Gott nytt år
Alyssa tappade tanden i affären förut. så ikväll
kommer tandfén med en slant.
Vi befinner oss i helsingborg av alla ställen &
min uppläggning av klänningen blev lite i
det kortaste laget. Det får bli leggings under?
Eller skita i klänningen helt? Ångest.
Gott nytt år på er & här har ni en som är
spiknykter ikväll. Jag tar en tramadol istället
för med högklackat blir det inte lätt med mitt knä.
Puss & vi hörs imorgon
Sista.
Nu är jag färdig med mitt uppsnyggande av mig själv.
Resultatet får vi se imorgon.
Det enda jag saknade var tandblekning, men min är så
förbannat slut. Aja, jag överlever väl det med.
Och så målade jag bara tånaglarna. Äsch, det är en dag imorgon också.
Jag är inte det minsta trött ännu men jag borde gå
& kuvösa snart. Efter min ganska så sömnlösa natt
borde mina ögon gå i kors. Men icke. Måste vara
dessa tabletter. Dom ger dålig avståndsbedömning
också tydligen. Jag skulle gå in i garderoben men
råkade istället smälla mitt redan onda knä rakt in
i dörrkarmen. Oväntat att det alltid ska vara där
man har ont? Jag svor lite & nu väntar jag bara på
att det ska göra lite mer ont. Yey. Spännande.
Imorgon får jag äntligen pussa på min älsk.
Jag saknar honom rejält nu. Tur ändå att jag har haft
lite att göra så att det inte blivit skitjobbigt.
Men den mannen är svår att sluta tänka på.
Jag kan med all säkerhet säga att jag aldrig saknat någon
så mycket som jag kan sakna honom.
Han är ju bäst på precis allt.. ♥
Nej mina vänner. Nu skrämde några jävla fyrverkerier
slag på mig & gav mig nästan hjärtstillestånd.
Jag ska titta mig trött på tv nu & förhoppningsvis
sover vi länge imorgon.
Godnatt
Tjejgrejer
Inte världens bästa bild på det jag hittade idag.
Men jag kunde ju knappast blivit mer nöjd.
Aldrig att det går så bra för mig.. Jag har lämnat
bort min ena klänning så att den får sig en uppläggning.
Ska jag ha klänning så ska den vara relativt kort.
Aldrig ner på mitten av låren, no way.
Jag tycker personligt att det ser ganska så tantigt ut.
Iallafall på mig. Så nu hoppas jag att den blir bra
& att jag kan använda den mer än en gång.
Jag har fullt upp här. Det är absolut dags att snygga
upp sig lite. Jag förfaller lite för var dag som går,
orkar inte vara snygg. Men det får bli ändring på det.
Så lite sådana där tjejgrejer är det som gäller här i kväll.
Ansiktsmask, måla naglar, hårinpackning,färga ögonfransar &
kleta in mig i min värsta mardröm, b.u.s.
Någon gång i livet så måste jag ju bli snygg.
Dom ringde från jobbet förut. Det var så förbannat längesedan
jag pratade med någon av dom. Men det är ju trevligt att
höra att dom tänker på mig! Helst av allt vill jag ju tillbaka dit.
Jag vet att jag har klagat en hel del. Men det är ju mycket
mitt eget fel att jag har jobbat så mycket. Men jag inser också
att det är kanske ett bra läge att gå vidare. Hur som helst
så kommer det ändå vara en plats jag kommer sakna.
Allt var som vanligt där iallafall. Och nästa år får jag gå dit &
snacka lite skit & lämna mina nycklar. Så någon vikarie
kan få ha dom så länge! .
Och redan nu börjar jag bli lite smånervig inför mitt besök
på sjukhuset på måndag. Jag hatar sådant här.
Nej, nu får jag fortsätta mitt projekt bli snyggare.
Ibland lyckas jag!
Jag ville bestämt ha en svart klänning, jag som aldrig
någonsin använder klänning. Nej nej nej, det är helt
enkelt inte min favoritutstyrsel.
Helst jeans för hela slanten.
Jag försökte på BikBok, men det stod en massa fjortisar
& tog upp provrummen medan dom stod utanför &
pratade med varandra. Så jag fick en aning bryt & sket
helt enkelt i det.
Så vi gick vidare & vet ni? Jag hittade två klänningar & en
kjol. Det ni. Jag trodde aldrig att det skulle vara så lätt
& efter att bara ha avverkat två butiker kände jag mig
färdig. Mitt knä gjorde sig mer än påmint hela tiden &
hur folk beter sig som rovdjur i jakten på reaplagg är
ju helt skandallöst.
Jag hittade enbart en tröja på rea. Och jag är inte intresserad
av att trängas med andra heller.
Nu ska jag ta & laga lite middag för hungrig är jag också.
Ont det gör ont.
What a night.
Jag har legat vaken i princip hela natten & haft sjukt ont.
Det där med att träna mitt knä ger allvarliga smärtor
& jag får mest lust att hugga av mitt förbannade ben.
Det har inte gjort sjukt ont på säkert en vecka & jag
har varit ganska så nöjd med det. Jag har nästan trott
att jag skulle kunna ha jobbat istället för att gå hemma.
Men där sprack den tron.
Dessutom har jag legat med feber på det, som grädde
på moset ungefär. Svettats som om jag haft ett
riktigt hårt träningspass & jag hade nog kunnat gå ut &
lägga mig & ändå svettats. Till slut gav jag upp hoppet
om lite sömn. Så jag har mest legat & svammelskrivit
sida upp & sida ner. Jag tyckte att det kunde bli bra inlägg.
Men vi får se.
Det är ju ändå på nätterna alla dom där tankarna far runt
i huvudet & det måste vara så det känns antagligen.
Alyssa väckte mig med att fråga om vi kunde låtsas att hon
hade tappat sin tand. Och visst kan vi låtsas. Men jag är
så sugen på att dra ut den. Det är sjukt läskigt att den bara
hänger där. Hon vågar inte. Jag har försökt alla medel,
inget går att lura henne med.
Efter ingen sömn klev jag upp & tog i vanlig ordning mina
smärtstillande, jag håller på att krevera av smärta.
Bara det att jag glömde att jag tog en inatt också så nu
mår jag lagom konstigt. Det blir ju inte bättre av att få höra
Abba på högsta volym. Jag hade kunnat kräka på Abba just nu.
Jag är så trött på deras musik, jag kan inte förstå hur Ally orkar
lyssna på samma hela hela tiden.
Sara ringde & hade dåliga nyheter. Jag hoppas att du vet att
jag alltid finns här för dig. Om det är något jag kan göra så
säg till. Mitt i allt kommande nyårsfirande är det inte så kul att
få vara med om sådant här. Jag vet hur det är, jag har gått igenom
det själv. Jag har sett rädslan i deras ögon & försökt att vara stark.
Men jag vet att du klarar det här. Det kommer att bli bra.
Du är stark!
och jag vill också säga att jag hatar mina kryckor. Fy fan vilken
träningsvärk jag får. När jag blivit fixad ska jag minsann kasta dom
åt helvete & aldrig aldrig använda några igen. Ever.
Om 2009
2. Höll du några av dina nyårslöften? Det fanns inga att hålla.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja =P Congratz
4. Dog någon som stod dig nära? Nej, & tur är väl det.
5. Vilka länder besökte du? Endast Sverige hela förbannade året. Tråk
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Ja, det finns några saker, men jag måste ha tålamod. Visa lite mer känslor, sluta vara så känslokall.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? datum är jag dålig på men månader vet jag. Mars, juni, juli, oktober & november.
8. Vad var din största framgång 2009? Att jag för en gångs skull satte ner foten & raderade många onda saker i mitt liv. Att jag började tro på att det finns bra människor. Men fortfarande svårt med tillit.
9. Största misstaget? Varit för generös mot några som aldrig ger något tillbaka. Att tro att folk vill väl.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Ja, det var inte så längesedan mitt knä gick åt helvete.
11. Bästa köpet? Hmm, jag shoppar för mycket för att nämna ett bra köp
12. Vad spenderade du mest pengar på? Inredningsprylar & konserter.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Något har gjort mig mycket gladare.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Sånger av Melissa Horn, Winnerbäck & Miss Li & sist men inte minst John Mayer
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Senare delen av året har varit mer harmoniskt & gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Tagit hand om mig själv, inte jobbat riktigt SÅ mycket som jag gjorde. Sagt ifrån om vissa saker & inte tillåtit att så mycket gammalt jaga mig.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Brytt mig om falska människor.
19. Blev du kär i år? Mer än kär. Yey!
20. Favoritprogram på TV? Seinfeld.
21. Bästa boken du läste i år? Sjöjungfrun är den enda jag minns nu.
22. Största musikaliska upptäckten? Miss Li. Jag har sett henne förut men aldrig riktigt lyssnat förrän i år.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Jag önskar mig aldrig något. Men en blender fick jag! Inredningsprylar.
25. Något du önskade dig men inte fick? Det finns mycket jag vill ha, men jag önskar mig inte det.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Jag var sjuk. Men vänner & familj kom & åt smörgåstårta & tårta.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Lite semester från jobbet. Mer tro på att alla inte är onda varelser. Jag tror alla har en baktanke med allt.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Svart & bling
29. Vad fick dig att må bra? Skriva får mig att må bättre för stunden. En speciell person som gör alla rätt & Alyssa.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Ingen alls.
31. Vem saknade du? Vännerna när allt jobbande tog upp min tid.
32. De bästa nya människorna du träffade? Måste ju vara A. Ingen tvekan om saken.
Can't read you.
Jag är inte sugen på fler lekar.
Tristess.
Tiden går fort när man har roligt sägs det,
men jag tycker fan att tiden går fort fast att
jag har obotligt tråkigt.
Det här med att vara sjukskriven är inte min grej.
Jag tycker mest att det är äckligt jobbigt.
Trots att jag har hur mycket tid över som helst till
att göra saker blir det inte så mycket. Och ändå
försvinner dagarna hur fort som helst.
Jag dör nästan av tristess. Och med smärtstillande
mår jag inte heller toppen direkt.
Nu när jag dessutom blivit dunderförkyld på det så
är det ännu tråkigare.
Det är galet hemskt att sakna att jobba.
Nu har jag dessutom mer tid på mig att störa mig
på vissa saker. Och hur mycket jag än försöker att
inte bry mig så finns det ändå kvar. Eftersom det
handlar om något jag bryr mig om.
Men alla har väl tydligen inte samma normer som jag
& vill inte heller släppa taget om vissa saker.
Det stör mig att saker som borde ha lagts på hyllan &
som inte borde tas upp jämt & ständigt alltid kommer
in i bilden på något vis. Well, om det är så viktigt så
kommer jag faktiskt att dra mig tillbaka.
Jag förstår inte hur man orkar älta & älta samma saker
dag ut & dag in. År ut eller år in. Som om det inte fanns
något annat att bry sig om?
Jag är inte intresserad av dåtid. Vad hände med att leva i nuet?
Nu ska jag vila mitt onda knä som tydligen inte klarar av
all misshandel. Jag som trodde att jag hade blvit bättre.
Och så denna förbannade matkoman.
Snart kommer Alyssa äntligen hem & då får jag iallafall
något att göra. Sällskapssjuk som jag är.
Entertain me
Minst tusen.
Mina foton är borta. Inte alla. Många.
Minst tusen skulle jag gissa på.
Tusen ögonblick som valts att fångas
på bild.
Och jag gråter lite. Inte med tårar,
men med själen. För jag kommer inte
få tillbaka dom någonsin.
Det ger mig ångest. Faktiskt.
En tid att passa. Vilken?
tidigt imorse. Alyssa fick följa med mamma till jobbet
då jag inte har någon annan barnvakt idag.
Enbart för ett besök hos sjukgymnasten.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra där idag? Det känns
knappast lönt innan operationen.
För efteråt är jag ju ändå tillbaka på ruta ett igen.
Men jag går dit i den förbannade kylan & med
isgata under mig lär jag ju ändå trilla & bryta benet.
Jag hoppas att tiden jag lagt på minnet är rätt tid också.
Annars kan det bli jobbigt.
Måste försöka få tag i Bengan för fler pills också.
Feber har jag också. Grattis till mig. Jag har ont i
varenda liten millimeter av min blekfeta kropp.
Det är grejer det. Jag är inte farligt negativ idag,
men det går väl över när jag väl vaknat till.
Mitt morgonhumör nuförtiden är inte det bästa.
Men jag har ju mina anledningar. Att ha varit konstant
sjuk i nästan två månader är inte direkt top notch.
Finns ju faktiskt roligare saker.
Nu ska jag fortsätta på mitt kalla kaffe & ta på mig
mina älskade raggsockar. Sedan är det dags att
klä upp sig i sina finaste kryckor & bege sig mot
K. Jag hoppas jag slipper visa mina snygga ben,
det är läskigt att visa benen för främlingar.
Men jag har fått ett nytt fint blåmärke på mitt knä.
Inget roligare.
Eftersom jag har varit utan min älsk ikväll
så har jag försökt roa mig med annat.
Jag måste försöka stilla min abstinens &
aktivera mig.
Så jag & Alyssa spelade wii en stund tills
det var läggdags för den stora tjejen.
Jag tänkte först se färdigt på filmen vi började
på igår, men jag tycker det är dåligt tråkigt att
se film själv. Jag epilerade benen istället, som om
det skulle vara roligare?
Och eftersom jag har fått världens snyggaste skor
av världens snyggaste & finaste älsk så var
jag ju bara tvungen att fixa fötterna.
Jag hatar verkligen fötter & det inkluderar mina egna
också såklart. Det finns nog inget vidrigare.
Men med snygga skor krävs lite snygga fötter också.
Nu blir det bara lugnt & alldeles alldeles tråkigt.
Imorgon blir det en vända till sjukgymnasten
för att försöka få till mitt knä. Dom där övningarna
jag skulle ha gjort har jag helt glömt bort att göra.
Det har ju varit jul för tusan.
Och mina kryckor har jag inte heller använt.
Usch, vad dåligt av mig.
Men efter operationen ska jag minsann jämt gå
med högklackat. Because I can.
Feber.
