För inget.
Det finns ingen inspiration till att blogga idag.
Jag vet inte vad det beror på?
Men jag saknar dig baby. Förbannat mycket.
Gaah!!
Nej, jag är inte alls frustrerad.
Allting är underbart perfekt.
Förutom hundra saker ungefär.
Men trots allt är det skönt att det blev som vi sa.
Trotsbarn.
ur sängen när det fortfarande är mörkt & när man sticker ut
fötterna slås man av en kyla som liknar Arktis.
Så vi låg kvar i sängen till tio. Det är emot alla mina principer.
Så länge är det knappast lagligt att befinna sig i sängen.
Alyssa hon hade fixat i köket. Hon hade gjort mackor.
Hon var söt som socker som hade gjort en macka med räkost
till mig. För jag kunde ju inte äta den. Jag skulle aldrig stoppa
en macka med räkost i min mun, det är läskigt.
Men tanken var ju god. Hon måste vara söt för att hon beter sig
som en maniac emellanåt. Hon har störda humörsvängningar som
heter duga & ibland tror jag att hon är schizofren.
Igår var en sådan kväll. Fram & tillbaka.
Jag tror att det beror på att här brukar vara en snygg man i detta
hemmet. För hon är ju inte van vid manligt sällskap & så tror hon att
jag ska sluta älska henne & välja honom istället.
Hon har inte förstått att man faktiskt kan dela. För hon har aldrig behövt
dela med sig utav något.
Hon har levt för många år med enbart mig, så hon vet inte hur hon ska bete
sig när det plötsligt dyker upp en man. Opps!
Som ensambarn & som ett ensamt barnbarn blir man ju lite bortskämd.
All uppmärksamhet på henne.
Idag är hon på ett strålande humör & vi ska väl försöka komma på något
att göra. Jag funderade på Lund. Men sjukt trist att gå där själv & jag börjar
känna att jag spenderar lite för mycket pengar än vad som kanske är bra.
Det är absolut en fälla, men det finns ju så mycket jag vill ha!
Lite nya skor skulle ju inte sitta helt fel, eller stövlar snarare. Varsin ny jacka
& lite jeans?!
Jag är sugen på lite ny inredning också. Men jag vet knappt hur jag ska fortsätta
med mitt vardagsrum?!?? En gigantisk tavla iallafall.
Eller så skiter vi i shoppandet idag & sparar lite pengar! Och så går vi ner till
stadsparken & leker. Där är hon ju jämt, men det är kul.
Fast först måste jag ju leta upp henne, hon är ute & cyklar som vanligt!
Och jag ska vänta på diskmaskinen, man får ju absolut inte gå ut med
den igång. Det har mamma lärt mig. Ehh..
Vaken igen.
Dra på trissor. Gissa om jag somnade!!
Hur skönt som helst att sova, även om det bara blev
cirka en timme. Det känns bättre i vilket fall.
Men jag vaknade vid svältningsgränsen & jag har
fortfarande inte orkat resa mig från soffan för att
fixa något. Jobbigt.
Jag saknar min älsk, och det känns som hundra år
sen vi sågs sist. Förbannade jävla avstånd.
Snart blir jag galet tokig på att jag inte får pussa på
honom precis när jag vill.
Idag får jag. FÖr att han är bäst.
Yey!! ♥
Jag borde faktiskt göra något nu.
Något som är vettigare än att slöa på soffan.
Det klär inte mig att ligga & pilla navelludd.
Måste göra något kreativt.
Gå & handla allt jag behöver för middagen som jag
är så dödens sugen på & lite nya blommor kanske?
Och sen kommer ju Ally hem lite tidigare, så jag får väl
se till att ha kaffet klart för lite skitsnack med Heed!!
Nice nice.
Klippa gräsmattan för sista gången i år också kanske?!
Men det är ruggigt kallt.
äh, något ska jag väl få gjort i mitt slöa tillstånd som
jämt infinner sig efter en dryg natt & hårt arbete.
Över för nu.
Något känns lite udda & inte så bra.
Dom säger att ränderna aldrig går ur
& jag tror faktiskt det är sant.
För det är svårt att tro på något som
egentligen inte finns & att försöka få
det att existera är praktiskt taget omöjligt.
↓ down
Fuck min tå-ontig.
vårt arbete. Vår teamer.
Jag tror att hon kan driva mig till vansinne.
En dag kommer jag nog att smälla av ordentligt.
Men det är ju skönt att alla tycker precis likadant som
mig. Det går inte att bara komma in på ett ställe &
tro att man kan göra precis som man vill. Det fungerar inte
riktigt så. Egoist.
Och min tå gör förbannat ont. Jeflar vad ont en tå kan göra.
Jag undrar vad som hänt med den?
Har det kommit glas i den kanske? Det gör iallafall ont med
handsprit. Men det dödar iallafall små basilusker.
Nu är det förbannat lugnt på jobb. Alla sover.
Inga larm än så länge. Det är inte riktigt natt heller.
Jag kanske måste larma, för jag råkade få i mig för mycket
vitlök innan så hela halsen är svullen. Mindre spännande.
Känns ungefär som att ha en tennisboll nerstoppad där inne
någonstans långt ner.
Så nu vet jag inte vad jag ska göra.
Jag har skrivit önskeschemat & tagit lite för lite timmar med flit.
Jag längtar efter ledigt & istället för semester så kan jag ju
ta ut plustimmar i ledighet. Fint skit ska det vara.
Inte för jag vet hur jag ska spendera min lediga tid?!?
Inte med vem heller?.. Eller var?
Kanske lika bra att ta alla dom där extrapassen ändå för att inte
dö av tristess eller rastlöshet.
.Jag vet att det är svårt, jag glömmer bort det emellanåt.
Snart slutar september.
Jaha, då är det snart dags att börja jobba igen.
Jag tycker det skulle vara ganska skönt att få vara hemma,
för det grusar lite i ögonen & min rygg gör ont. Igen.
Det är riktigt skit. Jag som ändå har varit väck med det ett tag nu.
Aja, inte så mycket att göra!
Jag har befunnit mig en våning upp ett tag & frossat i mat,
druckit kaffe & bara jäst. Jobbig period jag är inne i då jag
mest är lat. Jag brukar vara i full fart annars.
Men jag har bytt gardiner i köket, det är ju alltid något.
Och så har jag fixat naglarna. Dom blev ganska så coola.
Det är snart oktober. Det är höst & stora halsdukar,
det är vantar på morgonen & förbannat mörkt.
Jag hinner inte med i tiden & detta året blir jag tjugosex.
Det är alldeles för nära trettio, men jag har iallafall lyckats
bocka av mycket. Livserfarenheter.
Jag har haft för bråttom, jag har kommit långt med min envishet.
Så tjugosex kan inte vara farligare än tjugofem.
Det ska inte firas, jag ska bara unna mig en lång sovmorgon &
en dags ledighet från jobbet.
Oktober är bara regn, fallna löv & en månad på året.
Men jag fryser redan.
Nu borde jag börja packa ner lite behövligheter till jobbet.
Och det som alltid är viktigast är ju mat.
Och det där kändes inte bra. Vad fick mig att känna så?
Jag kan inte shoppa!
lite ångest. Jag var inte färdigsoven.
Jag snoozade lite för länge & hade tjugo minuter på mig.
För jag insåg att det regnade som tusan & jag ville
minsann inte bli blöt, så jag var ju tvungen att skynda till
busshelvetet.
Jag jobbade som en speedad gnu & jag fick ringa runt
för att ordna upp vissa saker. Vi kunde inte stämpla heller.
Så idag har vi inte jobbat. Jag hatar att prata i telefon på jobb,
det är inte därför jag är där anser jag.
Sjukt mycket tid tas ifrån brukarna när det måste ordnas.
Jag slutade iallafall tidigt. Ett. Och så var mitt extrapass över
för denna gången. Det var bara hem & sen ut på vad jag trodde
skulle bli en galen shoppingrunda.
Men som vanligt är jag sjukt kräsen & jag tycker att modet inte
är det bästa nuförtiden. Gräsliga färger, mönster & passform.
Det går inte ens att hitta en kofta.. Ja, om man nu inte vill ha
den ner till vaderna då förstås. Jag blir tokig & sliter mitt hår.
Jag får väl ta en sväng inom BikBok någon dag så jag kan få
lite nya jeans & tröjor.
Men jag hittade en tunika iallafall, sen lite småkrafs.
Som vanligt hittar jag mest till Alyssa & mamma fick sig något.
Kanske beror lite på att jag var på väg att svälta ihjäl också.
Då går det inte att shoppa bra.
Så vi åkte hem för att jag skulle kunna laga något att äta.
Ja, ni läste rätt. Laga mat för en gångs skull.
Eller som jag vill säga det. Koka pasta.
Jag köper mat senare!!
Nu ska jag fixa & dona lite här hemma.
Jag förstår inte hur det kan se ut som fan varenda gång jag
kommer hem. Det är riktigt illa.
För mig som nästan aldrig är hemma.
So long suckahs!
Så nu är det natt för mig.
