Jag blir knäpp.
Det är så fett nice, eller inte. Jag förstår verkligen inte hur i helvete folk orkar?
Efter en vecka har jag blivit helt förbannat galen & ja, jag kanske är pengakåt men vad fan gör folk som inte jobbar? Nu räknar inte jag min sjukskrivning som att lalla runt hemma. Den tiden var smärtsam så det räckte.
Jag hade inte ens ork att vara uttråkad.
Och det är för övrigt så mycket bättre med mitt knä nu. För er som undrar såklart.
För er andra som inte är intresserade så är det mest skitsamma. Jag kan iallafall lulla runt på högklackat.
Men medan jag väntar på ett svar på var jag ska vara. På om jag kommer in på utbildningarna så ruttnar jag ju ihjäl här hemma. Vad ska jag fylla mina dagar med? Jag kan inte epilera benen varje dag & jag kan minsann inte shoppa som jag hade gjort förut. Det kliar i mina shoppingfingrar men jag måste behärska den där abstinensen deluxe, för det finns inte en chans att shoppa varannan dag som förr. Kass läge. Men kanske ganska så bra att jag också får lära mig att bli ekonomisk. Eller bara fattig?
För övrigt så vill jag ha en ny jacka, nya skor, jeans och annat lull lull. Det skulle vara fint. Så ni vet bara!
Men nu kan jag ju faktiskt inte använda shopping som tröst längre. Vad ska jag då använda?
Den där känslan av att hitta ett underbart kap är ju överlägset allt.
Kanske för att jag inte haft annat att kalla överlägset.
Så om någon har ett välbetalt jobb så tar jag det. Jag kan bli politiker eller vd på posten.
Men inte brevbärare för jag har inget lokalsinne alls, så jag hade aldrig hittat tillbaka.
Eller så spelar jag på Lotto. Det räcker väl att man bara spelar på en höft sådär så kan det råka bli en sjuk summa med pengar.
Jag kör nostalgi ikväll. Backstreet Boys. Så jävla grymma. Det är riktigt slisk deluxe & jag kan faktiskt inte förstå någonstans att vi var så sjukt galna i dem? En produkt. Whatever. Det är mycket minne.
Det var kul när vi var yngre & hängde utanför cheiron studion på frid. Ett stenkast ifrån lägenheten bara.
Synd att man inte var fjorton längre. Nu ska man vara så förbannat vuxen.
Men ikväll har jag skönsång med boysen.
Nu ska jag läsa igenom ännu fler gamla skriverier. Det är sjukt vad jag har skrivit.
Jag ska nog minsann göra en samling.
Tråk som tusan
Jag vet inte vad jag ska göra & det är ganska tråkigt att försöka göra något här hemma eftersom jag ändå inte vill bo kvar. Det känns inte som hemma längre & jag trivs absolut inte. Det är allmännt tråkigt alltså.
Allting är läskigt här tycker jag. Inte alls som jag vill.
Jag gjorde slag i saken & sökte en bara sådär. Utan att tänka egentligen.
Jag har ju funderat mycket på en kombo. Det skulle vara mycket roligare då.
För jag ogillar verkligen att vara ensam. Jag vill ha sällskap alltid.
Men var tusan hittar man en kombo, man ska ju trivas ihop också. Det är ju inte bara direkt att ta första bästa.
Min lägenhet är inga problem att bli av med. De är ju faktiskt ganska så eftertraktade har jag förstått.
Det får bli mitt projekt att hitta någon kombo.
Annars är det väl ganska så lugnt idag. Mitt humör är bättre än de senaste dagarna.
Men det är ändå ganska mycket som tynger.
Jag måste hitta någon som kan följa med mig till Landskrona då jag totalvägrar att åka själv.
Och jag hittar inte ens där & om de nu ska göra ingrepp är det inte så spännande att vara ensam.
Det kommer ändå kännas underligt & jobbigt. Men jag har en vecka på mig att tvinga någon att hålla min hand.
Jag har som sagt ganska mycket att ta itu med. Men det löser väl sig som jag själv brukar säga.
Förr eller förr. Senare eller ännu senare.
Nu får jag fortsätta tråka här & fundera ut något att underhålla mig med.
Äntligen mamma!
Det finns inget finare & vilket underverk!
Nu är du mamma. Och visst känns det lite underligt?! Chockartat nästan.
Men alldeles alldeles underbart.
Jag hoppas verkligen att allt har gått bra & jag är superdupernyfiken på att få höra allt.
Hela historien. Och helst skulle jag vilja ge dig en stor kram & en liten puss på finpojken.
Det blev inte riktigt en lika lång väntan som du trodde. De där förvärkarna gjorde tydligen susen!
Det var synd att vi inte hann packa väskan inför födseln som vi sa. Attans vad han hade bråttom ut.
När du orkar med besök & mys så hör av dig!! Jag tror säkert att det är sjukt många som hör av sig.
Du är säkert överlycklig men trött. Så när du verkligen känner att du orkar visa upp din kung så står vi redo!
För vi längtar!!
Puss älskar dig. ♥
(jag tog mig friheten & lånade denna bilden) Nu utanför magen!!
Nu är det nära.
Är det för att jag sprang snabbare än en savannlöpare eller är det spänning?
Efter gårdagens prat om allt så kan jag faktiskt inte förstå att det skulle gå riktigt såhär fort.
Inte du heller va?
Men jag hann springa över en snabbis för att önska lycka till & kramas & låna ut min kamera.
Bilder är obligatoriskt.
Det kändes superskönt. Eftersom jag inte hade svarat på smsen fick jag faktiskt lite dåligt samvete.
Men pratar jag i telefon så är jag oftast mitt uppe i det & hör inga sms. Attans måste jag säga nu.
Nu när jag borde ha funnits tillhands så är jag mitt uppe i annat. Dåligt av mig.
Men det ska jag kompensera med pompa & ståt. Det ska firas så att det står härliga till.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än LYCKA TILL & hoppas att det går fort.
Nu är det tamejfan på riktigt. Jag ska tänka på dig hela natten & hålla tummarna.
Love you my dear.
Det finns liksom inga ord.
Jiddeblasko.
För det här har jag varit med på ganska så många gånger. Det är ansiktsbehandling & smink & grejer.
Jag orkar inte riktigt idag, efter att ha hållt på hela dagen så känner jag mig inte top notch.
Det är först nu jag har tid att känna efter. Och så orkar jag faktiskt inte lyssna på kacklandet. Kvinnor!
När flickorna är färdiga så ska jag faktiskt bara hem & slappa. Egentligen så vill jag inte vara ensam alls, men det känns som om jag behöver det nu. Eller måste.
Jag behöver väl andas.
Min dom, vad blir den?
Jag har blivit smittad av den galet sjuka flickan Alyssa. Är det sjysst att göra så mot sin mamma?
Den där hostan är lagom läskig & det blir förbannat gnälligt när jag är förkyld.
Vad var det? En vecka sedan sist jag hade dödens ont i öronen. Aja, det får vara vilket som.
Jag har hållt på att fixa hela dagen inför mammas tjejkväll. Mat & grejer & såklart blev jag tvingad till städning.
För det tycker jag ju är så roligt. Jag skulle baka godaste kladdkakan ever men eftersom jag bytt spis blev den inte så kladdig, så den måste jag såklart göra om. Kladdkaka är ingen kladdkaka om den inte är kladdig.
Det är inte spis som spis inte.
Det kom två män för att besiktiga mitt badrum också. Kul när jag pratade med kontoret igår & krävde min hyresrabatt & hon sa att den skulle jag minsann inte få förrän de besiktigat badrummet, sisådär i maj, juni.
Det tjänade jag pengar på sa hon till mig. Jaha? Men vad roligt att jag gör det. Ni tjänar pengar på mig i vilket fall som helst. Iallafall så påtalade jag alla brister. Det kom fina bortförklaringar & hela fadderullan som jag faktiskt inte hade tid till att höra på. Eller lust. För jag skiter faktiskt i vilket. Och om jag är petig med att kommentera märken i fogen så whatever, det stör mig. Och så frågar dem mig. -Inget annat? Nej, säger jag fast att jag helst vill berätta att jag tycker det är mäktigt dåligt gjort. Och att jag helst vill flytta ut.
Att jag tycker det är stört att jag blir tvingad att renovera & betala för det när det ändå måste göras.
Och så skulle jag tjäna på det? My ass.
Jag fick den där kallelsen för min dom nu också. Den sjunde april ska jag infinna mig i Landskrona för att plågas.
Eller jag kommer väl kanske inte få domen direkt, den får jag säkert vänta på i flera veckor.
Håll tummarna för att jag inte är döende nu. För jag tror att jag är det. Jag tror alltid det värsta.
För då kan det ju bara bli bättre. Ja, eller sämre om det nu vill sig så illa.
Ska jag skratta eller gråta? Jag vet i allafall att jag kommer skapa en ordentlig jordbävning som jag kommer skaka i skorna. Och med en manlig läkare. Hallå! Ännu värre, tvifan sjuttio resor värre.
Nu ska jag ta mig en stor kaffe & cigg på det. Jag har fortfarande inte fått i mig någon frukost.
Men det beror väl mer på bristande hunger än min allt det jobbiga som faktiskt ska hända. Eller?
Gud i London vad mycket som händer.
Utkast... ett utkast.
Det är mycket som tynger & det är lång väntan på vissa saker.
Sådant som borde få bli avklarat fort. Nu, helst för längesedan.
Egentligen så borde jag göra det som normala människor gör när det blir för mycket. Gråta.
Men det kan jag inte.
Jag vill bort härifrån. Jag vill radera det som gjort att jag hatar så förbannat mycket.
Jag vill skona Alyssa ifrån det hat jag faktiskt bär på. Men jag vet inte i vilken ände jag ska börja.
Det är tufft att börja om från början alldeles ensam. Inte för att jag inte skulle klara av det, jag hade fixat det.
Men det var det här med mitt tålamod & att det inte går fort nog. Det gör det aldrig.
Jag vill ha en färdig plan redan nu, men det krävs så mycket mer arbete runt omkring än att bara lämna.
Jag tror vi båda hade mått så mycket bättre. Nu blir jag jagad. Dag ut & dag in av mitt hat, av mitt äckel.
För hur jag än försöker så kommer jag inte undan. Varför kunde det inte blivit ett drastiskt slut där & då?
Det andra är något som jag är så förbannat rädd för att jag skakar i skorna.
Tänk om det är något som verkligen är fel. Det skulle väl vara det med min tur?
Och det där med väntan är inte riktigt min kopp thé som ni förstått.
Jag vet inte hur jag ska ta det? Om jag ska vara orolig på riktigt eller det är vanligt?
Det finns inga bra ord för att förklara det & jag gör det helst inte här.
Men jag önskar verkligen att det finns någon hand att hålla när jag ska plågas.
Och att bli remitterad hit & dit känns inte heller sådär jättenice.
Nej, jag har inte orkat prata om det heller. För jag är löjligt skakis & jävligt privat.
Som om jag är rädd för att skriva privata saker? Nej. Men i detta fallet så jo.
Jag är förvirrad över mina framtida val i livet & hur det ska bli. Jag kan vara en sådan förbannad perfektionist att det bara inte får lov att bli något annorlunda än det jag tänkt mig. Jag vill jobba röven av mig & kunna slänga mina pengar runt mig. Så som det har varit. Ja, jag kanske inte har slängt pengarna men jag har minsann spenderat dem på precis vad jag vill & på de personer som förtjänar det. Och jag tycker faktiskt att livet är förbannat mycket tråkigare när jag inte ens har sjukpenning att göra av med.
Nej, här går vi på reserverna & ser Bahamas försvinna så långt bort att jag inte ens kan drömma om det.
Jag vill göra så mycket. Jag vill ha så många olika utbildningar att jag kan välja & vraka.
Och att behöva välja EN är bajs, kan jag inte iallafall få läsa två samtidigt? Nej, det går inte sägs det.
Jag vill ha ett riktigt störtskönt jobb. Där jag faktiskt kan få påverka mer. Arbeta annorlunda & vara min egen.
För jag vill så mycket mer.
Jag är galet irriterad på mig själv för att jag ibland fastnar i ett dåligt mönster.
Det liksom tar tvärstopp & allting bara hopar sig som mörka tunga moln & det är svårt att hålla god min när jag knappt vet ut eller in. Jag blir tveksam till varenda människas ord & meningen med dem.
För att jag fastnat i mitt eget onödigt dumma tänk.
Jag kan tro det värsta. Och ibland så kan jag faktiskt hänga upp mig lite väl på onödiga meningar.
För att de faktiskt känns.
Vissa har inte förmågan att tänka längre än vad näsan räcker.
Och tro mig, emellanåt räcker den minsann inte långt.
Det är ingen Willy näsa. Han måste tänka jääävligt långt. Men jag ska försöka att inte bry mig så mycket.
Nu ska jag lägga ner mitt svammel. Jag vet inte ens vad jag skriver längre.
För jag är trött nu, jag lyssnar på Alyssas hostande & gnisslande.
Det är helt sanslöst vad det barnet kan gnissla tänder. Värre än något annat jag hört.
Jag har gjort mitt idag. Och det räckte!
nehepp
Jag oooooooooooooorkar inte!!
so in love
i min älskipaijj.
Du är underbarast, finast & alldeles perfekt.
Och jag saknar dig redan. Massor.
Och eftersom det gått & blivit sommartid är inte ens ögonen trötta fast att jag egentligen borde sova nu.
