faktiskt vad jag lovar & inte lovar.
Min hjärna fungerar normalt!
Det borde vara lätt att lista det som är riktigt bra.
För det finns ju faktiskt fina människor & saker i mitt liv.
Men i sådana här lägen där det dåliga är alldeles för
påtagligt så tvivlar jag på det som är bra.
Misstänksam & besviken på några. Men jag skulle aldrig
erkänna det, för jag är alldeles för stolt.
Men vissa saker känns faktiskt ganska så sårande trots
att jag vet att det inte är menat så. Eller?
Nu vet jag inte riktigt hur jag själv menar.
Jag kan bli arg när det kommer kommentarer om att jag
inte vill jobba.. Att jag är lat..
Allt gammalt kommer upp då & jag skulle nog hellre vistas
på jobbet än att spendera mina timmar i ensamhet mellan
samma fyra väggar alltid. Att tjäna pengar är ju min grej.
Var jag ville komma med detta vet jag inte?
Jag skulle nog försöka peppa mig själv till att försöka
tänka på det positiva istället.
Jag ska testa om det går, men.. Det finns alltid men.
Men jag tror jag tappade bort lusten igen.
Och nu får jag städa istället. För det var det jag skulle göra.
Fast jag får ju inte belasta mitt knä. Vila var det sagt.
Korta promenader. Det betyder, gå ifrån soffan & ut för en
cigg. Gå ifrån soffan till kaffekokaren & gå ifrån soffan till sängen.
Åh, min helg kommer vara riktigt tråkig med andra ord.
(jag är gammal.)
Jag fick min dom.
Men det är som vanligt. Jag mår kanske inte så bra
trots allt?
Ann kom med frukost runt lunch ungefär, eller ja
det var tidigare. Men det var närmre lunch än frukost.
Vi snackade lite skit. Eller det blev en hel dag med
uppdateringar om livet i helhet.
Från ingenstans så dök min älski upp. Och jag kunde
inte ha blivit gladare. Det är fint att få ha honom här.
Jag skulle helst vilja få finnas i hans närhet hela tiden.
För det är nog det bästa som finns.
Jag ringde & beställde tid hos läkaren igår också.
Så idag var det bara att ta sig upp alldeles för tidigt
& bege sig mot vårdcentralen. Det var bra att jag inte
fick min vanliga läkare för det hade inte varit lika bra.
Han klämde & klämde & gjorde konstiga böjningar som
fick mig att nästan dö av smärta. Sådär kan man inte göra!
Det hela slutade med att han konstaterade en blödning i mitt
knä som orsakats av att någonting smällt. Okej. Roligt?
Jag blev sjukskriven & fick antiinflammatoriska tabletter som
jag ska äta i en vecka, efter det blir det vidare till ortopeden
som isåfall får bedöma hurvida det blir operation eller inte.
Och så sjukgymnastik. Jag kan med detta kalla mig sjuk.
Jag som aldrig någonsin varit sjuk mycket blir helt plötsligt
den som drabbas av ungefär allt. Nu fattas bara svininfluensan.
Det värsta är att jag inte får belasta benet för mycket, jag måste
röra knäet ordentligt & inte göra konstiga vändningar & grejer.
Hur enkelt är det att tänka på?
Jag blir förbannad på mig själv, ledsen för att jag känner mig
ganska så usel. Som om allt detta vore mitt fel.
Ingenting blir så som jag vill längre...
Och jag känner hur fel allting är. Och nu ska jag gråta lite
över mitt nederlag.
Come back to bed.
Jag kan sakna honom hur mycket som helst.
Men det hjälper mig inte.
Jag får ändå inte tillräckligt av honom
hur jag än gör.
♥
Jag saknar dig helt enkelt.
Nothing can be done this time.
Efter att ha filat på ett långt & ganska så tråkigt
inlägg om hur onöjd jag är just nu så försvann det.
Kanske lika bra det. För det är aldrig kul att läsa
om andras olust till saker...
Det finns mycket som jag skulle vilja ändra på.
Just nu finns det mycket som gör att jag känner
en viss meningslöshet.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?
Det kanske är så att jag är svår, inte så lätt att förstå.
Jag krigar säkert för mig själv & skriker så förbannat
högt i tystnad. Det är svårt att förändra saker på
studs, men jag har förbannat dåligt tålamod.
Jag vill inte vänta på att saker ska ske, att det ska
mogna.
Ibland känns det helt enkelt inte rätt & det är väl bara
i min hjärna som det börjar snurra rundor av alla möjliga
& omöjliga slag. Det blir försök till analyseringar som
ändå aldrig ger mig några svart.
Jag kräver svart på vitt & det finns aldrig.
Det där djupet jag ständigt kräver av alla verkar
vara som bortblåst. Det är ytligheter som bara gör
mig förbannat obekväm. Jag vill inte kasta bort
dyrbarheter på ingenting.
Och jag är trött på mig själv för jag litar alldeles
för lite på människor som bara vill väl.
Eller finns det sådana egentligen?
Det är upp till bevis..
Blää- det är okul
Jag känner bara olust nu.
Om ingenting.
Vi kan kalla det Free Fallin.
För det är så det känns.
Det känns lite mer varenda gång
&
jag saknar lite mer än förut.
Jaha, uppe två timmar innan det är dags att gå
till jobbet.
Jag är alldeles redo & det har jag varit i fyrtio
minuter. Att jag aldrig lär mig.
Sova är bra för själen, men jag tvingar mig upp
för att göra absolut ingenting.
Jag har hunnit med kaffe & känna efter hur det
känns i mitt knä.. Det var dumt, för det känns ju
faktiskt inget vidare.
Jag tar en tramadol i hopp om att det ska hålla
arbetspasset ut. Fy attans vad jag hatar piller.
Och nu kanske jag skulle ta & göra lite knäcke
med brie på.
Jag har ingen aning om när jag slutar eftersom jag
inte har något schema.
Jag vet bara att jag börjar åtta. Det blir liksom som
en suprise att få veta när jag kan gå hem.
Om jag har tur är det tidigt om jag har mindre tur
så är det inte förrän ikväll.
Men ni lär ju få veta.
Jag saknar dig älski. Sådär mycket.
Och så får jag säga LYCKA TILL till min vän Ann som
ska på ultraljud idag. Det är fint det.
Kvällens sista dans
Den stora ensamheten.
med att tanka lite närhet & mys.
Och det känns som om jag inte kan få nog,
jag vill alltid närmre.
Det känns ganska så ensamt nu när han gett
sig av till sitt. Det är att plåga sig själv lite.
Jag har ett stort behov av honom & hur jag
än gör så blir det större.
Detta är den stora ensamheten.
Det har bara varit mys & lussebullsbak.
Det har varit hela den där biten med att få
sova nära (och inatt blir det ingen sömn)
& matlagning. Trots att min barnlediga helg
blev barnhelg, så fick vi sovmorgon imorse.
Tack mamma!
Och imorgon är det jobb som gäller.
Jag får hoppas att mitt knä håller för det.
Det kanske är dags att börja tänka på att byta jobb.
Vården är absolut inte bra för min kropp.
Men jag vet tamej fan inte vad jag skulle vilja göra?
Och svaret på frågan hur jag kan vara så smal & fin?!
Jag äter. Jag äter precis det som faller mig in.
Och lite mage har jag ändå. Men det är godare att äta
& njuta än att tvinga sig till svält, eller förbjuda sig att
äta det som verkligen får en att må bra.
Att äta är underbart!! Så ät & må bra.
Och om en bild på min älski?! Jag får nog fråga innan jag
tar mig friheten att lägga upp bilder.
Jag har ju inte ens skrivit ut hans namn.. Jeflar vad jag
har varit duktig på att hemlighålla det!
Som en rysning.
Det var fint. Otroligt fint faktiskt.
Jag är kär i hans texter, jag gillar rösten som
finns i denna icke så attraktiva kropp.
Men ack så vackert.
Jag vet inte hur det blev så, att han blev mig
så kär? Det går att relatera till det mesta i hans
sånger. Och han är som en rysning genom kroppen.
Det var fjärde gången jag såg honom. Vissa kanske
tycker att det skulle räckt med en. Men inte jag.
Jag hade kunnat se honom vareviga dag.
För live får det på något sätt mer känsla.
Och om man inte får ett hugg i hjärtat när han kör
"om du lämnade mig nu" så får man iallafall ett
lyckorus i varenda millimeter av sitt eget jag när
han spelar "kom ihåg mig".
Jag tyckte att konserten var riktigt bra igår.
Publiken nästintill knäböjde för honom & skriken
rungar fortfarande i mina öron.
Men nu kan jag säga att jag knappast kan gå.
Mitt knä är ungefär som en tennisboll & det blåa är
ganska så blått.
Jag väntar på kryckor.. Jag väntar på bättring.
Och älski. Jag tycker du är finast.
Och bäst
det är...
Kolla varifrån!
det är fint
pappa är...
Kolla varifrån!
pappa är glad för vi ska se vår stora idol!! :) haha
Winnerbäck!
Idag har dagen gått riktigt snabbt.
Det är redan eftermiddag & om två timmar
är det dags att bege sig mot Malmö & baltiska hallen
för att avnjuta en viss Lars. Ja, Winnerbäck såklart.
Denna dagen har jag sett fram emot hur länge som
helst.