Igår kom min älskling tillbaka på kvällen.
Och kvällen var gjord. Den där abstinensen
blev inte långvarig & jag är sjukt nöjd när
jag får spendera så mycket tid med honom.
Jag kan inte ens beskriva med ord vad jag
känner för honom. Men ett som är säkert är att
det är kärlek. En kärlek som jag aldrig någonsin
varit med om. Jag har aldrig varit med om något
bättre, eller någon som är så underbar & gör
alla rätt hela tiden.
Det är alla dom små sakerna som betyder så mycket.
♥
Men det blir också så mycket mer ensamt när
jag är själv.
Alyssa har varit hos sin älskade Leo & lekt.
Och hon ville absolut inte gå hem när jag
gick dit för att hämta henne. Det där med att ge henne
tider som hon ska vara hemma på är ganska så
lönlöst, men försöka går ju.
Jag har varit duktig & städat undan lite & fått tummen
ur röven & betalat mina räkningar. Det är alltid lika roligt.
Jag trodde att jag hade mer räkningar så det var ju
en trevlig överraskning. När man måste vänta på pengar
från Försäkringskassan kan man ju få vänta i evigheter.
När man får dom där papperna man ska fylla i efter tre
veckors sjukskrivning är dom inte lite lata? Eller så gillar
dom bara att dra ut på det. Tröttsamt.
Nu ska vi ta oss en sväng upp till mamma.
I brist på sällskap. Vi måste göra något.
Jag har feber nu & mår som en påse skridskor.
Och jag saknar dig älsk.
Pluspoäng
Nu har det hunnit bli kväll igen & min
förkylning blir bara värre. Jag har ont i hela
kroppen nu. Det är tröttsamt.
Jag saknar redan min älskade A & det känns
som om jag egentligen inte kan få nog utav
honom. Han betyder så förbannat mycket &
varenda sekund med honom är värt så mycket.
Du är kärlek älsk. ♥
Jag skulle visa mina sjukt fina skor jag fick
av honom, men ett par var lite stora trots
samma storlek. Så dom får jag visa en annan gång.
Helt sjukt fina & jag blev totalt kär i dom.
Han kan helt enkelt sin grej. Och även om det bara
är materiella saker så får han miljoner pluspoäng
för att han bryr sig. Och så har han ett jävla minne
så fort jag säger något.
Du är bäst bäst bäst!
Nu är det project runway & jag ska slänga mig på soffan
& bara mysa. Alyssa ville stanna kvar hos sin mormor
efter att vi hade ätit & snackat lite skit.
Så det är bäst att vila så mycket som möjligt innan det blir
full fart igen.
Du verkar må bra?
kommentarer. Jag skrattar.
Det måste vara roligt att kunna vara så tuff
& våga vara anonym & skriva dåliga saker.
Kan du inte komma på bättre?? Vågar du inte
stå för dina kommentarer, vågar du inte visa vem du är?
Modigt.
Det märks att du tar allt ifrån tomma intet
& inte vet ett skit om mig & hur jag lever.
Om du tror att jag deppar så har du fel.
Det är nog snarare du som deppar. För du
verkar ju ha mycket tid till att kommentera.
Allt som du skriver tyder på avundsjuka.
Och vet du? Jag tar det som världens finaste
komplimang!! Det är på grund av sådana som
dig som jag vet att jag är bättre.
Jag pratar inte illa om folk & skulle jag vilja säga
något så gör jag det öga mot öga.
Tack!
Senare kommer ett roligare inlägg.
Mys
att göra som känns viktigare.
Igår kom älskipaijj med dotter så det blev full rulle.
Det känns sjukt jobbigt att vara ifrån honom även
om det inte varit så många dagar.
Jag fick världens bästa julklappar & jag vet inte hur
han gör? Han är så jävla bäst & gör alltid alla rätt.
Jag får väl visa bilder sen. Det måste ju visas.
Det är mest mys nu & jag kan inte riktigt få nog
utav det. Jag behöver mer.
Barnen spelar wii. Och dom är fantastiska på
bowling.
Det är ganska skönt & lugnt nu när dom inte
tetas med varandra & faktiskt är kompisar.
Kaffe på detta. Och jag ska bli bättre snart.
Slut på jul.
julafton spenderades jag med sjukt ont efter vårt
eviga shoppande igår. Jag har bara mig själv att
skylla, men inte trodde jag att det kunde vara så jävligt.
Jag har knappt ens petat i maten. Jag brukar se fram
mot julskinka. Det är gott & det är väl det enda som
jag tycker om. Men jag kan ju inte äta som förut.
Dom andra åt & åt..
Vi spelade julklappsspelet & mina paket var sjukt roliga.
Jag köpte kondomer. sjukt roligt när mamma fick det
ena paketet & öppnade. Som om hon skulle behöva ett
paket kondomer?!
Jag fick en cheesburgare. Det var ganska så äckligt.
Men det är lillebror i ett nötskal. Att köpa sådana konstiga
saker & dessutom slå in det. Lite roligt var det iallafall,
men jag lovar att jag inte ska äta den.
Tomten kom & Alyssa blev helt till sig. När han höll på
att dela ut julklapparna sa hon att det var Måns.
Jag fick övertyga henne om att det inte var det men jag
vet inte om hon gick på det? Jag tror det. Tomten var
rolig & skämtade om stomipåsar & det var nog mest vi
vuxna som fattade det.
Men mycket julklappar blev det. Alyssa fick sitt Wii &
vi fick under tvång sjunga Pokerface en sisådär hundra
gånger på raken. Men jag tyckte inte alls att det var lika
bra som singstar.
Bowlingen var hon dessutom en mästare på så det är ju
knappt roligt att spela mot en femåring som kammar hem
hela skiten jämt. Hon var nöjd & hon somnade bara för en
halvtimme sedan.
Tack för alla mina julklappar också. Mest inredning.
Nu har jag hunnit städa undan hemma. Jag har ju inte haft tid
under hela dagen. Och jag börjar bli trött, men jag tror ändå
att jag ska börja med att fixa min dator. så att jag kan ha lite
bilder här. Tråkigt utan..
Jag saknar min älskling. Jättemycket & jag har en sjuk
abstinens som bara blir värre. Jag kan helt enkelt inte
vara utan honom. Och min kärlek blir bara större.
Du är det bästa som hänt älskling, efter Alyssa förstås.
♥
Lite ojuligt
Det är julafton. Jag sov länge för det kändes
så jävla dåligt i knäet. Men till slut var jag
tvungen att kliva upp för att ge min älskade
lilla skit frukost. Hon tjatade om tomten som
ska komma & jag minns ens egen längtan
efter att få öppna sina julklappar.
Det finns ingen charm i det längre, jag trodde
att jag skulle ha ändrat mig lite tills idag &
tycka att det skulle bli mysigt. Men nej.
Jag känner bara press. Det ska inte vara tvunget
att umgås & äta läbbig mat & dela ut en massa
dyra prylar.
Dessutom blir folk mest irriterade..
Idag skulle jag faktiskt om jag hade fått välja
för min egen del att sitta hemma & inte göra någonting.
Men för Alyssas skull måste jag hålla god min &
låtsas som om det är något speciellt.
Jag blev iallafall snygg idag & jag är trött som tusan.
Det är läskigt med lösa tänder, Alyssa sitter & vickar på den. Jag är för att dra ut den. Hon kan ju sitta & vända & vrida på den. Och gud vad jag har blivit känslig för sådant, tönt.
Nej nu ska jag & Alyssa titta lite på Grinchen. Samma filmer år efter år.
God Jul till alla ni fina!! Ni som skriver så fint till mig får en extra kram!!
Älskii, jag saknar dig massvis. Du är världens finaste & jag längtar efter dig! ♥
Sometimes
Ibland slår det mig att jag stör mig på vissa saker
som sägs. Även om det kanske inte är menat på
det sättet som jag tolkar det på är det lätt att jag
hänger upp mig på det. Jag vet att det är lönlöst,
jag vet att det finns viktigare saker att tänka på.
Men jag är inte bra på att tolka om folk skämtar
eller inte. Och vissa saker skämtar man bara inte om.
Egentligen är det ganska mycket jag kan hänga upp
mig på. Inte helt utan anledning förstås.
Och vissa stunder vill jag helst bara lägga ner alla
projekt & sluta bry mig. Det var lättare då, då
när jag inte brydde mig så mycket om så mycket.
Nu får jag dagligen ta itu med tusen miljoner olika
känslor. Vissa bra, andra dåliga.
Det var nog inget jag skulle skriva om nu.
Men det slog mig plötsligt.
Och hur blir jag mer? Hur blir jag bättre?
För jag känner mig ganska så usel just nu.
Jag gör nog inga rätt. Och jag ursäktar mig för det.
Det har hunnit bli natt & ny dag. Julafton.
Fulafton vill jag kalla det. Dagen man ska spendera
med dom man älskar så högt. Jävla påhitt.
Jag tycker inte ens om maten. Och inga snapsar
blir det. För mitt knä kräver mycket smärtstillande.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vara själv.
För en gångs skull utan sällskap. Jag känner bara
inte för det nu.
Den perfekta.
Nu har jag äntligen kommit hem efter en heldag
av julklappsshopping. Det har varit sjukt jobbigt.
Jag letade ju efter en julklapp till min älsk,
den var riktigt bra. Jag vet inte riktigt varför den
är så bra? Och jag vet inte varför jag har snöat
in på att jag tvunget skulle ha just den saken.
Men jag hittade inte den någonstans.
Vi var på Burlöv Center först men där fanns det
inget. Sedan åkte vi vidare till Malmö eftersom
jag visste att den skulle finnas där. Men nej, sådan
tur ska jag ju inte ha. Jag började att få lite smått
panik efter att ha varit inne i varenda jävla butik
jag hittade med sådana saker. Vad det är för affärer
kan jag ju inte ens skriva för då är det ju ganska
så lätt att lista ut. Eller kanske inte?
Jag gav nästan upp. För jag hade ingen backup plan.
Vi fortsatte mot Lund, det skulle ju kunna finnas där? Men det gick inte heller som jag ville. Jag hade med andra ord ganska så mycket otur. Galet mycket skulle jag vilja påstå.
Efter sju timmar iväg på julklappsjakt gav vi upp. Jag köpte en annan sak istället som inte ens är hälften så bra som det jag skulle ha från början. Men det är en sådan bra att ha sak. Kanske inte om man är man, men det skiter jag fullständigt i. Alla kan vara i behov av det någon gång? Jag själv skulle behöva det. Men sådant köper jag aldrig till mig själv. Jag köper nog inga saker alls till mig själv längre.
När jag kom hem tänkte jag att det fick duga. Jakten var över & när jag inte får som jag vill blir jag tvär. Jag blir sur som tusan & tyckte att det inte skulle duga alls. Besviken över att det ska vara så svårt att hitta en sådan enkel sak som det är egentligen är konstigt. Så jag sökte på internet & hittade det direkt. Dessutom fanns det i en butik i Lund. Precis just den butiken vi inte var inne i. För har det inte funnits i varken malmö eller burlöv så fanns det ju inte så stor chans att det fanns i lund.
Nu är det iallafal beställt & jag är nöjd igen. Så om det inte passar herrskapet ska han få se på fan. Men jag vet ju att han ville ha det. Han har sagt det. Dock blir det ju ingen julklapp när man ska få det. Men efter att ha jagat så mycket efter det tror jag att han kan vänta. Den som väntar på något gott...
Nu har jag dödens ont i mitt knä. Jag kan inte ens stödja på det. Men det är mitt eget fel eftersom jag inte tog mina kryckor. Jag visste att det skulle bli såhär. Men i julhysterin är det inte så kul att trängas med kryckor. Nu ska vi packa in lite julklappar. Kanske se till att städa lite. Det har inte blivit gjort på ett tag. Jag orkar inte. Dessutom har jag fått ont i halsen & Alyssa är dödsförkyld. Snacka om att vara konstant sjuka.
Inga bilder kan jag lägga in heller. För jag har ju inte min dator.
Julklappsjakt.
Jag hoppas innerligt att min klockrena
julklapp till älsk finns kvar. Annars har jag
ett big problem. Då står jag där strandsatt.
Alyssa har öppnat en julklapp nu på morgonen.
Jag måste alltid börja i tid för att hon inte
ska tröttna på julafton.det brukar bli alldeles
för många.
Nu lite smärtstillande, för kryckor kan jag inte
ha med mig om vi måste armbåga oss fram.
Jag är dum mot mig själv. But what to do?
Love I miss you.
Here it comes.
Jag fick order om att blogg ikväll.
Egentligen så orkar jag inte, jag är trött. Nästan.
Det har varit mycket annat som varit viktigare.
Jag har varit dålig dom senaste dagarna. I know.
har fått spendera mycket tid med min älskade A.
Och jag skulle nog vilja säga att jag inte kan få nog.
Det är fint att få ha honom nära & jag fullkomligt älskar
precis allt han gör. Det finns vissa saker som han gör
som bara är så sjukt underbara, utan att han nog ens
vet om det själv. Tack för att du är finast i världen.
Han är verkligen kärlek. Så som det ska vara, som jag
aldrig förut känt.
Och allt annat trams som hänt under dom senaste dagarna
är egentligen ganska oviktigt. Vi har mest sett snö & inte
kunnat åka iväg & handla julklappar. När vi ska iväg så
sover vi nästan till lunch, även Alyssa. Hujeda mig.
När vi ska lämna Alyssa så kräker hon ner både sig själv
& mig & det enda hon säger är det var mina nya kläder.
Det blev en vända hem igen & sen stod vi & väntade på
min kära svägerska för hennes bil hade kraschat eller något.
Helt i onödan. Och sen var det bilköer & sen när vi väl
kommit in på det förbannade köpcentrat var klockan sen
eftermiddag & vi hade inte ens ätit frukost.
Ungefär som kom & hjälp mig att dö.
Men mysigt har det varit, jag hade kunnat mysa lite till.
Det är lätt att få abstinens nu. Och det blir faktiskt allt
jobbigare att vara ifrån honom.
För J♥A.
senare.
ut mina bilder. Måste fixa en extern hårddisk.
jag vill inte bli av med ungefär halva livet.