Jag har ju som sagt mest tyckte att allting varit ganska så meningslöst idag så det har ju inte blivit många
knop gjorda. Så jävla tråkigt. Men jag kunde inte hjälpa det.
Det har blivit alldeles för mycket för mig nu.. Men det är ju tur att allting händer samtidigt så blir det väl förhoppningsvis bättre senare?! Det som inte dödar, det härdar sägs det ju.
Och jag har klarat mig ur mycket. Bara det att jag inte alls vet var jag ska börja?
Alyssa är sjuker. Hon fick feber igår. Imorse var det dags för halsont. Riktigt svullen också.
Hon har aldrig haft halsont förut. Så någon gång ska väl vara den första.
Men hon var lika pigg på att leka för det, bara lite pipigare. Jag fick skicka mamma till att handla sådana där strepsils som man tydligen inte får ge barn, men vadå? Det bedövar ju lite.
Imorgon blir det att gå till doktorn. För mamma gissar på halsfluss, jag gissar på att det inte är det.
Fast det går ju tydligen halsfluss nu. Det är mycket som går.
Kanske det jag också går & bär på eftersom jag fortfarande inte känner mig riktigt frisk. Jag bokar för två då.
Sara kom över på en cigg också. Åh, vad det är mysigt när hon bara dyker upp.
Hon är bäst.
Nu ska jag fördriva tiden i min ensamhet & vara lika obotlig tjurig som innan.
För det vore skamligt att sluta nu. När jag är ensam kan jag tjura hur fan så mycket jag vill.
And just hold the smile
But it's gone- not for good but for now
Gone for now feels a lot like gone for good .
It damn near destroys me
Breaks my faith to pieces on the floor
So I tell myself, that’s enough for now.
Let it go, live my life and leave it.
Then one day, wake up, and it will be home.
It's on my face, it's on my mind
Someday when this is over
I may still have no answer?
And I'm leaving some things unsaid
And I'm breathing deeper instead
Uncertainty is killing me
And I’m certainly not asleep
Maybe I’ve gone far to deep
Maybe I’m just far to weak?
Usch.
Stackars de som måste vistas i min närhet. Jag tycker synd om dem.
Det värsta är att jag inte vet varför. Det känns helt meningslöst bara.
Down down down
Nerver let them push you down.
Det tär på mig att tänka miljoner tankar. Jag har miljoner saker framför mig att ta tag i.
Och just idag har jag ganska svårt att peppa mig själv.
Jag tänker konstant på den kommande vårdnadstvisten & även om jag vet att jag kommer att få min vilja igenom så är det ganska så påfrestande. Det skulle väl tära på vem som helst?
Att annat är kaosartat just nu är mest skitsamma. Det är simpla jävla saker i sig att ordna.
Men mycket utav det jag verkligen trodde på har ju faktiskt förstörts.
Men jag tänker inte lägga ner så mycket energi på det.
Det är bara ännu ett bevis på hur människor i verkliga livet fungerar. Det är ett axelryck & upp igen.
Det är försent, det finns inga backup planer, ingen annan att skylla på.
Jag är kluven.
Vad bryr jag mig om varför?
Och här skulle det passa med en sång av Ekdahl.
Men jag väljer att inte dela med mig utav den.
Det kan vara brottsligt.
Insomnia
<3
♥
Är ni ärliga?
Det handlar om de som ska kallas de närmsta & min dumdristighet att ha alldeles för mycket tillit till dem.
Eller ska jag kalla det att jag är alldeles för godtrogen & faktiskt vill tro att de gör allt gott.
Ska jag vara ärlig så tror jag inte att det finns en enda människa som är totalt ärlig.
För jag är så sablars dum att jag tror att vissa inte ska göra ont. Att de inte ska handla utan att tänka först.
Vissa råkar visa sig handla fört & sedan inte alls tänka.
Och jag står där med en besvikelse & blir totalt förvirrad.
Jag kan inte ens förstå varför de säger vissa saker. Vad är det bra för?
Om det nu ter sig så att jag inte duger, så fine.
Men säg det & gör det inte mer invecklat som att komma med hintar.
Jag vill inte bli inlindad i lull-lull eller vara skämtet som jag ändå inte får ta del av.
Det är vissa saker som stör mig något så fruktansvärt med några människor som befinner sig här, oftast nära.
Och jag tänker inte be om ursäkt för att det irriterar mig. Inte alls.
Oftast rycker jag på axlarna & borstar av mig saker som lovats eller sagts men aldrig uppfyllts.
Jag bryr mig inte nämnvärt.
Men när det upprepas gång på gång & de kommer undan med det så får jag ett svagt ögonblick & blir tokig.
Jag ger inte så mycket för någon som pratar & är på men sedan helt vänder & slingrar sig.
Men när det gäller mig så ska jag minsann inte kunna ha några ursäkter.
Jag kan aldrig få ha mina svaga ögonblick när jag lovat eller sagt saker.
Det är faktiskt så att jag också kan ta illa upp, trots att jag kan verka ganska så hårdhudad.
Små saker kan vara big thing för mig. För mitt liv har fått rejält med stryk.
Det är iallafall svårt att veta exakt vad en person menar när det lindas in i ett sådant förbannat trassel att det knappt går att lösa ut.
Är det inte då lite lättare med ärlighet? Jag bara undrar.
Jag är kanske bara helt ute & cyklar när jag inte kan förstå vissa beteende?
När jag gång på gång får höra att det inte kommer gå bra, det kommer gå käpprätt åt pipsvängen.
Hur skulle det vara om de själva rannsakade sig själv lite & insåg att allt de säger till mig borde de själva ta itu med.
Eller?
yousuckbigtime.
Yey. Vi ses i dimman. Mohaha! (moget)
You want love? We'll make it.
Jag trallar för mig själv. Jag har dividerat fram & tillbaka om jag ska ut eller inte.
Jag är förbannat sugen på att gå ut för att bara vara & ha lite kul. Det är ganska så ångest att sitta hemma en fredag alldeles ensam. Det är som sagt inte min kopp thé alls.
Så vi bestämde en sen dejt för att dricka lite & fördriva denna fredagen tills det blir lördag.
Klackarna i taket & lite rumpskak har ju ingen dött utav. Och det var ofantligt längesedan jag skakade på min rumpa, den börjar ju förlora stinget helt.
Annars har vi varit i Malmö idag & spenderat några timmar bland huckle & svettiga araber & allt vad det nu var.
Men jag fick iallafall shoppat ett nytt duschdraperi. Som för övrigt var ganska så kort. Var hittar man långa duschdraperier som faktiskt passar?. Det spelar ju ingen roll för det blir lika blött ändå. Aja.
Alyssa köpte coolejackan & tyckte att hon blev snyggast i världen. Ja, det blev hon ju också.
Sen var det bara hem & jag hann inte vara hemma i många mintuer förrän grannen knackade på.
Ja, här ska det tydligen fixas & donas. Mina glasdörrar till uterummet ska få komma på plats igen efter en hård vinter & det var ju ganska så snällt utav honom att vilja hjälpa denna stackars arma kvinna som inte kan fixa det själv. Det är ju tur att det finns hjälpsamma grannar.
Efter bara en stund så ringde Sara & undrade om jag var hemma. Yes yes. Det var jag.
Så hon kom över på en kopp kaffe & lite skitsnack. Mysigt.
Det har varit en fullspäckad dag med andra ord. Och underbart härligt väder.
Jag dör så skönt det är att vara ute, men fy bubblan vad trött man blir.
Nu ska jag fortsätta med en öl. För det kan jag faktiskt få lov att dricka. Jag som är så jävla förbannat nykter alltid. Idag ska jag försöka att dricka mer än en öl. För att det är gott. Inte för att bli full.
Påskigt.
(Är kärringarna på den ön?)
Alyssa säger att hon aldrig sett en påskkärring, men det stämmer inte.
Eller nej oj, vi ska ju åka till Malmö. Fast det är väl ungefär samma sak?
Huckle som huckle!
Grillat & myst.
I eftermiddags så kom Ally springande med telefonen att det var någon tant som ville prata med mig om M.
Jaha, jag hann tänka att han hade dött tills jag hörde vad det handlade om.
Familjerätten. Nämen jo tjena. Hon sa att jag blivit kallat till ett möte & att han den där satt där nu.
Jaha varför undrade jag såklart? Jo för att det var samarbetsmöte idag. Nej det var det inte, sa jag.
Jag har blivit kallad till april så det är inte alls idag. Kul då att vi ska gå på samma möte för att kunna kommunicera & så är vi kallade olika dagar. Fy bubblan så förbannat roligt. Jag höll på att dö av fnitter inombords.
Se där bara hur bra den där kommunikationen fungerar.
Jag passade på att fråga vad det egentligen gick ut på. Vad han ville ha utav det. Det visste inte hon.
Nehe, vem fan vet det då? Någon måste ju ha pratat med honom om detta innan & ändå är det ingen som vet.
Jag förklarade hur läget var, att han inte kan kommunicera & att jag helst av allt inte alls vill kommunicera med en egoistisk människa som honom. Jag sa att det inte handlade om mig överhuvudtaget när det kom till den punkten, jag har ingenting att säga. Jag förklarade att efter allt det han har gjort emot mig så räckte det tydligen inte, utan han hittar alltid något att bråka om.
Om det så skulle vara en nyklippt Ally eller en fis han har på tvären.
Men jag ska ändå gå dit. Om en månad. Det ska bli så jävla kul att se honom förstöra ännu lite mer för sig själv.
Som om han inte gjort nog?
Hon sa att barn som har föräldrar som inte kan kommunicera oftast mår lite sämre. Ja, fine för mig.
Men det är inte hos mig hon mår dåligt. Och det beror minsann inte på dålig kommunikation.
Alyssa som hade svarat undrade vad det handlade om. Och nej jag undanhåller inte sanningen för henne.
Jag kanske inte förklarar i detalj när det rör sådana här saker, men jag låter henne veta.
Hon började storgråta. Hon grät ögonen ur sig & satte sig som klistrad på mig. Den glada lilla skiten sjönk rakt ner genom marken där & då. Hon sa att hon inte ville vara hos sin pappa. Att han alltid sa att mamma var dum.
Och det är inte första gången hon säger det. Jag vet att hon får höra det.
Så vem är det som förstör? Jag undviker att säga saker om honom i hennes närhet.
Hon vet mer än vad han egentligen tror. Hon är barn, hon har öron stora som grytlock.
Senare kom Ann & hennes brorson hit för lite mat & lek. Alyssa hade beställt grillat & bjöd in Ann såklart.
Så idag gick årets första grillning av stapeln & hur underbart gott är det inte med grillat då?.
Jag hade kunnat äta tills jag sprack. Jösses vilket bra val. Mamma slank också in på sin räkmacka & åt lite.
Alltid lika mysigt med sällskap. Och vilken söt liten pojk han är. Nästa gång får det bli en lite längre lekstund!
Alyssa har hunnit med att göra sådant där påskris som jag egentligen inte tycker om.
Men jag kan ju inte direkt neka henne sådant som alla andra barn gör.
Nu ikväll så har vi varit uppe en sväng hos mamma & snackat lite skit & fadderullan.
Jag måste aktivera mig för att inte tänka så mycket på annat skit. Och för att inte sakna ihjäl mig.
För det skulle vara jobbigt. Att sakna så mycket att jag dör.
Dusch.
Men det var det fulaste jävla draperiet jag någonsin sett.
Kul att de visar hur det ser ut? Nu köpte jag ett i blindo.
BajsOrvar.
vår idag!...
Kolla varifrån!
vår idag! Så jävla skönt :)
Lim är lim & lim är skit.
Jag hade inte ens hängt någonting på den fula jävla handdukshängaren & ändå trillar den ner.
Inte för att jag hade tänkt ha den kvar, den var ju ful så att jag spydde.
Men bra jobbat då. Jävla förbannade Arne. Det är så äckligt fult att jag helst inte går in där.
Jag får kvälvningar & hela fadderullan har gjort att jag vantrivs så in i helvete. Inte för att det var snyggt innan.
Och inte för att jag stortrivdes innan heller. Jag har ju faktiskt tänkt flytta länge.
Men nu är jag så ofantligt nära att ringa & säga upp lägenheten med en gång. Utan något vidare tänk.
Jag väntar en femton minuter eller något för jag måste verkligen ta mig en dusch.
Alyssa är på mig här nu. Hon har ju ockuperat duschen i snart en halvtimme & så ber hon mig skynda på.
Vilket sätt!
Uhm, det var något viktigt jag skulle informera om. Men det försvann eftersom jag har hundra miljoner tankar att tänka & miljoner saker jag gör här.
Så det får jag ta senare. Om det dyker upp igen.
Skona mig.
Jag är en sucker för snygga skor. Eller skor iallafall.
Oh my, jag hittade dessa på skonamig.se & jag fell in love. Gud vad jag är kär.
Inga vidare dyra summor heller. Så jävla fint.
Och av någon anledning så tyckte jag dessa var supercoola. Rött är minsann ballt.
Scorett har sjukt fantastiska skor. Det är inte lika lagligt att köpa två par därifrån eftersom
de är lite dyrare.
Jag måste nog gå till en butik för att titta på dem innan för att se om de håller måttet.
Åh I love shoes.
Jävla fuckface.
Well nu är dagen helt förbannat slut & jag ligger här ensam i min säng. Det mina vänner är inte okej.
Det är ungefär lika roligt som att gå vilse i skogen eller kratta löv varenda vår.
Jag skulle försöka sova egentligen, men vad gör fem minuter mer eller mindre.