Jag har hoppat ner i kuvösen för att få dom
där timmarna med sömn som jag missade inatt.
Jag ska upp tidigt imorgon & nu när jag väl kommit
i säng så kan jag väl säkert inte somna.
Tillhör ju vanligheterna här.
Så imorgon blir det först jobb, sen shopping & sen jobba
hela natten. Två pass på en dag är inte illa minsann.
Godnatt Sver
Att inte göra ett skit
Mamma & pappa hämtade Ally & kom hem med
frukost till mig. Det satt som en fläskläpp.
Sen var det bara att börja städa eftersom jag
råkat bete mig som en man & slängt mina kläder
precis överallt. Dragit ut precis varenda klädesplagg
från garderoberna eftersom jag inte hittade något när
vi var iväg & shoppade igår.
Inte lika kul att plocka in alltihop igen.
Mamma fixade mat till oss, då jag aldrig orkar
laga något själv men svälter likt ett Afrikabarn jämt.
Alyssa berättade för oss att hon inte tålde ketchup.
Bara om det fanns muslimketchup kunde hon äta det.
Och så frågade hon sin mormor om hon hade någon sådan.
Hon satte sig för att läsa på ingridienserna & hon läste högt
& tydligt för oss som bara satt & skrattade.
Det fanns muslimer i ketchupen, det hoppas jag inte att
det finns i den ketchupen jag äter iallafall!!
Det är sviningt kallt här & jag skulle hemskt gärna vilja
ligga någonstans där det är varmt. Typ på en sandstrand
på Bahamas eller liknande.
Eller under mitt duntäcke men med någon annans trettiosju grader
också isåfall.
Jag borde gå & handla lite så att jag har något att ta med mig till
jobbet imorgon. Jag har råkat ta på mig ett extra pass imorgon
utöver min natt. Idag ångrar jag mig.
Skitsamma, skulle ju ändå inte gjort något ändå.
Nej nu ska vi fundera på att ta tag i lite annat här.
Men det ringer hela tiden..
Det var inte jag.
Jag vet inte hur jag ska summera gårdagen.
Det var utan förväntningar jag gick hem till Sara
i mina high heels & med alkoholen fortfarande i
sina systempåsar. Jag var inte heller direkt sugen
på att dricka. Så jag höll mig till tjejdrickan.
Jag som annars alltid dricker öl.
Dom där ciderna var ju som att dricka saft & dom
slog inte heller till sådär makalöst mycket.
Vi hade superkul downstairs & vi har så otroligt mycket
skillz när det gäller dans. Ja, jävlar vad vi är otroliga
på att göra Markooliodans & jag vet fan inte vad.
P hade slagit på stort & ställt in rökmaskin som gav oss
andningsstillestånd & sådant där fjortisdiscoljus.
Underbar stämning & det är alltid så mycket roligare hemma
än att gå ut.
När vi väl skulle gå ut tror jag inte att någon hade beställt taxi.
Så vi fick gå. GÅ!
Jag såg Özz kaskadkräka i busken & det tog alldeles för lång
tid att gå. Dom där små pojkarna som fått äran att festa med oss
var lite för fulla, eller iallafall en av dom.
Det var redan sent så vi hann inte gå till alla ställen.
Men det gjorde mindre. Sara ville betala för att kissa.
En femhundring. Hon är sjuk överallt i sitt huvud.
Fast måste man så måste man, det rådde ju kaos på
damernas. Fan vad alla brudar ska vara kissnödiga.
Jag försökte hålla låg profil, jag var inte sugen på snack.
Det var många med backslick & för många utav dom som
borde läsa sin läxa dom fått på SFI.
Och flickorna gick & väntade på att få sig en drink & lite kvart-i-tre-ragg.
Jag väntade mest på att klockan skulle gå, jag gillar inte att
folk blir så vidriga på fyllan & tycker det är okej klämma röv hur som helst.
Det var något halvdant band som spelade & glas överallt.
High heels & glassplitter är inte sådär sjukt bra.
Sen ville jag hem. Nöjd med en bra kväll & inte full.
Summan av kardemumman: Sjukt rolig förfest med allsång & mycket skaka rumpa.
Vi missade maten för att någon var lite för full & gick i snigelfart.
Sara var så kissnödig att hon kunde tänka sig betala för att gå före i kön.
Det var för mycket fylla, backslick & sådant där folk som bryter eller inte ens
kan svenska. För lite av min älskling & jag saknade honom.
För dåligt band & trånande tjejer som stod & försökte få sig ett ligg med basisten?!
Glassplitter, fotont som in i helvete & alldeles förbannat kallt.
Hemma långt innan jag trodde jag skulle vara hemma. Vilket var skönt.
Och i nyktert tillstånd, bara halsont.
Det är natt nu.
älskling här. Han värmer finr.
Det har varit tomt utan honom.
Vi har haft roligt. Iallafall innan vi gick ut.
Jag har känt mig osocial. Inte minglat något.
Hållt mig på min kant.
Ibland känns det bättre så.
Jag saknar honom, han är faktiskt finast i världen.
Och jag önskar honom hit som alla andra sekunder.
♥ Jag vill ha dig i min närhet. Jämt
Jag är nykter. Det finns ingen mening med att vara
full. Det blir ju bara jobbigt.
Men mina fötter gör ont. Riktigt ont.
Högklackat är inte fotvänligt. Inte dom iallafall.
Trött är jag & nu ska jag sova. Det är natt nu.
Imorgon är en ny dag.
Då är det nya saker som ska uträttas.
Tack för ikväll babes!!
I'm I too dirty?!
Det enda jag har hunnit med är systemet.
Och det under tvång.
Lillpojken framför undrade om man inte fick
godis om man visade leg.
Jag fick inget.
Vi har mest youtubat Björn Gustafsson.
För han är skön & man blir lätt besatt.
Nu ligger slöfocken i sängen & jag har
klädångest.
Jag går inte om jag inte får köpa nytt.
Tiden rinner iväg.
Om några timmar ska första cidern öppnas.
Och jag känner fortfarande ingen lust.
Det är tråkigt. Kanske vänder det?
Over and out. Jag kan inte sitta & göra inget alls.
Det finns massor att uträtta, men känns inte lockande.
Inte alls.
Ångest & mycket att göra.
Det var brist på mat & jag ber djupast om ursäkt.
Jag & min envishet. Det klär mig inte.
Hela huset är upp&nervänt.
Det blir lätt så med barn & män. Eller man, det är ju singular.
Men det ska jag inte göra något åt idag,
för jag har mycket att göra.
Vet inte vad jag ska klä mig i, för jag har
inte kommit loss.
Skorna är givna. För skor har jag så det räcker.
Resten av outfiten får väljas därefter.
Vi tar en runda till och jag bjuder.
Jag fejkade sjukdom för Sara.
Dock utan att lyckas, för jag är sämst på att ljuga.
Vi är i samma sits. Alltid kläder.
Ytligheter. För ytlighet är det folk faller för.
Jag föll för ett mongo.
Hans närvaro finns här nu, men inte senare.
Så nu vet jag hur han prioriterar!
Jag har biljetterna till Betnér nu. Det känns fint i hjärtat.
Nu sitter jag på hur mycket biljetter till allt möjligt
& jag hoppas att min förvirring lägger sig så att jag
inte tappar bort dom.
Nu ska jag snart lämna Ally till sin far med en bunte sedlar.
Hon ska åka karuseller så att hela hjärnan snurrar &
sen ska hon få åka till McDonalds, det hör ju inte till
vanligheterna.
My last goodbye.
Men det är nu jag är vaken, jag har varit i dvala
hela min lediga dag & först nu så har jag ork.
Imorgon är en ny dag. Nya tag
& en tredjedels politikerlön inkommer på
kontot imorgon. Tror ni det kliar i fingrarna nu eller?
Det är kanske tur ändå att jag jobbar
för jag är galet shoppingsugen.
I en annan del av livet ska jag bli bättre på att spara.
Det får vara Godnatt & mitt sista hejdå för ikväll.
Nu börjar Seinfeld & jag ska försöka söva min
egentligen kvällspigga kropp.
Jag har redan bloggat för mycket.
Och nu skulle hans närvaro vara det bästa
sömnmedlet. Sådär nära.
Failure. (jag vill säga så mycket)
Efter ett häng en våning upp är jag än mer förvirrad
än förut.
Jag youtubar Winnerbäcks "Jag fattar alltihop" trots
att albumet finns inom mina fyra väggar, men jag orkar
inte resa mig.
Jag tror att något är fel. Det andas intuition.
Jag har lärt mig att sakna är dumt & när känslorna
går runt.
Jag har kommit på mig själv med att tycka om någon.
Det uppstår en aning ångest inför jobbet imorgon.
Jag ber till någon att jag slipper jobba med teamledaren,
isåfall måste jag faktiskt lära mig när det är dags att
hålla käft.
Det är kallt överallt & mina fötter är isiga. Mitt täcke känns
lockande, men alldeles för långt bort.
Har din lust kokat bort?
Failure deluxe?