Men jag vet inte hur bra det kommer att gå.
För igår small det till i mitt knä & imorse när jag
vaknade var hela knäet blått. Och så knastrar det
så konstigt i det. Och jag gjorde absolut ingenting.
Mitt jävla skitknä. Nu har jag svårt för att gå.
Hur kul är det då? Och smärtan. Jaja, det som inte
dödar det härdar.
Sara har hunnit vara här & dricka lite kaffe. Gott!
Vi snackade lite skit & gnällde lite om hur trötta vi är.
Det är mysigt att få träffa henne lite emellanåt iallafall.
Det blir ju inte så mycket nuförtiden.
Längesen vi spenderade flera timmar med skitsnack.
Jag kommer sakna min baby ikväll. För han är ju bäst.
Nej, nu ska jag börja ladda lite. Packa ner lite till Alyssa,
hon skulle gå på Lars Winnerbäck på låtsas. Så hon sitter
& sminkar sig & gör sig vacker.
Jag älskar dig hjärtat. Mamma kommer sakna dig också.
Ikväll ska vi rocka!! 
(sommaren 2008. Malmö)
Bara för att.
Min älsk är faktiskt helt fantastiskt underbar.
Han är alldeles för bra för att vara sann.
..
Men vad jag vet så drömmer jag faktiskt inte
& jo, han är sann.
Jag har nog förstått det nu. Nu.
Och det var väl bra?
Puss baby!.
A bag over his face.
så länge nu. Jag har förträngt mitt förflutna så bra,
för mig finns det inte längre. Men det är klart att
andra kanske inte kan förstå mig så bra när jag
egentligen vägrar att prata om det.
Någon gång får väl jag blotta min misär.
Då kanske folk förstår mig bättre? Jag är inte säker.
Jag är absolut inte stolt över det liv jag levde i.
Jag insåg inte heller att det inte var något liv.
Det var absolut inte jag, jag var någon annan.
Så enjoy. Ta en kopp kaffe. Sätt er bekvämt.
Jag var en otroligt social människa som levde livet.
Det var väl alltid killar & fest som gällde då. Ung & rastlös.
Jag träffade en kille som var precis som alla andra,
förutom att jag inte visste om hans problem.
Det var inget som kom till min kännedom förrän han
bara försvann en dag & kom tillbaka efter några dagar.
Redan där borde jag ha sett varningarna. Men inte det.
Jag flyttade till Eskilstuna en månad efter & plötsligt hade
jag honom med mig. Jag & min vän skulle bo ihop, men
det skar sig mellan honom & henne & det är jag faktiskt
ledsen över nu. Jag skulle starta ett nytt liv. Ett bättre liv.
Det resulterade i att vi flyttade till en annan lägenhet.
Jag & killen alltså.
Ofta försvann han. Jag fick inte tag i honom.
Vad han gjorde det vet jag fortfarande inte. Det var väl
det liv han levde förut som han sa att han hade slutat upp med.
Vi hade inte varit tillsammans länge förrän jag blev gravid.
Oj hoppsan. Oplanerat såklart, men jag hade inte hjärta att
göra abort. Jag var nog inte heller riktigt redo för det.
Jag gick från att vara överlycklig till att bryta ihop.
Allt jag ville var att komma hem till mamma.
För visst är tjugo en ålder då man ska komma på vad som
egentligen är viktigt i livet & vad man vill göra.
Jag tror ingen blev glad över att höra det. Jag tror det var en chock.
Men vad kunde dom göra?
Vi flyttade tillbaka till Skåne.. Och jag var nog ganska så
förvirrad. Jag visste inte vad jag ville med livet & jag var
absolut inte lycklig. Men det har jag inte förstått förrän senare.
Det var många nätter jag inte visste var han var. Utan svar
& antagligen ganska så genomskinliga lögner som jag valde
att tro på.
När jag var i sjätte månaden så orkade jag inte längre.
Jag har svaga minnen om hur han övertalade mig att stanna kvar.
Hur dum var jag?
Men ensam ville jag inte vara.
Alyssa föddes & inget blev bättre. Jag älskade mitt barn & hade
fullt upp med henne. Det var väl det som höll mig sansad.
Nyår när hon var en vecka blev jag lämnad ensam igen, det
var inget som var ovanligt alls. Men hur jag än försökte att
förstå att det inte var något bra stannade jag.
Det var dåliga ursäkter om & om igen. Det jag minns tydligt var
hur full han var när han kom hem. Någon gång framåt morgonkvisten.
Mina tårar var många när jag blev hotad. När han hotade med att
göra både det ena & det andra. Jag vet inte hur många gånger jag
flydde hem till min bästa vän. Rädd.
Jag minns att jag var under uppsikt hela tiden, jag kunde inte göra något
alls för mig själv. Jag var jagad. Jag kunde inte vara borta i tjugo
minuter förrän telefonen gick varm & jag var tvungen att ta mig hem.
Jag kunde inte sitta med mina vänner & ta en fika. Även om jag alltid
hade Alyssa med mig.
Jag var en loser, jag kunde ingenting, jag var lat, jag gjorde aldrig något.
Jag jobbade inte, jag fick inga pengar.
Det var han som gjorde allt. Jag trodde till slut på hans ord.
Jag trodde på allt det fula han sa till mig & jag har nog aldrig varit så
nära en botten som då. Jag talade aldrig om det högt. För det gör man inte.
Mina dagar bestod av att göra allt, nätterna var värre.
Egentligen hade jag kunnat ta mitt pick & pack & bara försvinna, men jag
vågade helt enkelt inte.
Han gjorde som han ville. Han kom hem när han ville, drack sig full så
ofta det gick & det var tjejer hit & dit.
Jag som hade haft många vänner, killkompisar hade knappt en enda kvar.
Han anklagade mig för att gömma min mobil, för otrohet, för både det ena
& det andra. Jag ska erkänna att jag ibland önskade att han slog mig sönder
& samman så att jag hade fått en räddning av någon annan.
För jag kunde inte rädda mig själv. Han slog aldrig på mig. Men hot är också
våld. Alla ord om hur värdelös jag var tär på ens psyke. Man tror på det till slut.
Det var inte förrän i slutet som han dumförklarade mig inför andra.
Han hotade andra.
Jag låtsades som om jag mådde bra medan jag innerst inne faktiskt kämpade
för att hålla masken.
Till slut så blev alla hot om självmord verklighet. Det var en natt.
Alyssa var hos sin mormor för vi var ute & åt med min vän & hennes sambo.
Jag visste såväl att något skulle hända. Jag ville inte gå ut egentligen.
Det fanns dåliga vibbar. Jag stannade & pratade med en mycket gammal
killkompis på stan. Var på väg hem. Jag hade kortet med mig för att jag visste
att alla pengarna skulle vara slut annars. Han sprang efter mig.
Hotade mig, drog i mig. Jag grät & till slut kom jag ut ur lägenheten utan skor
eller någonting. Min bror kom & stoppade honom från att ta bilen.
Han skulle köra ihjäl sig.
Jag vet inte sedan vad som hände uppe i lägenheten. Min storebror kom gråtandes
ner. Min lillebror han skrek & antagligen hade det väl varit lite slag inblandat.
Slag var det han levde för. Hot.
Jag & min vän gick upp i lägenheten där det blev diskussion.
Det var ord som jag aldrig trodde någon kunde säga till en annan person.
Jag fick höra vilken hora jag var, vilken loser jag var, hur jag aldrig kämpade
för någonting. Att jag aldrig kunde göra något bra. Jag hade kunnat skriva
en hel roman om hur dålig jag var som människa. Men det gör jag inte.
Vissa saker känns fortfarande & efter att ha levt så i fyra år så är det
svårt att tro att man är jättebra.
Han ville ta sig ut ur lägenheten, men vi försökte få honom att inte fly.
Att prata. Han har alltid flytt. Spriten har alltid varit hans bästa vän.
Han vred om min arm till förbannelse när S låste dörren för att
reda ut allt, jag trodde min arm var bruten så vi stod som två
nästan utbildade undersköterskor för att undersöka mig. Galet va?
Vi hörde en rejäl smäll. Men innan vi förstod vad det var.....
S sprang ut i köket där fönstret var öppet. Och ingen fanns där
mer än jag & S. Jag förstod nog inte riktigt vad som hade hänt.
I chocken stängde jag fönstret medan S sprang ner. Det var ändå
fjärde våningen, ca 15 meter ner till marken. Bestående av asfalt.
Jag hörde ett skrik som kunde varit en döendes sista. Men det var S.
Då förstod jag vad som hade hänt. Jag ringde 112. Det gjorde andra också.
Polisen kom efter ett tag. Frågade mig om det var jag som hade
puttat ut honom. Den första jag ringde var min lillebror. Han kom.
Jag tror ingen av oss tänkte riktigt klart.
Men jag vet att dom frågade om jag ville följa med till sjukhuset.
-Nej var mitt svar. Jag vet inte varför?. Men där kände jag en lättnad.
En lättnad över att det kanske var sista gången jag behövde lida.
Hela natten satt jag & S hos mig & väntade på att klockan skulle
bli morgon. Jag ringde min mamma långt innan hon egentligen
borde vara vaken. Men jag kunde inte vänta. Jag ringde hans pappa.