Jag tycker inte alls att det är kul längre att inte kunnat vara med mitt miffo jämt. Han är ju bäst.
Och visst vill vi väl alla vistas i närheten av det ni kallar elit? Jag vill det iallafall.
Jag erkänner mitt beroende. Det är svårt att inte bli beroende utav honom. Han är ju bajsrolig.
Det är ångest på hög nivå när det gäller det här med att Alyssa är hos sin pappa. Idag var hon inte arg.
Hon var ledsen, ledsen för allt. Och jag ser i hennes ögon att det inte är samma Alyssa som det brukar vara.
Hon kan vara sur. Riktigt förjävlig emellanåt, men på ett helt annat sätt. Jag frågade om något hade hänt & hon ryckte lite på axlarna & sa att pappa var dum. Varför kunde hon inte berätta. Han brukade säga att jag var dum.
Jag kan mycket väl tänka mig den människan säga så. Han har ingen som helst hyfs i kroppen.
Hon grät i omgångar. Det är aldrig en glad tjej jag får hem & nej det är inte bara jag som tycker så.
Som vanligt så kan hennes pappa bråka om allt också. Eftersom han ändå skulle hämta på dagis tyckte jag att han kunde säga att Ally skulle vara hemma torsdag-fredag.
Det gick bra tills jag skickade ett sms för att påminna honom.
Då helt plötsligt var det inte bra att hon var hemma, hon mådde inte bra utav det.
Hmm, sen när har hon mått dåligt över att vara hemma med mig? Aldrig.
Det är inte som hemma hos honom där det inte finns något alls att göra.
Här har hon ett rum, till bredden fylld med grejer. Hon kan gå ut & cykla, spela boll eller rita sådana där hopphagar som man själv gjorde när man var lite. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Nej, hon behövde leka med sina kompisar. Ja, men hon har kompisar här.
Nej det hade hon faktiskt inte på dagen enligt honom. Och hur fan i hela jävla helvetet kan han veta det?
Är han här ofta? Nej. Får han komma hit?
Aldrig i mitt hela förbannade liv att han får köra över tröskeln in i mitt hem. Det hade blivit smittat.
Att han ens orkar tjafsa om att hon ska vara hemma från dagis. Jag sa att jag minsann ringde dagis själv.
Han undrade vad vi skulle göra. Jag sa bara att han absolut inte hade med det att göra.
Men att vi nog ändå hittar på saker. Vi kan göra precis vad vi vill. För här är det jag som bestämmer.
Här kan vi baka, måla, dansa, bowla & allt annat som faller oss i smaken.
Vi är inte placerade i ett soffhörn tjugofyra timmar om dygnet & är tvingade att sitta still i allafall.
Han säger sådana korkade saker till Alyssa att jag nästan tappar hakan.
Inte för att jag tror på precis allt hon säger, hon är trots allt barn & har galen fantasi.
Men jag hör ju ändå vilket som låter som sant & vilket som är helt ute på andra sidan jordklotet & cyklar.
Det går alldeles utmärkt att gnälla på mig. Gör det. Men gnäll för tusan inte om mig till henne.
Om han visste hur han förstör hennes lilla hjärta med att säga dumma saker.
Hon sa att hon inte ville vara där fler gånger. Och jag håller med, en längre tid är det nog inte nyttigt.
Några timmar på sin höjd för att hon inte ska falla i gropar. Älskade barn.
Och jag önskar innerligt att jag kunde skona henne ifrån hans elakheter, men den processen lär ju ta ett tag.
Jag har ganska mycket att ordna med imorgon. Det ska läsas brev som mamma har skrivit till familjerätten & alla dessa förbannade sjukskrivningar som ska kompletteras. Lönt att skicka tillbaka för ett datum?
Om de nu såg min felskrivning hade de väl kunnat rätta till det. Pissugglor.
Jag som hatar pappersarbete har bara sådant skit att ta itu med nu. Så jag borde sova.
Krama kudden eller något. Godnatt. 
love!
Snyft.
Åhhhhh.. Älskling.
Det är deppigt som fan.
Älskar dig!
♥
Så bra då.
Jag tycker faktiskt det är ganska trevligt att jag kan ha ont någonstans hela tiden.
Är det för att jag nuförtiden har tid att känna efter hur det står till i kroppen?
Och inte nog med det så har jag fortfarande ont i mina öron. Men jag orkar inte gå till någon doktor för sist så förklarade doktorn för mig att man minsann inte gör något om man inte har öroninflammation. Så skitsamma.
Jag har passat på att skicka in ansökningar till tre olika utbildningar, bäst att vara på den säkra sidan.
Men såklart måste jag komplettera med CV, personligt brev & personbevis & hela tjofräset.
Det kräver utskrifter & jag är lika teknisk som ett ålderdomshem så det får minsann vänta.
Jag har iallafall gjort det. Det sköna är att två av dem är på distans. Jag är inte riktigt sugen på att sitta i någon skolbänk med någon som står med pekpinne & visar demenshjärnor & fadderullan.
Mer tid över till att jobba också då ju. Nu har jag så mycket tid att jag mest sitter av den tycker jag.
Inte alls kreativ för fem öre. Tråkiga jag.
Jag vill att mitt älsko ska komma hem nu också.
Jag blir aldrig färdigmyst & idag är det dags för mig att åka hem till det tråkiga igen. Ensamheten.
Ja inte ensam så, jag har ju självklart Alyssa. Jag saknar henne ofantligt.
Jag menar att jag helst av allt skulle vilja mysa precis när jag vill.
Och det går inte när det är miljoner mil emellan oss ju. Det är tråkigt.
Det är nästan lite ångest faktiskt.
Nu ska jag fortsätta med det jag gjorde. CV var det ja.
AJ, aj, AJ.
Tvifan!
Vad ska vi kalla det här? Mensont? Jag har inte haft mensont på nästan sex år. Inte mens heller.
Så vad detta är får vi väl vänta & se. Men aj vad ont det gör.
Ingen visar mig var skåpet ska stå, jag ställer det själv!
Det är galet länge & galet påfrestande. Sedan han försökte ta sitt liv så har han visat sitt rätta jag.
Om jag hade varit uppmärksam förut så skulle jag sett det redan innan, nu har jag blivit fast i skiten jag helst inte vill ha att göra med. Jag har försökt att ignorera honom, inte låtsats om han existens.
Det är svårt när han hela tiden provocerar & jag har fattat mig kort, kortare, kortast de få gångerna Alyssa vill träffa honom.
Nu har det eskalerat. Så till den grad att familjerätten har blivit inblandad. Inte mig emot.
Jag har försökt få honom att inse att han inte har något som helst att vinna.
Att han kommer gå tomhänt ut ur striden.
Jag har själv bett honom att göra det han hotat med. Jag har nästan varit genom marken på mina knä så mycket jag har bett honom visa lite stake & göra slag i saken istället för att prata. För prata är han bra på.
Den här personen med lika lite vett som en sten har äntligen tagit sig för att göra något.
Wow, är detta allt han har kunnat åstadkomma på tre år borde han ju nästan få ett pris.
Är det någon som kan bråka så är det han, att bråka om ett barn är bara lågt. Riktigt lågt.
Om Alyssa bara visste hur hennes pappa egentligen är, då skulle hon spotta på marken han går på & säga som hon alltid gör. -Skitsamma.
Mamma smsade mig igår. Det stod -Ring mig när du har tid.
När jag har tid? Om någon skriver så ringer jag omedelbums. Eftersom jag befinner mig några mil hemifrån så har hon ju självklart tittat igenom min post & där låg ett brev från familjerätten.
Hon var uppspelt när hon läste det för mig. Och jag chockad så jag hörde nog inte ett enda ord.
Så hon fick läsa det igen. Jag prisade dickhead för att han äntligen hade gjort slag i saken.
Det var nog mest det jag var chockad över, inte brevet i sig. Mamma var helt stirrig & det var nästan jag som fick lugna henne. Jag är beredd. Jag har varit beredd i nästan tre år. Är det inte galet att saker som man väntat på ska ta så lång tid. Nu är det såhär att detta är frivilligt. Att gå till familjerätten alltså.
Jag kan lika bra strunta i det & låta honom sitta där i sin rullstol i väntan på att jag ska dyka upp.
Men jag tänker inte visa något ointresse. För detta kan bli riktigt intressant.
Där ska vi få hjälp. Eller jag behöver ingen hjälp för jag har redan passerat mållinjen.
Han ska få hjälp med att lösa tvisten om vårdnad, umgängesrätt & hela tjofadderittan & allt det där.
Nu har mitt gamla jag kommit tillbaka helt plötsligt.
Den där isen i magen & mitt alldeles iskalla jag har återuppstått. Det känns lite som bite me. NANA.
Och jag jublar fortfarande lite för att han äntligen har tagit tag i sig själv & införlivat alla hot om att han ska söka ensam vårdnad. Detta kommer stå honom dyrt. Hur ska han ha råd med advokater & allt vad man nu behöver?
För jag kommer inte gå med på något. Jag kan nog skriva ner allt han har utsatt mig för, allt han har utsatt andra för & allt som han har i sitt tunga bagage. Han trodde att han kunde flyga den där kvällen.
Men tji fick han. Gravitation kallas det & med hans bagage så gick det lite fortare ner. Rakt ner till ingenting.
Meningslöshet kanske?
Hur ska han ha någon möjlighet att vinna? Han har absolut ingenting.
Och ger han inte upp när vi väl är i familjerätten, vilket han naturligtvis inte har något förnuft till att göra så kommer han förlora hårdare. Han vet inte ens vad han utsätter sig själv för.
Vad gör honom till en bra pappa? Låt mig tänka?.. .... ... ... .... .... Inget.
För han har hotat mig, inte bara en gång. Jag kan inte räkna alla de gånger som jag varit livrädd att det skulle vara mitt liv som tog slut. Som jag har flytt hem till Sara utan varken skor eller kläder mitt i vintern.
Han har hotat med att ta livet av sig inte bara den gången han misslyckades, men hundra andra gånger.
Där någon har stoppat honom. Uppmärksamhetsknarkare eller bara jävligt instabil?
Han har inte brytt sig om sitt barn alls, då det var viktigare att vara ute & supa, knulla & slåss.
Han kontrollerade mig så till den grad att jag inte vågade göra annat än att stanna hemma till slut.
Det har varit fyllekalas när han har haft Alyssa själv & han har inte brytt sig nämnvärt alls om hennes liv.
Han kan aldrig hämta, lämna eller ha henne för det är så mycket som händer i hans liv.
Om han menar att sitta instängd i sin lägenhet med persiennerna nerdragna framför tvn så är det förbannat mycket att göra. Han kan ju missa något viktigt på Cops eller vad fan det är han tittar på.
Han ljuger. Han lovar saker som aldrig blir av. Han har inget rum till henne, inte ens en säng.
Jag kan faktiskt inte se några bra egenskaper eller något engagemang som gör honom till en bra pappa.
Att man nu vill ha henne finns det ju en orsak till. Han vet mycket väl vad han har gjort & om han tror att några dagar ska göra någon större skillnad så tror han fel. Han kan försöka, men det ändrar ju ingenting.
Vad är några dagar på ett år? Det är en piss i missisippi enligt mig & andra. Men jag låter honom hållas.
Han väntar säkert på att jag ska kommentera brevet. Men det tänker jag inte göra.
Jag ska inte säga ett knyst förrän jag dyker upp där på det underbart vackra stadshuset.
(det är vackert enligt pappa)
Då ska jag ha laddat till tusen & jag funderar på om jag ska ha någon med mig.
Men ingen visar mig var skåpet ska stå. Jag ställer det själv!
Och när allt detta är över så är det jag som har en dotter alldeles själv. Som om han aldrig funnits.
För vill han bråka om henne, så ja då jävlar ska jag fightas. För hon är min största kärlek.
haha älskade.
Nyttigheter.
Det var babyshowern i lördags som jag inte skrivit så mycket om alls.
Men vi var ju ett gäng flickor som i lördags skulle hem till Ann för att ha babyshower.
Det är något osvenskt hittepå iallafall. Jag & Erika skulle ses långt innan för att en catch up & fixa vår alldeles fenomenala present. Men Erika lyckades glömma både väska & kamera så det var bara snabbt att fixa ihop presenten utan någon catch up tid alls.
Den blev cool eftersom vi är så kreativa & sakerna är absolut bra att ha saker.
Vi åkte hem till Ann & där blev det kackel på hög nivå. Vad gör tjejer annars förutom att kackla?
Det blev fin kycklingsallad & en läskigt god prinsesstårta som jag naturligtvis hade hjälpt till med.
Vi körde såklart en VDE stil på hela kalaset & hade precis lika kul ändå. Det var gissningslekar & sådant där roligt.
Vad resultatet blir får vi vänta med. Tills bebisen har kommit. Men vi tog en vadslagning på eget intiativ också.
För skojs skull.
När klockan började närma sig kväll så blev det lite andra bullar. Vi körde "anden i glaset".
Om vi tror på det är en hel annan femma, men det är ju lite kusligare att vara många än att bara vara två- tre stycken som gör det emellanåt. Det var helt störda frågor vissa drog till med, men de flesta handlade såklart om när de skulle träffa den rätta & förhållande & hela tjofräset. Det är tydligen sådant som tjejer bryr sig mest om.
Jag är den enda som har förhållande så jag behövde ju inte undra så mycket.
Jag kanske skulle ha frågat den där "anden" när det tar slut istället. Gud vad jag inte hoppas att det gör det.
Jag kommer aldrig göra slut, så gör inte älsko det heller så får vi dras med varandra.