Jag vill kunna sätta vissa minutrar på repeat.
Dom som har varit betydelsefulla!
Då skulle dom involvera fjärilar i magen &
ett glas med ramlösa! & mycket annat som
får hjärtat att slå lite sådär extra.
Men med tandblekningsskenor i munnen är
jag allt annat än snygg.
Måste inhandla en partyoutfit.
Men jag måste inhandla den också.
När? Hur ska jag hinna?
Jag kan inte gå någonstans om jag inte får det jag
är ute efter.
Det kallas behov. Och jag som skulle bli ekonomisk.
Ungefär lika troligt som det finns lila elefanter i analen.
Nu måste jag planera in shopping mellan arbete, hämtning utav trotsbarn,
karusellåkning, hårfix ?, väntan i systemkö & var ska jag
finna den tiden?.
Jo, när helvetet fryser till is. Det vill säga om tio år på en höft.
Och jag undrar var mina nästan trettontusen jag betalar i skatt
går till? Jag ser inga förändringar. Inga fina NK's här i Eslöv inte.
Skam på er.
Tills då.
Så länge jag inte får höra värdefulla meningar
kommer jag inte heller att skriva mer.
Jag tänker inte förklara en enda känsla som jag har,
för jag spyr snart på mig själv.
Ibland är det bättre att tiga & envägskommunikation
är allt annat är rättvist.
Men det var skönt att ha löst det med E.
Vi är för stolta båda två & här har vi suttit
& trott att vi varit dåliga & att vänskap gått förlorad.
Men det är med dig det sjuka händer.
Det som aldrig annars skulle ske.
På nolltid tappar man sin glöd.
Sju miljoner tankar.
Om allt & inget. Om hur jag ska kunna förbättras.
Ja, jag glömmer lite bort att leva. Jag dränker mig själv i jobb
för att slippa vissa saker. Verkligheten är inte alltid så verklig.
Ibland tänker jag för mycket, eller jag tänker för mycket jämt.
Det är analyseringar & jag försöker läsa svaren i andras ögon.
Men det är oftast tomt. Jag kan inte greppa vissa människor.
Det är för mycket lek istället för lite allvar.
Jag är nästan beroende av djupa diskussioner, jag vill ha åsikter
& inga svävande svar. Jag vill ha vitt på svart.
Om det ändå fanns någonting att säga.
Jag vill inte somna ovetandes.
Det är inte alltid kul att vara en tänkare.
Men vi lever inte länge nog för att rätta till allting som vi har gjort fel
eller det andra har gjort.
Ibland vill jag bara vara så mycket mer. Jag vill räcka till.
Det finns så mycket som jag redan har bevisat, men det duger inte
för mig. Jag ställer för mycket krav på mig själv att jag blir
helt snurrig i huvudet.
Jag vet inte om det beror på min dåtid? Att aldrig bli nöjd, att alltid
kämpa lite extra.
För jag har hört så många gånger att det inte duger.
Varför ska jag motbevisa alla? Jo, för några hade så fruktansvärt fel.
Jag är oberoende. Men jag vill kunna vara beroende.
Jag vill tro att jag kan ge någon något, jag vill betyda.
Men jag tar mig alltid loss.
Och nu ska jag faktiskt göra något vettigt & glömma att det
är åter till jobb imorgon. Jobbigt va?!
Det är så lätt att hålla käften, men svårare att säga som det är.
Kul som fan
Jag minns inte vad jag sökte.
Jag har inte riktigt bestämt mig för hur dagen ska bli.
Det var inte roligt alls att ligga kvar ensam i sängen, inte
roligt någonstans. Jag hann verkligen inte få min dos som
jag verkligen behöver. Men jag kan inte sluta förundras över
hur förbannat fin han är. Jag vill bara nypa mig själv i armen
för att verkligen vakna upp & förstå att han faktiskt är på riktigt.
Jag vill ha honom lite mer för varje gång, jag vill tro på att han
också känner likadant.
Jag hade kunnat spendera dygnets alla timmar med honom &
ändå vilja ha mera. Det finns ingen gräns på hur mycket som
är tillräckligt. För jag kan inte få tillräckligt utav honom.
Han är faktiskt så bra att jag vill behålla honom länge länge.
Men för mig som inte tror på kärlek eller någon evighet känns det
lite nervöst att tänka så. Jag vågar inte tro att någonting blir
precis så perfekt.
Men jag vet att han är perfekt på många sätt. Han vet det nog inte själv,
men det är saker som kanske är självklara för andra, som aldrig varit
självklara för mig som gör honom så förbannat jävla underbar!
Han har nu också kommit på att han kan få mig jävligt obekväm
som igår när vi skulle handla.. Jag blev störtsugen på choklad &
vi tog en promenad ner till kvarterets butik.
Där jag dagligen handlar.. Och han börjar bryta.
Jag hatar folk som bryter, jag gillar inte coola utlänningar som är
högljudda & pratar slang.. Jag gillar nog inte utlänningar alls med
attityd & hela den tjofräsen.
Han stod där & bröt & pratade liet för högt. Jag ville nog mest bara slå
honom på käften & be honom hålla tyst, men han lyssnade såklart inte
på mig. Han tyckte det var skitroligt & jag visste inte var jag skulle ta vägen.
Folk ska inte tro att jag hänger med dåligt pratandes utlänningar...
Haha.. Men det är ju något att skratta åt. Jag vet att det kommer hända igen.
Jag ska nog allt ge igen. På något vis.
Det är därför han är så bra att tycka om. För han är ganska så störd.
Eller inte ganska. Han är mycket störd. Och jag kan inte låta bli att
skratta.. Och visst är det bra att ha hittat någon som inte ska vara så
jävla fin i kanten. Han är nog den bästa någonsin.
Utan att helgonförklara honom. Men det är många som inte kan vara sig själv.
Och där jag inte heller har kunnat vara det.
Jag minns inte vad jag sökte, men jag vet att jag försökte.
Jag fann ingenting på tusentals gator, men jag tror att man vet när man hittat hem.
När man fallit för något himmelskt.
Och hur som helst älskling så vill jag att den tiden vi har ska bli den
bästa någonsin.
Så när allt är slut kan jag leva på det resten av mitt liv.
Och redan nu saknar jag honom. Ja, jag faller lite mer hela tiden.
Det är inte likt mig. Inte så snabbt eller inte alls.
Han måste vara något riktigt speciellt!
(och denna låten är också jävligt speciell, måste ju få ha två favoritmän!)
Vilken onödig dag.
sig ganska så trött & konstig i varenda fiber i kroppen.
Men jag kom loss till slut.
Jag kan ändå inte riktigt släppa jobbet & jag har gjort lite hemifrån
som går att göra hemifrån.
Vi ska ju inte satsa på att låta dom ta sin tid. Nu ska vi bli hemtjänst
trots att vi inte är det. Och alla klockslag ska noteras & vi ska skriva
om våra brukare som vi är kontaktpersoner till om hur deras dagar
ser ut. Inklusive tider. Galet.
Hur roligt hade vi själva tyckt att det var? En dag kanske jag vill duscha
i fyrtio minuter & en annan inte. En morgon kanske jag vill ta mitt kaffe
ute tillsammans med en cigg... Äh skitsamma. Jag skriver ändå.
Jag ska dumförklara varenda människa som ska arbeta där inne.
För det är det vi gör. Och så finns det ingen kvalité eller självbestämmelse
kvar för brukarna. När är det dags att säga ifrån? När är det dags att
lämna den här verksamheten för ett arbete som ger lite mer?
Jag letar för fullt. Det ska såklart vara ett passande arbete för mig.
Akuten ska jag till förr eller senare.
Jag har till & med glömt att äta frukost. Jag som är galet noga med
att äta. Jag måste äta minst sex gånger. Idag har jag inte ätit alls.
Jag känner mig inte ens hungrig.
Det har blivit kaffe & nu sitter jag med min vaniljlatte.
Jag har bakat & städat. Jag har suttit med mina foto i hundra år, sorterat,
klistrat in i album. Jag har bara tagit det sjukt lugnt med andra ord.
Det är inte lönt att känna irritation över att dagen inte blev som den skulle.
Imorgon är en annan dag & då kanske jag känner mig bättre?!
Jag behöver iallafall inte sakna min älsk så mycket längre.
Det är det bästa med denna dagen. Att jag äntligen ska få finnas
inom samma fyra väggar som honom. Att jag ska få pussa på honom
& klämma lite på honom. För nu har jag knappt trott att han har varit verklig.
En röst dämpar inte behovet av hud.
Jag har ju längtat efter tisdag i evigheter nu känns det som.
Så baby, skynda dig nu!!
.Jag vill ha dig här på riktigt inatt.
Jag är sjukt negativ idag.
när jag äntligen kan sova hur länge jag vill utan att behöva
kliva upp till något. Jag vaknade runt nio & kunde verkligen
inte somna om. Jag mår lite udda. Jag känner det.
Jag nyser som om jag sniffat vitpeppar & är lagom snorig.