Jag skriver senare. Jag har att göra.
Jag saknar min älsk redan.
Vad har jag gjort med honom?
Det har varit en trött dag här.
Antagligen är det mitt fel för att jag har försökt
få min älsk smärtstillad. Det är dumt att slå
sig sådär. Och det var dumt att ge honom
smärtstillande som gjorde honom trött.
Eller trött är bara förnamnet. Han har ju knappt
varit kontaktbar, så trött blev han.
Jag trodde att en man som är lite större än mig
& mer manlig & macho klarade av det.
Men inte det nej.
Eftersom dom utfärdade varningar om att inte
ge sig ut i snön så blev det inga julklappar heller.
Det börjar ju närma sig & jag har inte köpt många.
Tre kanske. Till Alyssa såklart.
Men vi har haft det mysigt hemma istället.
Alyssa åkte pulka med Måns & Sandra vid läkarbacken.
Vi handikappade fick inte följa med. Det skulle inte
se bra ut. Sjyrre! Det hade gått fort & det var kallt.
Men Alyssa var nöjd när hon kom hem.
Vi fikade lite & snackade skit. Det är ju alltid trevligt.
Jag har ju en söt svägerska iallafall.
Nu sover min femåring gott efter ännu mer paketöppning.
Och vi ska mysa. Först måste jag väcka honom bara.
Han slipper inte undan så lätt!!
Hemlig?
Att spendera mycket tid med sin dotter innebär inte att man
går ner på stan någon gång ibland.
Det har varit när jag har jobbat, nu är jag sjukskriven & jag
har inte ens hört något om att han skulle vilja ha henne.
Tyvärr.
Varför jag är hemlig med min kille?! Hmm, nu förstår jag inte
vad du menar. Antagligen känner inte vi varandra, för då hade
du inte varit anonym & då hade du vetat vem han var.
Jag är inte hemlig någonstans om honom. Mina vänner & familj
träffar ju honom. Så nej, det där med att han är gift är fel.
Men visst skulle det varit sjukt spännande. Och sjukt dumt i huvudet.
En gift man?? Jag har nog fler hästar i stallet än att ta en gift man.
Det var mysigt igår. Det blev pulkaåkning & grejer.
Alyssa tackar för alla presenter & älskade varje minut.
Det var galet kul för henne när någon kunde aktivera henne
lite mer ute än vad jag kan. Jag ska ju gå med mina kryckor,
Måns & Sara byggde gupp & grejer så hon hoppade.
Får lägga upp lite bilder senare.
Nu ligger min ogifta man i sängen, jag skulle vilja ligga där också.
Men Alyssa orkade inte vara tyst & det är ju trevligt om en
av oss kan få sova. Idag blir hon fem år. Stora tjejen & idag är
det Ben&Jerry till frukost för henne. Det får man bara när man
fyller år. Då finns inga regler!
Och sen ska hon tydligen ut & åka på sin nya supercoola pulka
hon fick av Måns & Sandra.
Yey!
Are you kidding me?
Min hemmagjorda hello kitty tårta.
Ja, jag har iallafall försökt. Den blev
inte så bra som jag ville, men skitsamma.
En sliten smörgåstårta. Men gott är det.
Och en snart femårig Alyssa som poserar
glatt & väntar på att få presenter.
Hej & hå kalas
ut sin rätt nu. Jag somnade kanske runt sextiden imorse.
Jag är dödens trött men har fått stå i köket sedan jag klev upp.
Helt galet fel dag jag har valt att fira Alyssa på.
Men det blir inget speciellt. Jag orkar inte. Jag mår inte så
bra på tabletterna heller.
Jag slängde iallafall ihop en smörgåstårta & en prinsesstårta som
mest blev misslyckad, men jag kan ju hoppas att den
smakar prinsesstårta iallafall. Jag gillar ju inte ens tårta
så för min del är det skitsamma.
Och baby, åk iväg nu. Annars blir jag sur på dig.
Jag vill iallafall ha dig hel.
Och jag vill ha dig här. Lite extra snäll.
Men hur mycket jag än vill ha dig här så tycker jag
att du ska må bra först.
Nu blir det lite vila för mig. Jag måste verkligen annars
orkar jag tamejfan inte. Det känns som om klockan är
hur mycket som helst.
Alyssa ser också ut att behöva lite vila. Så hon kan öppna
paket sen.
Vaken inatt.
Jag har vänt & vridit mig. Jag har somnat & vaknat.
Min hjärna vill inte sluta aktivera sig & jag kan
tänka dom mest absurda tankar som finns, eller
så drömmer jag dom sämsta drömmarna i
världshistorien. Och det känns som på riktigt,
varenda dålig dröm känns som ett hugg i hjärtat,
lämnar spår efter sig.
Jag sitter här i mörkret, jag vill inget annat än att
få sova. Jag kommer ju vara allt annat än pigg imorgon.
Men det är ju en annan historia.
Jag undrar om det finns en själ vaken såhär mitt i natten?
Isåfall kan ni ringa & underhålla mig.
Fick ett konstigt samtal för en stund sedan, jag tror inte att
den människan var riktigt frisk i huvudet.
Jag skulle hemskt gärna ha lite mys. Men sådan tur
hade jag inte igår/idag, varje dag.
Det är riktigt tråkigt. Och hjärtat gör ju faktiskt lite ont
när jag inte kan få se honom när jag vill.
Jag har så mycket att säga.
Hur som helst så saknar jag honom fruktansvärt mycket.
Och jag som aldrig trodde att skulle kunna sakna någon
har fått en sådan käftsmäll av känslor att jag inte vet
var jag ska bli av.
Du är bäst älski
Och jo..förresten.
Vad är det som händer?
Varför känns det inte bra någonstans?
Varför har jag en konstig känsla?
Hur lyckas jag alltid med detta?
Om det är såhär det ska vara så tänker
jag faktiskt inte vara med mer.
Att stå stilla på samma plats & utan att
veta någonting alls.
Det är något annat som lockar, eller hur?
-maybe someday we can talk, and not just speak-
Jag skulle göra mycket.
vara uppe hos mamma & pyntat hennes julgran.
Eller ja, Alyssa & mamma gjorde det.
Jag pratade mest i telefon, men det är klart att
Alyssa ska vara med & klä julgranen nu när
hon tycker det är roligt. Jag har inte samma julanda
som den tösen verkar ha.
Jag gömde två små tomtar i granen sen som jag
sa tittade så att barnen var snälla & med stora ögon
gav hon mig en puss & en kram & sa att hon alltid
var snäll. Alltid är väl en överdrift, men oftast.
Jag blev också sugen på en gran, men utan julkänsla
är det inte lönt att slänga ut så många hundralappar
på något som man bara kastar ut innan nyår.
Jag skulle ha hunnit med att göra så mycket efter
att jag kom hem. Jag har inte orkat med något av
det i princip. Jag undrar hur ont jag kan ha trots
min höga dos smärtstillande. Den högsta dosen man
får ta per dag till & med. Då vill jag inte veta hur ont
det gör efter en operation. Därför har jag knappast
varit sugen på att göra allt det där som jag skulle gjort.
Vi får stressa imorgon istället. Det ska bakas tårta, det ska
göras smörgåstårta, blåsa upp ballonger & skotta bort all
snö så att man slipper få all snö i skorna. Och minst
hundra andra saker. Redan nu är jag trött.
Och älskling. Jag tänker på dig hela tiden.
Du är minsann det vackraste som finns.
Fantastiskt.
Om idag. Tråkigt.
ganska så dryg dag.
Först skulle vi hitta till ortopedakuten imorse
& sen var det väntan. Det är drygt att behöva vänta.
Men jag hade tur för det var inte så mycket folk.
Och på min journal stod det brådskande. Bra skit.
Läkaren kom in & bad mig klä av mig, jag kan inte
annat än att småflina varenda gång. Problemet var
bara att få av sig byxorna, där har jag ju tryckt in allt
överflödsfett & det var med nöd & näppe jag fick av
dom själv.
Han började göra en massa konstiga saker med mitt
vänsterknä & det gick alldeles utmärkt. Och sedan kom
det till mitt onda. Jag ville gråta lite, jag ville svära som
jag brukar göra men jag lyckades vara tyst. Tror bara
fan kom ur min mun två gånger. Rekord!
Han skrev en hel novell om mitt knä & skulle rådgöra med
en mer erfaren kollega. Och titta på mina röntgenbilder.
Kollegan kom in & han var värre. Jag ville nog mest slå
honom på käften & skrika fula ord.
Dom kom iallafall fram till att det är en meniskskada.
Yey. Det har jag gissat på hela tiden. Kanske är det jag
som ska bli doktor istället för min husläkare?!
Dom trodde även att jag hade en skada på knäskålen.
Eftersom jag har dödens ont där också.
Så nu blir det operation.. Inte nu omedelbart.
Men inom två veckor. Så snart som möjligt eftersom dom
tyckte ändå att det var akut, jag har ju gått med det länge nu.
Och det blir ju bara värre.
Jag är trött nu. Jag har ont i armarna & får sjukt med
träningsvärk. Jag har knappt fått sitta alls idag.
Det där hittepoet med kryckor är dumt. Och jag vet inte
hur många gånger jag nästan gått & trillat för att det
är så förbannat halt. Mamma tyckte det hade varit bättre
om jag brytit benet sa hon, då hade jag fått komma in direkt.
Ja, så kan man ju också se det.
Idag måste jag fixa en massa saker, känns som om det
kommer ta evigheter. Jag är inte i form efter min undersökning.
Alyssa ska firas imorgon i vilket fall som helst
så lite energi får jag ju lägga ner.
Tårta ska fixas, det är prio ett för henne. Och jag hade helst
av allt bara varit ensam, jag är irriterad som fan & känner
inte för något. Inte för att ha folk här heller för den delen.
Och varför säger du aldrig någonting?.
Jag tror inte att det finns någon chans.
Aoch förbannade läkare
Dom har misshandlat mig rejält idag.
Senare ska ni få höra!
Good luck.
Jag trodde att det skulle gå över, jag trodde att
jag skulle vara tuffare än såhär.
Det är inte direkt farligt? Mest nervös är jag över
att dom inte ska hitta något, trots att det verkligen
är något som är fel.
Jag känner mig lite illamående & när allt jag velat
har varit att få komma till en riktig läkare så
borde jag kanske vara lite glad.
Jag tycker det ska bli skönt att få det ur världen.
Att få bli mitt normala jag igen. För jag är inte mig lik
någonstans just nu. Och jag ursäktar mig för det.
Jag förstår bara inte hur jag kan vara nervös?
Det går liksom inte in i min hjärna. Jag vet inte när
jag var nervös senast? För flera år sedan, det är inte
mycket som gör mig nervös. Och jag tycker det är
lite skrattretande faktiskt. Det stör mig.
Det är shitty roads & blåsigt ute så vi ska köra om
en timme. Jag kör en brommamamma & röker under fläkten.
Jag plågar inte mig själv med att förfrysa, jag nöjer mig
med att plåga mig med ciggen.
Det får väl bli ett slut med dom också snart.
Ja, men nu har jag ju faktiskt inte tid att sitta här.
Jag måste fixa mig lite & andas lugnt.
Wish me luck.
Kärlek. (!!)
Du är den absolut bästa
& det känns som om jag
glömt bort att säga det. Att skriva det.
Jag vill ha dig nära varenda sekund
& jag vill kunna pussa på dig precis
när jag vill.
Du är den finaste för mig
& älskling, du är kärlek.
Jag vill att du ska veta det.
Jag. En mes.
Lite för att jag ska befinna mig på sjukhuset helt ensam.
Ja, nu kommer det ju finnas fullt med folk överallt, men
jag är ensam där. Vem vill följa med & hålla min hand?
Visst har jag varit på sjukhuset själv förut.
Men just nu tycker jag det ska bli lite halvläskigt.
Kanske är det för att jag är så trött på allting? För att det
möjligtvis finns ett slut på detta skitet.
Dom säger att hoppet är det sista man ger upp.
Jag kan ju lätt säga att jag har gett upp för längesen.
Jag har ryckt på axlarna & sagt skitsamma, jag orkar inte.
Detta kanske är mitt straff för att jag aldrig förut har lyssnat
på vare sig folk eller kroppen. Jag inser nu att det kanske inte
är så normalt att jobba mer än hundra procent i tre år utan
semester. Alla dom gånger vänner har sagt åt mig att ta det lugnt,
predikat om vad som kan hända.
Jag visste att jag en dag skulle få igen.
Men mycket av mitt arbetsberoende beror ju på att jag skulle
försöka bevisa något. Men jag var ingen superwoman.
Och hur många gånger jag än sagt att det skulle vara skönt att
få vara hemma ett tag så tar jag tillbaka det nu.
Jag hinner tänka alldeles för mycket. Jag hinner känna efter.
Precis allt det som jag mest försökt undvika.
Jag tycker det är lite läskigt att inte ha kontrollen, att allt ligger
i någon annans händer. Och just därför är det riktigt jobbigt
att behöva åka dit där själv imorgon. Men är man ensam så är man.
Bara att gilla läget.
Så jävla tuff är jag idag! Jävla mes för fan.
Nu händer det lite.
Snorhalt & snö precis överallt.
Kan ju inte påstå att det var lätt att gå med kryckor.
När jag kom dit fick jag först vänta i en tio minuter,
dom är ju alltid sena. Men det var en annan läkare
som kom. Min hade kört fast någonstans ute på landet.
Jag fick berätta vad som hade hänt & när han sagt sitt
så ville han inte lägga sig i eftersom han inte
visste så mycket. Men han var inte lika svår som
min läkare. Han sa ju direkt att det var omöjligt för
mig att arbeta. Jag fick vänta en timme till & när
klockan var kvart i nio kom en sköterska & sa att det
skulle ta en fyrtiofem minuter till innan min läkare kom.
Hon frågade om jag ville vänta eller komma tillbaka.
När jag ändå hade suttit där i mer än en timme kunde
jag ju lika bra vänta. Mest för att inte behöva gå hundra
vändor idag.
Kvart i tio kom han, stressad till tusen & med andan i halsen.