Mitt intresse låg väl mest i om jag skulle bli rik. Usch vad jag är ytlig med allt vad pengar handlar om.
Men va fan? Såklart att man vill bli rik. Jag bryr mig inte så mycket om om jag ska gifta mig eller få hundra barn.
Kul var det iallafall även om man kanske inte ska ta så seriöst på det.
Klockan hann bli långt efter läggdags både för den gravida kvinnan & får mig. Jag höll på att somna.
Och visst är det så att man ska sluta när man ligger på topp. Så vi sa godnatt, hejdå & kramades lite sådär på natttimmarna & for hem igen.
Tack för en fin kväll. Och oavsett babyshower eller inte så tycker jag vi ska göra om det.
Igår så hade jag abstinens deluxe. Det går inte för sig att inte träffa sin älsk på en hel vecka.
Det är alldeles galet fel. Så jag packade min väska & satte mig på tåget. Och till Helsingborg kom jag.
Inte för att jag är speciellt rolig som är dödens trött & har ont i hela huvudet. Öron & hals är inte helt hundra.
Men jag får i allafall vistas i samma andrum som honom.
Idag har jag varit förbannat duktig trots att jag vaknade med världens huvudvärk & ni vet hur det känns när man får lock för öronen? så känns det i hela huvudet. Uschligt ont har jag, men jag lever.
Så jag ringde alla de samtalen som jag var tvungen att ringa & när klockan var tio hade jag ringt förbannat många.
Allt var såklart om jobb & allt det där. Nu är allting fixat. Nu måste jag bara vänta typ en vecka eller något.
Jag borde skriva ut lite cv & grejer också. Men dagen är inte slut ännu.
Jag har suttit & letat rätt på en massa recept också.
Nu håller jag på att baka. Jag har bakat GI- chocolate chip. Att det ens finns & jag tänker på Tiffany från Staffanstorp varje gång jag hör Chocolate chip. Om det blev gott vet jag inte? Det är ju nyttigt.
Dessutom råkade jag i all hast ha det på snabbvärme också. Åh, jag har fasiken noll koll.
Nu har jag sådana där nyttiga powerbars i ugnen, det tar förbannat lång tid. Men jag tror minsann att de blir goda.
Det brukar powerbars vara.
Nu ska jag andas lite & vänta på att älski ska komma hem ifrån jobb. Det är fantastiskt att jag har lyckats roa mig så här länge idag.
Me.
Jag borde fixa.
Gud vad jag har stressat idag, det är inte bra.
Jag har så förbannat mycket i hjärnan också & alla saker som måste fixas bara trillar över mig.
Jag känner mig naken, rädd, nervös & exposed. Galet det där. Jag har ångest inför jobb.
Att jag aldrig bara kan göra det som känns rätt.
Men nu har jag inte tid att sitta här. Det är sista rycket & se till så att allting är med.
Jag packar ju inte lätt om vi ska säga så. Men det fick jag höra också. Men hur jag än försöker så går det inte.
Det viktigaste är med. Och det ska bli hett!
Jag får skriva om vår fina kväll senare.
Lite för idag.
hej. Vi...
Kolla varifrån!
hej. Vi har babyshower. Puss
yey
Men först ringde jag ett samtal för lite pepp. Inte för att det egentligen kunde påverka mig.
För är jag fast besluten om något så fixar jag det. Tack till mig själv för att jag vissa gånger inte är som den annars veliga vågen. Tack till mig själv för att jag är så bra på att säga att -äsch, det löser sig ändå.
Det måste vara den där räkmackan ändå. Och vill jag ha något så vill jag ha det nu, inte sen, inte senare eller någon annan gång. För då kanske det inte längre finns kvar. Först till kvarn som det heter.
Jag var nog inte först. Men jag var absolut inte sist heller. Och det tackar jag för. Jag trugar mig djupast.
Jag bokade biljetter. YIIIHA!! Så jävla förbannat fint.
Det är mer än fint, men jag finner faktiskt inga ord för mitt lyckorus nu.
Det är sådant här som får mig att må som en kunglighet. Eller nu överdriver jag ganska så kraftigt.
Men visst är det en kick att ha något att se fram emot. Jag ska bo på hotell.
Jajamen, jag ska bo på ett hotell med morgontofflor & morgonrock.
Jag ska bo på ett hotell med ett badrum & pytteflaskor med vodka.
Och så ska jag ligga i en säng som någon annan har legat i. Det är lite läskigt faktiskt. Men jag gör det.
För jag ska se PINK. Igen. Och så ska jag tjoa & tjimma så att hela Ullevi blir döva.
Yey jippiyay & hela fadderullan med glada vårskrik.
Och så ska jag ha snygga skor på mig, för det är sommar & det är säkert varmt.
Annars struntar jag i vilket för jag ska ändå se Pink. För hon är så jävla snygg att jag skulle kunna bli lesbisk.
Nu tar jag snart i så att jag skiter på mig, men hon är faktiskt het.
Men jag håller mig till min. Han är också het. Hetast.
Nee nu ska jag göra det jag egentligen skulle göra. Ta ett beslut om jobb. Några få kronor mer eller fler timmar?
Ett säkert kort eller lite chansning? Nu kan ju inget floppa.
Usch. Hur ska jag göra?
Jag ville sova länge idag. Men tji fick jag. Jag vaknade lagom runt halv sju & hur jag än försökte somna om så gick det inte. Galet jobbigt.
Vi snyggade till oss som vi brukar göra & var fit for fight redan runt nio.
Det är ännu mer galet eftersom det ändå är lördag.
Jag har fortfarande ont i både öron & hals & mår som en kratta. Som vanligt med andra ord.
Vi stack ner till stan för att fixa lite & jag lämnade Alyssa hos sin pappa.
Hon ville dit & det passade mig bra eftersom jag ska iväg i eftermiddag.
Bara det att det som lockade henne dit var hunden, men hunden slutade sitt pass lagom tills hon kom.
Attans. Men jag hoppas det går bra iallafall. Annars får hon komma hem igen. Jag gillar inte ens tanken på att hon är där, hon blir så understimulerad att det är galet. Stackare.
Nu är jag äntligen hemma igen, som ni kanske märker. Jag ringde Ann för att fråga om hon behövde hjälp.
Men hon hade allt under kontroll fortfarande. Det är bra, det är nog bara jag som är sönderstressad av någon
anledning. Vi får väl se om hon fixar biffen eller ringer in hjälp.
Jag sitter här & tittar på dessa förbannade Pink biljetterna & våndas. Ska jag köpa eller inte?
Jag vet inte varför jag tvekar? Förut hade jag inte tvekat en sekund.
Men då behövde jag inte heller tänka på dessa förbannade laxar som det faktiskt kostar.
Det är förbannat svårt att ställa om sig till att snåla lite mer än förut. Men tusen spänn är ju inte mycket pengar.
Och då får jag två. Jag måste betala biljetterna direkt så det finns ju ingen utväg.
Jag gör det. Eller? Fan vad jag är löjlig nu. Det är ju faktiskt något jag vill göra. Och jag gör inget för mig själv.
Inte ofta om vi säger så. Grr. Någon som kan ta beslutet åt mig innan biljetterna är slut.
Nu ska jag ta mig en kaffe & tänka vidare på hur jag ska göra på måndag. Vill jag eller vill jag inte?
Jag sumpar chansen för ett bättre jobb. Uschliga jävla beslut jag måste ta.
Tack hej.
snabbis.
Dålig update idag. Jag har varit lite halvtaskig idag också. Mina öron är inte av denna världen.
De är inte så stora men fy bubblan vad de kan smärta. Rent förbannat.
Vi har mest lullat runt hemma & varit helt utan någon som helst energi. I alla fall jag.
Men vi bakade lite kakor & städade lite till. Det är hiskeligt hur detta äckliga damm inte vill försvinna.
Vi traskade hem till Ann i detta läskiga vädret som har varit idag. Men jag jublade vid plusgraderna & snön som snart har försvunnit ifrån trädgården. Nu blommar det tamej tusan i rabatterna också.
Jag skulle hjälpa Ann med förberedelser inför imorgon & Alyssa ville blåsa ballonger.
För blåsa ballonger är jag inte direkt high på. En trasig lunga & rökning på det så har jag knappast det rätta flåset för ballongblåsning.
Men det blev tjusiga grejer vill jag lova & det vattnades i munnen av tårtan vi slängde ihop.
Och det är svårt att vänta till imorgon. Faktiskt. Jag vill ha tårta nu & jag hoppas innerligt att Ann inte har varit & flippat på den redan. Hon & grädde har ju blivit värsta bundisar.
Cravings vill jag kalla det. Gravid till tusen som hon är.
Efter någon timme så tog vi en sväng inom affären för Alyssa ville ha fredagsmys. Så fredagsmys fick det bli.
Fredagsmys för två plus mamma en timme eller två.
Det var som om vi hamnat på pensionärshem med "Så ska det låta" & allsång. Lite dans & datorn i knäet.
Hur fördriver man tiden bäst när det råder abstinens efter min älsk?
Nu har jag mest suttit av tiden & det börjar bli dags för sängen.
Oj vad jag inte vill sova ensam en fredag som denna. Inte någon annan dag heller för den delen.
Jag tycker det är förbannat tråkigt & jag vet inte riktigt om jag är nöjd. Får jag lov att vara missnöjd med vissa saker eller ska jag gilla läget?
Nu ska jag fundera över jobbet. Ska jag eller ska jag inte? Jag har tusen andra saker jag vill göra också.
Och såklart när jag ringer viktiga samtal så är personerna på sammanträde. Oväntat en fredag att vara på sammanträde hela dagen. Men det är en ny dag på måndag. Jag hade kunnat vara utan helgen nu.
En massa jiddeblasko, men nu är jag färdig för idag.
Åh vad jag vill.
Som en repris, som en av de bästa. Upplevelsemässigt top notch.
Fem toast av fem. Ungefär som rysningarna Winnerbäck ger mig.
Det är inte fasligt långt till Göteborg, det är ju nästan i krokarna.
Jag vill så gärna, sådär jättegärna att jag inte vet var jag ska bli av.
Vem vill? Eller så struntar jag i det & får nöja mig med Lasse i sommar.
Otillräckligt för mig. Sommar är sommar.
your song
Jo så att.
Jag älskar dig, älskii.
Du är den finaste någonsin.
♥♥
Och jag har abstinens & saknar så förbannat.
Men det är du tamej sjuttsingen värd.
Puss
Mmmm
Orka?
Men öronen tar död på mig & min hals är som ett förbannat rivjärn.
Det är ungefär lika kul som en påse skridskor, men so what?
Jag har vant mig vid krämpor av olika slag nu så egentligen finns det ingen mening med att gnälla.
Det där med att somna på soffan hör inte heller till vanligheterna, men attans så skönt det var.
Lite tröttare & lite mer omotiverad vaknade jag förstås. Idag är det skitsamma.
Jag är lite sådär halvt irriterad också. Någon har inte skött sin sak snyggt om jag ska uttrycka mig milt.
Det är skandalöst att de inte är mer intresserade men jag känner att jag faktiskt inte orkar bry mig.
Det finns bättre saker att leta efter. Jag vet bara inte var? Det har blivit lite som en tankeställare & den där känslan av att inte vara hundra procentigt nöjd finns ju hela tiden hos mig.
Jag vill lite mer, önskar lite mer & jag måste verkligen se till att ändra mycket nu om jag ens ska orka bry mig.
För att vara ärlig så är jag knappast nöjd med någonting. Så förändringar måste det bli inom det snaraste annars gör jag om, gör bättre, gör lättare. Och den där räkmackan, den ska jag glida på hela livet.
Just nu är jag bara förvirrad. Vad ska jag satsa på, vad ska jag lägga åt sidan?
Och då menar jag när det gäller precis allt.
Sara kom över en snabbis. Det är alldeles för sällan vi ses & det är lite tråkigt faktiskt.
Men vi hann med en cigg & det där som hör till vanligheterna.
Jag ska slänga mig i soffan igen & enbart finnas till. Fundera lite. Titta lite på lägenheter.
Så känns det kanske inte sådär ensamt.
Vaken igen
Vem tror ni somnade på soffan?! Jo, jag. Såklart.
Och nu mås det sämre.
Jag orkar inte helt enkelt.
Godmorgon Godmorgon
Jag är allt annat än frisk.
Slut som artist
Jag känner mig lite sådär medvetandesänkt & ruggig.
Rörisarna har gjort sitt jobb färdigt nu & jag kan ju inte påstå att jag är speciellt imponerad utav valen.
Inte för att det har med rörisarna att göra. Herr Nilsson med bundis har ju stått ut med en femårings skitsnack under förmiddagen. Fram tills vi gick hem till Ann för att få kissa. Ja, vattnet var ju avstängt & grejer så det gick varken att gå på toaletten eller tvätta händerna. Läskigt. Vi åkte ner till stan för att fixa lite ärende som jag var så himla tvungen till att göra. Allting gick galant & jag har nu rett ut mitt ovetande. Vissa saker är bara helt galna att förstå sig på.
Vi köpte med fika hem till Ann som vi gottade oss i & jag hjälpte henne med att bära in spjälsäng & sätta upp wallies. Så jävla bra! Med andra ord har vi gjort mycket. Senare på eftermiddagen blev jag akut sämre.
Attans vad jag bara fick en släng av ännu värre halsont & kallsvettig blev jag. Jag kände mig inte direkt top notch eller speciellt snygg alls någonstans. Men vi stannade en liten stund extra för att Annya & Saga kom.