Huvudet känns tungt & istället för att jag blir superdunderförkyld
direkt ska det dra ut på det så att jag blir seg & tråkig.
Jag är inte rolig någonstans när jag blir förkyld. Det är värre än
alla andra sjukdomar som har drabbat mig.
Jag vet om att jag blir tjurig & gnällig & ingenting är rätt.
Som en man ungefär. Män är alltid tjuriga & gnälliga.
Jag hade planerat min dag så bra. Jag vet nu att jag inte ska planera
ett skit i förväg för det blir aldrig så ändå. Jag vet det.
Men det är så typiskt mig att planera in en massa projekt när
jag väl är ledig. Då ska jag göra det & det & det slutar i besvikelse
för att jag inte får det gjort.
Attans rabarber säger jag bara. Dåligt av mig.
Och så är det riktigt fult väder idag också. Det gör mig inte piggare.
Riktigt höstväder. Mysväder & det är fram med alla halsdukar nu. Yey!
Det är nog det bästa. Och raggsockar & stövlar. Fint skit.
Det ska vara mörkt med tända ljus & varmt. Men här är det kallt även
inomhus & den där permafrosten i mig lär aldrig tina.
Jag har beslutsångest inför helgen. Redan. Förstår ni.
På ett sätt vill jag ju gå på krogsvängen som alla andra gör.
Det är ju tradition. Det är givet att alla ska dit & det är party party.
Jag är inne i en väldig antiparty period. Bara tanken av alkohol får
mig att rysa. Ja, ni som känner mig vet att jag varit väldigt anti alkohol
i perioder sedan den där rysliga natten då ett liv tog slut.
Jag är periodare.. så enkelt är det. Jag känner inte att det ens ska bli kul.
Jag är en trött människa. Och den där partykänslan vill inte infinna sig.
Ja, det är några dagar kvar. men jag tror ändå inte att det lär ändra sig.
Det brukar ju vara shopping av partyoutfiten en vecka innan & ladda upp med
ett flak öl. Yey.
Det känns bättre av tanken att ladda upp med filmer (som jag ändå inte ser) &
massor av godis under mitt duntäcke i soffan med tända ljus & kanske lite
Lasse emellan med ljuva toner som gör en lite melankolisk emellanåt.
Usch vad livet är fyllt med svåra val. Ska jag eller ska jag inte?
Jag är våg för fan. Vi är obeslutsamma. Veliga.
Vi kan inte ta snabba beslut.
Aja, nu ska jag iallafall ta en varm dusch så att det kan bli
ungefär trettiosju grader i min kropp igen.
Nu är det snart Tisdag.
Det gör väl alla andra som har lite humor också.
Jag har redan hunnit vara hemma i mer än en timme
& vad har jag gjort? Absolut ingenting.
Det har varit mycket skönare stämning på jobb idag även
om det blir mycket diskussioner om vår teamledare.
Jag har ju tyvärr lyckats få dom längsta passen & därmed
lyckan att få arbeta med henne varenda helg vi vi har.
Hur fan lyckades jag få båda nya på min helg? Det klingar
helt fel då vi bara är tre som kan tänkas jobba natt istället för
fem som dom är andra helgen. Galet orättvist.
Därför måste jag varje helg jobba i snitt fjorton timmar per dag..
Medan hon tar dom glassarpassen på åtta timmar båda dagarna.
Sjyrre!! Vilken bra människa. Inte alls speciellt egoistiskt!
för att hon enligt sig själv inte kan jobba varken morgon eller kväll.
Varför tar man då ett jobb där det ingår obekväma tider.
Snart är måndagen slut & det betyder att det snart är tisdag.
Då blir det tisdagsmys.
Jag har inte fått träffa min älskipaijj på skitlänge ju.
Det är skamligt & borde vara olagligt.
Väldigt olagligt.
Nej, jisses nu börjar ju Seinfeld också.
Jag hinner ju inte göra ett skit ikväll. Galet tråkigt.
Permafrost i mig.
Jag har planlöst irrat omkring idag. Jag har inte orkat vakna till liv.
Allting är ganska så fult idag & jag känner mig inte riktigt hundra heller.
Alldeles för snart ska jag börja jobba igen. Tack för det!!
Jag kommer antagligen att somna långt innan jag stämplar ut?!
Jag gick ner för att handla.. Jag kom inte hem med något jag skulle ha.
Det är höjden av förvirring. Där stod jag som om jag hade alzheimers
& visste knappt vad jag ens gjorde där.
Hjärnan strejkar totalt på mig. Dom kanske borde spärra in mig som
Anders sa förut?.. Men det är väl en övergående fas får jag hoppas.
Det är inte direkt läge att retirera nu. Jag har mycket kvar av livet.
Är det någon annan än jag som tycker det är kallt?
Börjar jag bli sjuk (?), för solen skiner ju & jag antar att det
är ganska så varmt. Men jag fryser som en vilsen gnu i Arktis.
Känns som om jag befinner mig i Polarzonen, ja ni vet där
graderna aldrig räcker till. Och det råder permafrost i mig.
Aja, tur att det finns halsduk!
Nu ska jag pilla en stund i naveln, dricka upp mitt sjätte glas med kaffe
& ge mig själv en käftsmäll för att vakna.
Och sedan ska jag ha ångest i några timmar tills jag äntligen får
komma hem igen.
Mycket sådär. Och mitt sista ryck!
Alyssa låg där bredvid mig & tjatade om frukost. Och jag ville
bara ha fem minuter till.. När jag väl tog mig upp kände jag bara
ångesten genom hela mig. Sova sova sova hade varit så förbannat
underbart. Men det har ju inte blivit så mycket utav det nu denna
veckan.. Sådär.
Roligare blev det inte när Alyssa vaknat på helt fel sida idag.
Hon var tjurig som fasiken & jag trött så det blev ju lite diskiussioner.
Vi kom inte överens om något alls & det slutade med att Alyssa satte
armarna i kors & med bestämda steg gick ut för att tjura.
Fine för mig. Ibland måste man få tjura. När hon kom tillbaka var det
bättre & vi började om från början. Tacka Gud för att hon inte är långsint.
Alltså har morgonen mest varit skit.
När jag kom hem så såg jag att mamma hade färgat mina nya tröjor
i tvätten. Så nu blir det inte att hon får tvätta åt mig mer.
Nu är hon skyldig mig nya kläder & Alyssas vita jeans är numera pissgula.
Ja, och mina kläder också. Och hon säger att jag inte kan tvätta!
Jag har iallafall aldrig färgat kläder. Så nu rök min hemhjälp & jag vet inte
när jag ska ha tid till sådant? Det blir att köpa nya kläder när allting är
smutsigt! Jobbigt va? Irriterande om inte annat. Min snygga nya tisha är
jag mest ledsen över. Den var ju så snygg! Jaja, I-landsproblem deluxe.
Jag har ju inga andra problem att hänga upp mig på.
Idag är det måndag & mitt sista pass på ett tag närmar sig.
Jag är så jävla tacksam över att jag inte tog det där passet för
teamledaren på onsdag. Jag inser nu att jag kanske jobbar lite för mycket.
Jag hinner inte med något annat som är viktigare.
Jag har ju varit arbetsnarkoman ganska så länge nu & jag känner att
det borde dras in lite på det. Det är inte okej längre att jobba 210 timmar
i månaden. Idag fick jag även ett kul samtal om att jag står som akutjour
nu under dessa två veckorna. Så jag kan få ett samtal precis vilken
sekund som helst & måste rycka in med kort varsel.
Det ska födas barn på min gamla arbetsplats & där står ju jag kvar på
timmar.
Det är också sådär va? allting som handlar om jobb är sådär nu.
Nu ska jag spela Lasses nya för den är riktigt fin.
Jag fattar alltihop har blivit en ny favorit.
Och november närmar sig. Och jag längtar lite.
Och Anders, du ska med vare sig du vill eller inte!!
Det har vi snackat om alldeles för länge nu. Din gamla man.
Och så får jag väl städa, för det ser ut som om vi har
haft inbrott. Sådär!
Det värsta är över.
Det kändes inte okej. Jag är sliten som tusan fysiskt.
Kroppen kämpar emot mig, jag är lika förvirrad som ett helt
ålderdomshem med senildementa. Hur kul är det? Sådär va?
Men nu har jag gjort min helg. Jag har jobbat ungefär lika
många timmar som tre fjärdedelars vecka. Det känns just nu
överallt. Och jag längtar som ett litet barn på julafton till imorgon
kväll. Då stämplar jag ut ända fram till fredag morgon.
HALLELUJAH.
Jag har arbetat med inkompetenta människor utan någon
som helst intiativförmåga & med vikarier.
Men jag tycker till & med vikarierna gör ett bättre jobb.
Än dom som är nyanställda & teamledare.
Jag hade blivit en sjuhundrans bättre teamledare.
Men hon förstår ju inte ens innebörden av vad ett "team" är!
Jag kom hem runt halv tio ikväll. Sedan dess har jag suttit klistrad
med telefonen mot örat. Mina två älsklingar & min dagliga dos av
dom gör fantamej livet mycket finare.