Jag minns inget efter det. Allt är diffust. Jag minns att jag kände
mig ganska så fri. Men visst grät jag. Men bara den natten.
För att jag först då insett hur jag hade blivit behandlad. För att jag
inte förstod hur man kunde göra så mot sitt barn.
Hon var 2½ år gammal. Vad skulle jag säga?
Han överlevde. Det var nog inte hans mening. Det skulle inte ens
vara möjligt. Han hade inga yttre skador, men invändigt var han som
en enda röra.
Jag var hemma i tio dagar för jag ville inte möta folk.
Jag ville inte prata om det. Men jag insåg ganska snabbt att jag nu
kunde leva ett eget liv. Ta egna beslut.
Jag bodde länge hemma hos min mamma för jag vägrade befinna
mig i en lägenhet så högt upp.
Ingen visste i skolan vad som hade hänt så där var det inte jobbigt
att vara. Lärarna visste, men det blev min räddning.
Jag hade redan gått ifrån honom. Men han jagade mig.
Det var hundra samtal om dagen, samma kontrollbehov.
Men jag tror att han insåg att han inte längre hade makten.
Det var jag som bevisade vem som hade varit starkast.
vem som hade kämpat mest & vunnit! Jag fick en annan sorts
styrka av att detta hände, annars vet jag inte ens om jag hade
levt idag. Så illa var det mot slutet.
Alyssa träffar fortfarande sin pappa. Inte mycket.
Jag kommer aldrig ta ifrån henne det, att hon vill ringa till honom
eller hälsa på. Men jag har också krav hur det ska vara när
dom ses. Och alkohol ska aldrig någonsin vara inblandat.
Jag däremot har nästan inget med honom att göra. Jag vill inte.
Han förstör mer än vad han gör något bra.
Kanske är det för att jag har ett hat mot honom också som jag
inte klarar av det.
Jag kan ringa om det gäller Alyssa. Jag försöker hålla det kort.
Det finns liksom ingenting att säga. Det finns inget alls.
Han är för mig inte ens något förflutet. Jag har förträngt allt.
Jag har inga minnen alls kvar, inga foto eller något.
från 2003-2007 finns ingenting kvar. Den tiden har aldrig funnits.
.Allt är hur jag ser på saken.
Aj tjo nu flyttar vi runt!
av garderober & skit alldeles själv.
Nu får jag fortsätta slita på min redan förstörda kropp.
Leave it behind.
enkelt kliva upp. Jag tyckte jag kunde sova iallafall
till åtta, men nästa gång jag tittade på klockan var den
istället tjugo i tio. Whoops! Äsch, det gör inget.
Bara det att hela dagen försvinner så förbannat snabbt.
Vi fixade till oss lite & tog en sväng för att handla lite.
Jag fick med mig en matta. Jag vet inte riktigt om jag
är nöjd eller inte?!? Jag måste känna efter först, men
det är solklart att jag verkligen måste skaffa mig ett nytt bord.
Mitt fina försök gick ju käpprätt åt helvete & jag hittar
aldrig några snygga bord i bra storlek.
Jag har hatat mattor så innerligt förut att det tar ett tag
att vänja sig vid tanken att ha en eller flera.
Någon ville att jag skulle skriva om mitt förhållande
till Alyssas pappa. Jag vet inte om det finns så mycket
att skriva egentligen. Men visst skulle jag kunna reda ut
saker & ting! Men inte just nu.. Du får hålla utkik framöver.
Det är mycket hatkänslor.
Nu ska jag försöka få iordning på allt som ligger & skrotar.
Lite stormigt
Vilket vackert väder vi har. Det är fantastiskt
kul att bo här just nu. Eller kanske inte.
Det är galet vad det ska storma & såklart så
gick det som förväntat med mina glasdörrar
till uterummet. Det gick inte alls & till slut när
dom knappt höll sig kvar fick vi börja joxa med att
försöka ta ner dom. Lättare sagt än gjort när
vi väger ungefär två gram & knappt kan stå upp.
Tur att jag har bra grannar som hjälpte mig & mamma.
Så jävla kul.
Jag hoppas att det avtar så att livet kan återgå
till det normala igen, dock sätter jag inte upp
glasdörrarna mer. För det stormar ju friskt här
när det väl stormar. Orka.
Får komma på något annat spännande.
Vi hann med en sväng på det nya ikea idag också.
Det var inte lika kul som jag hade väntat mig,
jag blev lite besviken. Jag hade inte heller någon ro att
gå runt & leta efter det jag ville ha, för Ally hon pillade
på precis allt, klämde & kände. Helt okej för min del
till en viss gräns.
Men jag fick mina ramar jag skulle ha.
Så nu har jag spikat upp mina snygga bilder & förstår
ni att jag fick dom på samma höjd.
Annars är jag mästare på att mäta helt fel, nu mätte jag
inte ett skit utan gick på känsla.
Det måste tamej tusan vara bättre då!
Jag har nog aldrig köpt så lite på ikea som jag gjorde idag.
Helt otroligt.
Nu skulle jag vilja mysa med min kära,
men jag är inte där & han är inte här.
Jag saknar honom jämt. Vareviga minut.
♥
Yey, nu är det bra igen.
Då får jag beställa nya kort igen.
Inatt jag drömde något som.
Jag är omöjlig.
jag skulle krypa ner under täcket & drömma
mig bort, men det känns omöjligt när det är
miljoner tankar som snurrar i huvudet.
Jag förstår inte varför jag måste tänka så
förbannat mycket.
Det finns inte svar på allt, men jag vill att
det ska vara klart & tydligt.
Jag hatar luddigt & diffusa svar, meningar, ord.
Själv är jag jävligt bra att tala i gåtor.
Men det hör inte till saken.
Vill jag säga något så gör jag det, eller så
skriver jag det.
Just nu i detta nu behöver jag kärlek.
Och det finns inte en chans på jorden att jag
får det. Och det finns inget som är mer
enerverande än att inte få sin dos när det
behövs som mest. Ungefär alltid.
Fast jag kan ju försöka intala mig själv att det
är bra att sakna också. Inte riktigt lika mycket
som jag måste sakna förstås. Det kan inte
vara speciellt hälsosamt.
Och jag kan inte tänka mig att en man har det
lika svårt. Dom är ju så satans macho.
Eller så är det bara jag som är helt ute & turnerar?
Jag är misstänksam.
Men Gud i London vad jag skulle betala dyrt för
en endaste liten puss.
Visst är jag söt som säger så? Och det är absolut
helt sant.
Det borde vara olagligt att bo så långt ifrån varandra
& det borde vara kriminellt att inte få kunna ses
precis när som helst.
Och så kommer någon jävel & säger att man inte ska
se problemen, man ska se lösningar.
Så varsågod & lös detta till mig då.
Jag bjuder på en fin middag isåfall. Tack tack.
Var jag ville komma med detta det vet jag inte?
Bara att det var ganska så omöjligt att sova om
jag inte fick skriva. För ikväll har jag ju ingen att
ligga nära inpå..
Puss älsk.
Du är fantastiskt fin.
En sak till ikväll.
som låg sådär nära mig igår.
Det tycker jag är ganska så tråkigt.
Att sakna alltså.
För han är inte tråkig, han är ganska rolig.
Men det är enbart för att han är handi-kapad.
Jag skulle hemskt gärna sova bredvid
honom sju dagar i veckan om det skulle
gå för sig. Jag kommer ändå aldrig bli
färdigmyst. Det kan jag inte bli.
Det är alldeles för bäst att kunna tröttna på.
Det jag ville säga var. Att jag saknar dig mycket.
I'm sorry. I don't feel a thing.
Jag kan inte tro på något
som jag måste tro på själv.
Plus minus är lika med noll.
Och det är så det får bli.
Noll.
Ingenting.
En lögn är alltid en lögn
&
jag föredrar sanningar.
För jag kan inte ge någonting
om jag inte får allt.
.Nej, det är inte om något alls.
Take a look at yourself..
Puuh! Jag är utmattad. Totalt jävla slut i varenda liten
millimeter av min kropp.
Att sitta i ett konferensrum lika stort som mitt sovrum
& vara tio personer innebär att syret snabbt förbrukas´,
det är en ren galenskap faktiskt.
Jag kände inte riktigt att jag orkade lyssna ordentligt eller
ta del av diskussionerna. Dock fick jag ju framföra det
hastigt nerskrivna rutinerna som ska följas.
Vi fick en halvtimme på oss & med minst sex A4sidor
går det inte annat än att slafsa igenom. Kvalité sägs det.
Det var fint att bli bjuden på kina/thaimat på lunchen,
men attans vad jag kände mig gnällig.
Jag hämtade mitt älskade barn som har varit hos
doktorn idag igen. Vi springer dit som om det vore en
rolig grej. Tydligen var det en ny infektion. Yey!
Sjuka familjen är vad vi är. Men hon fick iallafall mer
medicin så att hon kan få sova om nätterna.
Nu är hon hos sin älskade Leo. Det var längesen dom fick
leka & jag kan tycka det är ganska skönt att få sitta ner
en liten stund & bara andas efter en påfrestande dag.
Well, you don't do me like you should.
And please take a look at yourself.
Mmm.. & så orkar jag inte mer.