Jag var helt slut i rutan. Slut som artist & förbannat trött.
Vi hann inte mer än hem förrän vi mötte mamma. Men vi hade bråttom in för att se om de förbannade byggarna var färdiga. Nog fan tror jag att det är färdigt. Allt satt där det skulle, eller inte skulle & jag fick ju börja städa undan efter de sölande gubbarna. Inget spännande alls direkt.
Jag är abstinent som sjuttsingen också. Jag saknar min älskade envisa svältande karl.
För sådana där livsuppehållande näringsdrycker tror jag inte en människa mår bra utav.
Skärpning! Du kommer bli tokig.. Du är en bra bit på vägen, ja då menar jag mer än vanligt.
Nej, jag vill ha en ätande karl. Men jag tycker du är bäst ändå.
På allt. Som att gnälla. Jag saknar dig bara så förbannat mycket att det inte ens är kul längre.
Som om det någonsin är kul att sakna honom?
Jag vill ha lite kärlek varje dag. Men jag får väl nöja mig...
Nu blir det faktiskt snart lite kuvösande. Jag somnar sittandes i soffan annars.
Dessutom har jag inte orkat ta av mig jackan sedan vi kom hem för en halvtimme sedan.
Då är jag trött?
en ballögd...
Kolla varifrån!
en ballögd semlefanast!! Gott ska det vara.
Avbokat
Shit, det är redan den sjuttonde idag. På schemat stod tandläkarbesök för hela slanten.
Med snor lite överallt i hela huvudet kändes inte det som en bra idé, inte alls.
Jag vill kunna andas under tiden jag ligger i den där förskräckligt obekväma stolen &
får svara -öhh på alla frågor han alltid ställer. För det är alltid likadant.
Han pratar som om jag skulle kunna svara med fullständiga meningar.
Och medan han går igenom tand för tand så ligger jag mest & tittar på Måns konstverk som har hängt på hans vägg i årtionden. Jag har aldrig några hål. Jag får bara visdomständer som måste opereras ut.
Men jag hoppas det är slut med det nu. Två av fyra har ju fått uppleva samma öde.
Jag avbokade iallafall tiden & fick en ny. Denna gången får jag väl se till att hålla koll på datumet så att jag inte står där helt förvirrad. Och så har jag fått någonting gjort tio i sju på morgonen.
Nu väntar vi in byggarna åter igen. Galet obekvämt att ha dem springande här. Idag får vi vara utan vatten i några timmar & det var tur att jag var snabbare än vad de var. För Alyssa blir helt nervös när hon inte ska kunna få lite vatten, men i ärlighetens namn så kom jag på det i sista sekunden. Jag fungerar inte sådär jättebra på morgonen nu har jag märkt. Jag börjar bli senildement & har inte koll på någonting. Är det ursäktligt eller?
Idag borde de ju vara färdiga här så att jag slipper deras spring. Annars blir jag tokig, galen & eftersom jag är så förbannat trevlig så har jag ju fått prata ganska mycket med dem.
För inte tror ni väl att de gamla gösarna håller tyst? De kan prata i sönder både öron & hjärna.
Och smutsigt blir här. Jag är allergisk mot smuts.
Lite senare nu på förmiddagen ska jag fixa allt det där som jag borde ha fixat redan, men inte orkat.
Jag måste ibland få en spark i röven för att fixa saker. Och så är jag i stort behov utav en skrivare.
Och bara såhär på morgonen så saknar jag min älskii ofantligt mycket.
Tack hej.
Det har varit en lång dag. Varför den har känts så lång vet jag inte?
Kanske för att alarmet tjuter alldeles för tidigt på morgonen.
Vi har faktiskt spenderat mestadels av dagen hemma. Otroligt men sant.
Det har härjat gubbar här som Alyssa har roat.
Hon förklarade för rörisen att man minsann inte fick rita på väggarna när han måttade upp vart elementet skulle sitta. Egentligen skitsamma om de måttar, det är inte det minsta rakt ändå. Ingenting.
Jag är besviken. Jag kan slita mitt hår & det kommer störa mig fantastiskt mycket.
Dessutom var spegeln nött & jag fick en spegelskärva i tummen. Jäkla klåpare.
Och att någon sitter av sin tid på en pall med en trasa i handen & tvättar toadörren på samma ställe ger mig inga höga tankar om dem. Nu är iallafall allt meck borta & jag har kunnat flytta lite möbler.
Att jag har flyttat garderoben ur garderoben var allt annat än nödvändigt. Ahh! Eftersom jag har vattenavstängningen till huset här så var det absolut viktigt att jag flyttade sakerna därifrån.
Idag fick jag reda på av Herr Nilsson, rörisen, att jag inte alls hade behövt det då de stänger av ute. Bra skit.
Duktiga idioter de där på Ebo. Då hade jag ju kunnat spara mitt knä lite mer & det hade inte varit ett rent kaos av saker överallt i hela lägenheten. Men men.
Alyssa tyckte att det var spännande att se när de jobbade.
Och blev ganska så generad när den ofantligt snygga plattsättaren kom. Jag kan inte hålla mig för skratt.
Hon är som en kärlekskrank fjortis. Hon fnittrar & blir röd om kinderna & vet inte var hon ska ta vägen.
För jag vet faktiskt inte var han är snygg någonstans. För jag har ju den snyggaste redan.
Fast så säger väl alla. Jag tycker ju som jag tycker.
Och det är lite tidigt för Alyssa att bli sådär när hon ser en kille.
Imorgon är det färdigt tror jag. Det är sista rycket med att byta blandare i köket & efter det så får jag väl ta mig en ordentlig storstädning här för att få bort allt äckeldamm. yey.
Men nu känns det som att jag är färdig med allt här.
Ann kom över & kollade igenom en oändlig massa bebissaker.
Det är galet så mycket saker jag egentligen har sparat. Men nu är det lite mindre iallafall.
Jag hoppas ju att det blir en flicka så att jag blir av med ännu mer.
Man kan aldrig få för mycket kläder trots att man är bebis.
Så se nu till att få en flicka, annars måste jag ju göra av med allt!! Kan jag säga så?!
För vad ska jag med alla sparade kläder & leksaker till? Det står ju bara & tar plats.
Ikväll har jag mest varit döende. Eller kanske inte döende på riktigt, men det har känts som det.
Det ömmar överallt där det går att ömma & jag är allt annat än pigg.
Det är nästan så att jag funderar på att inta kuvösen men det känns lite som pensionärsvarning på det.
Jag fryser så att det är galet trots att jag har två koftor & jacka på mig.
Negativitet deluxe
För jag vill lova att det inte går fort. Någon kom & packade upp ett hiskeligt fult badrumsskåp & ställde det där.
Jaha, sätt upp det. Sätt lite fart istället för att gå på kafferast hela tiden. För det hörde jag nog när jag var ner om.
Han sa någonting om att det var spännande att renovera.
Jag svarade att det mest bara var jobbigt & att de fick rappa på för det är misär.
Kanske inte som den i tredje världen, det har jag aldrig påstått.
Men nu är det ju faktiskt så att jag har blivit blessed med lite bättre livsförhållande & är bortskämd med både toalett & dusch.
Till saken hör ju den att det knappast är lönt för dem att sätta upp allt det fula för jag kommer ändå att
ta ner det igen.
Jag vill inte ha det fula de sätter upp. Jag vill ha mina saker.
Bara det att mitt badrumsskåp inte kommer att få plats eftersom de varit så förbannat smarta att
dra rör mitt på väggen.
Nu är ju inte jag så insatt i sådant arbete. Men eftersom rören inte fanns där förut så borde de ju kunna dra det på något annat vis. Äsch, det är bara jag som inte är nöjd. Det blir självklart bättre än innan, men jisses amalia vad jag skulle vilja ha något annat. För det är jag & jag vill ha det på mitt vis. Standard suger.
Ge mig takdusch & hela fadderullan så blir jag kanske nöjd.
Ja, men huvudvärken vill inte försvinna. Det vill jag.
Jag vill ligga under täcket & sova bort hela dagen för jag mår som en ful marulk. Och det är aldrig vackert.
Alyssa är hemma ifrån dagis. Hon ser lite sjuk ut hon också & så snorar hon. Det är väl inget med det.
Hon har ju faktiskt inte varit på dagis på ett tag & alla baciller kryper in under huden & sätter sig.
Men hon är allt annat än slö. Hon ville lägga pussel, det är väl bra tyckte jag.
Bara det att det är jag som ska lägga pusslet för att hon behöver hjälp.
Hur roligt är det om jag ska leka för henne & hon titta på?
Nu måste jag springa ner i tvättstugan. Jag har tvättat sedan klockan sju & så fort jag reser mig så är det som ett fyrverkeriregn i huvudet. Så jag fasar för det. Det är snoret som trycker i alla förbannade bihålor vi har i huvudet.
Idag är det värst i pannan. Men jag får ju tvätta allt som blivit nersmutsat med äckeldamm eftersom de har varit usla på att plasta in. Nu är jag negativ. Men jag är trött & vill vara hemma. För nu är det jobbigt.
Och så har jag egentligen en massa ärende att fixa nere på stan. I vår lilla äckelstad.
Men jag orkar inte. Fast jag måste nog. Aja, jag får se senare om jag vaknar till liv.
Lite yey & förkylning.
Det hör inte till vanligheterna här att jag parkerat min blekfeta röv såhär dags.
Men jag får väl tänja lite på gränserna nu när jag är sjuk, det finns liksom ingen mening med att tvinga mig själv till att vara uppe till långt in på natten. Halv tio drog jag täcket över huvudet. Fett nice för att vara ärlig.
Min kropp är inte gjord för förkylningar. Defenitivt inte. Jag vet att jag är övergnällig när jag är förkyld.
Jag vet att jag blir tvär som en trotsig tvååring & jag vet att jag tycker ganska så synd om mig själv.
Jag säger alltid att jag hellre föder barn eller får lungkollapser. Det är sant.
Det är så jävla sant att jag nästan blir lite rädd för mig själv. En förkylning kan ju inte vara så farlig. Men jo.
Det kan det. Väldigt vekt.
Huvudet känns som en enda stor betongklump. Det dunkar som om det vore värsta ravefesten i bihålorna.
Dunk, dunk, dunk. Och jag som hatar rave. Techno också för den delen. Ett jävla dunka dunka.
Mina öron kliar & ömmar & att svälja känns ju som ett helt projekt. Där har ni ett bevis på min gnällighet.
Dessutom är jag mör i kroppen som om jag blivit manglad lika många gånger som en gammal tant manglar sina förbannade fula dukar. Ungefär så. Jag har shitloads med liknelser till en helt vanlig virusinfektion.
Det är ganska ball. För en kollapsad lunga är kan bara vara en kollapsad lunga & att föda barn är
piece of cake med lite grädde på toppen. Så fick jag det sagt också.
Tryck gärna ut en trekilos slemmig varelse ur snippan hellre än att behöva snyta ut lite snor.
Varför blir man sjuk?? Nu menar jag inte att någon behöver förklara onda basilusker & hela tjofräset.
I know I know. Det behöver ni inte oroa er för.
Men eftersom vi är ganska så komplext gjorda så borde det ju finnas något slags sköld som kan karatesparka bort alla äckelbaciller.
Jag har aldrig tänkt så djupa tankar om en helt vanlig förkylning innan. Så nog fan måste jag vara sjuk.
Inte så lite heller.
Vill ni veta något överväldigande också? Jag har en spolande toalett. Min toalett går att spola i.
Nu kan jag gå på toa när tusan jag känner för det. Jag kan tvätta händerna inne på badrummet & till & med duschen är uppe. Men det är allt annat än färdigt. Men jag slipper hinkar med vatten att slänga ner i toaletten,
jag slipper tvätta händerna & borsta tänderna i köket. Det verkar som om helvetet börjar gå mot sitt slut.
Men jag ser fel. Jag ser många fel. Och är det inte jag som har gjort dem så stör jag mig. Rejält.
Alyssa hon var så glad att hon stod & spolade i toaletten i sisådär fem minuter. Vilken upplevelse.
Det är bättre än Cartoon Network eller en dag i parken. Misären är snart över, men jag vill nog inte bo här ändå.
Jag är färdig.
Nu ska jag ställa uret på en lagom uppstigningstid eftersom jag fetvägrar vara här när rörisarna ska komma.
Om de nu kommer klockan sju. Det är den stora gåtan. Men det är ju trevligt om jag iallafall har kläder på mig.
Inte för att det är mycket att hurra för eller tappa hakan över, men jag vill skona mig själv ifrån konstiga gubbar.
Sex blir väl bra? Sex är alltid bra. En bra tid alltså.
Och sova. För sova är bra när man är sjuk har jag hört. Så jag har snart liggsår av allt soffliggande idag.
Nej, jag hör ingen.
Inte så överansträngande.
Jag har inte sett några rörisar gå in hos mig fast att jag har försökt smygkika ner när jag tagit en cigg.
Det hörs inget heller. Men rörläggare hörs tydligen inte så mycket sa my love.
Kanske de inte hörs så mycket, men jag borde ju höra om de går där nere. Inte ett ljud.
Så jag har gett upp hoppet om att få ett badrum idag också.
Jag ligger med teven på mute för att jag inte ska missa om de nu kommer.
Detta har varit den tråkigaste dagen hittills denna veckan, det är minsann inte en lek att vara sjuk.
Rastlösheten finns där ändå, men kroppen vill inte aktiveras.
Jag får ligga här en stund till för att se om jag kanske kan somna lite.