Ja, ni vet ju vem ni är. Annars så är ni allt bra dumma.
Jag är nog dödens trött. Jösses vad jag knappt orkar hålla ögonen
öppna. Och jag ska faktiskt ta & lägga kudden tillrätta, krypa långt
in under mitt duntäcke, jag har redan raggisar på mig. Fy bubblan
vad det är kallt. Raggsockar & tröja betyder att det börjar bli vinter.
Baby. Låt tisdag komma nu.
Bara imorgon kvar. Sen ska jag minsann
aldrig låta det gå så länge igen.
Jag saknar dig, ditt negativa & tjuriga pucko!
♥♥♥
Sådär att sakna.
Det är inte roligt längre. Hur skulle jag veta hur det var
att behöva sakna någon, det har nog aldrig hänt att
det varit så sugit. För sugit är vad det är.
Det känns som ljusår emellan oss & jag hade lätt kunnat
ta ledigt enbart för att få lite mer tid.
Timmarna räcker inte till. Jag behöver fler minutrar på
dygnet för att hinna med att leva också.
Den onda jobbcirkeln är inte riktigt lika kul nu när det
finns någon som jag verkligen skulle vilja andas i samma
rum som. Jag har ingen lust att gå till jobbet på kvällen
när jag vet att jag kanske missar värdefulla sekundrar.
Och hela denna veckan har varit tragisk.
En röst i natten slår inte ihjäl saknad & önskan om lite
verklighet.
Älski. Jag behöver ju faktiskt dig. Vill vill vill vara alldeles
sådär nära, så nära det går & lite till.
Det är hopplöst nu, precis nu & imorgon & igår.
Så du vet hur jag känner. Och jag hade kunnat hålla på
& skriva i evigheter, men om jag sover nu så blir det snabbare
en annan dag & då får jag snart pussa på dig.
A- Du är absolut finast. För jag får lov att tycka det.
Jag vill veta allt.
Ganska så vidrig efter jobb, snabbdusch. Sen middag.
Jag vill ju höra allt, om vad besluten grundas på &
hur en människa kan vara så obeslutsam om att
stanna kvar på en plats.
Jag ska spendera min kväll med dom fina.
Och sen får jag väl sova för imorgon väntas slit.
Free Fallin.
Att vara vaken såhär dags en lördag finns inte.
När klockan ringde kvart över fem så ville jag verkligen inte.
Jag vill fortfarande inte.
Men jag piggnar väl till när jag kommer till jobb & får lite kaffe
i mig.
Baby, lycka till idag. Hoppa försiktigt, var rädd om dig & var
inte alldeles för nervös. Free Fallin kan vi ju kalla det!!
Jag kommer tänka på dig, men det skulle ju vara roligare att
vara med. Åh, vad jag skulle behöva ge dig en puss nu.
Saknar dig.
Nej, nu får jag väl sitta av tiden här. Frysa lite mer & undra
hur i helvete jag ska orka?
Har jag jobbat ihjäl mig eller har jag? Snacka om svacka just nu.
Att vara ledig hade varit THE shit.
Snart nästa vecka, snart...snart. Svårt att tänka poistivt när det
inte finns några mirakel på jobbet denna helgen! Jo, jag då.
Men för övrigt!
Kärlek!
Dags att söva sig.
Det är en fredagkväll utan något alls att göra. Allt eftersom
jag börjar dödligt tidigt imorgon. Hela kvällen blir ju förstörd
& att kliva upp när det är så mörkt & kallt är ett rent helvete.
Alyssa sover uppe hos mamma & hon orkade inte hålla ögonen
öppna tills Marcus kom, trots att hon kämpade in i det sista.
Jag nattade henne där uppe & sen har jag fått sitta i min ensamhet.
Det enda jag får nöja mig med är att prata med älsk i telefon.
Jag bara längtar mer efter honom för varje sekund som går.
Det stillar liksom inte abstinensen på samma sätt, jag vill så
mycket mer. Och när vi väl ses nästa gång så vill jag stanna tiden
så att vi kan ta igen allt det som vi missat.
Förlåt baby, jag kanske ska skaffa mig ett normalt jobb?!?
Nu får jag väl försöka att söva mig så att jag inte är zombie
imorgon hela dagen. Jag känner ingen som helst lust att
gå dit imorgon, jag ska ju behöva stå ut med vår teamledare.
Jag ska nog låta dom två nya arbeta. För jag har redan bestämt
vad jag ska göra imorgon. Och eftersom jag har varit där längst
är det jag som bestämmer!
Andra har också sagt till mig att låta dom sköta det där nere så
fixar jag där uppe. Något ska dom ju reda ut själv!!
Fast tar man ledigt så mycket på så kort tid så går det nog inte
så bra. För mig får jag hoppas att det blir en lugn dag & att
det blir lite kvalité för den brukare jag har planerat för imorgon.
Usch, tvi & fy för teamledaren. Jag kommer känna hur taggarna
far ut så fort jag ser henne. Säger hon något till mig om sina
pass hon trodde jag skulle ta ska jag ge henne en sådan avhyvling.
Jag vill!
Nej, dags att sova.
Sov gott & baby dig ska jag drömma om! <3
Det skönaste jag vet.
Även om dagen har gått alldeles för fort & att jag inte
har hunnit njuta precis.. Det håller inte att bara vara ledig
en dag, man hinner liksom inte slappna av & bara vara.
Det är ju mycket som ska göras.
Idag har jag städat för ovanlighetens skull.. Eller inte?
Jag har tapetserat lite också. Jag hade alldeles för tråkigt
så jag fick ett ryck.
Det har blivit lite internetshopping också. Ganska så onödiga
saker, men jag tror det kommer bli fint.
Vi får väl se när det kommer.
Lasses nya har gått i ett & jag måste lyssna ännu mer.
Men jag kan ju bara säga att han är grym.
Det finns ingen som skriver texter som han gör.
"Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen"
år årets höjdpunkt för mig. Iallafall fram tills det är dags
att se honom. I år igen. Som vanligt.
Jag saknar min älskling mer än vad jag någonsin trodde att
det gick att sakna någon. Det är alldeles för längesedan jag fick
ha honom nära. Känna hans ungefär trettiosju grader.
Det känns förjävligt & alldeles alldeles för tråkigt.
Det blir en ensam fredag & han finns ju i mina tankar hela tiden.
Men det hade ju varit hundratusen gånger bättre att få ha honom
här istället. Att jag alltid måste jobba sådär konstigt.
Och så missar jag ju hans utkast från ett plan... Det är lite halvsugit.
Jag hoppas han kommer ner säkert, så jag får ha honom kvar.
Baby, du är faktiskt bäst!! ♥
Nu ska vi fixa till lite popcorn & ha fredagsmys.
Det får bli uppe hos mamma eftersom Ally ska sova där.
Jag ser inte alls fram emot en supertidig morgon imorgon
på jobbet. Jag vill helst av allt vara ledig.
Skit i det nu, jag ska slappa i soffan & så får vi vänta på
bror min som kör från Strängnäs..
Ally längtar efter honom, men jag är mest nyfiken på varför
han kommer ner igen. Om han kommer flytta ner igen.
Puss puss puss puss. På älsk.
Ett sällsynt exemplar.
Jag hade en nonstop pratandes Alyssa bredvid mig &
sen började hon skrika om en stor spindel på hennes rum.
Men när jag hade kommit upp ur sängen så fanns den inte
någonstans, så idag blir det spindeljakt under alla möbler som
finns i detta hemmet. Inte kan vi ha sådana bjässar springandes
på sina hundratusen ben. Äckligt.
Med posten idag så kom min förhandsbokade cd.
Det är ganska ute med cd-skivor, men Lasses nya var
jag bara tvungen att ha. Det är fint att få den nu.
Jag bokade den iförrigår & som utlovat så fick jag den idag.
Iallafall några dagar innan den egentligen släpps!!
Nu spelas den & jag lovar att den kommer spelas om & om igen.
Att jag kan bli lycklig över en sådan liten sak.
Jag tror inte att jag har varit riktigt så besatt innan.
Nu har jag ju ändå inget annat att bry mig om.
Han är ju faktiskt ett sällsynt exemplar.
Nu står Alyssa & väntar på att vi ska gå & handla lite.
Hon tjatar om att vi ska cykla.. Så jag får väl ge med mig
& gå ut nu. Även om jag gärna hade väntat lite.
Jag har ju inte ens hunnit äta frukost. Illa.
Men solen skiner & jag måste ju ändå posta en jäkla massa
brev. FK är sugiga.
Gråt & tändvätska.
verkligen gränser för mig.
Nu ikväll skulle jag bara gå ut för att ta en cigg & ser
världens största spindel. Det spelar faktiskt ingen roll
hur stora dom är, alla är världens största oavsett.
Men denna var faktiskt riktigt stor.
Jag blir panikslagen, vet inte vad jag ska göra.
Den sitter precis vid min garderob så jag kan inte öppna
dörren & ta dammsugaren. Det finns inte att ens vara i
närheten av en spindel. Hjärnan går på högvarv.