Jag fick visa upp mitt knä återigen & han såg att det fanns
en ny blödning. Ja, så kan det gå. Det hoppar när jag ska böja
eller räta på det. Så nu fick jag en akuttid till ortopeden imorgon.
Dom kommer att undersöka det bara & inte förrän nästa vecka
kommer dom att göra en artroskopi.
Och självklart vill ni veta vad det är?! Ni som inte redan vet det förstås.
Det är en titthålskirugi. Men jag vet inte om det krävs narkos?
Jag hoppas på lokalbedövning. Då får man följa operationen
på en tv-skärm! Då blir det fina bilder.
Jo, jag vet att jag är lite galen i huvudet. Men det är väl coolt
att få vara vaken & se vad dom gör.
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Undersokningar/Artroskopi/
Läs själv här?
Nu ska jag bara dega resten av dagen. Efter att jag hade gått hem
på ett glashalt underlag med kryckor kan jag lova att det känns.
Jag får ju skylla mig själv eftersom jag är så förbannat envis.
Men jag måste ju bevisa att jag kan göra lite själv. Dumt jag vet.
Det är bara för att jag fått höra att jag är lat.
Jag måste skicka en ny sjukskrivning till chefen också.
Detta börjar bli så förbannat kul.
Hej hej läkaren.
Jag har ont, jag är trött & jag känner att idag
vill jag inte åka runt för mitt jävla knä.
Jag har lessnat, jag vill bara att det ska vara bra.
Inatt vaknade jag & trodde att jag hade försovit mig.
Fint tänkte jag & så var jag på väg upp ur sängen
innan jag ens tittat på klockan.
Så där satt jag på sängkanten & svor över att jag
inte fick sova mer. När jag tittade på klockan var den
bara två.
Min träningsvärk är över. Det är skönt.
Men nu ska jag ju ut & försöka ta mig fram i snön med
kryckor. Kryckor är skit förstår ni, dom är bara i vägen.
Fast jag tycker att det är mysigt med snö.
Hade jag kunnat hade vi varit ute & åkt pulka hela tiden.
Haft snöbollskrig & gjort snöänglar.
Nu ska jag se till att Alyssa får lite fart här.
Hon har suttit & ätit på samma risifrutti i en halvtimme,
hon är helt inne i det där barnprogrammet.
Och jag måste dricka lite mer kaffe & borsta tänderna.
Sen är vi fit for fight. Eller kanske inte direkt.
Akut Akut.
Att ett knä kan orsaka så mycket skriverier.
Jag har nog aldrig varit så enformig i mitt liv.
Det ringde för bara en liten stund sedan.
Någon med dolt nummer såklart, det tycker jag inte om.
Men jag svarade för en gångs skull & det visade
sig vara min läkare. Han hade fått svar på röntgen.
Det gick minsann fort. Fortare än vad jag hade väntat
mig av den här evighetsvården.
Som jag trodde så visade det inget. Det såg okej ut.
Det såg okej ut ja, men det känns inte okej sa jag.
Han frågade om jag fortfarande hade bekymmer med
det & om jag kunde räta ut det.
Nej, jag kan oftast inte räta ut det utan att det börjar
skaka. Och det är för att jag redan tappat muskler enligt
sjukgymnasten. Hon mätte hur mycket jag kunde räta ut
& böja det. Jag tycker det är lite överkurs att mäta sådant,
men det ska tydligen vara enligt tabellerna annars är man
inte som andra.
Och normalt ska man kunna böja 130-140 grader & jag kunde
bara 90 grader. Därför är det något som inte står rätt till.
Så imorgon fick jag en akuttid till Dr. Bengan, redan i ottan.
Eller ja nästan, halv åtta ska jag befinna mig där.
Det känns inte sådär jättelockande, men hellre det än att vänta
ända till fem på eftermiddagen & gå till sjukgymnasten.
Han skulle undersöka knäet en gång till innan han skickar mig
akut till ortopeden i Lund. Där ska jag helst vara innan nio på
morgonen då det inte är så mycket folk tydligen.
Så imorgon vet jag inte riktigt hur det ska gå till?
Jag hann inte tänka innan jag tog tiden & nu måste jag lösa allt
på något skickligt sätt. Att ta tåget & sedan gå till sjukhuset
känns som om det är lite att ta i.
Men jag fixar som vanligt. Det gör jag alltid.
Det är ju det jag ständigt gör.
Jag vet inte om jag ska hoppa av glädje?
Det kanske inte händer något imorgon för det?
Men en magnetröntgen skulle sitta fint, ungefär som
skumpa på nyår eller kaffe på morgonen.
Icecold?!
Tröttast i världen
Det känns som det i allafall. Kanske beror det
på tabletterna jag tryckt i mig, den där extra
kan göra mycket. Kroppen vill inte riktigt aktivera sig
som hjärnan skulle vilja att den gjorde.
Men jag behöver väl vila då?
Kanske är det vädret som gör mig trött?
Jag har hopplöst väntat på att det ska sluta snöa
så att jag kan gå & posta brev till chefen.
Men det kan jag säkert fetglömma, att det slutar
snöa alltså. Nog för att det är mysigt med snö,
men inte när jag ska ut med kryckor.
Jag fick tag på min chef idag. Efter två veckors
intensivt ringande till henne & ett röstmeddelande
om att hon är på sammanträde typ varenda gång
hade jag nästan gett upp hoppet.
Men idag hann jag få tag på henne innan hon tog den
längsta kaffepausen i världshistorien. Yey!!
Hon är faktiskt ganska cool emellanåt & att kalla min
läkare en idiot var ett milt uttryck ifrån henne.
Jag kan inget annat än att hålla med & vi var överens
om att vården egentligen är dålig.
På fredag hoppas jag att han hör av sig angående mina
röntgenbilder & då kommer jag kräva att han
antingen sjukskriver mig längre eller att jag får byta
läkare. Vem som helst kan väl se att jag inte kan jobba
hur gärna jag än vill.
Jag saknar jobbet. Pengarna, det sociala & dom boende.
Vi har ju faktiskt kul på jobbet.
Det är inte direkt att jag vill vara hemma för att vara hemma
& lata mig. Då hade jag blivit arbetslös istället.
Men jag vill inte heller förstöra mitt knä
ännu mer om jag nu ska tvingas jobba. Och att jobba på
så mycket höga doser smärtstillande känns inte direkt
jättetryggt. Jag blir ju lite fumlig & vissa gånger lite knäpp
i huvudet. Så är det när läkarna hellre drogar ner en för
att dölja problemet istället för att ta itu med det.
Hur som helst så måste jag snart gå ut.
Det bär mig emot. Och Alyssa hon vill göra snögubbar.
Hon vill ju aldrig gå på dagis längre, sedan jag blev
kass i knäet har hon velat vara hemma.
Hon tror att jag ska sluta som hennes far. Att jag inte kan gå.
Så är inte fallet, men det är lite sött att hon är
rädd om sin mamma. Jag är ju bäst i världen.
På ett sätt är det lite sådär oroväckande att hon inte kan
vara ifrån mig. Hon har aldrig velat vara hemma förr.
Men men. Vi får väl klä på oss & gå ut.
För vi sitter fortfarande i underkläder & duntofflor båda två.
Mys.
Det blev en suprise!
jag väl kommit hem & så.
Det är kanske inte så konstigt att jag blir lite
uppgiven när jag aldrig får några riktiga svar
på vad det kan vara med mitt knä & med en
enorm smärta är det svårt att vara skitglad.
Men helt plötsligt så stod bara min älski här &
jag blev såklart galet glad över att få se honom.
Suprise Suprise
Jag saknar honom varenda minut vi inte är inom
samma väggar. Han är bäst på precis allt, nästan.
Sås kan han inte göra, men det hör ju inte till saken.
Det kan jag leva med. Han är verkligen helt förbannat
underbar på alla vis & jag skulle kunna behålla honom
precis hur länge som helst. Så bra är han.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om
vad jag känner för den mannen.
Älskii, du är tamej tusan det bästa någonsin!
Nu ska jag ta mig en dusch. Trots att vi varit vakna
hur länge som helst så har vi inte hunnit med något.
Jag har träningsvärk i armarna av kryckorna & efter
att jag slagit i mitt onda knä igår så kan jag inte förklara
hur ont jag har. Hur kommer det sig att man alltid
slår sig just precis där man har ont redan?!?
Vilken sjuklig dag.
Jag har klarat av både sjukgymnast & röntgen.
Jag överlevde deras brutala vis att behandla mitt knä
trots att jag stundvis ville skrika av smärta.
Sjukgymnasten trodde att det kunde bero på två saker.
Antingen var det knäskålen som hade gått ur led &
lämnat skador på musklerna eller så var det menisken.
Hon kunde inte avgöra eftersom jag hade så förbannat ont.
Det var inte vanligt att ha ont på flera olika ställen.
Jag kan knappt lokalisera var den mesta smärtan kommer ifrån?
Och så har jag gjort det i mitt liv. Sjukgymnast liksom.
Ska dit igen på fredag. Inte för att jag vet vad jag ska göra då?
Där emellan hann jag snacka lite skit med Ann.
Dock inte så länge som vi brukar, men det finns ju fler
tillfällen för lite snack.
Röntgen gick bra, till min förvåning behövde jag inte öppna
plånboken & betala. Men det gör mig inget egentligen.
Jag har lagt ner tillräckligt mycket ändå.
Hon bad mig att klä av mig, gud vad jag älskar att klä av mig
inför okända människor. Eller inte. Men jag har ju snygga ben
så det gör ju faktiskt inte så mycket.
Sen skulle jag ligga i en massa konstiga ställningar för att få till
snygga bilder på mitt skelett där det inte finns några skador
vad jag tror. Det har aldrig varit det som varit problemet.
Men vill dom slösa pengar på mig så inte mig emot.
Bättre att ha det gjort. Och svaren skulle jag förhoppningsvis få
på fredag. Men det vet jag ju inte? Och visar dom inget är
jag tillbaka på ruta ett & får vänta ytterligare.
Nu har jag så förbannat ont. Det är galet.
Inte ens dom nya starka smärtstillande hjälper på mig.
Hur ont har jag då om jag inte tar dom??
Jag vill inte ens veta hur det skulle kunna kännas om jag
har såhär ont på tabletterna.
Nu ska jag sitta & tycka lite synd om mig själv.
Alyssa gick raka vägen hem till Leo. Ganska så skönt
för henne. Hon var inte heller på sitt bästa humör
efter att ha varit hos sin pappa. Hon är jämt sur när
hon kommer därifrån. Men då klär vi varandra idag.
Jag är också irriterad nu.
Det blir lite choklad på detta & kaffe kanske?! som vanligt.
Idag ska vi rehabiliteras!
Varför vet jag inte? Jag är en trött människa numera.
Kanske var det för jag hade ont, kanske var det för
att jag har mycket att tänka på.
Skitsamma, jag vaknade iallafall. Och bara det är ju
rena turen. Så nu har jag hunnit med precis allt som
jag måste hinna med en morgon då jag ska iväg.
Det är ganska tråkigt att sitta här i mörkret & vänta.
Men det är fint med kaffe.
Jag ska inte vara hos sjukgymnasten förrän kvart i nio
& visst ska det bli spännande. Jag har aldrig i hela mitt
liv varit hos en sjukgymnast, men jag känner en.
Jättespännande. Jag hoppas ni förstod ironin i det hela?
Det ska bli jobbigt. Mitt knä är inte bra & så ska jag
göra en massa tokiga övningar. Hujeda mig.
Man ska tydligen rehabiliteras långt innan man får veta
vad som orsakar min smärta. Och för min del hamnar allt
i fel ordning. Först detta & sen röntgen.
Jag orkar inte älta mitt jävla knä mer.
Jag märker irritationen hos andra när jag gnäller också.
Dom orkar inte höra, dom har också ont. Det är alltid värre.
Så jag ursäktar mig djupast.
Och ber till gudarna att ni får vara friska. Synd om er!
Jag ska ta lite kaffe till & spraya lite i mitt hår.
Borsta tänderna & fundera på om jag ska ha stövlar
eller gympapjucks.
Dåliga I-landsproblem.
Färdig.
snurrar i mitt huvud innan jag kan skriva.
Och imorgon måste jag upp sjukt tidigt.
Jag hoppas jag blir väckt fem i sju som jag
blivit lovad..
Att döva smärtan.
Det tar ju sin tid att ta sig fram & tillbaka.
Utan kryckor också.
Det som brukar ta tio minuter tog idag ungefär
en halvtimme & det var bara till läkaren.
När jag väl kom dit var allt avspärrat,
tydligen en mycket omfattande renovering det där.
Så jag haltade till ambulansintaget & då kunde
dom inte ta kort heller. Men jag behövde iallafall
inte vänta en hel timme innan min läkare kom.
Denna gången behövde jag inte ens ta av mig byxorna.
Vilken bra undersökning det där!
Han tryckte & klämde & vred & sträckte & jag ville
mest bara be honom sluta, men jag bet ihop.
Det fanns inte fler svar idag än vad det funnits tidigare
& istället för att skicka en akut remiss till ortopeden
så skulle han försöka skynda på det lite.
Han skrev ut mycket starkare tabletter så att jag
verkligen ska känna mig som en pillertrillare.
För jag sa ju att jag själv doserat om mina andra smärtstillande.
Och att det inte hjälpte så mycket ändå.
Jag har en jävligt hög smärttröskel. Jag gnäller inte för mycket.
Men har jag ont, så har jag så förbannat jävla ont att
jag blir en gnällig jävla satkärring.
Och efter att ha haft ont konstant så länge så är man
inte direkt på topp & humöret går tamej fan bara utför.
Och ingenting blir bättre med tabletter. Det blir bara värre.
Nu får jag inte heller lov att gå utan kryckor.
Men han tycker att jag kan utföra lättare arbete.
Så enligt honom ska jag börja jobba igen den artonde. På fredag.
Glöm det. Om jag inte får gå utan kryckor, om jag har ont,
om jag måste ha hjälp av andra så går det inte.
Han har nog inte förstått hur jag jobbar.