För sova det är väl vad jag orkar med. Och ruggigt kallt är det.
Okej, Jag är sjuk.
Inte någonstans. Det är inte bra att dividera med mig själv om hur jag ska göra, är det något jag inte tycker om så är det att vara hemma från jobbet. Det har inte hänt sådär jättemånga gånger i världshistorien.
Förutom min sjukskrivning då alltså. Men det var ju under tvång.
Jag klev upp & fixade mig & redan då var det kortslutning. Jag känner mig döende.
Ja, det är så det känns när Josefin blir förkyld. Det är värre än alla mäns förkylningar när Josefin blir sjuk.
Jag känner mig som en rugguggla & det är inte det minsta sexigt att snoret rinner konstant.
Och ändå är jag nog inte på toppen av isberget ännu, för detta har precis börjat.
Så efter många turer fram & tillbaka så är jag hemma idag. Med ett uns för mycket ångest efter bara en vecka.
Men samtidigt fick jag förklarat för mig att om någon på jobb får en infektion så kan det leda till sjukhusvistelse.
Alla skräckhistorier efter en annan för att jag ska hålla mig hemma & känna att jag faktiskt också kan bli sjuk.
Men det bet inte så hårt på mig för här ligger jag & känner mig som en usel människa för att jag är sjuk.
Och fryser gör jag trots att jag byltat på mig som om jag skulle till Antarktis.
Ingen bra dag idag med andra ord.
Nu är jag uppe hos mamma eftersom byggarna borde vara på plats nu för att ordna till mitt badrum.
Jag orkar inte med att ha det sådär äckligt längre. Jag vill duscha i min egen dusch & kunna gå på toa hemma som vilken annan dåre som helst. Men jag hör ingen som är där nere. Dessa förbaskade klåpare som gör ett riktigt dåligt arbete dessutom. Måns var inte imponerad av deras jobb. Nej, inte jag heller.
Så jag får nog gå ner senare & se till så att de gör sitt jobb snabbt & snyggt.
Nu skulle jag ju kunna se en film eller något eftersom jag har varit vaken sedan ottan.
Lite mer vila & kaffe.
Mjukisfied?
Jobbigt va? Efter att ha varit sjukskriven så förbannat länge som jag har varit borde jag vara mer än utvilad.
Men icke. Dessutom har jag faktiskt gjort mer på en vecka än på typ tre månader.
Omställningar tröttar tydligen ut mig lite mer än vad jag trott.
Nu ligger jag iallafall i sängen. Jävligt ensam dessutom. Fy attans vad det inte är top notch.
Det suger get om jag ska vara ärlig. Ingen som ger mig värme, för här är det kallt vill jag lova.
Så jag har dragit på mig både tjocktröja & raggisar & mjukisbyxor. Det ni!
Det är inte varje dag jag tar på mig mjukisbyxor. Jag kanske har blivit mjukisfied? Det får inte hända.
Men nu är jag ju trots allt ensam & behöver värme. Det räcker inte med ett duntäcke här inte.
Permafrosten får jag leva med helt enkelt & mjukisbrallorna också. Ikväll iallafall.
Jag har tryckt i mig febernedsättande så att jag ska orka kliva upp & ta mig till jobb imorgon.
För det är en fantastisk ångest att känna att jag nog inte kommer orka. Hur ofysiskt det än är.
Jag har jobbat sjuk förut.
Men när arbetet inte är speciellt fysiskt så har jag ju tid att känna efter hur jag mår
både en eller trettionio gånger. Det ogillas deluxe.
Hellre då att inte känna något när jag jobbar eftersom det är mycket att göra & vara utslagen när jag slutat än att känna hur jag mår en hel dag för att jag bara ska finnas där & vara.
Jag får dåligt samvete när jag mår dåligt, när jag är sjuk & inte orkar göra det jag ska.
Ska jag ha det egentligen? Att baciller tagit över min kropp är väl inte mitt fel? Fast jag kan lätt se det så.
Jag borde ju vara superwoman som fixar biffen. Men som alla vet blir jag väldigt liten på jorden när jag är förkyld.
Det är värre än att föda barn & lungkollapser.
Och jag måste säga att det till & med är värre än knä som går ur led. Det är inte illa.
Det är bara supergalet. Och förkylt förstås.
Jag saknar min älskling. Mycket, massor & ännu mer.
Jag har förstått att han faktiskt är den finaste som finns & jag vill ju vara med honom alltid.
Inte bara sådär ibland. Utan jämt.
Är det för att jag är så förbannat kärlekskrank? Nej, inte alls.
Jag är faktiskt så jävla säker på att jag vill ha honom snuskigt länge.
Det trodde jag inte att man kunde känna.. ..
Älskar dig älskiipaijj.
Och nu var det dags för två täcken & lite sömn om det nu går.
Att tänka kan hålla mig vaken alldeles för länge.
Winning team
Jag mådde sämst på dagen & tog en powernap för att bota trötthet & bli piggare.
Det resulterade i ännu sämre mående & en galen seghet. Men en fest som vi väntat länge på kan jag inte tacka nej till, inte när det är hos de bästa. Så det blev några panodil till förfest.
Det var lika trevligt som det brukar även om jag inte var världens mest sociala & på G. Men det var frågesport & smörgåstårta & hela tjofräset. Väntan på resultaten av frågesporten var nervös.
Tänk om jag är en dålig vän & inte kan något?! Allmänfrågor blandat med kunskap om Sara & Gregor.
Det blev förrvirring när några par skulle få en utslagsfråga, vadå tänkte jag?! Varför är inte jag med där.
Vi var ju bäst tyckte vi. Vi svarade ju rätt på de flesta frågorna.
Och visst fan gjorde vi det. Vi vann med tre poäng över de som kom tvåa.
Snacka om att vi är så jävla bra att det knappt finns ord för det. Vi kan allt, vet allt. Jamen nästan iallafall.
Ett vinnande team helt enkelt. Dreamteam!
Festen fortsatte med mingel & alldeles för många ciggaretter. Jag höll mig till några cider så det är som vanligt.
Alla andra blev mer & mer runda under fötterna & jag kan inte låta bli att tycka att det är så förbannat fint att må bra dagen efter. Jag tänker på det.
En viss herre försvann & var puts väck. Fanns inte att hitta någonstans.
Spännande som en skattjakt att leta efter honom också.
Tills han helt plötsligt låg på plats i ett förbannat dunkande & jag förstår inte hur i helvete man kan
sova med så hög musik? Uppenbarligen var det inga problem alls.
Andra hade ätit lite för mycket surpiller & gick på som om han var ett ångande lok. Väldigt oattraktivt.
Men det sa jag också. Den sötaste som var med var helt klart lilla bebisen som jag skulle kunna adoptera & ta med mig hem tills det var dags för natt & vakna nätter. Så himla söt.
Förutom sovande & kaxiga män så var det en mycket mycket trevlig kväll! Tack för igår ni fina.
I taxin hem höll jag på att dö av garv. Jag har nog aldrig skrattat så mycket inombords förut.
För jag kunde ju inte skratta rakt ut för då skulle jag förstöra hela skämtet. Allt började med att taxichaffisen undrade om jag jobbade kvar som assistent här i Eslöv. Och med en överförfriskad man som började prata om färdtjänst & stackars Lennart så kunde jag faktiskt inte låta bli att tycka att han var jävligt rolig.
Lite synd om chaffisen som var helt med på noterna & gick på alltihop.
Det går inte ens att förklara hur roligt det var om man inte var med.
Jag har mått ruggigt dåligt idag. Såklart ingen bakfylla, men däremot förbannat ont i bihålorna & öronen.
Halsen börjar riva sådär obehagligt jobbigt & det är lite jobbigt att andas. Som om luften inte riktigt kommer ner.
Det är hemskt.
Jag tycker förstås inte att jag kan vara hemma ifrån jobb imorgon, men jag borde tänka på mig själv.
Annars är jag ju på väg in i samma dumma tänk som förut. Jobba jobba jobba.
Utan att ägna en tanke på mitt eget välbefinnande. Jag får känna efter imorgon helt enkelt.
Jag kan ju ändå inte vara hemma. Här kommer ju vara arbetare hela dagen. Lite drygt det där.
Nu ska jag iallafall stoppa ner mig själv i kuvösen & försöka sova bort sjukheten.
Jag ska upp runt sextiden imorgon.
Godnatt!
Jag bjuder.
Lite bilder från igår, jag hinner inte blogga nu.
Men vi hörs sen
Fest.
Jag kommer med andra ord vara sjukast på stället. Inte i form av att jag lider av någon dålig humor eller sådär.
Utan just för att jag har ont i både öron & bihålor.
Jag tyckte det blev tusen resor värre när jag tagit en eftermiddagsvila.
Ja, ni vet en sådan där som de kallar powernap.
Och nu blev det bråttom för nu kom taxin en kvart för tidigt.
Attans.
Puss hej
En morgonpigg
Hon roar ju sig själv såklart, men eftersom vi inte har ett ordentligt badrum så ropar hon på sin trötta mamma.
Mamma är alltid redo att stå till tjänst.
Jag klev upp lagom till sju. Då hade jag försökt somna om flera gånger, men jag mår inte riktigt hundra.
De där baciellerna som flyger runt på jobb har intagit min kropp.
Det är naturligtvis bara en vanlig förkylning men jag blir som en man när jag är förkyld. Faktiskt.
Jag är gnälligare än gnälligast & det spelar ingen roll hur många gånger jag har varit med om samma fenomen (förkylning alltså) så vänjer jag mig aldrig.
Det känns som snoret har intagit hela huvudet & det ömmar lite varstans. Bihålorna är värst. Attans rabarber.
Idag ska det bli galej & grejer. Jag måste friska upp mig som tusan för att vara på hugget.
Men jag har absolut inga kläder att ha på mig. Vem var det som sa att tjejer aldrig har det?!
Kläder har jag ju, men inga kläder för party party. Galet va. För skorna är ju redan givna, så jag måste ju utgå ifrån dem. Det finns inte en chans i världen att jag tänker ha några andra heller.
Jag hade kunnat köpa något nytt. Men Alyssa har tryckt in fel kod tre gånger på min internetdosa så jag kan inte föra över några förbannade pengar heller. I-landsproblemet idag.
Aja, jag ska väl kunna rota fram något gammalt som jag inte haft på länge eller något som jag aldrig har haft på mig. För det har jag. Kläder som aldrig är använda men som ändå skulle med hem.
Nu blir det soffläge en liten stund, innan jag kan ringa räddaren i nöden. DuschKalle.
Fredag=död.
Såklart tar det på krafterna att lära sig massor med nytt & helst en massa teckenspråk också.
Jag vet vad jag har att vänta mig. Intensivträning av tecken för att kunna kommunicera bättre.
När jag hade kommit ifrån Lund så stod Alyssa & väntade på mig för att vi skulle komma hem tidigare.
Thank God. Så vi åkte hem direkt & Alyssa var ju eld & lågor för att få duscha i vårt nya badrum.
Bara det att de inte gjort ett skit idag. Så det blev ingen dusch som plattsättaren hade lovat, men det hängde ju på rörläggarna som tog & slutade tidigt eftersom det är fredag. Nej, slutar man fyra så gör man.
Nu ska jag behöva gå utan dusch & toa hela helgen också. Alla grejer står så fint uppradat i hallen & Alyssa undrade varför där inte var något vatten i toan. För att den står i hallen kanske? Där ska vi väl inte ha den?!
Jag vill inte vara här alls, jag hatar det. Jag får bryt på detta äckliga bygghelvetet. Faktiskt.
Men var ska vi annars vara?
Kvällen har gått alldeles för fort. Och vi har haft party här, jag & Alyssa. Till smurfarna vilket inte är så populärt för min del, men vad gör man inte för sina barn?
Hon somnade lagom till klockan åtta. Det har varit en hård vecka för henne också, men det är ju ganska så skönt att få lite vuxentid. Jag & soffan. Jag & facebook.
Och så kom min älskling. Jag har saknat honom. Jag har ju inte fått se honom på hur länge som helst & så är jag världens tråkigaste som är helt off. Nej jag är ingen rolig människa alls ikväll.
Jag ursäktar mig. Förlåt så mycket.
Nu ska jag fortsätta denna fredagen med att krama kudden.
Mitt mmsbloggande kom inte fram imorse heller. Dåligt. Men jösses vilken frukost vi fick på jobbet.
Smörgåstårta klockan åtta på morgonen. Det är inte illa.
Inte dåligt...
Kolla varifrån!
Inte dåligt med sådan god frukost på jobb. Och god var den!
Attjo.
Är det barnbaciller jag råkat ut för?
Nu. Jobb
.punkt.
Åhh vad jag saknar.
Nej, det finns inget annat att tillägga.
Snart kanske?
Eller kanske egentligen fick jag inte det eftersom jag satt upp lite längre. Men jag ville ligga kvar under det
varma duntäcket & mysa. Det gick inte för sig inte. Dessutom skulle ju dessa byggarna komma lagom till klockan sju så det var bara på med kläderna & gå upp till mamma. Jag tycker inte om att folk ska springa här hemma.
När jag skulle hämta en mössa till Alyssa stod det två elektriker utanför. Mannen som var inne hos mig sa Välkommen & jag tänkte säga något dumt. Det gjorde jag inte för de två såg ganska så torra ut & hade ändå inte förstått min humor. Tänk att någon annan välkomnar in folk i mitt hem. Men iallafall. Det var inte dit jag skulle komma. Jag hämtade mössan & pojkspolingarna stod kvar utanför.