Hur fan ska jag lösa det här? Jag kan inte lösa det.
Jag skickar ett sms till mamma om att jag verkligen
måste ha hjälp, att jag sitter nära gråten & mina händer
skakar. Hjärtat bultar hårt & jag måste komma på något
under tiden jag väntar på svar... Inget jävla sms kommer
& jag tror det tar tre minuter innan hon svarar.
Min bästa idé var att hälla tändvätska över spindeln.
Jag läser att man inte ska förtära tändvätskan & att man
inte ska framkalla kräkningar om man råkar få det i sig.
Hur råkar man få det i sig?
Jag ställer mig så långt ifrån jag kan & bara öser tändvätska över den.
Min bästa lösning, vad tusan skulle jag annars göra?
Jag hittar inget annat där ute i förrådet & in går jag inte.
Den börjar hoppa & jag får kväva mina skrik för att inte väcka
mitt vackra sovande barn.
Det tar lång tid för mamma att komma. Det borde vara direkt.
Men tiden känns väl lång. Jag vågar inte ens titta om den finns kvar.
Mamma tycker jag är löjlig, men hon insåg att jag inte ljög när
jag sa att den var stor.
Hon räddade livet på mig & jag har fått stå & torka golv i en halvtimme
& det luktar tändvätska ännu.
Jag tänker aldrig någonsin bota min spindelfobi heller, aldrig i livet.
Det finns ingen mening med dom, dom är bara äckliga & borde inte
ens få finnas till.
Nu kommer jag inte kunna sova. Jag har fått gå igenom sovrummet noga
för att inte upptäcka fler.
Var tusan kommer dom ifrån?
Jag kommer se den så fort jag blundar & jag får huvudvärk av doften
som har lagt sig i mitt hem efter mitt galna sprutande med tändvätska.
Var finns det akutservice vid akuta situationer som denna?
Jag kan nog helt enkelt inte bo själv.
Vem vill flytta in?!!!
Orkar knappt
& ligger skönt på soffan med min älskade Ally hemma.
Som jag har saknat henne.
Det finns annat att sakna också. Och någon.
Älski jag får spel!
Nu ska jag fortsätta mitt bloggläsande. Tvtittande & försöka
ignorera min irritation över jobbet.
Lite mer än såhär
men det har tagit lång tid.
Jag har erbjudit min bror en plats att bo på om han nu vill
komma hem till skåne igen, men med mina krav så var det inte
så lockande. Det var inte så spännande med gräs & häckklippning,
barnpassning & annat tjofräs.
Nehe. Mer plats för mig & ingen tjurig nästan 30åring.
För dom är ju galet tjuriga dom där lite äldre karlarna.
Jag har epilerat benen så nu är jag len som en bebisrumpa, men
det är ju ändå ingen som ska känna på mina ben nu...
Fast benen måste ju vara epilerade iallafall, dom är snyggast då.
Jag har pratat i telefon med älskade Sara & vi kräkte en stund
& sen sa vi godnatt & får fortsätta imorgon.
Min tjuriga baby har jag också pratat med.. Eller han håller jämt
på med annat & ni vet hur det är med karlar & att göra två
saker samtidigt. Och sen är HIF ett skitlag & Arsenal också tydligen.
Eller? Hur var det nu?
Det går nog inte så bra & det blir många fula ord.
Ja, jag kan ju inte göra något åt det i vilket fall som helst.
Det är förjävligt att vi inte heller kan ses något nu...
Jag spenderar ju mer tid på jobbet denna veckan än någon annanstans.
Mitt fel igen. Och det hade ju varit trevligt att kunna få ge honom
en puss, men vi bor ju inte heller sådär skitnära varandra.
Det blir tröttsamt i längden tror jag.
Jag vill ju ha lite mer än såhär. Jo, jag saknar dig också förresten.
Nu ska jag titta på fetton. Det är läskigt.
Varför äter man sig så fet? Och sen skyller ifrån sig på
någon annan eller något. Stå för det ni trycker i er istället.
Lätt för mig att säga som aldrig kommer bli tjock.
Sov gott. Imorgon är det skitjobb igen.
So it is.
Den där kvalitén vi ska ge våra brukare blir enbart
skit.. Det är kontorstid snarare, fixa detta, fixa annat skit.
Jag blev galet förbannad idag. Jag skulle vara ledig, vilket jag
absolut inte var som ni förstår. Jag går in & tar mer än ett halvt
pass för vår teamledare som tror att hon kan göra som hon vill.
Jag gjorde klart för henne redan förra veckan att jag inte
kunde ta något pass för henne. Ändå står jag uppskriven på
fler pass som egentligen är hennes enbart för att hon inte kan börja
som alla andra. Hon kan inte börja klockan sju.
Hon sa att hon skulle ta sitt pass. Men i fredags kväll när jag väl hade
slutat så ringde hon & sa att hon inte alls kunde.
Synd om henne, men det är inte min eller någon annans uppgift att
lösa det problemet. Idag fick jag gå hem alldeles för sent.
Jag har fått sitta & försöka lösa resten av hennes pass, men det fanns
ingen som kunde komma in med så kort varsel.
Jag undrar om hon tänker enbart på sig själv eller på dom som bor där
& resten av personalen. Hon skiter helt enkelt i vilket.
Jag har pratat med chefen fyra gånger & nu blir det tydligen åtgärder.
Hon ska ha ett samtal med mig & teamledaren för att teamledaren är
sur för att jag inte ställer upp. Eller för att hon inser att det är hon som
hamnar i skiten, inte jag. Det är inte lönt att försöka få mig att vara det
svarta fåret när jag har så många fler på min sida som hört vad jag
har sagt & vad som är rätt & inte rätt. Hon har inte några som helst fler
pluspoäng i någons ögon för att hon är teamledare. En dålig sådan också.
Det är hennes pass, inte mitt. Och hon har bara tagit för givet att jag skulle
ha tagit det.
.
Jag har inte gjort annat än att jobba ihjäl mig under den tiden jag har
jobbat där. Hon har varit där i två veckor & redan gjort alla förbannade
& hon är långt utanför gemenskapen. Hon gräver sin egen grav &
nu har det gått så långt att vi inte ens får skriva vårt eget schema,
det ska chefen göra. Det innebär att hon får gilla läget & börja klockan sju
som alla andra. Det är skönt att ha en chef som man kan kräka av sig till
& nu orkar jag faktiskt inte vara snäll längre.
Jag ska inte göra andras jobb åt dom. Jag har fått ta så mycket nu för
att andra är lite lata & inte gör det dom ska utan försöker delegera ut
uppgifterna till andra. Det betyder också ett sämre arbete & att saker inte
blir gjorda.
Nu är jag så trött för att jag dessutom fick jobba över & att jag fått sitta i
telefon halva dagen & sprungit runt både här & där & stressa stressa stressa.
Det är inte kul längre. Jag vill göra något som känns bra.
Något som ger mer värde.
Jag är bara så irriterad. Det är inte kul att komma hem & ha hela eftermiddagen
framför sig att göra något kul på när det bara ligger en sjuk irritation i hela
kroppen & gror. Jag vet att jag säger att det inte är lönt att hänga upp sig på saker.
Att tänka på sådant. Men ibland går det bara inte att koppla bort.
Jag ska betala lite räkningar nu så får jag iallafall det överstökat.
Det börjar ju trilla in några stycken nu & jag vet banne mig inte vad
jag gör för att få så mycket räkningar?!?
Tråkigt men sant. Betalas ska dom ju hur som helst.
Sen ska jag väl städa undan & slappa lite. Jag är så trött så trött i huvudet.
Och så tycker jag det är skittråkigt att sakna min baby.
Han som borde vara prioritet nummer ett.
För det är han värd. Och jag skulle faktiskt behöva lite av honom
här & nu.
Nu är det riktigt jobbigt med avståndet. Jag tror nog inte att jag
står ut med det länge till... Blä!
Det var mitt i natten
Nu sitter jag här igen. Roligt, jättespännande.
Jag vaknade inatt & trodde helt allvarligt att jag hade försovit
mig & då var klockan typ tre. Och när jag väl ska kliva upp
så är det sjukt jobbigt. Det är svinkallt. Det är läskigt att
kliva upp så tidigt på morgonen. Och så fryser jag.
Jag har förstått att jag smittats av någon äcklig bakterie också.
Det märks. Det känns ganska stopp i andningsapparaten så jag
får sitta med munnen öppen för att ens få lite luft.
Halsen gör lite ont, men med min tur så blir det väl värre snart.
Vi kan kalla att jag har drabbats av någon förkylning.
Jag hoppas innerligt att den har gått över till imorgon.
Annars är det skam.
Nu ska jag nog försöka fixa lite innan jobbet.
När jag jobbar hela kvällen så finns det ju inte en chans
att jag ställer mig & lagar middag då.
Så jag får fixa något nu....Men vad. Och på en halvtimme??
Och baby, nu orkar jag inte mer. Det är så tråkigt utan dig.