Så jävla skönt om jag bara kunde skaka av mig
allt & alla förbannade jävla tomma fraser som
jämt fastnar. Men okej, jag är väl inte värd det.
Allt annat än första plats är uteslutet & hela tiden
hindras jag att fortsätta mot det.
Det upptar så mycket energi & tid att kämpa
mot något som aldrig lär bli.
Det talas i futurum & jag är inte riktigt där än.
Jag kan inte heller lära mig att godta ett nu.
Morgonmys? eh, inte det inte.
bli lämnad sådär på morgonen när det bästa
som finns är att få ligga nära nära.
Jag skulle uppskatta lite fler timmar på dygnet,
lite mer mys, some good lovin'.
Det ska alltid kännas så tomt & för jävla ensamt.
Vad är det där med att få pussar varje dag??
Jag sitter helt färdig här nu & jag ska inte vara på
planeringen förrän om en timme.
Jag har ingen som helst tidsuppfattning alls när det
gäller att kliva upp ur sängen & dra på mig kläder,
borsta tänderna & ta på lite smink. Nej, jag tror att
det tar två timmar när det i själva verket tar max
tjugo minuter. Om det tar en kvart till jobbet så tar det
en sisådär tio minuter till stadshuset.
Men jag är uppe iallafall.
Jag skulle ju inte gnälla mer eftersom det är så
jäkla trist att höra om. Men idag mina vänner lovar jag
att mitt öra håller på att ta död på mig.
Idag skulle jag nästan kunna tro att det är öroninflammation.
Lite painkillers på det & sen ska jag nog överleva
denna dagen också.
Och så applåderar jag mig själv för att jag har hunnit
skriva ner allt det där som jag inte hann med igår.
Jag sköter inte mitt arbete. Men jag kan inte ta med mig
fyra sidor med hur man sköter om en annan människa.
Det fick kortas ner till en sida, snabba drag.
Så är inte verkligheten, men vi har tiden emot oss idag ju.
Aja, nu ska jag ta lite mer kaffe & invänta rätt tid.
Känner mig fattig.
Tjugo papp fattigare & det känns förbannat tråkigt.
Det hade kunnat vara en resa ju. Men inte det.
Nej, här ska man försöka leva också & det är fan
så jävla dyrt. Om man är Josefin vill säga.!
Jag kanske ska ta resterande räkningar nu när jag
ändå är igång. Skönt att få det gjort & slippa
tänka på alla dessa äckliga pengar.
Jag känner mig fattig, det har jag aldrig gjort.
Jag känner att jag spenderat alldeles för mycket
pengar, men det är svårt att inte göra det.
Mitt sparande är fantastiskt & jag lär ju komma till
Bahamas någon gång om sisådär två år. Eller något?
Nu ska jag ta min fattiga jävla röv, sluta tänka på
pengar & göra något riktigt spännande.
Dricka kaffe & läsa bloggar.
Eller så får jag sitta & titta igenom den nya
leksakskatalogen som kommer sådär lägligt
nu när det börjar nalkas julklappsinköp.
För här kommer Alyssa hem med andan i halsen
& ska ha allt. Mycket intressant.
Jag är glad om hon inte får något utav det.
Allt är bara plast & skit. Småplock är det värsta
som finns.
Jag hoppas på något vettigt & lärande.
Hon ska ju bli lika klok som hennes mor.
Jag ska köpa en tv & beställa Tv4fakta till henne.
Eller kanske inte!
Why should I conquer the world?
träningsvärk & jag har knappt ansträngt
mig med något alls. Det är sådär.
Så idag kommer jag inte att härska över världen,
jag kommer på sin höjd att städa undan
allt som ligger & skräpar.
Jag är inte sugen på att göra stordåd,
inte ens speciellt sugen på att tömma den satans
jävla diskmaskinen.
Jag är trött på mitt eget gnällande & jag orkar
knappt höra mig själv säga att jag har ont
både här & där. Så nu lägger jag ner det eviga
tjatandet. Jag har ont. Lev med det.
Örat är nog det värsta om jag får lov att säga det igen?
Jag är sugen på att flytta runt lite möbler, förändringar
kan få mig att vara nöjd i sisådär en vecka eller något.
Jag är fantastiskt sugen på ett nytt jobb där det inte
finns helger inblandat överhuvudtaget.
Men var hittar man ett sådant? Jag har alltid jobbat helg.
Jag är sugen på att möjligtvis äta lite frukost, men jag
har knappast något intressant hemma. Som vanligt.
Och nu ska jag lägga ner detta & göra det där
som borde göras. Och en kaffe på det.
Önskelistan för i år.
ensamma röv i sängen, det är förbannat
tråkigt & ganska så olustigt faktiskt.
Det hade varit fint att ha den finaste nära.
Nu är det allt annat än nära.
Det är alldeles för långt ifrån, för ofta.
Jag skulle ju inte direkt tacka nej till en
daglig dos. Skulle man kunna få det?
Jag har varit snäll hela året & det kan vara
det enda jag önskar mig.
Äsch, jag är för gammal för önskelistor.
Jag är knappast trött, jag har bara ont i hela kroppen.
Det är en ond cirkel. Det börjar bli tröttsamt
att inte vara riktigt hundra, jag har blivit en skör
människa. Det är dags att rycka upp sig.
Och ingenting beror på gårdagen. Tack & lov.
Alyssa blir inte heller frisk. Det får bli en extrakoll
på henne, hon blir ju inte tillsagd att gå promenader
när det är ljust för att bli frisk.
Hon hostar ju som en nittioårig storrökare.
Det går inte att sova med en sådan.
Nu ska jag ha det riktigt tråkigt & försöka
att iallafall stilla rastlösheten med någon
tråkig film på någon tråkig kanal.
Jag sparar mina stordåd till imorgon!
Då kanske jag får för mig att rädda världen.
I thought I knew
meningslöst att vilja något riktigt mycket.
För det är lättare att inte engagera sig
& låta det rinna ut i sanden.
Man tror att man vet vad man vill,
men jag vacklar lite för tillfället.
Sådär så att det blir en aning jobbigt.
Jag får se vad som sker.
Why wait?
Nu ska jag vara lite deprimerad.
Lyssna på Miss Li & försöka älska ensamheten.
För visst är det förbannat skönt att vara själv?!?
That sounds pretty good?
Fulskorna
Jag skulle aldrig ta på mig ett par sådana här fula skor frivilligt.
Men dom var bra att göra snygga moves med.
Och se på Sandra som utmanar ödet & tar på sig dom utan strumpor.
Det är höjden av snuskighet. Riktigt.
Feed me with guns.
Det enda som egentligen är positivt med
alkohol i kroppen är att jag somnar.
Men jag vaknar bedrövligt tidigt..
Och jag har sovit igenom ett antal påringningar,
det går inte annars med min volym på mobilen.
Jag är iallafall inte bakfull, det blev inte sådär
jättemycket. Det bjöds av någon herre som
Måns raggade upp, men jag klär inte i alldeles
för onyktert tillstånd så jag lät Sandra få det.
Hon behöver fyllan mer, hon är inte lika gammal
som jag är.
Det är läskigt hur folk får för sig att det är okej
att ta på en bara för att man vistas på en bar.
Dom försöker gå förbi så nära som det bara går &
lägger handen på dom bakre södra delarna.
Jag hatar när folk som jag inte ens kan namnet på
ska på & röra. Det spelar ingen roll vem i helvete
det är. Jag blir lite småäcklad & jag är faktiskt av
den sorten som nöjer mig med en.
Tack tack.
Därav har mitt intresse för nattlivet slocknat ganska
mycket.
Man kan ju inte ens sitta & ta sig en ölahelvete i
lugn & ro.
Jag ska satsa på att bli ännu fulare så att ingen någonsin
ser mig, då ska jag gå ut & dricka öl igen.
Tills dess håller jag mig på säkra ställen.
Nu är allt som vanligt igen, jag har fått hem min
snoriga skitunge & min kropp är inte speciellt
trött. Mitt öra gör dödens ont, så det är ju som det
brukar vara. Inga konstigheter. Inget kräk, ingen huvudvärk.
Fint skit.
Men jag borde duscha så att jag kan ta mig ner till
affären & handla det viktigaste som mjölk till kaffet
& cigg.
.Och jag skulle vilja ha en dos av min älsk.
Jag är i galet behov av honom. Han är finast
någonsin, det är så.
Jag är lite på lyret.
Det är inte ookej alls.
Jag stavar fel & det är ganska så osexigt.
Vi har bowlat & jag har bjussat på drinkar.
Jag träffade en gmmal arbetskramrat.
Sjukt jättekul. Hon var lika dålig på matte som jag är.
Vi bowlade. Sedan spelade vi spel. VI rockade
skiten ur grabbarna. Vi gick till knivbaren.
Det är inte bra att försöka spela danska när
vi inte kan ett enda ord. Vi bara garvade.
Men kul var det, dock ska jag bli en VDE.
Inge alkohol i min kropp. Det resulterar i galenskap.
Jag gillar nyktert.
Men det är ju uppenbart att intresse för djup finns.
Jag gillar det, meningefullhet & ord.
älski. Jag behöver dig.
Saknar dig.
Jag är lite på lyret.
Det är inte ookej alls.
Jag stavar fel & det är ganska så osexigt.
Vi har bowlat & jag har bjussat på drinkar.