Det går inte att få hjälp med allting eftersom det är ganska så
fullt upp ändå. Och om jag ska hjälpa någon som inte ens kan
resa sig utan hjälp hur ska det gå? Jag måste ju ha kryckorna.
Skitsamma, resterande av mina pass tar jag föräldrarledigt eller
semester för detta året.
Jag känner ju själv att det inte går & eftersom jag inte fått någon
diagnos på vad det är vill jag inte heller göra det värre.
Nu ska jag vila lite. Jag har varit iväg för många timmar & gått
för mycket. Och tabletten jag tog gör ju sitt.
Älskling, jag saknar dig.
Jag skulle behöva tonvis med mys för jag
har en förbannad abstinens redan.
♥
Jag hatar repriser.
Det känns inte alls speciellt spännande.
Jag hoppas att det blir något annat sagt denna
gången annars blir jag galen.
Det är ju fint att jag sponsrar dom med en
massa pengar för i princip ingenting.
Men dit ska jag i allafall.
Jag hatar repriser.
Det ser ruggigt kallt ut & snö är det.
Roligt för alla barnen, men jag ska
svänga mig på kryckor.
Eller ska jag skita i dom?!
Ont eller mindre ont det är frågan?!?
Nej, nu lite kaffe & sen på med mössa & vantar.
Söndag.
Det kanske inte spelar så stor roll för mig
tänker ni eftersom jag ändå är sjukskriven,
men det gör det.
Jag har fått spendera hela helgen med dom
finaste precis som jag velat. Och imorgon är
det Måndag & jag sitter ensam ikväll.
Det är riktigt tråkigt. Jag behöver mer kärlek.
Därför är söndagar aldrig riktigt roliga.
Det är mest hejdå & längtan efter lite mer tid.
Imorgon ska jag tillbaka till min läkare.
Det är tre besök denna veckan som handlar om
mitt förbannade knä. Och jag som aldrig ens
varit nära ett frikort kommer att få ett snart.
På mindre än tre veckor. Är inte det galet?!
Mina läkarbesök var inte ens så täta när jag
hade kollapsat lungan.
Jag är trött på det & jag har jävligt ont.
Mina smärtstillande är nästan slut & jag hoppas
jag får andra imorgon.
Nu ska jag gå & lägga mig alldeles ensam.
Jag skulle ju gärna sova bredvid min älsk jämt.
Men det får väl duga.
Jag saknar dig ♥♥
& du är underbar.
Lördagsmys
Som vanligt när det gäller barn så tycker dom
det är roligt i en sisådär fem minuter sen
spritter det i benen & dom springer därifrån.
Efter att ha tjatat hela dagen tror man ju att
dom verkligen vill baka. Men inte då.
Pynta dom efteråt var roligare.
Nu har jag skickat iväg dom för att handla.
Alla tre barn. Dom behövde springa av sig lite.
Och jag behöver mat. Snart.
För en gångs skull så är jag lite hungrig.
Sen ska vi mysa. Jättemys!
En liten blund till? snälla
Jag trodde faktiskt jag skulle dö av sömnbrist
när jag vaknar av att det spelas Abba på
världens högsta volym. Trots två stängda dörrar
emellan så lyckades dom två små väcka mig.
Konstigt? Nej, egentligen inte. Konsten att vara tysta
kan dom verkligen inte.
Jag tittade på klockan som stod på 05.35 & jag
ville begrava mig själv under täcket.
Jag kunde inte somna inatt. Mitt knä gjorde mest förbannat
ont & hur jag än låg så var det inte bra.
Jag försökte tvinga mig själv, jag hade ju världens
finaste bredvid mig, men det gick inte.
Till slut somnade jag väl, men då vaknar man av pigga barn.
Och det är konstigt att dom är så pigga vid den tiden,
dom somnade ju inte heller i tid igår.
Vi fick till & med sära på dom för att dom ens skulle våga blunda.
Det är väl vad som kallas charmen med barn?
Jag vill kalla det sömnbrist.
Nej, jag kunde inte somna om igen. Jag har fortfarande ont
& så tänkte jag att vi kunde göra pannkakor till frukost.
Jag är inget större fan av pannkakor så
jag väntar tills älski vaknar. Om en sisådär tre timmar
eller något ska jag försöka få liv i honom.
Nu får det bli soffläge en stund, jag var så elak att
jag hotade med att det inte blev pepparkaksbak om
dom inte höll sig på rummet. Så kanske, kanske kan
jag få en liten liten blund till?
Kvällen räddad.
Det är springande små ben, det är Abba
& det är allt annat än vuxet.
Men deras kväll är räddad!
Och vi får se Idolfinalen.
Då är vår kväll räddad. Nästan.
Men myset är såklart bättre.
♥
Julklappspanik?
Jag har inte köpt en enda julklapp.
Och jag vet inte vad jag ska köpa?
jag tycker alla kan köpa det dom vill ha själv.
För det blir alltid bäst så.
Jag har bara kommit på en enda sak
som är så jävla briljant.
Resten har jag panik över.
Långa kaffepauser, det är fredag
Jag vet inte om det beror på att det är fredag
& kaffepauserna blir längre?! Men det där meddelandet
om vidarekoppling känns inte lockande.
Jag måste ju prata med henne personligen, inte någon annan.
Isåfall hade jag ringt någon annan.
Det skulle ju vara fint om dom visste vad en
telefonsvarare var till för så att jag iallafall kunde spela
in ett fint meddelande på den.. Men men, jag ger det en chans
till sedan får det tamej tusan vara.
Jag gör inget annat än ringer & pratar i telefon hela dagarna.
Så är det att vara sjukskriven tydligen.
På onsdag tycker min läkare att jag ska börja jobba igen.
Yey, det ska bli så kul att höra vad min chef har att säga om det.
Jag fick ju ändå förlängt en hel vecka..
Och två timmar om dagen känns inte sådär jättelönt, helst inte
på morgon då det tar mycket längre tid för morgonrutiner.
Aja, på tisdag får jag se vad röntgen & sjukgymnast säger.
Idag har jag inte hunnit med mycket. Jag är en trött människa
som sover fram till minst tio. Det har aldrig hänt förut.
Jag undrar om det är tabletterna? Och imorse hade Alyssa själv
serverat frukost. Pannkakor. Nej, hon hade inte gjort dom.
Det gjorde vi igår! Men annars väcker hon alltid mig.
Så hon hade ätit pannkakor & tittat på någon dålig film som hon
ska se om & om igen. Och jag fick sova. Vilket underbart barn.
Nu ska vi fixa lite frukost till mig & lunch till henne.
Jag vet, det är sanslöst dåligt av mig att inte ha ätit.
Det som jag annars gör bäst.
Men hela jag är ur balans. Men nu känner jag att jag
behöver lite knäckebröd med brieost. Fint skit.
Det kallas tvivel.
till att helt plötsligt börja tvivla så starkt att det
nästan går att röra på den känslan.
Det finns stunder då det känns helt meningslöst
att fortsätta något som aldrig ger något mer
än just för stunden. Där & då kan jag känna mig
totalt nöjd med allt, då finns det inget som är bättre.
Men då det tar slut, när den stunden är över så
är det som om något inom mig säger att det är
så förbannat fel. Jag vet inte vad det är som är fel?
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men som om
det aldrig kan bli riktigt rätt eller bra.
Det är som att aldrig riktigt sluta falla, att aldrig nå
marken när du varit uppe & svävat ett tag.
Det är som om jag inte finns, hela min existens blir
oviktig när jag gett mitt allt. Jag blir bortdomnad &
jag undrar varför jag gör det om & om igen?
Varför utsätter jag mig själv för samma sak ständigt
när jag vet hur det känns efteråt.
Det finns ingen konstant lycka så som jag jämt önskat
mig. Det finns viktiga stunder som jag fortfarande
lever för.
Men det kallas tvivel-det där som stör
Dunka dunka.
Det är förbannat vad tiden bara rinner iväg.
Vi har varit en sväng hos lillebror & fikat
på lussebullar & kaffe.
Det var ganska så skönt att få sitta någon
annanstans än innanför dessa fyra väggar,
men mitt knä är förjävla jobbigt idag.
Helst skulle jag vilja få något som verkligen
tar bort smärtan. Men det kan jag ju se mig
i stjärnorna om.
Det känns som om jag blivit en gnällig kärring!
Visst?
Jag väntar fortfarande på min sjukskrivning som
min läkare skulle skicka. Han lovade att jag
skulle ha den idag, men det kom ingen.
Så då kanske jag får vänta ännu längre & allt
handlar ju om dessa förbannade pengarna.
Måste komma på något som är kul att göra
så att jag inte blir helt galen i huvudet här hemma.
Något som inte är fysiskt tungt.
Annars hade jag haft hundra miljoner saker att göra.
Men jag vet ingenting.
Och så vill jag ha långt hår. Det vill jag jättemycket.
Ungefär lika mycket som jag vill ha min älsk här!
Jag är.
Hur orkar ni?
Jösses vad jobbigt det är. Jag blir irriterad
& det är tamej tusan inget roligt.
Jag började rensa ut förrådet & slängde
bort en massa kläder som Alyssa haft.
Det är helt otroligt hur liten hon har varit
& vad galet mycket kläder jag sparat.
Jag har ändå rensat hundra gånger & slänger
allt, jag hatar att spara. Så lite som möjligt
tycker jag är bra.
Det var roligt tills det började regna & jag fick
kasta in allt mög igen. Där gick den storstädningen
upp i rök.
Så jag får väl ta mig i kragen & städa upp här inne
istället, som om det behövs? Jag gör ju inget
annat tycker jag.
Alyssa har lyckats spärra mitt internet nu också.
Jag blir tokig. Och jag har ingen som helst aning
om var papperna är?! Jag har alla andra papper
på samma plats, men inte just det till min grejsimojs.
Typiskt.
Det är förbannat tråkigt just nu att bara gå hemma.
Jag kommer ingenstans & jag förstår faktiskt inte
hur arbetslösa orkar?! Vad fyller dom sina dagar med?
Det blir ingen rutin, inga intryck, bara samma jävla
fyra väggar. Kanske för att jag inte kan gå längre än
till postlådan? För då får jag snuskont. Men ändå.
Jag skulle nog ta livet av mig om jag var arbetslös.
Det är inte min kopp thé helt enkelt. Och rastlös blir jag.
Nu ska jag iallafall hjälpa min lilla sjukling här.
Kvällskul?
Jag hoppas att det går bra & att du vet att
jag alltid finns här för dig, oavsett vad!
Du är fin hjärtat. ♥
Det är ganska skönt att få lite sällskap sådär
oväntat, jag tycker ju faktiskt inte om att vara
ensam.
Och ensamt är det nu när min älsk inte är här.
Jag tror minsann att min abstinens blir värre & värre.
Och när jag trott att nu kan det jag inte få mer abstinens
så får jag lite till.
Jag kan inte säga det för många gånger, men du är finast!
Och i brist på annat att göra ikväll så gör jag sådant här.
↓
Min kära...
Vilket kvällssällskap!!
Jag tar dag för dag.
Eller ja, jag ringde ju för två timmar sedan men som
vanligt så måste jag vänta på att doktorn ringer upp.
Han ringde precis. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga?
Jag blev sjukskriven heltid fram till den femtonde istället
för att det skulle vara min sista dag idag.
Det var ju bra. Men han sa även att han måste undersöka
mig en gång till. Snacka om att stjäla pengar ifrån mig.
På mindre än två veckor har jag varit där tre gånger.
Det mina vänner är ungefär lika många gånger som
jag har gått på sisådär fem år, eller något.
Om en doktor inte kan ställa någon diagnos första gången
varför ska han kunna göra det den andra eller tredje gången?
Jag förstår inte?
Han sa att jag kommer att behöva något som blockerar
muskelspänningar & smärtstillar bättre än det jag har nu.
En trasig menisk är inget att leka med sa han & att den antagligen
"hakar" upp sig så att smärtan inte går över. Ja, det är bra att
anta saker, tro att det är så. Men att veta något är inte en doktors
starka sida.
Jag kommer att få vänta tre till fyra månader på operation
i vilket fall som helst & för att inte plågas måste jag tydligen
ha något bättre än den skiten. Det verkar inte roligare än såhär.
Jag hoppas då att operationen görs med lokalbedövning för
narkos är inget roligt. Det vägrar jag.
Jag skulle också sucessivt börja arbeta två timmar per dag tyckte han
efter den femtonde. Med ett knäskydd som stabiliserar &
eftersom vi arbetade i grupp så fanns det personal
som kunde hjälpa mig. Bara det att även om vi är fler personal
så arbetar vi alltid individuellt, aldrig tillsammans mer än de gånger
vi behöver ha hjälp med något. Som förflyttningar. Vi ses i personalrummet!
Jag vet inte hur det ska gå till?! Om jag inte kan stödja på mitt ben så
kan jag ju inte heller stå upp längre perioder, jag kan inte tillföra
dom boende något. Jag & mina kryckor jobbar inte så bra ihop.
Men men, jag får väl se hur utgången blir efter sjukgymnast & röntgen.
Detta är lika roligt som en påse skridskor.
Jag har aldrig haft såhär seriösa problem faktiskt.
Och att hela tiden behöva tänka på att förnya sjukskrivning &
ringa ringa ringa så blir det inte heller någon mental vila.
Min hjärna går på högvarv dygnet runt.
Det är tråkigt.
Men vanligt folk arbetar & börjar hiskeligt tidigt,
så det var bara att gilla läget & fortsätta i sitt sängläge
alldeles ensam. Tråkigt.
Det är galet tröttsamt att vara sjukskriven faktiskt.
Det ger mig inte så mycket & jag blir mest deprimerad
i brist på socialt umgänge. Att prata med sig själv
räknas kanske inte? Att prata med min nästan femåring
som har en lös tand ger mycket, men inte vuxenhet.
Men jag har längtat efter min älsk, det gör jag hela
tiden för att vara ärlig & igår fick jag ju faktiskt ha honom
för mig själv i några timmar. Inga barn, bara vi.
Det skulle behövas mer sådant, men jag har ju inte den
möjligheten att lämna henne när som helst.
Och på något sätt så blir han lite mer speciell, lite viktigare
för en stackare som mig för varje dag som går.