Jag saknar dig ju. Jag vill ju vara med dig hela tiden.
Varenda minut & sekund.
Puss
Missnöje & saknad.
Denna dagen har bara varit kaotisk. Det finns verkligen
ingen som helst struktur kvar på jobbet.
Jag har stressat som en galning, irrat runt som ett
psykfall precis som alla andra.
Nu ska vi börja om på noll för att få ordning på allt det
som vi blivit tilldelade men inte kan reda ut med för
lite personal. Att kommunen är certifierad betyder absolut
ingenting, för vi kan inte ge kvalité.
Jag funderar på vad & var jag ska söka mig vidare??
Struktur som gör att jag inte behöver ge mer än hundra
procent, inte vara less, kunna ta ut mina timmar utan att
hela tiden jobba under mina raster.
För stress är inte samma sak som action.
Jag vill bli så mycket när jag blir stor, men pengar är
faktiskt viktigare än drömmar just nu.
Jag har redan slängt mig i kuvösen, men jag vet att jag inte
kommer somna på flera timmar. Det behövs iallafall en timme
för att varva ner.. Konstigt att jag är trött på morgonen?
Jag är ensam. Min älskade Ally är inte hemma & hon är saknad.
Imorgon får jag inte heller se henne. Mitt älskade barn.
Men nästa vecka är jag ledig mycket. Då jävlar ska vi ha många
hemmadagar. Och shoppa lite kanske? Vi delar ju det intresset.
Och ingen älskling finns här heller. Alla har övergett mig en kväll
som denna. Det gillar jag inte. Vem ska jag då mysa med?
Inte värmer han upp sängen heller så här får jag ligga & frysa.
Jag saknar dig baby. Nästan så att jag blir tokig.
Det skulle inte vara omöjligt att jag skulle gjort nästan vad som
helst för att få ha dig här. Du är finast.
Men allt är mitt fel för det är jag som är långt bort, det är jag som
jobbar konstiga onormala tider. Att du står ut!
Nu blir det att se färdigt den skrikiga kocken.
Jag har ju missat allt. Och sen blir det Seinfeld.
Som varje kväll. Varför bryta en fin rutin?
Puss älskii!
Gäsp..Kallt..
& när klockan ringer så vill jag bara kasta mobilen åt helvete.
Jag är trött som en gnu & jag har ingen lust till att gå till
jobbet idag. Det är kallt, ruggigt, jag är sömnig som tusan.
Och tänker jag såhär så blir det inte kul alls.
APT är inte roligt hur vi än ska vrida & vända på det.
Det suger appung & jag klev upp alldeles för tidigt.
Fyra timmar möte känns som en evighet & det finns
så mycket annat att längta till.......
Ibland förstår jag bara inte.
Jag vill ha raka förklaringar & lite mer
allvar.
Äh.
Det finns inget nöje.
Dags att gå vidare.
Leave this mess behind.
Det är i mitt huvud det händer.
Stökar till det rent.
Ge mig något att gå på & jag kanske överväger
det hela.
Jag kräver så mycket mer.
Förvirrande bra.
Så jag berömmer mig själv med ett choklad. Det behöver jag!
Jag hade lätt kunnat gå i en timme till för det är så förbannat
skönt att bara gå, prata, dela lite djupa tankar.
Jag som lätt blir rastlös får iallafall bort den känslan under tiden.
När jag nu är hemma så spritter det i hela kroppen igen &
jag funderar på vad jag ska göra nu?
Helst av allt skulle jag ju vilja ha den finaste här.
Nu har jag faktiskt nått den där jobbiga nivån då jag blir
sjukt abstinent utan honom.
Han blir bara mer underbar & free fallin får en helt ny innebörd.
Jag är nog ganska så dålig på att säga det, känslor av detta slag
har jag inte behövt att befatta mig med förut.
Jag visste nog inte ens att dom kunde uppstå & jag hade väl inte
något större hopp innan heller.
Men hur som helst har han nog börjat krypa in under huden lite
mer än vad jag annars skulle tillåta.
Det känns annorlunda, skrämmande & fint på samma gång.
Men jag måste verkligen lära mig att tro på saker.
Det är svårt att lita på ord, ord betyder inte alltid något.
Det är handlingar som visar mer.. Och jag är ganska så blind.
There are many things that I would
Like to say to you but
I don't know how.
Nu ska jag se till att ta en skön dusch & knåpa ihop en bra matlåda
till jobb imorgon. Som jag inte alls ser fram emot.
Jag skriker efter lite förändring i mitt liv.
Irriterande jävlar.
Det har varit mycket trix & fix när det gäller jobbet.
Och jag har tröttnat på strulet som har uppstått.
Jag är inte längre sugen på att jobba kvar.. Inte när det ska
strulas så mycket som det gör nu. Trist.
Nu känner jag bara hur gärna jag skulle vilja ha semester.
Jag har inte haft semester på tre år. Varför?
För jag har aldrig velat ha det, jag har älskat att jobba.
Men jag känner inte för det just nu. Om jag är utarbetad vet
jag inte? Men jag vet inte om det är långt ifrån.
Fast jag gnäller aldrig om det. Jag går dit, sliter & fortsätter
dag ut & dag in.
Det gör väl att jag blir ganska så tråkig på fritiden också.
Det är mycket tänk, jag ska ju överleva också.
Fast det är klart att det är mycket annat som spelar in också.
Konstigt att jag aldrig kan ta det lugnt?
Jag har sagt att livet är alldeles för kort för att bry sig om andras
problem, deras sätt att bete sig & hur vissa försöker hindra
mig från att vara där jag vill. Men det går liksom inte alltid att
sortera bort min irritation över vissa människor.
Jag kan blir fruktansvärt förbannad på att folk inte försöker
att lösa vissa situationer själv. Jag blir irriterad över hur folk
pratar om andra i deras frånvaro. Jag ogillar folk som talar fult
om människor som aldrig gjort något annat än att försöka vara
till hjälp. Jag har fått höra mycket i mina dagar, det var inte mina
glansdagar det inte. Jag har blivit bättre på att hålla käften & inte
spela samma fula spel.
Men det som stör mig mest är folk som är så förbannat lata att dom
aldrig löser någonting på egen hand. Som är tolalt bortkomna när
det gäller precis allt, men som är galet stora i munnen.
Jag måste sluta att ordna upp & bara bry mig om mig själv.
..Och när det gäller en annan sak vet jag inte hur jag ska göra?..
Kommer det bli mer? Jag måste välja rätt.
Jag måste försöka läsa av & analysera djupare.
För just nu är jag bara helt förvirrad.
♥Baby, du är det finaste.
Ingen rubrik, musik.
Det är en trött dag idag.
Så jag youtubar lite nu tills det är dags att sätta igång.
Kul, Jättekul.
Och jag är inte hemma.
Stress & långtbortfrånstan.
Men jag får iallafall ha en överlevande baby.
Söndag & regn. Det har varit vacker väder
hela galna veckan. Men nu sket det sig.
Jaha, nu ska jag dricka latte & ta en cigg.
Sen ska jag pilla naveln & pussas.
Kul, Jättekul.
Jag som ville se nervositet & kiss-i-brallan attityd.
Men icke.
Vilken dag. Hejhej från det stora Helsingborg.
Och jag är lost.
Jag vägrar vakna
har ändrats så somnar jag fasiken aldrig på nätterna.
Igår var det tusen miljoner tankar som snurrade dessutom.
Jag fick såklart värsta dampen på mig själv, allt jag ville var
att sova.
Alyssa väckte mig & ville ha frukost, men jag orkade knappt
öppna ögonen. Jag ville bara sova fem minuter till.
Jag sa att när klockan ringer kan du få frukost & hon låg där
med spänning & väntade. När klockan väl ringde skrek hon
Jaaaaa, nu ringer klockan. Nu får jag frukost.
Och sen började hon pladdra nonstop. Titta mamma vilka långa
ben jag har. Och jag ville mest bara lägga mig under täcket igen
& sova bort hela dagen.
Det är alltid något när jag ska iväg. Har suttit & kollat tåg till
förbannelse & nu helt plötsligt går det inga tåg ifrån Lund.
Det hade ju varit mycket enklare att ta sig dit än att behöva åka
runt hela förbannade skåne.. Nej, bygg om gör det.
Det är ersättningsbussar & skit & nej, det vetifan om jag vill.
Jag har ju lika bra lokalsinne som en postlåda.
Med risk för förvirring & förseningar så får jag flörta med mamma
min om inte hon kan ställa upp.
Annars får jag väl vara sur hela dagen istället.
Karman är inte med mig någonstans. Och idag så kan den faktiskt
stoppa sig någonstans, för jag blir mest irriterad över sådant här.
Nu ska jag gå & duscha.
Riktigt festligt??
Jag har inte lyckats göra ett skit mer än få panik
över en spindeljävel som vågade befinna sig på min mark.
Men jag behövde inte ringa in akut hjälp.
Bara det är ett framsteg. När det gäller spindlar så hade jag
lika gärna kunnat kola vippen direkt, men jag behärskade mig
& dammsög upp den.