Jag träffade en gmmal arbetskramrat.
Sjukt jättekul. Hon var lika dålig på matte som jag är.
Vi bowlade. Sedan spelade vi spel. VI rockade
skiten ur grabbarna. Vi gick till knivbaren.
Det är inte bra att försöka spela danska när
vi inte kan ett enda ord. Vi bara garvade.
Men kul var det, dock ska jag bli en VDE.
Inge alkohol i min kropp. Det resulterar i galenskap.
Jag gillar nyktert.
Men det är ju uppenbart att intresse för djup finns.
Jag gillar det, meningefullhet & ord.
älski. Jag behöver dig.
Saknar dig.
StefanHolm är...
Kolla varifrån!
StefanHolm är lite full. För hilvede man kan icke decka nuu.
Sandra Bowlar.
Kolla varifrån!
Sandra Bowlar. För mig går det sådär. Jag är bara dålig
Konsten att ha tråkigt.
Men jag gör absolut ingenting, jag har bakat kladdkaka.
Som om det stillar rastlösheten?
Jag lyssnar på Melissa Horn & funderar på
hur jag ska kunna förändra här hemma.
Men jag har redan varit på allt, det finns ingenting som
lämnats orört här. Fortfarande inte nöjd.
Jag behöver fortfarande ramar till mina fabiga bilder
& stora ska dom vara. Vill ju för allt i världen inte
ta ner min De La Soul, jag vill ha alla uppe.
Och så hittade jag faktiskt sådana där ramar som jag
letat efter på Ikeas hemsida. Sådär mitt i natten sitter
jag & surfar efter ramar, det är ganska så irriterande.
Men dom får jag ha till annat.
Det nalkas gåsmiddag & jag drar mig för att gå upp
till mamma alldeles för tidigt. Jag gillar inte doften som
sätter sig på varenda millimeter av kroppen.
Men det ska säkert bli trevligt med lite mat.
Kaffe är det enda som finns i min matlåda, jag kanske går på kaffediet?
Det börjar ju synas att jag ätit alldeles för fel.
Nej nu ska jag göra något lite vettigare än allt det
jag har gjort idag. Det var något, men jag har redan
glömt vad?..
dagens.
Dagens första konstaterande.
-Jag lever på kaffe. Jag har galna begär efter kaffe jämt.
Min kropp har inte fått något annat att leva på.
Painkillers
Jag har knappt vaknat.
Så jävla skönt.
men mitt öra gör svinont.
Och jag är trött på painkillers.
För att höja humöret lyssnar vi på
Black Eyed Peas!
Så jävla kul.
Att längta efter.
Men det kan faktiskt inte sägas för många gånger.
Jag saknar min baby.
Och det är inte kul längre, som om det någonsin
varit roligt. Han är finast & min abstinens efter
hela hans existens blir förbannat verklig vid
sådana här ensamma tillfällen.
Jag skulle ju inte dö om jag fick en liten dos
ungefär varje dag.
Så är inte fallet & jag får längta lite mer.
Kvällen har spenderats med att slötitta på Idol
& jag hoppas att Reza åker ut.
Inte för att hon är dålig på svenska, jag hör
inte ens vad hon säger ändå. Men hennes uttal är ju
inte direkt sjukt bra när hon sjunger heller.
Nej, henne har jag faktiskt aldrig gillat.
Mariette ska helt klart vara kvar. Hon är grym.
Jag har mest varit ganska så rastlös i själen &
det resulterade i att jag pimpade mina naglar.
I brist på annat liksom. Min familj har varit sociala
som tusan, suttit med varsin dator hela kvällen!!
Alyssa somnade just & det kan ju vara ganska så trevligt
att få några timmar såhär på kvällskvisten för sig själv.
Jag ska äta knäcke med brieost, det är lätt att bli beroende
av det. Och så ska jag väl försöka att städa undan lite grejer.
Jag har så förbannat mycket jag vill göra.
Jobbigt.
Lite orättvisa
.Jag saknar min älski.
.Och jag skulle behöva en sisådär miljoner pussar.
.Ungefär nu.
Men det blir fredagsmys utan mys
& ja, det är orättvist faktiskt.
Att komma hem.
fått sin hostmedicin så låg hon & fnittrade en stund
& hon blev nog allt lite snurrig i huvudet.
Hon somnade till slut & jag blir jämt så nojjig.
Små barn ska inte behöva morfin, men inget annat
biter ju på den förbannade hostan.
Jag låg vaken alldeles för länge för att verkligen se
så att hon andades. Jag är kanske lite knäpp.
Det är inte precis som om att hon skulle dö i spädbarnsdöd.
När klockan ringde vägrade jag helt enkelt att kliva upp.
Så vi sov till halv nio när jag vaknade av att det var vatten
i hela sängen, man ska inte ha vattenflaskor däri.
Det var lika bra att kliva upp för jag skulle iväg till jobbet för
att fixa lite. Men tröttheten ville inte ge sig & Alyssa vägrade
att komma ut ifrån duschen.
Det var spännande att komma till jobbet. Det är hundra år
sedan jag satte min fot där känns det som.
Det hade hänt mycket tydligen. Någon var inte där så ofta
& det förvånar mig inte alls faktiskt.
Jag har iallafall varit sjuk. Det ska bli kul att höra allt skvaller
när jag kommer tillbaka. Spännande.
Alyssa ville helst stanna hela dagen för att träffa alla boende,
men jag tycker det är ganska skönt att komma hem.
Jag glömde kolla mitt schema såklart. Det var det som var bland
det viktigaste. Men men, jag får väl ringa om det.
Nu har jag lite energi att fixa & dona.
Men jag har fortfarande inget körkort så jag kan inte åka
till Ikea för att köpa ramar. Jag behöver det nu.
Omedelbums. Jag vill sätta upp mina asfina bilder.
Och så behöver Alyssa några fler för jag har en idé.
Jag är väldigt dålig egentligen. Nu får jag ta tag i mig själv.
Det ger mig ångest & ganska så dåligt samvete för mycket.
Men nu, annat.
Det är ensamt.
två timmar. Det är väldigt långt till sängen
måste jag erkänna & det är förbannat lätt att
fastna här av ingen egentlig anledning alls.
Alla dessa bloggar som man tvunget måste läsa.
Alyssa hon ligger mest & hostar. Det är inget kul
att ha henne sovandes i min säng då.
Och detta förbannade gnisslande med tänderna,
jag ryser bara jag tänker på det & jag hör det
trots att tvn är på & jag har min röv placerad i soffan.
Jag frågade henne innan på skoj om hon ville ha napp
så jag slapp tandgnisslandet, men då skällde hon i
princip ut mig & dumförklarade mig.
(För tre veckor sedan var det som om jag hade en
heroinmissbrukare som var galet abstinent & skulle
kunna mörda för att få bara lite till)
Men när hon är sjuk ska hon ju självklart få sova
bredvid sin älskade mamma. Eller så är det för min
egen skull? Jag behöver kärlek & det är ju faktiskt
mysigt. Det är sådär att sova ensam ju.
Jag får nog ändå se till att försöka ta mig loss
härifrån för att jag ska orka med imorgon också.
Imorgon är det fredag & då är det fredagsmys som
står på vår prioriteringslista.
Update: Och nu kräkte Alyssa ner sängen av allt hostande.
Det var den middagen det & hon bara skrattar.
Inte lika kul för mig då jag hatar spyor i alla dess former.
Så jag har varit duktig & bäddat rent & sköljt sängkläder
för glatta livet! Ibland är livet bara sådär förbannat underbart
& nu har jag hällt i henne hostmedicin med morfin så jag
tror att vi får en rolig natt hon & jag!..
Rosa-Pink
Och det med all rätt tror jag, mina öron håller
fortfarande på att ha ihjäl mig & snart måste
jag få ett bot för det. Det är tröttsamt som in i helvete.
Dessutom med ett sjukt barn som vägrar att
somna om kvällarna. Hon är lik mig på det viset.
Det är på kvällarna all energi infinner sig, tyvärr.
Nu har jag liksom lust att göra hur mycket som helst.
Men det passar sig kanske inte så bra.
Jag funderade på att skicka in mina foton ifrån Stockholm.
Mest för att jag vill göra ett sjukt snyggt rosa fotoalbum
med Pink. Som förövrigt rockade skiten ur globen,
inte fick hon några fina ord i varken Aftonbladet eller Expressen.
Hon var för lik Britney Spears i hennes val av scenkläder
& scen. What the fuck, Pink är miljoner gånger bättre än
Brittan. Jag gillar inte Brittan. Scenen var ju cool & Pink
är ju så mycket snyggare. För henne hade jag faktiskt kunnat
bli lesbisk. Jag gillar henne, det är så jävla mycket So what i
henne att jag nästan är lite avis.
Jag tyckte att konserten var super, kunde ha varit några fler
lite nyare låtar med go i. Men hon fick iallafall mig att få gåshud.
Men så kom jag på att jag lika gärna kan vänta med att skicka
in några foton nu. Jag ska se Winnerbäck om en vecka & Melissa
Horn veckan efter det. Det är mycket nu. Och det är så jävla kul!
Jag får aldrig nog!
Får jag inte ha älsk, så får jag ju ta det som är nästbäst.
Musik.
Och jag är faktiskt sämst & borde bli bättre.