Det är free fallin out into nothing & vem fan vet var jag landar?
Jag vet bara att jag önskar mig mer tid med honom, för det
går inte att ta igen alla pussar & mys som vi missar.
Och det är inte kul att sakna honom. Men du är fin baby!
Nu ska jag nog faktiskt ta mig i kragen & ta en dusch.
Den där huvudvärken infinner sig så fort mina smärtstillande
har slutat verka. Jag blir ganska så illamående också.
Det är lika kul som en påse skridskor. Och det är en hel vecka
tills jag ska på röntgen, och idag är sista dagen på min
heltidssjukskrivning. Det där samtalet jag skulle ringt igår till
min läkare väntade jag med. Jag drar mig, för jag känner på
mig att han inte vill sjukskriva mig heltid mer. Men fram till
den femtonde borde han eftersom jag helst ser att jag vet vad
felet är på mitt förbannade knä innan jag börjar arbeta med det.
Jag kan ju för tusan inte ens gå utan att fö dödens ont & sen
ska jag göra ett fysiskt tungt arbete. Läkarna måste tro att man
är made of stone eller något.
Är det jag som förstör mer så måste jag göra åtgärd på honom,
då ska han nog få höra!! Nej, jag är rätt mesig egentligen.
Duschen var det ja, sen blir det Alyssa tid & äta kanelbullar.
Åt du upp alla själv baby eller grabbarna fick smaka?!
Män i köket
en romantisk middag? Det vet jag inte,
men det är ganska fint när en man står
i köket. Han är duktig han.
Det är första gången han gör det också tydligen.
Men nu ska jag faktiskt pussa lite på honom.
Det är ju inte sådär jättesocialt att sitta
vid varsin dator i olika rum.
Kärlek!! Not.
Jiiha. Fint.
Det är fint.
Han är fin
Vad gör jag?
Det är såhär det är att vara sjukskriven.
Man sitter & väntar på resultatet.
Jag brände mig såklart. Men det är som vanligt. Och attans vad
det svider, men det är smällar man får ta!
Och resultatet blev mer än godkänt!!
Nu ska jag föräta mig på bullar!
Bjuda på sig själv?
Man ska tydligen bjuda på sig själv. Jag kan ju visa hur
jag ser ut på smärtstillande. Trött & påverkad.
Men jag är glad för att min dator fungerar igen.
Jag trodde ett tag att den gått förlorad & jag har varit
lite ledsen över det faktiskt. Men jag har låtit den få
en hel del vila & nu fungerar den som den ska.
Hur länge vet jag inte?!
En lös tand
Min huvudvärk gav sig lite med tigerbalsam,
men fy attans vad den kom igen.
Det har aldrig förut hållt i sig så länge.
Och imorse vaknade jag med samma förbannade
huvudvärk igen. Så jävla kul.
Jag läste igenom biverkningarna på mina
smärtstillande tabletter & jag skrattar nästan.
Det är mer än en av tio som drabbas av:
huvudvärk, kräkningar, svettningar,
frånvarokänsla & muntorrhet, illamående & yrsel.
Yey, grattis till mig som lyckats pricka in
alla utom en! Det gjorde dom minsann bra
när dom hade forskat färdigt & sammanställt
ett smärtlindrande som ger mer fel än rätt.
Idag ska jag ringa till min läkare så att han får
ge mig något annat som lindrar smärtan, för jag
tycker att det börjar bli lite för mycket gnäll & fel
på mig nu. Det kan inte vara normalt att behöva utstå
allt detta för att jag har ont?
Och jobba kan jag ju se mig i stjärnorna om.
Han tycker jag ska börja jobba halvtid den tionde.
Det är på torsdag. Jag finner ingen logik i hans tänkande.
Han har sett mig gå. Med tabletter kan jag stödja
på det för då är det nästintill bedövat, men när
dom slutat verka kan jag ligga & nästan gråta
över min egen dumhet att ens belasta det.
Men det är ganska normalt att vilja använda sina båda ben,
det går av ren automatik.
Alyssa ringde mig imorse. Hon var sjukt lycklig.
Hon skrattade som tusan innan hon kom fram
till vad hon egentligen ville. Hon har en lös tand.
Förstår ni lyckan i det lilla barnet? Hon har sett sina
kompisar på dagis som varit året äldre än henne få
lösa tänder & hon har desperat känt efter någon
lös tand på sig själv. Men utan resultat.
Nu är det sant, nu har hon en lös tand & min flicka
börjar bli stor.
Hon ska till läkaren idag hon också. Det är ett jävla
spring på oss. Vi har nog aldrig varit så sjuka förut.
Det piper i luftrören på henne, hon blir anfådd & det
är minsann allt annat än bra. Så det får bli en koll
på lungorna & grejer. Lite stick i fingret & ett klistermärke
sen är hon nöjd.
Jag hoppas att det inte är något allvarligt.
Nu ska jag ta mig en lång lång dusch & göra
allt för att bota min huvudvärk.
För senare blir det mys!
tigerbalsam
på tinningarna & i nacken.
Det gjorde iallafall huvudvärken lite lindrigare.
Och jag undrar varför jag inte tänkt på det innan??
Men mitt i ett lidande så tänker jag inte klart.
Nu blir det lite att äta & sen försöka sova!
mörker.
illamående & ljuskänslig så det smäller
om det. Så min barnlediga kväll har
enbart spenderats i sängen-
Nu.. mer mörker!!
En paus?
kan beskriva min betydelse, så känner
jag att det kanske inte är vad jag egentligen
trodde.
Jag vill ha så mycket mer utav det än vad
jag får.
sådär ja
Utan min dator
Det är galet vad handikappad man blir utan dator.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min heller,
jag får mest damp. Orkar inte ens försöka.
Idag vaknade jag med en sådan jävla migrän att
jag inte ens kunde resa mig ur sängen. Det måste
vara alla förbannade mediciner som sätter sig på
varenda liten kroppsdel jag har. Jag är riktigt trött på
allt jävla skit nu. Det klär mig inte att hela tiden gnälla
& jag förstår inte hur folk ens står ut med mig.
Jag måste lära mig hålla käften & behålla allt gnäll för
mig själv. Så det som jag hade planerat idag fick skjutas
upp. Det var ändå inget viktigt, skulle bara fixa lite här
hemma så att jag kan få iordning på allt skit här.
Galet vad man samlar på sig saker & mög. Och jag hatar
saker. Det ska helst vara så lite som möjligt.
Jag klev upp från sängen först runt elva-tiden.
Med tanke på att Alyssa var hemma så kunde jag inte
spendera hela dagen i sängen trots migrän.
Tog min medicin & tur nog så försvann det värsta
efter en timme typ. Abstinensbesvär kanske?
Ahh nää det hoppas jag inte.
Det enda jag har abstinens efter är mys.
Jag känner att jag behöver lite närhet, lite tid med mi love.
Men det är ju som det är & jag börjar bli trött på
att aldrig få tid med honom. Sorgligt för tusan.
Det kan bli ganska så ensamt.
Saknar dig baby.
Nej, nu har jag helt glömt bort vad det var jag skulle
skriva egentligen. Jag har ju legat vaken & tänkt
på en hel del som skulle passa här.
Men jag får ta det senare..
inget alls fungerar,
mitt tangentbrd är ur funktion, jag har nån jävla grej här som är skitdryg att skriva på.Nattliga tankar.
vaken än vad jag kanske varit på hela dagen.
Jag vet inte?
Det är nu min hjärna sätter igång att arbeta på
alla dom där tankarna som man hållt borta
hela dagarna. Det spelar ingen roll om det är
bra eller lite sämre tankar, jag tänker i princip
inget alls under dagarna, då bara är jag.
Det är då jag verkligen känner efter, när det
inte finns något annat som distraherar.
Jag vet att jag saknar min älski, det är inte alls kul.
Det är nog faktiskt mitt största problem nu.
Att vilja ha så mycket mer. Jag skulle kunna ge
ganska så mycket för att få sova bredvid honom
jämt, han är ju så förbannat underbar.
Inte bara sova kanske, det är ju ganska trevligt att vara
vaken också. Men just närhet & att kanske få bli kliad
till sömns någon gång, om inte han somnar först vill säga.
Vilket är vanligast.
Och visst tänker jag på det.. Jag kommer nog att
få sakna ihjäl mig. Jag kan få lite saknadsattacker emellanåt
& då vill jag ju ha honom här. Snabbt. Direkt.
Inte långt borta.
Men bara så du vet baby, så betyder du mycket för mig.
♥ Och jag vill inte vara utan dig.
Något annat som snurrar just nu är ju mitt förbannade I-landsproblem
med mitt knä.
Tänk som det kan vända. Det är svårt att gå från fullt frisk
till att bli sjukskriven & få spel på att inte kunna göra ett skit.
Det tröttar ut mig. Jag känner mig ganska så låg utav det faktiskt.
Vissa stunder känner jag inte igen mig själv ens.
Och jag förstår att vissa kanske tröttnar.
Jag vill göra så förbannat mycket, jag är inte van vid att spendera
dom flesta timmarna på dygnet inom samma fyra väggar.
Och dessutom med Alyssa att ta hand om lika många timmar om dygnet.
Jag är ganska så förbannad på hennes pappa faktiskt.
Men det är en annan historia.
Det är ju skönt att slippa, det är ju lätt att skylla ifrån sig.
Men jag reder mig iallafall bättre. Tur som fan det.
Jag kan dra tusen miljoner exempel på hur mina tankar far runt
om nätterna. Men det är alltid bara i ensamhet.
Jag borde komma på något att sysselsätta mig med.
Jag ska nog sätta mig & sortera lite skit tills ögonen inte går
att hålla öppna nå mer.
Godnatt.
Aj, mitt knä.
Lite jul i allafall.
Det har varit en dålig dag helt enkelt. Och vid det här
laget så behöver jag nog inte skriva varför?
Och jag vill knappt ens yttra ett ord till om det.
Är det skit så är det. Och ja, jag måste vänta en
hel vecka till innan jag kanske måste bli remitterad
till en annan skitröntgen.
Idag har jag iallafall försökt att vara lite kreativ.
Det dödar mig att bara sitta rakt upp & ner & inte
göra ett jota. Jag har gjort en krans, inte för att
jag har någon julkänsla alls men det är ganska så
avslappnande att pilla lite med sånt.
Dock var det inte så smart att sitta ute & göra det.
Och inte syns det att den faktiskt blev ganska så bra.
Annars har jag mest suckat åt mig själv & försökt
ta mig i kragen, men orken har inte riktigt funnits där.
Jag får väl göra ett nytt försök imorgon.
Men jag måste erkänna att det är förbannat tråkigt
att vara sjukskriven. Jag kommer dö av tristess.
Om jag inte får en dödsdom innan?!
Snacka om bitter. Men det är ju så magiskt ensamt
att det nästan är skrämmande.
Och social orkar jag knappt vara.
Nej, nu ska jag tvinga min alldeles för pigga dotter
att sätta sig ner & försöka ta det lite lugnt, ibland
undrar jag hur i helvete hon orkar?!
Lite mer gnäll.
förstår inte hur jag ska kunna sova ordentligt?
Jag har konstant ont & det tröttar ut mig totalt.
Det är ganska mycket gnäll ifrån min sida I know
& jag ursäktar mig så mycket.
Igår fick jag nästan lite bryt. För ett förbannat knä
har jag fått en massa annat ont också.
Det är inte normalt?? Jag förstår faktiskt inte hur folk
som ständigt äter medicin överlever.
Eller orkar med att ta en tablett för att kunna ta en annan
tablett. Ja, tabletter för tabletter. Skit rent ut sagt.
Nu har jag iallafall tagit min dos med antiinflammatoriska
& det utan resultat. allt det har resulterat i är ingen aptit &
ständig magvärk. Fint skit att det är slut nu.
Men nog om mitt ständigt tänkande på en jävla kroppsdel
som är ur funktion. Det tröttar ut även mig själv.
Jag låg vaken inatt i varje fall & så ligger jag där & tänker.
Jag får värsta bra ideérna om inlägg & då måste dom
skrivas ner, annars glöms det bort deluxe.
Så senare kommer det... Mina nattliga tankar ska förevigas.
Nu blir det dusch & lite mer Abba tydligen.
Jag är så förbannat trött på Abba att det är galet.
Men Alyssa vägrar lyssna på annat.
Enda sättet att lösa detta på är att skaffa en spotify till henne.
Smart! Det ska jag göra.
Mys på en lördag!
trodde att det skulle bli en ensam kväll fick
fantastiskt sällskap. Det är mysigt när det blir
lite spontanhäng!
Min kära Sara kom över & vi snackade lite skit
& beklagade oss över våra svåra problem som
egentligen skulle setts som piss i missisippi.
Men dock problem. Eller kanske petitesser?
Det var mysigt att sitta ner en stund med henne
iallafall, det händer ju allt mer sällan nuförtiden.
Upptagna kvinnor är vi?! Eller kanske mest bara
trötta & utslitna så att vi inte orkar.
Nu får det bli lite soffläge för min del, mitt knä är
inte vad det ska efter allt mitt slit innan.
Men så sant som det är sagt så får jag skylla mig själv!
My bad. Jag kan faktiskt inte med att vara totalt
handikappad & inte göra ett skit. Det är förbannat tråkigt.
Och till min älsk. Jag hoppas du har kul ikväll!!
Du jobbar väl på bra med att fixa en bakfylla till imorgon.
Jag saknar dig såklart & skulle behöva lite mer utav dig,
du är absolut det bästa & för mig är du mer än speciell.
♥ Puss
Oj, vad har jag gjort?
absolut förbjudet för mig egentligen.
Men jag kunde inte låta bli.
Möblerna är omkringflyttade & jag vet inte
om jag tyckte det blev bra eller inte?
Men jag gör inte om det igen.
Det kommer förstöra mitt knä ännu mer.
Och jag har haft dödens ont trots smärtstillande
& jag tror inte att jag är så rolig då.
Snarare är jag förbannat gnällig.
Nu sitter vi här i vår ensamhet & jag är
aningens rastlös. Jag är sjukt sugen på att
göra något, men det är ju ett helt projekt då.