Och de frågar mig om jag visste att de skulle komma.
Jag trodde ju mest att dem skulle sätta upp något i badrummet, men icke.
Nu var det dags att byta alla kontakter i lägenheten & jag var totalt inkörd på att det skulle göras på måndag.
Jag sa att det inte var idag & att jag inte hade flyttat en möbel. Sorry!
Det var bara att köra igång med det stora flinet & vifta lite med ögonfransarna.
Jag frågade om dem var starka. Jo, det var dem ju. Så då sa jag att då kan ni väl flytta mina möbler?
Och så gick jag därifrån med två pojkspolingar som flyttade alla mina möbler & överskåp till kyl&frys & hela fadderullan. Jag slapp göra någonting alls. Men jag har ändå stört mig på att jag fått för mig att det var på måndag. Det är ju liksom den elfte idag & det står så på papperna också. Men men.
Jag är en upptagen människa med alldeles för mycket annat att tänka på än två elektriker som ska byta ut kontakter. Det står inte högt hos mig att minnas.
Det finaste var ju att mina string ligger på golvet & jag kan tänka mig när ett par män jobbar & där ligger underkläder på golvet att de har jävligt kul. Men det bjuder jag på.
Toaletten står nu på plats. Jag har fått upp handfat & sådär. Men det är inte färdigt.
Jag kan ju hoppas att det blir färdigt imorgon eftersom jag gärna vill duscha hemma & få duscha hur länge jag vill.
Hur svårt ska det vara för dem?!
Jag tänkte riva ner lite saker som de limmat upp. Men där är jag lite feg. Jag vågar inte.
Jag hittade massor med fula saker som ska upp eftersom jag är så nyfiken & måste gå igenom vad som ligger här. Det var ingen hit hos mig iallafall. Jag ska få någon att ta ner det när de väl är klara, för det ska inte sitta på min toalett. No way.
Efter jobb idag åkte jag ner till stan för att hitta en bra present till Gregor. Jag fick ju ta saken i egna händer & bestämma själv. Jag har inte en susning om vad som är kul att få eller vad han önskar sig.
Men jag fixade det ganska så bra. Och så hoppas jag att han blir klok som en bok på köpet!
Nu ska jag städa undan efter elektrikerna! & moppa dessa äckliga golven.
Jag har att göra med andra ord.
Åhåå.
Onsdagsmys.
Tack. Hej.
Det är plågsamt tröttsamt & faktiskt så känns det ganska meninglöst.
Eller är det någon som har invändningar?
En vulkan.
Förstås så tyckte jag att allting var bra & den där räkmackan jag tydligen glider runt på gör inte direkt ont.
Att jag får min vilja igenom är också väldigt sant. Ja, hon kammade hem alla rätt.
Jag var ganska så skeptisk till en början. Tills hon sa att hon såg en man. En André eller Andreas.
Då skrattade jag & mmmade & kunde knappt tro mina öron. Hur fan kan hon veta det?
Men jodå. Hon visste. Hon hade ganska intressanta saker att säga om mig.
Det får jag berätta imorgon. Tack för en trevlig kväll iallafall flickor!! Det var superkul.
Och till du anonyma som är nyfiken på var jag har fått jobb. Det är väl inte speciellt relevant egentligen?
Var spelar ingen större roll & när jag känner att jag vill berätta så får du fortsätta läsa.
Jag glider ju på min räkmacka & får jobb precis var jag vill!! För sådan är jag. Jag får vad jag vill.
Hur är det med er? Glider ni också på räkmackor?
Godnatt. Klockan ringer alldeles för tidigt & imorgon så är nästan hela veckan avklarad..
Det går fort som sjuttsingen & jag måste köpa present till Greggan.
Gaah! Vad köper man till en nybliven trettiofemåring? Tips. Det börjar bli akut
Puss till min älskiipaijj. Jag saknar dig.
Godmorgon Godmorgon!
Jag skulle ju aldrig ha det sa jag. Men jag kan nog vänja mig. Bara det att jag inte orkar vara vaken mitt i natten som jag så länge varit. Det är ju på kvällarna (läs:nätterna) som jag får mina bra ideér & är kreativ.
Jag får väl börja orka med sådant när jag kommer hem från jobb istället? Eller inte.
Jag hoppas att mitt badrum blir färdigt på fredag. Så att jag slipper detta skitet. Jag hittar ingenting & nu från ingenstans är mina skor borta. Jag vet var jag hade dem igår men nu är dem puts väck. Borta.
Det finns ingenstans jag inte letat & jag kan bara inte förmå mig att hitta dem. Galet jävla irriterande.
Alyssa ska äntligen få gå till sin egen förskola. Yiha! Det var inte sådär flera månader sedan.
Det som oroar mig idag var att hon sa att hennes pappa skulle komma & hälsa på henne där.
Vad ska han där & göra när hon ska leka & lära sig?? Jag anar ugglor i mossen & jag hoppas innerligt att han inte planerar på att hämta henne innan jag gör det. För då jävlar i hoppet.
Aja, det ska iallafall bli kul för henne att få komma tillbaka till verkligheten hon också. Men det är ju ändå hon själv som fått välja att vara hemma med sin stackars mamma.
Nu ska jag fortsätta jakten på skorna & dra på mig extra kläder eftersom det är snuskigt kallt överallt.
Och snart hittar jag faktiskt inte mig själv i röran. Grr.
Fucking trött.
Med all rätt såklart. Det har varit mycket att ta in, helt nya saker som måste läras & alldeles för mycket folk överallt. Jag är van vid att arbeta individuellt, att inte ha så mycket annat folk runtomkring.
Men det ska nog gå att vänja sig vid det också. Jag har fått sköna arbetstider nu. Iallafall imorgon också.
Det ska väl ändras enligt mamman eftersom jag inte är villig att pendla alldeles för mycket.
Då är det bättre att tiden förlängs på plats.
Jag får väl helt enkelt vänja mig vid ett ganska så normalt arbete. Något som jag aldrig någonsin har haft.
Det har inte varit samma tider alltid, det har inte varit lediga helger alltid. Eller långledighet i form av högtider.
För jag ska tänka på mig & Ally nu. Och så vill jag kunna träffa min älsk så mycket som möjligt. Såklart.
Efter jobb så var det bara att packa ner lite kläder för att ta en skön dusch. Smuts är läskigt.
Och jag känner mig konstant smutsig av allt damm & skit. Det finns ju precis i varenda liten vrå.
Väl hemma igen så bosatte sig Alyssa på toaletten inne hos pojkspolingen som kaklade.
Han var snygg tyckte Alyssa men hon är fortfarande kär i Noah. Hon pratade & pratade & det var inte tyst en sekund. Hon frågade om precis allt & han kände sig nog lite obekväm.
Att flirta med killar har hon iallafall blivit bra på. Jag undrar var hon har fått det ifrån?
Ann & jag tog en lång fika & snackade lite skit. För ovanlighetens skull.
Nu saknar jag bara min älsko. För han är ju det bästa som finns.
Jag vill bara sova bredvid honom & pussa på honom.
I love yoy, baby!
♥
Jobb.
Nu ska jag iväg.
Grr. Wish me luck
dags att inta kuvösen
Förstår ni? Kvart i fem. Det finns ju knappt.
Jag kommer vara lika döende som ett ålderdomshem.
Och skulle jag haft en önskan så skulle det vara att få sova bredvid min älskipaijj.
Jag kan inte säga det för många gånger.
Men du är den bästa. Mitt egna lilla kioskmongo.
Puss
Åh, jag saknar honom.
Det är smutsigt precis överallt & jag & smuts går inte hand i hand om jag ska uttrycka mig milt.
Jag ville vända i dörren & gå igen. Usch som in i helvete.
Det är inte direkt superspännande att börja moppa golv det första man gör. Och det går minsann inte bort det där dammet, så jag känner mig lagom smutsig. Jag förstår innerligt inte hur folk står ut att bo i sådant här.
Eller är det bara jag som är extra känslig?! Och tänk då när byggarna är här.
Jag har haft bra med tur som fått vara långt ifrån detta. Och jag önskade att jag slapp se det.
Inte nog med att jag ska bo i detta, jag måste vara utan min älskade. För gud vad jag älskar honom.
Faktiskt. Och det känns lite svårare att vara utan honom nu när jag fått ha honom nära varenda dag.
Jag saknar honom redan massvis, som jag aldrig trodde att jag kunde sakna någon.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sova ikväll när inte han ligger bredvid. Det känns nedstämt & ensamt.
Lite för ensamt för att kunna vara sådär sprudlande glad. Jag borde ju vara glad för att jag har fått ett nytt jobb.
Precis det jag ville ha. Jag har tjatat som en idiot om att någon ska ge mig ett bra jobb som håller för mitt knä.
Och när jag väl får det så kan jag inte vara glad. Tydligen älskar jag inte pengar lika mycket som jag älskar min finaste. Det är såklart bra, men det har jag aldrig varit med om förut. Jobb har alltid gått före män (läs: idioter).
Men han är speciell. Han är så mycket mer än vad jag trodde att någon kunde vara.
Om han nu inte spelar ett fult spel!
Jag kommer längt ihjäl mig efter honom. Jag kommer ha en sådan fruktansvärd abstinens att jag kommer slita mitt hår & bli galet tokig.
Så du vet älskling, du är fantastiskt underbar. Och jag hoppas att du inte tröttnat alldeles för mycket på mig.
♥♥
Nu ikväll har vi fått spendera lite tid uppe hos mamma. Det är ju ångest hemma. Lite dusch & sådana där grejer som är livsnödvändigt för mig & Alyssa. Där är rent & man kan ju faktiskt spola på toan. Det är ju modernt & alldeles vanligt. Man kan tvätta händerna & allt annat tjofräs som hör till.
Nu har jag placerat min blekfeta röv i soffan där vi ska sova. Vi får bo i vardagsrummet. Vårt hem är inplastat ju.
Och egentligen borde jag sova nu eftersom jag ska upp kvart i fem imorgon.
Det blir en fin start en måndag morgon såhär efter tre månaders sjukskrivning. Kommer jag vara människa?
Den där lilla hemligheten
Men jag gjorde ett byte här för en stund sedan & kommer att få en förkylning istället. Det är mycket skönare
med lite snor i näsan & huvudvärk & hela tjofräset som hör till än att vara illamående.
Det blir dessutom värre när jag dricker kaffe. Och kaffe är ju gott så jag tvingar ner kaffet & får svälja ett par extra gånger istället. Jag menar, visst skulle det vara briljant om man kunde byta till sig någon annan form
av åkomma än den man ligger inne med. Och så är ju Ann redan gravid & då är det okej att vara lite illamående.
Det sjunger på sista refrängen i Helsingborg idag. Det tog ett abrupt slut bara sådär i fredags.
Jag har lite ångest över att bo i misär & inte kunna duscha eller kissa när jag vill. Min mamma som har hållt koll
så att tjuvarna inte tagit sig in i min lägenhet under tiden jag varit borta säger att det ser förjävligt ut.
Hur ser förjävligt ut egentligen? Jag föreställer mig såklart det värsta, för det är jag mästare på.
Jag kommer inte kunna skrubba min blekfeta kropp någonstans & jag kommer inte kunna borsta mina tänder där jag brukar. Om jag vill kissa hemma får jag göra det när byggarna har gått, om de nu sätter tillbaka toaletten & så får jag kasta en spann vatten för att spola. Det är lite sådär omodernt för min smak helt enkelt.
Jag kommer att gå under. Jag kommer gråta & få panik.
I vilket fall som helst så kommer jag att sakna den finaste mannen på jorden något så fruktansvärt att jag helst av allt vill åka tillbaka igen. Jag vill ju spendera all min tid med honom sådär efter jobb & grejer.
Jag har ju vant mig vid att få sova bredvid honom varje natt & klia honom sådär som jag alltid längtar efter att göra. Jag vill vill vill inte vara ensam. Det är förbannat så fort man vänjer sig vid att ha någon annan nära hela tiden. Och det är mysigt. Det har varit bäst. Och jag kommer nog att kola vippen av saknad.
För att inte hålla på det allt för länge så ska jag berätta vad jag ska göra. Jag ska börja jobba igen.
Visst är det galet. Jag fick ett paniksamtal i fredags att det var bråttom med personal.
Jag hann inte ens tänka innan jag tackade ja. Så desperat är jag efter att få börja jobba igen.
Jag frågade när jag skulle börja & det var redan på måndag. Så på måndag börjar jag jobba i Lund.
Det var ju kul. Men jag är sjukskriven i två veckor till, det betyder att jag avbryter min sjukskrivning & börjar med något som jag aldrig förut har provat på. Det ska bli ganska så spännande faktiskt att prova något nytt. Något som inte innefattar gamla människor. Jag har absolut tröttnat på att vara sjukskriven & varenda chans jag får till att jobba kommer jag att ta. Det är bra att ha gjort så mycket som möjligt & testat på olika saker för att veta vad jag egentligen vill. Det där med att börja plugga har jag inte lagt på hyllan. Istället kommer jag att göra det på distans, precis som jag ville från början. Men först & främst så ska jag prova på det en månad.
Känna efter. Det bästa är att jag inte behöver säga upp mig från Eslöv. För jag kan ju vara anställd i flera kommuner än en. Bra skit. Nu ska jag tjäna pengar. Och jag får ju löneförhandla fram en bra lön.
Bättre än i Eslöv. För ska det vara så ska det vara. Jag är inte den som är den.
Så nu behöver jag inte deppa mer för att jag inte kan jobba med mitt fucked up knä.