Feelåt baby! Jag ska skärpa till mig.
Jag saknar dig. Mycket, mer, mest.
Nu ska jag försöka få mitt alldeles för pigga barn att
koppla av & sova lite. Det känns som om vi aldrig
sover i detta huset. Det blir thé & torsdagsmys för
oss som bara gnäller om öronont, halsont & snörvel.
Sjukstuga.
var tänkt igår. Inte för att jag hade planerat något
livsviktigt eller så.
Alyssa vaknade med feber & det första hon säger är
att hon har jätteont i örat. Kul. Jag har tröttnat lite
på att vi aldrig blir friska. Efter att ha varit sjuk i en
månad så känns det som om jag helst vill dra något
gammalt över mig & försvinna.
Så det var direkt tillbaka till verkligheten.
Nej, det är inte svininfluensan, Alyssa har blivit testad
för det redan. Om jag blir bacon är mest skitsamma.
Dagen har vi ägnat åt att göra det vi blivit bäst på.
Ingenting.
Om vi räknar bort att jag städat, ordnat bland mina
papper & allt sånt där tjofräs som inte räknas ändå.
Och tröttheten har ännu inte släppt. Det är farligt svårt
att sova någon annanstans än hemma, där sängen inte
är skön & rummet är klaustrofobiskt litet.
Men jag får väl försöka ta igen all sömn nu när jag har
semester. Jag kan ju önska att det skulle fungera att
sova tills jag var pigg. Det har nog aldrig hänt?
Nej, nu ska jag fortsätta göra ingenting & fundera på
om jag verkligen orkar laga middag.
Tråk
Good Good Night!
Jag får skriva när jag inte har tusen saker att göra.
Bjuder på några bilder på den snygga Pink!
riktigt roligt.
Kolla varifrån!
riktigt roligt. Att vänta är obehagligt.
på Bromma...
Kolla varifrån!
på Bromma är det väldigt kul. Så kul att vi håller på att dö.. Men Pink var bra.
inside är...
Kolla varifrån!
inside är det så jävla kul!! Nu är det bra med oss igen
vi har...
Kolla varifrån!
vi har det bra på café belmondo. Jag kommer rulla till Pink!
nu ligger...
Kolla varifrån!
nu ligger vi o har huvudvärk.. Vi är jetlaggade!
vi är...
Kolla varifrån!
vi är ute o turnerar, men det ligger vid ett höghus! Detta blir galet fel
Mot stockholm
klockan har tjutit hur länge som helst.
Det blev sent igår. Alldeles för sent för att orka ta sig upp i tid.
Men nu har jag iallafall bockat av några
punkter på min lista.
Det där skumma på mitt konto är som bortblåst &
pengarna till flyget står med. Alltså kanske dom pengarna
blev reserverade direkt?! För det har ju inte stått att
dom dragit några pengar för flyget förut.
Ja, jag antar att det är det. Bra skit, nu kan vi flyga iallafall!
Jag blir nojjig när det är tjofräs med E-tickets & skit.
Det handlar väl om att jag är gammalmodig & behöver ha
biljetten i handen?!
Alyssa somnade inte förrän elva & det betydde mycket
mindre tid för mig . Inte för att jag gjorde något vettigt ändå.
Men det hade kanske underlättat om jag inte behövt
försöka tvinga henne till att sova varannan minut.
Så istället för jag sätta fart här nu & jag kommer att glömma
hälften & knappt ha med mig min egen röv bort.
Nu måste jag tänka. Jag måste fokusera.
Och jag måste duscha. Duscha är bland det viktigaste, för
attans vad jag måste duscha alltid.
Nej, nu jävlar. Får prioritera bort detta för nu.
Om du inte älskar dig själv. Vem fan ska då göra det?
Det är vackert det där programmet "Ensam mamma söker".
Hur mycket jag än ogillar grejen med att ensamma mammor som söker
så kan jag inte riktigt låta bli att slå ett öga på det mellan varven.
Det kunde ju lika gärna varit "en flykting söker nytt hem" eller
"en arbetslös söker bidrag". Det hade väl bara inte gått hem.
Och hur mycket jag än stör mig på att en ung kille som knappt levt livet
vill ha en rynkig (för visst är hon väldigt rynkig för att vara knappa fyrtio?)
fyrabarnsmamma? Jag blir faktiskt lite skrämd.
Inte för att jag bryr mig så mycket.
Men jag hade iallafall inte velat ha en pojk som var fem år äldre än min
äldsta son. Jag blir lite rädd.
Det var inte det jag ville komma till egentligen.
Jag undrar bara hur det kommer sig att männen talar sådär
mycket om känslor.
Jag blir ju ganska så förvånad faktiskt.
Är det för att dom måste ta sin chans snabbt som attans för att inte låta
någon annan man vinna hela grejen?
Eller är det så vanligt att män faktiskt pratar med sådana fina ordval?
Jag har inte upplevt det någonsin tror jag. Jag kom nyss på att det kanske
inte har funnits någon som har känt sådär för mig heller. Hoppsan!
Det är mig det är fel på helt enkelt?!!
Nej, men ärligt så tycker jag det är fint med sådana män som faktiskt
tar sig för att strö lite socker.
Utan ett uns av skämtsam ton,
det kan lätt tas för alldeles oseriöst.
Men tummen upp för män som strös socker & menar det.
Och jag tror att dom männen verkligen älskar sig själv,
för vem ska annars göra det?!
Inte för att jag är bra på att prata känslor. Eller jo bra är jag.
Men jag väljer att hålla mycket inne eftersom det inte handlar om
en envägskommunikation. Och nej, det handlar inte bara om män.
Det handlar om allt som jag känner.
Jag får beslutsångest.
Ni vet när man har minst tvåhundra saker att göra,
jag vet inte riktigt var jag ska börja?
Det brukar alltid resultera i att jag inte gör något av
det & ägnar mig åt något som inte är lika krävande.
Och så måste allting göras under stress.
Jag hatar det.
Och så tänker jag på något som fastnat.
Jag vet bara inte hur jag ska känna?
Vad ska jag ta med?
Jaha, då var jag ensam igen.
Mannen åkte & jag glömde säga att
jag faktiskt kommer sakna honom.
Men eftersom han läser så får han ju veta det.
Mamma var en ängel & köpte en resväska till mig.
Om min packning går i eller inte återstår att se.
Jag har mest xs i kläder så dom kan ju faktiskt inte
ta sådär mycket plats.
Det börjar väl iallafall bli dags att börja tänka på
att fixa allt. Ladda batterier, ladda mobil & ta det
absolut viktigaste som handbagage.
Jag måste kolla så att dom dragit pengar för
flygbiljetterna & hämta ut pengar.
Jag kan ju inte ha några pengar på mitt vanliga konto
eftersom det försvinner konstiga summor därifrån.
Och nej jag har inte tagit mig för att ringa banken ännu.
Imorgon, imorgon. Jag ska.
Jag måste leta upp bokningsnumret till vårt hotell om
ifall Erika har slängt sitt kvitto där hon skrev det på.
Allt måste vara organiserat!
Jag måste försöka hinna komma iväg till en läkare också.
För är det inte öroninflammation nu så vet jag faktiskt inte
vad det är? Det är onormalt att behöva gå runt med en sådan
smärta jämt. Det irriterar & jag måste erkänna att humöret
inte är skitbra.
Och så har jag fått två finnar. Det är två finnar för mycket i
mitt ansikte. Jag förstår inte?! Hur kommer det sig.
Jag har aldrig någonsin finnar annars. Jobbigt.
Nej, nu ska jag gå upp till mamma.
Min storebror har ju kommit ner. Och Alyssa ska ju vara
hos honom hela tiden. Så jag får väl också dra mitt
fetbleka arsle & gå upp dit.
Inte lönt alls.
det vore något ovanligt?
Jag har äran att få spendera lite tid med en viss
älskipaijj, men han är lika rolig som en påse skridskor
som spelar konstiga fotbollsspel på nätet & läser
text-tv. Nej, nu är jag hård. Det är mysigt att iallafall
få ha honom här.
För imorgon bär det ju av till Stockholm & jag har
fortfarande ingen resväska. Jag får nog se till att fixa det.
Jag lär ju vara vaken halva natten & stressa.
Uhm, också kommer jag vara nervös över det här med
att inte ha riktiga flygbiljetter. Jag är rädd.
Aja, nu ska jag ta fram biljetterna till Pink så att jag inte
glömmer dom. Det hade ju varit ganska så jobbigt.
Tur att jag kom på det nu!!
Vad jag gör?!
Jag tappade lusten till allt det jag höll på med.
Det var väl inget viktigt ändå.
Och jag har glömt att berätta om min dröm för den som var med.
Lite skrattretande samtidigt som jag hade velat sparka in huvudet
på denna personen.
Det sjuka var att det innehöll "Ensam mamma söker"
måste vara så att jag drömmer om det programmet enbart för att
är så irriterad på hon den blonda som väljer småpojkar.
Hon kunde ju valt den där polisen, det hade jag gjort.
Jaja, dom var iallafall inte med i min dröm. Bara själva konceptet.
Snart blir det middag uppe hos mamma. Kalkon.
Och jag måste byta kläder. Annars luktar allt bara fågel.
Lika bra att göra det nu då.
Och för att gnälla lite så har jag kukont i örat.