Det blir myskväll deluxe.
Förhoppningsvis blir det sjukt bra det också.
Och snart blir det middag en trappa upp.
Fint skit.
Ensam resten av livet.
& nu springer vi runt i undies & har inte ens
fått i oss frukost.
För en viss man äter hellre godis till frukost
& spelar spel på sin mobil än att ge sin kvinna
riktig mat. Dåligt va!
Att jag måste göra allting själv.
Det finns inte någonting att äta i detta hemmet
för jag är handikappad & kan inte handla själv.
Svårt med kryckor. Som jag vägrar använda när
jag vistas hemma. Dumt, mycket dumt.
För jag får betala för det när tabletterna slutar
verka...
Jag ska ta mig en dusch så att jag kan bli snygg igen.
Just nu ser jag ut som en whitetrash. Icke så sexigt
& jag tror inte att det är till min fördel.
Jag kommer vara ensam resten av livet om jag inte
ser till att ordna upp ett snyggt yttre!!
Just nu blir jag distraherad av en snygging.
Så jag får nog avsluta här!!
En snilleblixt.
kan få det emellanåt.
Men det innebär att jag måste flytta möbler &
det får inte jag göra själv.
Så den blixten får jag hålla inne ett tag.
Egentligen skulle jag vilja göra det omedelbums.
Jag har äntligen tagit mig för att spärra upp mitt
andra internet så nu har jag ingen Alyssa som
bråkar om det. Skönt. Nu roar hon sig med att
fippla på sin egen dator & jag får ha min ifred.
Så jävla bra!
Och tabletten börjar verka nu känner jag.
Det blir lite snurrigt i huvudet.
Och så måste jag köpa en glödlampa!
Påminn mig.
Nu börjar jag vakna till liv & är sugen på att
göra en massa saker. Var ska jag börja?
Inget vettigt idag, så jag ska skona er!
I'm alive!
Nej, jag har inte gått & dött.
Jag har bara ont, så vi hörs senare?
Hata knä, hata kryckor
sova?! det går inte
Det liksom bär mig emot att gå & lägga mig,
för jag vet att jag kommer ligga & fundera.
Vända & vrida på mig.
Jag kommer alltid på något bra att tänka &
fundera kring såhär på nätterna.
Det är då jag fungerar som bäst. Tankemässigt.
Det kan vara allt möjligt & omöjligt.
Men jag är alltid redo. Jag har pennor & papper
bredvid mig.
Skriva är väl kanske min grej?
Jag väntar dessutom på Word ska fungera.
Det är skit utan word. Helt skandalöst faktiskt.
Jag ska göra en ordentlig header & eftersom Ann
har behagat uppdatera sin blogg så lovade jag
att fixa en till henne också.
Det var ju roligt, jag som trodde att det var enbart
för datanördar. Nu vill jag inte göra annat.
Eller så beror det på att det är tidskrävande & tid
det har jag ju gott om nu.
Jag får slötitta lite på CSI i väntan på word.
Vänta är bland det tråkigaste som finns.
Sen ska jag minsann sätta igång min nattliga verksamhet.
Och imorgon ska jag & Alyssa ta en ordentlig sovmorgon.
Hmm. Och så tror jag att jag ska försöka ge mig på en
promenad. Annars får jag ingen mjölk i mitt kaffe. Illa.
Men vi får se hur min status är imorgon helt enkelt.
Det är bra att ha delmål att uppnå!
fötter & ögonfransar
Det är fint att slippa behöva vara ensam.
Jag gillar inte det.
Alyssa har varit med på hennes förskola så
hon var lite gnälligt trött. Men kul hade hon haft
iallafall & det är ju bra. Vi tog lite fotbad
& fixade till våra äckliga fötter. Jag hatar fötter, mina egna
lika mycket som andras. Det är faktiskt lite läskigt
att ta i fötter. Men jag var så illa tvungen.
Nu är dom lite trevligare.
Hon som skulle se Criminal Minds somnade nästan
pratandes. Det är fantastiskt hur mycket man kan
prata. Det är non-stop om konstiga saker.
Men barn är barn.
Jag ska fundera på om jag ska färga mina ögonfransar eller inte.
Inte för att det är speciellt jobbigt men jag har förbaskat ont nu.
Jag tryckte i mig smärtstillande ändå för jag höll faktiskt på
att dö av smärta. Eftersom jag tog ordinerad dos igår hade jag
ju inte ont & belastade det. Det betalar jag för nu vill jag lova.
Det går nästan inte att ens förstå hur ont det kan göra.
Men tabletten har inte hjälpt ännu & det var ändå tre timmar sedan
jag tog den.. Ångest. För jag tar inte en till. Då blir jag nog lika
konstig i huvudet & det vill jag knappast.
Om inte starka mediciner hjälper, hur kan läkaren då tro att
jag ska kunna arbeta? Åhhh...
Aja, det kanske är lika bra att färga dom jävla ögonfransarna så
jag kan tänka på annat en stund.
Sen ska jag skriva en önskelista över vad jag vill ha i julklapp.
Min mamma blev chockad.
Jag tycker bara det är roliga saker. Rena upplevelsen!
Yey, jag hurrar!
Har fått min tid till röntgen. Yey yey yey!
Och jag måste hitta någon som vill
hålla min hand då...
Jag är rädd.
Mår inte riktigt bra.
som jag måste trycka i mig.
Dessutom ska jag ta dom tre gånger om dagen.
Sagt & gjort så tog jag mina sista tabletter igår
runt sextiden. Det resulterade i en udda känsla.
Jag blev ganska påverkad av smärtstillandet kan
jag lugnt påstå. Imorse när jag vaknade fanns
samma äckliga känsla. Och det är först nu jag börjar
känna mig ganska så normal.
Men.. Jag har inte tagit mina tabletter idag & jag
överväger faktiskt att inte göra det.
Mitt knä börjar göra förbannat ont, men jag mår
fantastiskt illa fortfarande.
Det är som om det får vara antingen eller.
Antingen tar jag mina tabletter & blir kass i huvudet
& känner mig som en druggie. Eller så låter jag bli
dom & får ha ont. Jag vrider mig nog hellre utav smärta
än är helt off i huvudet. Jag kan inte riktigt behålla
fokus när jag tagit tabletterna & det kan jag bara inte med.
Så. What to do?
Det är något som tynger mig idag. Det blev inte ett riktigt
bra avslut på min natt igår. Varför orka bry sig om
tomma ord som mest känns som en fet käftsmäll. ?
Vissa saker tar jag hårt. Och jag känner inte att det är okej.
Om män?
Jag vet inte riktigt hur vissa fraser ska tolkas.
Någon säger att vi kvinnor hela tiden letar efter undertoner i det män säger?
Jag kan nog faktiskt hålla med.
Men det är för att jag tror att hur mycket ni män säger att ni skämtar
så finns det nog en hel del sanning i det hela.
Män ska hela tiden vara så förbannat macho att jag nästan vill kräka.
Jo, jag vill nog det faktiskt. Det är inget fel i att vara lite känslig.
Det vinner ni absolut på.
Jag menar inte att ni ska komma med chokladaskar & blommor.
För då tror ju vi kvinnor helt plötsligt att ni har varit otrogna &
vill be om ursäkt genom att fjäska lite.
Nej, jag menar att det är dom små sakerna som betyder något.
Vi kvinnor uppskattar om ni kanske tar disken en dag eller
inte slänger era kläder precis överallt, vi tycker om er när vi inte behöver tjata.
Ständigt.
Det blir som att vara en mamma. Och det vill vi inte vara.
Du har förhoppningsvis redan en.
Män har en tendens att kolla in snygga brudar var helst ni är.
För min del är det helt okej, titta men inte röra.
Det ni tänker om henne kan ni dock få hålla för er själv.
Jag vill inte veta om ni tycker att hon är världens sexigaste röv.
Vad rör det mig? Jo, för den sitter ju inte på min kropp.
För kvinnornas skull kan ni ju också låta bli att vända er om
eller försöka behålla talförmågan.
Och när ni väl har samlat er & kommit tillbaka till verkligheten
kan ju ni män övertyga er kvinna att hon är den enda.
Ni förstår
- vi kvinnor vill såklart vara den enda &
det rör om magiskt mycket om ni inte tänker er för.
Vi kvinnor är nog också mästare på att titta på snygga killar.
Men vi har lärt oss konsten att inte råglo,
det rinner inte saliv nerför våra mungipor 
så fort vi ser en tvåbent av andra könet.
Män dricker hellre öl med grabbarna en lördagskväll än
att sitta hemma & glo med kvinnan. Så intressant är det?
Vill du hellre dricka öl med grabbarna varenda lördag eller
ser till att vara uppbokad jämt så kan du se dig i
stjärnorna om att det ska bli långvarit. Absolut ska
du få dricka öl med grabbarna, men gränsen är hårfin
vad gäller om du gillar grabbarna eller henne.
Kvinnor vill ha kärlek & full uppmärksamhet.
Det får vi inte om du hellre tittar på sportnytt eller
zappar för att hitta något annat som innehåller sport.
Kvinnor vill ha lite av din viktiga tid som går ut på att sitta i soffan
med handen innanför byxorna & titta på sport.
Vi kvinnor säger inget men vi kan bli sura & tvära.
Då får ni fan lägga på lite extra charm för att mjuka upp henne igen.
För helvete män, lär er tända lite ljus & ge kvinnan lite tid.
Vad förlorar ni på det?
Ni kommer antagligen få ligga då.
Och det måste väl vara bättre än sport?
Försök att förstå att det ni gör inte alltid
är det viktigaste i livet.
Kvinnans saker är minst lika viktiga.
Det fulaste som finns är när män ska vara stört bäst & vackrast.
Som skryter om hur duktiga dom är.
Tala aldrig om för en kvinna att hon aldrig gör något,
för hon gör allt det du inte ser.
När städade du sist? Hmm, just det.
Kvinnan gör det utan att männen ens märker det &
det är väl ganska skönt att inte behöva se berget av kläder eller
att kunna ta sig fram obehindrat.
Det finns hundra saker som kvinnan gör, som inte ens blir noterat.
Och helt plötsligt så känner hon sig bortglömd & ouppskattad.
Ni män har en förmåga att ta för er av allt beröm, men har väldigt svårt att berömma själv.
Jämför aldrig era arbeten. Det blir inte bra.
Även om du lyfter saker på trehundra kilo med en hand så säg inte
att kvinnan inte alls har någon styrka.
Hennes styrka kanske inte sitter i armarna?
Tänk vilken intelligens hon måste ha för att kunna hantera dig. Galet va?
Kvinnan vill inte att bli kallad mes, att hon inte klarar av något.
Om vi kvinnor blir sjuka så är vi det. Vi är inte lika gnälliga som män.
Men vi behöver minst lika mycket omvårdnad som ni.
Se till att köpa hem något som hon tycker om. En tidning, godis eller
whatever hon nu gillar? Vill hon ha morötter. Köp morötter & låt henne
knapra på det. Kvinnor vill bli ompysslade.
Och säg aldrig att hon inte pallar med trycket. När en kvinna blir sjuk
får hon tillräckligt med ångest. Hon vill känna sig behövd, överallt.
Ni män måste lära er att lyssna & förstå.
Att lyssna innebär inte att du sitter med en spelkontroll i handen &
nickar eller mmm:ar.
Att känna sig så oviktig är faktiskt bland det värsta som finns.
Hur intresserad är du egentligen av att veta vad din kvinna gör?
Nada, Zip, zero?
Då är det helt enkelt dags att avsluta allt.
För kan du inte ens ta dig dom minuterarna till att koncentrera dig
på hennes ord så ska du inte ens ha äran att få vara med henne.
Om du inte kan förstå hur hon menar?
Fråga. Det är inte farligt att fråga.
En kvinna vill inte höra om allt ditt heller alltid,
men vi tvingas till det eftersom vi hela tiden blir avbrutna med att …
-Ja, men det var värre för mig. Det är ingen tävling.
Tävla kan du göra med dina vänner.
En kvinna vill att mannen ska ringa & smsa små kärleksförklaringar,
vi vill ha post-it lappar & överraskningar för det är då vi känner oss uppskattade & behövda.
Kanske till & med älskade
Vi vill vara viktiga & betyda något.
Vi vill inte få upptryckt i ansiktet att du ska gå ut & leta efter en ny, någon som
låter dig göra precis vad du vill & är en förbannad nickedocka.
Blir man osams ska det diskuteras. Man säger inte så då eller överhuvudtaget.
Där rök all form av tillit.
Där har kvinnan redan gett upp allt hopp om att hon var viktig & behövd & älskad.
Där har du förstört mycket för dig själv &
det är dags att tänka ut en plan på hur du ska få henne på bra humör igen.
Och övertyga om att det är henne du vill ha.
En stark kvinna accepterar ingen form av förnedring, så sluta med det.
Sluta tro att ni är bättre än alla andra.
Våga visa lite, våga prata,
våga stå för att inte vara så macho,
våga visa din kärlek öppet, våga känna.
En riktig man står bakom sin kvinna. Han står upp för henne.
Smaskens
Tänk hur lätt det är att ignorera alarmet & somna om.
Jag orkade helt enkelt inte kliva upp.
När jag hade snoozat i fyrtio minuter, ofrivilligt så
var jag så illa tvungen. Trots att det var underbart skönt
där under duntäcket.
Alyssa hade varit duktig & klätt på sig & grejat så jag
hann bara fixa frukost till henne innan mamma ringde &
sa att dom var tvugna att köra tidigare.
Tror ni vintern är på väg nu då? För nu kör folk av vägen
som inget annat.
Jag har hunnit slå på lite kaffe. Sitter & kollar på
nyhetsmorgon på tv4. Jag vet inte varför?!
Det händer aldrig att jag gör det.
Det är mycket prat om svininfluensan & hurvida man
ska vaccinera sina barn eller inte.
Barnläkarna rekommenderar tydligen det.
Jag har inte vaccinerat varken Ally eller mig själv.
Och jag tänker inte göra det. Jag trotsar.
Blir man sjuk så blir man.
Inatt fick jag en tanke som jag verkligen inte kunde släppa.