Det finns en ljusning i slutet av tunneln alltid. Och kan jag jobba med ett schmishandlat knä så är det ju super.
Inga helger, inga nätter. Bara vanligt veckoarbete som alla andra medelsvensson i vårt mellanmjölksland.
Nu får jag se till att packa ihop alla saker här. Och ha lite ångest.
Illa.
Men jag får ta det imorgon. Jag mår illa.
Håll i hatten
Fina flickor.
Även om dagen inte började på det allra bästa humöret för de båda så har det nu i eftermiddag varit
underbart skönt utan minsta bråk eller skvaller. Vi var nere på stranden i nästan två timmar & byggde sandslott (?) & hade löpartävling. Vi letade stenar & snäckor. Vi klättrade på stenar & gungade länge länge.
Ett äckligt fågelhuvud hittade dem också, vilket gjorde mig ganska så kräkig.
Men dem satt & inspekterade det länge. Spännande.
Vi gick & tryckte tuggummi eftersom de ändå uppfört sig bra.
Väl hemma så blev det mat. För deras del. Jag nöjde mig med kaffe. Men nu börjar jag minsann bli hungrig.
Jag tycker att barnarbete i viss mån kan vara bra, så jag gjorde en kul grej av att hänga tvätt.
Det måste ju vara bland det tråkigaste som finns, men tävlar flickorna så blir det gjort fort som tusan & jag slapp att göra det själv. Nu har de roat sig med att spela bowling med pantflaskor. Ännu en briljant idé från min sida.
Vilken grej att jag kan vara så uppfinningsrik emellanåt.
Jag ska berätta en rolig sak lite senare också. Nu vänder vinden. Nu börjar jag om från noll på något helt nytt.
Sådär en solig fredag blir livet lite ljusare & på måndag sätter allt igång.
Men mer om det senare. Nu ska jag diska eftersom barnen tycker det är minst lika tråkigt som jag.
sandslott i...
Kolla varifrån!
sandslott i mars! Det är fina grejer
Med ögon i kors.
Solen skiner men barnen vill inte gå ut. Jag ska tvinga ut dem senare, för ut måste dem hur ogärna dem än vill.
Man blir galet trött av att bara sitta inne. Jag spenderar ju hellre några timmar ute än att få sittsår i röven.
Idag pratas det bara om att barnen ska hem till Sagas mamma. Alyssa är helt till sig.
Jag är helt till mig. Tror jag? Man blir lite halvding av att umgås med barn dagarna i ända.
Man ska leka & härja & man ska laga mat & allt det där tjofräset.
Om det skulle hända att jag är barnledig så leker jag vad jag vill.
Inte kurragömma eller mamma, pappa, fjorton barn. Då kanske jag gör lite mer vuxna saker.
Jag lagar definitivt inte lunch. Inte en sådan där ordentlig lunch i varje fall.
Jag kan ta några salladsblad med lite andra gottigheter. Eller så tar jag en kaffe & skiter i vilket.
Det är absolut inte så att jag ogillar att ha barn hemma. Det är mysigt & när dem skrattar sådär över en låtsasfis så kan knappt jag hålla mig. Jag har lika dålig humor som små barn. Fast de påstår att de är stora flickor.
Bajshumor. På ett ungefär?
Det jag menar är att det ibland är skönt att slippa göra allt det där för en kväll.
Vi får se hur det går. Blir det barnledigt så ska jag pilla navelludd & inte titta på barnprogram.
Kanske får jag pussas lite också? Det är en upptagen man jag befinner mig hos.
Ska jag skylla på dålig prioritering? Eller hårt arbete?
På måndag eftermiddag eller tisdag dag måste vi bege oss hemåt. Jag har ju bokat in mig & det är hiskeligt vad
tiden går fort. Är det redan? Det är tur att Ann är som hon är. Bra koll den där kvinnan!
Var vi ska sova vet jag inte? Men det löser väl sig. Vi får väl sova i förrådet om inte annat & kliva upp innan
solen har gått upp i den förbannade staden Eslöv.
Well well, det är några dagar kvar.
Nu ska vi fixa till oss & gå ut i solskenet.
Lek & skvaller.
Jag & flickorna har roat oss med att måla naglarna, leka, vara ute & leka lite till.
Det är ju dödens soligt ute & alldeles fantastiskt att det finns en sol.
Ett tag var ju hoppet ute om att det någonsin skulle kunna bli fint väder.
Snön börjar försvinna & det går ju inte att göra annat än att jubla.
Men det är kallt. Sjuttsingen vad kallt det är att vistas ute i timmar i bara läderjacka. Eller kanske inte bara.
Jag har ju såklart kläder på mig, byxor & sådär. Som vanligt normalt folk ska ha.
Men vad gör man inte med två överaktiva barn som måste rastas för att inte helt bli dingelidongkokko.
Jag får sitta på bänken med solen i ögonen & titta på. För mitt knä tillåter fortfarande inte barnsliga aktiviteter.
Det tillåter väl inte något egentligen. Jag går mellan att ha dödens ont till att knappt ens märka det.
Och som sjukgymnasten sa kan det sätta sig i ryggen. Nog ta mig fan har det gjort det.
Eller är det på grund av mitt knä? Hur i helsike ska jag veta det? Jag antar bara att det är så.
Barnen har roligt som tusan ihop mestadels. Men att ha att göra med två envisa flickor är inte alltid en lätt match.
De är kissnödiga samtidigt & gnäller över att den ena tar längre tid på sig än annars & att den andra inte kan hålla sig.
När då den ena är färdig så är den andra inte längre kissnödig. Det är mycket det var inte jag.
Nehe, det var ju inte den andra heller. Det är inte lätt att vara lika goda kålsupare.
Det kanske hör till flickors natur att skvallra? För det är ju faktiskt ganska roligt.
Ska jag vara ärlig så är det lättare att ha att göra med två trots skvaller & bråk om saker, för dem roar ju sig på ett helt annat sätt än när de är ensamma.
Jag börjar bli lagom trött nu. Jag vet inte om det är pillerna jag tog för en stund sedan eller om det är för att jag lekt för mycket barnlekar. Jag är inte van vid att leka. Det är bland det tråkigaste som finns faktiskt.
Förlåt, jag tycker bara det.
Jag ska nog ta mig en släng på soffan. Får man vara trött när man leker hemmafru??
Inget mys
sucker på väggmålningar. Det blir minsann inget mys här inte. Nej nej, måla är mer prioriterat.
Och det får det lov att vara. Ett tag. Jag vet hur det känns att ha shitloads med sug efter att måla.
Bara det att jag inte kan göra det själv. Det är sugit.
Jag får vara panelhönan som får sitta & titta på. Hej hej!
Men det är ju ingen som klagar på min facebookberoende heller. Så jävla wonderful
Jag får spel.
Dagen började kanske inte direkt jättebra. Jag vet inte hur något beslut kunde fattas utan att jag ens tagit det.
Det är tydligen möjligt för någon annan att ta något beslut som inte ens rör personen ifråga.
Alldeles simpelt att gissa sig till vem jag menar? För det finns bara en som kan göra sådana saker.
Som ska försöka att provocera mig så till den grad att jag helst vill vrida nacken av honom & försöka banka in lite vett i den minimala hjärnan. Utan att lyckas skulle jag vilja säga. För det går inte in något vett & det har jag vetat sedan dag ett.
Nu är det såhär att vi råkar vara några mil bort ifrån vårat hem. Med en helt ursäktlig anledning.
Vårt badrum renoveras. Det finns inte en chans att kunna bo där när det endast går att vistas i hallen då allt annat är igenbommat. För att inte förstöra annat såklart. Jag kan inte säga att det är en normal boendesituation som det ser ut idag, men det är tydligen inte okej anledning till att vistas någon annanstans för ett tag.
Iallafall inte om man ska lyssna på det här puckot. För ett badrum görs på några dagar, det vet ju personen.
Det tar inte fyra veckor. Nehe? Och hur vet personen detta? Är personen där?
Den här personen kallar sig allvetare. En allvetare med hjärnskador. Hmm, någon sådan har jag aldrig stött på förut. Det är en intressant person det här. Att skylla på att minnet sviker & ditten & datten. Men specifika saker minns man minsann. Exakta detaljer & den här allvetaren vet att ett badrum inte tar så lång tid. Trots att det inte bara är mitt badrum som renoveras utan om vi ska räkna snabbt säkert åtta andra också.
Det är inte några klonade byggare som gör detta. Det går inte i en rasande fart när fukt ska torka & kakel ska sättas, det ska in dusch & handfat & toaletter & hela köret man har i ett badrum. I samtliga lägenheter.
Hujeda mig vad den här personen vet mycket. Personen skulle ringa några samtal för att se till så att allting löser sig. För det går att lösa. My ass att det går att lösa. Först är det såhär att någon har dragit in vissa förmåner personen har. Men personen har kontakter så skulle det uppstå problem så löser dem det.
Jaha? Är det knarkarmaffian som ska lösa det? Ringer personen ett samtal så är allting ordnat på ett fingerknäpp.
Det har alltid varit mycket snack & lite hockey & det vet alla som har vistats i personens närvaro.
Det är skryt utan någon som helst gräns & jag tar gärna upp hela historien för att vinna detta.
Jag har tydligen ingen rätt att ha mitt eget barn där jag vill. Nehe, men om personen då inte lägger ner något som helst intresse så är det väl upp till mig? Nej nu jävlar ska det bråkas som om det gällde livet. Och jag bråkar gärna som om det gällde livet för det gäller ju ett litet liv som inte ska behöva bo på en madrass. Detta lilla livet ska inte behöva gå utan kläder eller mat eller leksaker. Och nej, det är inte min uppgift att se till så att allting finns någon annanstans än hemma. Lär dig för i helvete.
Och alla de tomma hot som kommer från en tragisk människa ger mig ännu lite mer att komma med.
Det blinkar varningssignaler om den här personen så det står härliga till. Allting är så fel som det bara kan bli.
Men det är klart. Det är ju bara den där munnen som kan komma med tomma hot som fungerar. Det har aldrig varit något annat som fungerat normalt ändå.
Så är det att det är jag som har min dotter precis var jag vill. Skulle hon inte vilja vara här där vi är idag så skulle jag inte heller tvinga henne. Att säga att hon absolut inte vill vara med mig är bara ett patetiskt sätt att försöka att provocera fram hårda ord från min sida. Jag vet mycket väl att hon har det underbart bra hos mig.
Hon får uppleva så mycket mer med mig än vad hon får göra med den här personen.
Som någon av mina närmsta vänner sa. Hon kan inte gå ut när det är kallt med personen i fråga. Hon får sova i sin "nya säng" som består av en madrass på golvet. Hon kan inte göra något alls där.
Och jag kallar det en sanitär olägenhet att ha en madrass på golvet. Det är inte normalt. Eller?
Alla vet. Men den här personen som lever i total förnekelse försöker så gott det går.
Och det blir ju inte bättre när personen har knarkat i sönder hela sin hjärna innan hjärnskadan. Gud i London vad jag hatar knarkarmongon.
Och jag ser fram emot att mötas öga mot öga med domare & hela tjofräset. När du nu ska ta tag i det.
För jag hoppas att du gör det. För en gångs skull kan du väl hålla vad du lovar?!? För allas skull.
Så att vi inte behöver bli besvikna en gång till för att det är mycket snack & lite hockey. Okej!
Annars så har vi haft fullt upp jag & bebisarna. Vi har varit ute & lekt så att vi nästintill trillade av pinn av
allt klättrande & åkande. Vi tog en sväng för att handla & bebisarna lovade att vara snälla, men det slutade med att vi gick ifrån affären med typ ingenting. Så idag blir det ingen middag. Tror de i allafall.
Vi har haft Andrés mamma på besök & druckit kaffe & ätit kanelbullar. Nu bakar vi kanelbullar men vi får se hur dem blir för dem glömdes bort.
Ett skott.
Förbannade inkompetenta knarkarmongo till människa.
någon annanstans.
Huvudet är tungt som cement & halsen river som om jag har svalt ett rivjärn.
Det finns ingen som helst ork i denna kroppen idag alls.
Alyssa börjar också bli ganska så snorig tycker jag.
Igår packade vi våra saker & åkte till Helsingborg. Det var packning för ett helt kompani.
Det är väl så när flickor ska iväg? Det är beslutsångest & allt det där om vilka kläder jag ska ha på mig.
Och allt det där man måste ha med sig för att bli snygg. Galet.
Idag började ju byggarna med att riva ut mitt badrum & det ska bli spännande att se hur förjävligt det ser ut någon gång när jag kommer hem. Jag ser i mitt huvud hur det är byggdamm överallt för att dem inte har plastat in. För så inkompetenta verkar dem faktiskt vara när jag har pratat med grannar & så.
Jaja, ett nytt badrum får jag iallafall & min älskiipaij är ju fantastiskt underbar som låter oss vara här.
Ja, tills han kastar ut oss såklart. Eftersom vi inte hade någon annanstans att ta vägen så får ju han fem toast av fem & lite till. Om några dagar så har han tröttnat på två flickor & smink & kläder överallt.
Vilken tur då att jag är absolut bra på att städa.
Nu är jag så trött att jag nästan somnar. Det står inte alls riktigt rätt till hos mig idag.
Vi skulle ju ut & leka & baka bullar & hela hemmafruköret. Men jag orkar faktiskt inte. Det får vänta till imorgon.
Så passar vi på att vila upp oss idag.
Men jag har ju varit duktig & tvättat & städat idag. Yiha vad jag är bra.