Om inget.
Varför i helvete har en vårdcentral inte öppet på helgen?.
Folk är tydligen inte sjuka lördag-söndag.
Jag förstår verkligen inte?
Jag tog ju mig i kragen efter en väldigt vaken natt med
öronont som enbart blir värre & ringde.
Dom hade ett fint röstmeddelande som sa att om det var
akut skulle jag ringa 112 eller så fick det bli sjukvårdsrådgivningen.
Om jag hade varit riktigt akut sjuk hade jag nog ringt
112, inte någon vårdcentral.
Så nu får jag dras med skiten fram till måndag, om jag ens
hinner få en tid innan vi ska vara på flygplatsen.
Aja, det lär ju visa sig.
Vi åkte in till Lund för att jag tvunget skulle kolla efter en päls.
Men jag hittade ingen, eller jo det gjorde jag men den var
dyr. Det brukar ju inte hindra mig, men jag kanske hittar någon
snygg päls i Stockholm?
Alyssa hittade en klänning, förstår ni att hon börjar bli en flicka.
Det klär henne inte egentligen. Hon har alltid varit en pojkflicka.
Men tjusig var den tyckte hon. Inte alls så bortskämd va?
Nu ska jag faktiskt vila lite. Jag blir så förbannat trött av att
ha ont hela tiden. Det börjar gå mig på nerverna nu.
Nej lite vila & sen ska vi ta lite snygga foto. Som jag har
saknat att kunna fotografera fula foto!
Fredag. Jättekul?
Nej, det är fruktansvärt tråkigt det här med helg.
Det är inombordskrascher & rastlöshet.
Det är frågor som aldrig får ett svar, frågor som
egentligen inte ens borde finnas.
Det är ryggont, nackont, öronont & behov av massage.
Det är en ovanlig pigghet på kvällarna
&
sällskapet gick & lämnade mig ensam kvar
med mitt sovande barn.
Och nu håller jag på att sakta slukas upp av obotlig tristess.
Helg.
Överskattat & lite avundsjuka på dom som kan ta en öl
i sällskap.
För visst skulle det sitta så förbannat fint med en
kall stor stark.
Men jag får läsa på om fettsugning istället.
.ALONE.
nollnio elva nollsex
Jag skrev ett fint & långt inlägg om livet.
Men sedan slutade explorer att fungera & jag svor
lite sådär extra.
Så jag skiter i att berätta om det som var så viktigt.
Jag struntar i att skriva om att jag faktiskt har
bokat en tvättid själv för första gången på minst
hundra år. Jag bryr mig inte om att tala om för er
andra att jag faktiskt har ganska mycket abstinens.
Men det kanske bara är jag?!
Jag skiter fullständigt i att jag blev snuvad på hela
mitt inlägg & gör något annat istället.
För varenda känsla kommer ändå att försvinna.
Varenda ord kommer inte betyda något imorgon.
Så jag bjuder på en blekfet bild på moi.
Så jävla kul!!
Och konsten att ta foto i en spegel lämnar jag till
alla modebloggare.. Jag lär aldrig kunna det!
(dåligt smutsig spegel!!!!)
Special one.
Tänk att vara speciell.
Sådär på riktigt.
Vi leker snygga!
Vi har inget bättre för oss. Och Alyssa hon har sett för mycket
Top Model eller något för hon ska posera i alla möjliga & omöjliga
konstiga poser. Jag orkar mest inget & ser ganska så risig ut,
men jag fastnade på foto iallafall.
Så ni vet!
Jag har förbannat lena ben.
Och dom är ganska snygga också.
På fötterna som inte är lika snygga vill jag ha
ett par Jimmy Choo skor för att dom
ska bli lite hetare.
Typ dessa.
Det är ju snart Julafton. Och jag har varit snäll hela året.
Lite mys.
Vi har mys. Det är singing bee & det måste ju Ally titta på.
Jag är inte så intresserad. Så jag har varit kreativ &
blingat mina naglar deluxe!
Det är inget man kan ha när jag jobbar, så jag får passa
på nu när min ledighet har börjat.
Kul att ha varit sjuk & sen gå på långledigt plus semester.
Jag känner en djup ångest & ja, jag tänker på jobbet
om kvällarna när jag har gått & lagt mig. Det är oundvikligt.
Jag måste verkligen ringa imorgon. Måste.
Sara kom förbi innan. Mysigt! Det är alltid mysigt
när vi ses. Det händer ju inte jätteofta längre.
Det är riktigt tråkigt faktiskt, från att ses dagligen.
Men hon kommer alltid vara riktigt nära hjärtat
♥♥ & hon kommer alltid vara bäst på att finnas nära.
Jag känner en galen abstinens, den blir inte stillad.
Jag saknar honom. Men det är som det är när jag
inte kan få som jag vill. Något jobbigt måste det
ju finnas här i livet, och hur orättvist det än är så
tycker jag att han är finast & jag skulle inte byta!
Bra va?
Det tar slut för fort.
Jag & Ally har målat tavlor.
Det är riktigt kul & så är det ganska så
skönt att bara kladda runt med en massa färg.
Dock syns det vem som har målat vilken.
Vet inte var min ska få sin plats?
Jag behöver inga tavlor egentligen.
Jag har ju mina favoriter uppe redan & det är minsann
inte många.
Den får väl sin plats i garderoben till slut ändå.
Jag tycker bara det är kul att måla, men det tar ju
slut så fort.
jävla snygg tisha!
Smärta & modellande
Det är nog enbart för att hon visste att hon ska vara hemma från
dagis idag, det slår ju aldrig fel.
Runt halv sju ville hon börja ringa en massa samtal
till random personer & jag fick tvinga henne att lämna
tillbaka min mobil. Den ungen ska inte kunna mobiljäveln
bättre än mig.
Så hon gick modell istället med sina nya kläder.
Jag är så jävla bra på att köpa kläder. Och snygga tishor
hittas bäst på pojkavdelningen.
Jag låg kvar i sängen för där var alldeles perfekt värme
& mitt huvud gjorde sjukt ont, migränvarning.
Jag har fortfarande sjukligt ont & det är läskigt att må illa
av huvudvärk. Jag har tryckt i mig för många smärtstillande,
vilket börjar bli för vanligt här. Jag är anti tabletter annars.
Men what to do?
Mina öron är inte bättre & det är skumt att höra sämre.
Läkaren sa att jag skulle komma tillbaka om det inte gick över,
men det går ju ändå inte att göra något åt skiten.
Så jag skiter i det tills vidare... Jobbigt värre.
Det är så jävla kul att ha ont någonstans hela tiden & jag undrar
hur det kommer vara om fyrtio år. Jag kommer bli en
gnällig jävla kärring.
Nu får det bli en dusch & sen ska vi måla tavlor.
Oj vad jag ångrar att jag inte köpte fler canvasdukar.
Det är ju förbannat kul att måla.
Fantastiskt.
Det har varit en fantastisk dag fylld med
hagalna kärringar som tror att fryspåsarna ska ta slut,
som ska vara först, som ska köra in i en med sin
förbannade jävla kundvagn.
Men vi behövde iallafall inte stå i kö. Det är fint.
Vi hade det kul ändå.
Förvirrade som om vi vore senildementa & hade
ingen ordning alls på var vi gick.
Jag tyckte jag var ekonomisk, men det där med
pengar är ju inte min starka sida. Jag shoppade upp
för många tusenlappar & jag hade lätt kunnat
ta den där lampan & ljuslyktan som blev kvar där.
Det är dumt att ångra sig nu.
Men min kära Sara ska ju upp innan jul så då får
jag minsann se till att jag kan få iallafall lampan.
Den var vit & förjävla snygg.
Det som skulle vara julklappar till Alyssa blev bara
miljoner presenter en helt vanlig dag.
Nej, hon är inte bortskämd. Det är väl normalt att
ge fina saker till dom som är speciella? Jag tycker det.
Sen om det är en sak eller femtio, lyckan i ett barns ögon
eller någon annans ögon är ju helt underbart.
Och så handlar det inte alls om att försöka köpa någon.
Jag älskar att se människor glada helt enkelt!!
Jag är dödens trött nu & vid det här klockslaget brukar jag
inte ens tänka på att vila huvudet mot kudden.
Men idag får jag nog ta & göra det. Jag är sjuk, min kropp
är inte alls i form för sådana här aktiviteter egentligen.
Men jösses vad kul vi har haft!! SÅ JÄVLA KUL!
Tack tack för idag.
Och nu blir det en cigg, några fler panodil för att dämpa
ontheten & sen allt tjofräs man måste göra innan det
nalkas kuvöstid.
Gonatt!
här ska...
Kolla varifrån!
här ska vi spendera timmar
nu blev...
Kolla varifrån!
nu blev det jobbigt haha
Alltid tidigt
flera timmar innan jag egentligen behöver.
Jag tänker framåt. Jag tänker på att jag vill kunna
sova på natten, men det fungerar ju inte ändå?
Så varför plåga sig med att dra sig upp ur en
varm skön säng?? Svaret finns inte.
Jag väntar nu. Och jag har skrivit ner en lull-lull
handlingslista för att jag inte ska glömma.
Men jag glömmer trots lappar. Det gör jag jämt.
Idag känns det som om öroninflammationen är närmre.