Jag låg där & funderade på vad man egentligen vill ha i livet.
På vad för förhållande till andra man vill ha.
Så jag måste nog skriva ett eget inlägg om det!
Förhållande kan man inte prata för lite om, det är smaskens.
Varning: Tråkigt
Ljugit? Jag är riktigt dålig på att ljuga. Men jo jag har väl försökt.
Druckit alkohol? Jajo. Jo
Haft sex med fler än fem personer? Samtidigt? Tror det skulle vara jobbigt faktiskt.
Rökt en cigarett? Jag har rökt mer än en vill jag lova.
Snusat? Ja, men det snurrar i huvudet
Ångrat något du har sagt? Ibland är jag bra på att säga saker fel. Men det händer inte ofta
Slagit någon? Ja, och fy fasiken vad jag var förbannad. Men jag var ung!
Haft sex med en kändis? Hur känd? Jättekänd eller mindre känd. eller ickekänd?
Spottat på någon? Det är fult att spotta, gillar inte folk som gör det.
Blivit slagen? Ja det har jag.
Skämts över en kompis? Mina vänner får skämmas själv!
Fått minnesluckor på fyllan? Det minns väl inte jag?
Sagt "jag älskar dig" till det motsatta könet? Isåfall var det lögn. Jag ljuger dåligt också ju.
Utseende..
Hur lång är du? ca 160 cm
Vad har du för färg på ögonen? Blå blå
Vad har du för färg på håret? Very blond
Vad har du för skostorlek? 36
Ta fram mobiltelefonen..
Hur många sms har du i din inkorg? Kanske femhundra. Orka räkna?
Vad står det i det fjärde smset? "Ja, men det hjälper ju inte. Stå på dig.Puss"
Vad står det i det tionde smset? "Bra. Ja vi hörs. Puss"
Hur många sms har du i din utkorg? Inga alls.
Vad står det i det första? "Oj, vilken tid. Många som är sjuka..osv. osv.
Vad står det i det tionde? skrev jag ju precis.
Senaste:
Grej du irriterade dig på? På en grej? Nej, en person
Person du hade sexuell kontakt med? Jadu, ska vi köra en gissningslek?
Personen du pratade med? André ♥
Maträtten du åt? Biffar & pommes!Så jävla onyttigt
Promenaden du tog? Till vårdcentralen för att mitt knä skulle vara supersvullet
Personen du tänkte på? Hmm... André såklart. Roooumpa!
Filmen du såg? Den dära Stieg Larsson.. flickan som lekte med elden?! typ i lördags
I'm alive!
som en bebisrumpa överallt.
Det är fint med skrubb!
Och så har jag gått & blivit förälskad.
Vackert va?
I en sång av Volbeat. "I only wanna be with you".
Det kan jag väl få vara? Eller är det risk för
svartsjuka då?.
Det är nästan helt fantastiskt fint att inte
ha ont i mitt knä, jag hade ju nästan glömt
hur det var att inte ha det.
Men om några timmar är det smärta igen.
Det gjorde nog nytta med att få andra mediciner.
Min aptit har varit lika med noll sedan jag började
med dom första. Jag har ätit ytterst lite & helt plötsligt
idag när jag tog dom andra blev jag vrålhungrig.
Jag blir det av dom, jag har märkt det innan.
Och förbannat törstig, jag har nog vattnat min kropp
för resten av livet. Men det är fint.
Underbart att äntligen kunna äta ordentligt.
Brödet som jag bakade förut smakade himmelskt också.
Så lite har jag ju faktiskt tagit mig för att göra idag.
Jag har desperat letat efter någon bra kurs att läsa.
Helst distans så jag kan jobba också någon gång nästa år.
Är fortfarande lite inne på kriminologi.
Juridik & beteendevetenskap låter också intressant.
Men jag har beslutsångest.
Någon som vet en bra sida att söka på?
Där det finns fortlöpande intagning.. Ja ni vet hela det där tjofräset.
Uppskattar alla tips!!
Jag är desperat. Det är dags att ta tag i mig själv nu.
Nej, nu ska jag plocka undan lite. Jag blir inte bara hungrig
av tabletterna, jag blir lite sådär rastlös i kroppen & pillig.
Men eftersom min baby inte är här så jag kan pilla på honom
så får jag pilla med annat. Inte mig själv, det ska ni inte tro.
Jag sparar mig!
Men tömma diskmaskinen & städa undan lite.
Går jag & lägger mig vrider & vänder jag mig bara i timtal.
Vill göra något. rastlös
Ikväll är jag sugen på projekt.
Jag vill göra något kreativt.
Måla? fotografera? skriva?
något som får tiden att gå lite fortare.
Som håller mig sysselsatt tills
långt in på natten.
Och så skulle jag ju vilja bli snyggare.
Men det går inte med hemmafix tror jag?
Förlåt, jag har inte glömt dig.
att skriva fina saker om den finaste.
Och jo, jag saknar dig. Mycket.
Om jag får lov att uttrycka mig milt?
Jag vill helst befinna mig nära.
Mest hela tiden. För jag behöver det.
Jag är ju helt fucking ensam jämt nu.
Du är fantastiskt underbar. Faktiskt.
♥
Lite mer piller, tack!
i det där obekvämt tysta väntrummet.
Trots tidsbokning fick jag vänta i en timme
innan jag fick komma in. Då höll jag på att nästan
krevera av smärta. Han undersökte mitt knä på
det mest plågsamma sättet & jag kved.
Han hummade & tittade upp över sina glasögon på
mig & nickade lite. Spänningen runt mitt knä har ökat,
därav svullnaden påstod han. Det går upp på låret &
ner i vaden. Mitt ben flekterar till åttio- nittio grader.
Och med sina medicinska termer blev
det en veckas sjukskrivning till, sedan vill han att jag
börjar arbeta halvtid. Jag förklarade att det inte fungerar
att arbeta med ett riktigt dåligt knä, men han insisterade
på att det skulle gå.
Jag orkade inte säga emot. Jag är redan trött på att
försöka övertyga om min smärta.
Vad ska jag kunna göra på jobbet? Det finns ingenting
för mig att göra där om jag inte har ett friskt knä.
Min chef har redan satt in någon annan på mitt schema
fram till den tettioförsta december.
Jag skulle få en röntgen iallafall innan jul. Och jag hoppas
innerligt att det dyker upp ett brev med posten i nästa
vecka, annars blir jag tokig.
Inte lika lång väntetid som för några år sedan. Men detta
var nog inte ens en MR.. Jag vet ingenting.
Och så sjukgymnast. När skulle den komma in i bilden?
Det har jag ingen aning om.
Jag hämtade ut ytterligare lite mer mediciner & jag blev
av med den mest outhärdliga smärtan för första gången
på lite mer än en vecka. Det är underbart. Det är som att
vakna från dom döda. Först blev jag lite udda i huvudet &
fick förbannat ont i magen. Men det är smällar man får ta.
Jag är hellre lite konstig i huvudet än att har dödens ont.
Imorgon kanske det är roligt att ha ont?!
Nu ska jag försöka att få ner någon föda. Men det tar emot.
Min kropp har inte fått någon näring som helst på två dagar.
Det börjar bli farligt.
Och medan jag inte har ont ska jag ta mig i kragen & dammsuga.
Tada!
Jag känner att jag har gjort mitt idag.
.Someone like me.
Det var nog snarare med Alyssa.
Hon vaknade okristligt tidigt & hade satt sig för att
spela dataspel med volymen alldeles för högt.
Aja, upp skulle jag ju i vilket fall som helst.
Vi ringde pappa så att han kunde köra henne till dagis.
Jag är ju ganska så begränsad när det gäller att ta sig fram
& dessutom hade det tagit en sisådär hundra år för mig
att ens komma dit. Men idag känns ändå mitt knä ganska så
okej, om vi ska jämföra smärtor. Trodde jag tills vi gick ut.
Fy jävlar i hoppet. Knäet låste sig direkt vi kom ut i den
förbannade kylan som behagat komma som en käftsmäll.
Det började att värka som om någon gick loss med en
hammare. Och nu ska ni få höra. Just idag tycker jag att det
är bra. För jag ska gå till läkaren. Jag ska gå dit utan kryckor.
Därför har jag planerat in min tid väl. För det kommer ta sin tid.
Jag ska misshandla det ordentligt så att han inte kan göra annat
än att ge mig smärtstillande & skynda på hela jävla processen.
Eller ja, misshandla & misshandla. Jag ska ju egentligen bara
gå med det. Use it.
Annars så har jag redan hunnit få höra att någon har dött på
vår gata. Min reaktion var -Oj, det gick snabbt.
Jag tyckte väl att det verkade konstigt igår. Så kan det vara.
Lika bra kanske?
Och så har jag hunnit med fyra glas kaffe, det är ungefär allt
vad jag får ner. Mat kan jag knappt ens tänka på.
Det är ingen ordning med mig alls.
Nu ska jag bara vara tills det är dags att bege sig mot läkaren
så att jag kan få min dom. Blir det längre sjukskrivning eller
måste jag ta tjänstledigt då min chef inte tillåter mig att förstöra
mig ytterligare. Bra chef!
Nej men vadå?
Vad är det du vill veta. Och sluta vara så anonym.
Det är ganska så tråkigt faktiskt.
Så inga svar förrän någon eller alla vågar visa
vem dom är.
För övrigt så är det fint.
Och min dator har lagt av. Finito med den
om jag inte hittar någon smart jävel.
Tänk så många tusen bilder på allt vackert
som går förlorat.
Tackar för mig.
Med allt.
Så jag tackar för mig & gör om.
Tack tack.
(ful, fulare, fulast)
I got so much more.
Jag vet varken ut eller in nu, det är mycket tankar
som snurrar i mitt huvud just nu.
Och det kanske inte är några direkt positiva.
Det är skamligt. Jag brukar vara den som ser
möjligheterna istället för allt det där negativa.
Men allt detta har resulterat i den värsta käftsmällen
någonsin kanske? Jag vet inte ännu?
Jag kommer inte att jobba mer detta året. Jag får inte.
Min arbetsförmåga är lika med noll om vi ser till det
yrket som jag har. Jag kunde knappt säga något alls.
Jag nickade & kräkte av mig lite olustigheter men jag
var inte den pratsamma jag. Som ett nederlag, en stor
besvikelse har lagt sig över hela mitt jag.
Hur olustigt känns det inte att inte kunna göra det som
du verkligen vill göra. Jobba.
Jag känner mig absolut inte sjuk, jag vill inte heller belasta
min kropp mer så att jag blir helt okapabel.
Det är svårt för mig att förstå allt, det har hänt så snabbt.
Ett förbannat knä & så är allt förstört.
Allt som jag har kämpat för raseras framför mina ögon.
Inte för att jag aldrig har funderat på att byta jobb, men att
göra det helt ofrivilligt & utan att ha hittat något annat känns
jobbigt. Jag kommer inte vara kvar på min arbetsplats som
jag verkligen trivs på, där jag tycker om både personal &
boende. Visst har det varit mycket strul den sista tiden,
jag har slitit mitt hår emellanåt. Men jag vill ändå vara den
som väljer.
Vill jag komma tillbaka dit så måste det tydligen gå succsessivt
& börja med en sisådär tjugo procents tjänst.
Vilket för mig känns helt meningslöst.
Nej, det bästa är säkert att byta arbetsplats. Jag är i allafall inte
arbetslös & det känns bra.
Men såklart är det mycket tankar som far runt i mitt huvud.
Min chef tycker jag har alldeles för mycket att bära på.
Ett bagage som inte är likt någon annans direkt.
Jag vet att det stundtals är svårt att hela tiden hålla på att
ordna & fixa med allt runtomkring. Men jag har alltid löst det.
Jag är mästare på att lösa problem.
Hon ville att jag skulle försöka tänka på min egen hälsa för
en gångs skull. Att sätta mig själv i främsta rum.
Lättare sagt än gjort när allt jag förut tänkt på är andra.
Mitt eget välmående har fått stå vid sidan om & titta på.
Jag ska lyssna på min chef. Jag ska låta henne ordna ett nytt
arbete tills jag själv hittar något som känns bättre.
.För det löser sig, det gör det alltid.
Men fan helvetes jävla kukskit att det alltid är något som
jag ska behöva ta itu med.
Jag undrar vad jag har gjort för ont??
I väntan på mer svar.
Jag vet inte vad jag ska säga om allt
som händer nu..
Det är helt galet fel.
Och jag kommer bli galen.
screw vården.
Och här håller jag på att få bryt på den
förbannade rösten som talar.
Att jag inte kunde få vara först i kön.
Efter tjugo minuter borde jag iallafall
ha fått en tid redan.
Nu börjar det bli stressigt.
Jag har ett möte halv två. Jag hinner inte.
Screw vården! deluxe
December igen.
detta året över. Det är knappt så att jag hinner med,
tyckte nyss det var sommar. Ungefär så.
Det är tid för att köpa alla dessa hundramiljoner
julklappar & så ska det vara något personligt.
Hmm. Ja, för det måste det vara.
Jag köper inget som inte klär personen ifråga.
Och hur jävla lätt är det? Jag är inte ens intresserad
av att köpa några, jag har inte ens orkat tänka
så långt. Och att fira jul. Jösses. Det känns alldeles
för långt bort. Men sanningen är ju annorlunda.
Vilken decemberångest jag fick nu.
Men idag får vi iallafall öppna första luckan på våra
efterlängtade chokladkalendrar. Det är kul.
Så jävla kul!
Jag borde se till att ringa till min läkare, men jag drar mig.
Jag vill ju egentligen jobba, men jag kanske borde tänka
på mig själv denna gången & inse att det faktiskt inte går.
Frustrationen växer & jag känner mig ganska så värdelös
när jag inte kan göra det jag är bäst på. Att jobba alltså.
För det har jag ju varit riktigt bra på.
Jag måste ha några bättre smärtstillande också så att jag
inte blir helt jävla galen. För jag har minsann hört att man
kan bli galen av smärta & göra galna saker.
Usch nu blev det gnäll igen.
Kaffe & klä på mig lite nu. Och sen får jag se till att göra
det jag måste.