Lite värre, lite galnare "någon" som hamrar.
Jag hoppas innerligt att jag får det idag, imorgon eller
iallafall innan veckan är slut.
För jag hör så jävla dåligt nu också.
Och jag är rädd för att Erika inte orkar ta sig upp.
För hon är en riktigt sovare. Den här tiden är
mitt i natten för henne. Men jag litar på henne!
Måste ringa banken. Leta upp numret också.
Nu!
Imorgon.
Det är chaneltider.
Vi blev ordentligt påverkade av gårdagens premiär
utav programmet Ullared.
Spännande det där. Vi blev så påverkade att vi är
tvugna att ta oss dit för att prova om deras fryspåsar
verkligen kan framkalla ångest när dom börjar ta slut.
Jag vet inte!? Vi får väl se.
Vi har inte sparat pengar i ett år, vi har inte planerat
att vara först in på stället. Vi ska inte övernatta på
deras camping i två veckor & vi ska inte ta mer än
en runda. Men dit ska vi.
Det kommer att bli en rolig resa. Kungen ska följa med!
Han har blivit något utav en bästa vän.
Vi kommer gå vilse, vi kommer att undra hur tusan vi
kunde få ett sådant galet ryck.
Men spontanitet är ju faktiskt så jävla kul!
Jag ska spendera mest pengar på det där sexstället.
Jag ska inhandla en massa roliga saker där.
Frågan är var gränsen går?
Mamma sa till mig att vi inte skulle försöka oss på att
sätta igång alla dessa vibrerande apparaterna, för det
kan vara svårt att stänga av dom.
Vi får väl se imorgon!
Så baby, vad ska jag köpa för något?!
Jag får börja med att skriva en inköpslista över behövliga saker.
Vad behöver jag?
Lampolja & tandblekning har jag kommit fram till.
Kokosolja, bling bling till mina naglar.
Uhm, vettiga saker va?! Men ack så behövliga.
i brist...
Kolla varifrån!
i brist på annat
Det här med att vara sjuk. (inte bara i huvudet!)
Här sitter jag hemma i mörkret & är sjuk.
Jag börjar bli ganska så trött på det nu & jag
trotsar snart varenda förbannad bacill eller virus
som har tagit över min kropp.
Vad ska jag göra? Jag sitter & ruttnar här i ensamheten.
Jag hade mycket hellre varit på jobbet.
Men jag vet också att jag inte orkar. Hjärnfunktionen har
liksom slutat att fungera normalt. Och resten av min kropp.
Så här har jag suttit & suttit. Min rastlöshet är påtaglig,
nästan så att jag skulle kunna ta på den.
Ändå orkar jag inte göra något. Det är mest mörkt ute &
ett jävla väder. Så nej, jag har inte varit ute & gått som
min läkare sa. Jag lämnade Ally imorse, det är det enda.
Jo, jag gick & hämtade posten också. Det kanske inte räknas?
Det är ju på en höft sådär cirka fem meter.
Jag har dammsugat iallafall. Kanske var det dagens höjdpunkt?
Eller nej, det måste vara min långa långa dusch med lite
tjejiga inslag som hårinpackning & ansiktsmask.
Wow, det är verkligen ansträngande.
Lite tandblekning & epilering av diverse kroppsdelar.
Och efter det var jag lika trött som om jag hade jobbat i
fjorton timmar. Och min rygg dödar mig lite åt gången.
Jag saknar sällskap. Det är faktiskt riktigt tråkigt utan
någon att prata med. Inte ens Alyssa är hemma.
Jag pratar lite med mig själv, men det är ganska oroväckande
när det börjar gå så långt.
Jag hatar verkligen att vara sjuk. Men lika bra att vara det nu
än att må dåligt nästa vecka. Då har jag inte tid.
Men nu ska jag vara lite mer sjuk. För en stund.
Innan jag kommer på något lite vettigt att göra.
Och den stora frågan. Vad ska jag äta idag?
It's a long day.
Och så fryser jag trots raggsockar & alldeles för mycket kläder.
Men orden som sätter sig är ändå
Gonna free fall out into nothin
Gonna leave this world for a while
Jag försöker ignorera mina onda öron & egentligen
så hoppas jag på att snart få öriniflammation så att
jag få lite medicin. Vilken grej att hoppas på?
Men det är fan så mycket värre att ha konstant ont.
Idag borde jag ringa banken & fråga vad fan det är
som har handlats för flera tusen kronor.
För det är inte jag. Kortkapare? Vilka jävla idioter.
Och så måste jag skicka in en hel hög med olika papper.
Jag fasar för allt jag borde göra.
Så istället sitter jag här & tycker synd om mig själv.
För jag inte orkar, för att jag har ont, för att jag mest
vill åka till Bahamas. Det duger inte.
Jag måste göra så jävla mycket att jag blir helt handlingsförlamad.
Aja, det lossnar väl snart.
Och så dricker jag lite mer kaffe & funderar på att ringa till jobbet.
Skulle behöva gå dit & fixa mina stämplingar som
är helt fel, så min lön kommer bli helt muppig.
Men jag orkar inte. Imorgon kan jag göra det.
Och så stannar jag i soffan hela långa dagen & dricker thé
& läser bloggar istället.
Mest av allt så skulle det ju vara mycket finare om jag hade
sällskap av A. För jag är nog så beroende av honom.
Bra tajming
Pinsamhetsvarning utfärdas.
Det är skamligt att spara ett helt år för
att befinna sig i två veckor på ett varuhus som
säljer fina fryspåsar.
Är svenskar så tragiska?! Har ni sett Ullared
så har ni sett världen..
Och dom finaste originalen har dom fått med
också, det handlar om en klass för sig.
Det är ruggigt pinsamt.
Men alla skrattar & jag gör detsamma
Och nu blir det några fler panodil så jag står ut
med mina öron.
Jobbigt värre.
Så jävla kul
Jag tycker det låter fint, jag gillar kungen.
Han kan inte stava. Det är ganska så osexigt egentligen,
men man får ha överseende med kungen.
Men det är ju ganska lustigt att det är billigare
att flyga än att åka tåg. Inte mig emot dock.
Man får frulle på flyget.
Jag tänkte bara ha handbagage, men när vi talade om det
så blev det ungefär fyra resväskor.
Det går ju inte att bestämma outfits bara sådär innan.
Aja.. Det blir jag, Erika & Kungen nu då.
Och tänk att det bara är en vecka kvar!
Pink Pink Pink... yey.
Först får jag hoppas på friskhet. Mina öron dödar mig.
Jo, det är så faktiskt. Det var ingen inflammation
men inte långt ifrån. Mina öron var röda fick jag höra,
med icke fungerande reflexer & inåtbuktande trumhinnor
& inte kan man förebygga det. Aj aj aj.
Mina lungor var bra. Fast jag litar inte på vårdcentralen.
Dom var iallafall inte kollapsade & det visste jag redan.
För då hade jag nog inte gått dit, jag vet ju hur det känns
så jag hade nog tagit plåsterbilen direkt till akuten.
Och med min otur gick jag därifrån utan något som helst
intyg på att jag är sjuk. Jag vill ha papper på allt.
Vi gick vidare ner till stan för att prova turen att få en tid
för synundersökning. Det gick bättre.
Jag blev inklämd mellan några andra. Fint skit.
Och jag var inte blind. Bara nästan. Jag hatar att läsa
bokstäver med bara ett öga. Men jag fixade biffen.
Det där med D & O var lite kass, fast sen och andra sidan
så finns där inga bokstäver på vägen heller.
Så jag fick klart godkänd med goda marginaler.
Det är jobbigt att göra mycket när man är sjuk.
Huvudet överbelastas.
Så nu är jag trött som om jag vore ett helt ålderdomshem.
Kanske lite trög i hjärnan.
Jag skulle tydligen bli botad om jag tog promenader när
det är ljust. När är det ljust denna årstiden??
.Och så saknar jag A.
Exposed.
Det är jag som aldrig ringer till någon doktor
om det gäller mig själv.
Jag tycker det känns så förbannat jobbigt.
Där ska man sitta & förklara sina symptom &
så ska dom pilla på en lite överallt, lyssna med kalla
stetoskop & trycka.
Att förklara symtom är jag lika dålig på som att
åka skridskor.
Jag ska fråga om min rygg också. Ge mig smärtstillande
för bövelen.
Man får ju ändå betala skiten.
När vi ändå är på det hållet så ska vi ner för en
synundersökning. Jag fixar inte biffen på en månad.
Jag har förlorat. Men jag är iallafall bra på regler.
Det andra vågar jag inte uttala mig om. Körningen alltså.
Jag är rädd för vägar, eller kanske för andra.
Men jag kommer få skiten iallafall. Då ska jag köra
ja jävlar. Eftersom jag är ledig mycket nu har jag gott om
tid att köra. Ska boka in varenda dag.
Nej, nu får jag minsann skynda mig. Ska ju vara hos
tant doktorn alldeles för snart.
Och vi får ta vagnen dit då det blåser duktigt.
Här kan vi inte cykla. Eller jag orkar inte cykla & Alyssa
kommer blåsa bort.
Just Mmm.
Jag tycker han är finast.
Och jag önskar ibland att tiden inte
bara försvann. Så jag kunde få
andas i hans närvaro.
För han gör mig glad.