Jag har befunnit mig i en slags dvala hela kvällen.
Jag har insett det fula i att vara ensam. Jag hatar att vara ensam.
Det borde vara olagligt. Det borde inte finnas något som
heter ensam. Jag har suttit & tittat på Alyssa när hon får sina
drömryck & pratar i sömnen. Det var ganska så kul, iallafall i fem minuter.
Om jag hade ryckt upp mig & inte varit så övertygad om att det
är skit att sitta ensam en kväll så hade jag ju kunnat göra
hur mycket som helst. Det har nog aldrig hänt att jag spenderat
så mycket tid för mig själv. Och jag lovar att det inte kommer ske igen.
När det är min lediga helg så borde jag ju få göra roliga saker.
Men jag har nog aldrig varit ledig två helgdagar på raken på väldigt
länge. Minns inte.
Nu börjar det iallafall bli dags att röra sig mot den där tomma sängen
& försöka somna i tid ikväll. Kanske innan klockan är imorgon.
Men jag skulle ju så gärna sova bredvid min baby.
Ja, herrejisses vad jag önskar att jag fick det..
Jag skulle helst av allt inte vilja vara utan honom alls.
Men när det gäller vissa saker så får jag ju inte som jag vill.
Och jag kan inte göra något åt det heller. Radera avstånd är ju
helt omöjligt.
Jag saknar dig iallafall. Mycket mer än vad jag trodde var möjligt.
Puss!
♥
Att ge upp.
Här sitter jag hemma en lördag. Jag är ledig.
Jag är utan sällskap, den enda som är i detta hemmet
lurar på soffan & behöver ständig övervakning. Alyssa.
Det är ångest & jag ger upp en liten bit.
Det är galet tråkigt & min rastlöshet dödar mig nästan.
Oj, vad jag inte är van vid att göra såhär lite.
Vad jag skulle vilja dricka några öl & snacka skit & röka
& bara vara fullständigt nöjd för ett tag.
Ibland så är det faktiskt ensammast i världen att sitta
hemma. Jag som är så beroende av sällskap blir mest
frustrerad & går runt här hemma som om livet vore slut.
Och det är ju inte lätt att ordna barnvakt heller.
Jag har frågat runt, men samtidigt så måste ju Ally få vara
med mig också eftersom jag annars jobbat jämt.
Det är jobbigt när det sliter & drar åt alla möjliga & omöjliga
håll för mig.
Men att vara ensam det är extremt jobbigt.
Galenskap & en påse skridskor
Det var sådär att jobba igår. Det är väl förbannat när
det kommer in nya folk som verkligen inte ger något.
Som ska komma in & förstöra stämningen totalt.
Hon har ändrat på våra scheman utan att ta hänsyn till oss.
Hon kan verkligen inte börja klockan sju för att hon har barn
som måste lämnas. Ja, vad trist för dig. Men det finns det andra
som också har.
Sen finns det ju en ensamstående mamma som jobbar röven av
sig & som börjar klockan sju utan att gnälla.
Ja, hon är ju jag. Jag tycker inte heller det är speciellt spännande
att börja sju. Fast man ska väl vara lite extra & ha lite mer
förmåner när man kommer in som teamledare. Äh fuck henne.
Kvällen blev ju bättre när min älskling stod & väntade på mig när
jag väl fick komma ut från jobbet. Ja, han är mycket bättre än
alla andra trots att han är en trött människa.
Vi lyxade till det med en romantisk middag, en väldigt sen sådan
för min del. Det blev en slabbig burgare! Jefla romantiskt va?
Eller inte, men när hungern har tagit över kroppen så skiter jag
mest i vilket. Mina matvanor har ju förbättrats drastiskt sedan jag
träffade honom. Haha, eller inte.
Han har haft en konstig inverkan på mig. Jag sover längre än längst
& äter köpemat varenda dag. Dock inte alltid burgare!
Vi slängde oss på soffan efter vår jätteromantiska middag & jag som
aldrig ser på film har ju inte ens sett Pirates of carribbiean så den ville
jag faktiskt se. Tills jag insåg att jag missat halva & det började komma
konstiga varelser, overkligt. Baby fick för sig att raka av sitt hår & jag tycker
förstås att han är lika fin för det. Han somnade & där fick jag ligga
& titta på film själv. Kul baby, kul!! Jag måste vara lika rolig att umgås
med som en påse skridskor. Eller så är han bara obotligt trött??
Det måste helt enkelt vara fel på mig, jag måste vara en tråkig människa.
Vi kanske ska prova att göra något? Spela yatzy eller virka dukar?
Det kanske skulle vara roligare?!
När vi väl vaknade så hade halva morgonen redan passerat.
Vad har hänt med mig? Man kan inte kliva upp halv elva.
Det fick bli en dusch & en sen frukost på stan.
Vi är otroligt aktiva!
Sen hämtade jag Alyssa hos sin far & han är ju lika sur som
en pisseblöt ylletröja.. Negativitet är minsann supertråkigt.
Men Alyssa var glad & det är ju alltid lika kul att få åka hem till
sin mamma som är knäpp i huvudet. Här får man iallafall leka
lite som man vill.
Baby körde hem & jag höll på att dö av ångest. Eller kanske inte dö,
men jag var inte färdig med honom! Det lär jag aldrig bli.
Han får gärna vara omkring jämt. För lite närhet kan ju faktiskt
få en att bli deprimerad. Men jag är inte deprimerad & kommer aldrig
bli för jag ska ta över honom fullt nu.
Han vet nog inte vad han har gett sig in i. Med mig dessutom.
Försöker han fly så kan han ju försöka!
Sara har precis varit här. Vi tog lite kaffe & snackade om allt som
vanligt. Jag älskar min Sara, hon förtjänar ju det bästa & det kommer
såklart att bli så. Det finns ju ingeting som inte Sara kan fixa.
Alyssa fick ont i öronen av vårt kackel så ett tag så fick vi vara tysta.
Det är ju nästintill omöjligt. Faktiskt.
Nu har jag borrat. Jag kan minsann allt. Nu har jag en lampa i hörnan.
Så nu får vi ju se hur det blir med lite belysning i vardagsrummet.
Spännande!
Jag ska nog fortsätta göra något nu. Mamma är ju inte anträffbar så
jag kan ju inte höra med henne om jag får lov att åka iväg ikväll.
Det skulle jag ju vilja. Men jag kan ju inte bara trolla bort Alyssa.
Grr.
Finns det en mening med en fortsättning?
som egentligen inte ens är nödvändiga att tänka på.
Ibland så förstår jag inte ens mitt eget tankesätt.
Just i detta nu så känns det som om allting skulle kvitta.
Att allt är innehållslöst & jag är likgiltig inför saker som
jag borde vara glad över.
Det kommer en släng av sådana känslor emellanåt.
Jag blir samma iskalla människa som jag faktiskt har varit.
Jag rycker på axlarna & bryr mig inte nämnvärt över det.
Det känns inte heller som att någon annan skulle bry sig.
Vad skulle det spela för roll om jag gör något helt annat
& kan känna någon sorts tillfredställelse. För stunden möjligtvis.
Jag är trött på att jag tröttnar så fort. Jag vill komma framåt
& inte stå & stampa på samma jävla ställe hela tiden.
Jag vill ta saker till en helt ny nivå, men slentrianen kommer
fort in i bilden & då kommer den där paniken över mig.
Hur skulle det vara om jag gjorde annorlunda?
Och vad är det jag ska göra som dämpar den där paniken
över att hela tiden lämna saker bakom mig.
Hur ska jag kunna försöka förstå att det jag har faktiskt är bra.
Att det finns många andra som aldrig lyckas.
Men det är som om jag säger till mig själv att aldrig bli nöjd,
jag kan bättre, jag brukar få som jag vill & sen är det inte
längre roligt.
Det är kampen om att vinna som är det bästa, tydligen.
Jag vill tro på långvarighet, jag vill tro att det finns mer än
för stunden. Men jag tvivlar.
Jag tvivlar på att jag själv ska kunna behålla något som är
bra, för jag är ganska bra på att övertyga mig själv om att
det inte finns något som är tillräckligt.
Och jag är definitivt inte tillräcklig.
Jag kan vara ganska så ointresserad av att ens försöka när
jag väl kommer dit. När jag måste försöka.
Jag har hamnat där nu. Jag glömmer bort det fina i så mycket
för att jag inte känner någon motivation.
Varför ge något när jag vet att det inte finns något som heter
evighet.
Det är jäkligt dumt att ens tänka så som jag gör.
Jag känner bara att det finns så mycket mer att säga, men det
blir aldrig sagt. Finns det något speciellt i min värld?
Såklart det finns, jag kan räkna till många speciella saker men
frågan är om det hjälper mig??
Jag vill inte fortsätta i min slentrian, jag vill ha mer.
Gör mig nöjd, gör mig motiverad till att fortsätta vilja..
(Om fem minuter så hoppas jag på bättring, om en stund
vill jag också vara speciell.)
Uttråkad en fredag.
att städa undan här. Jag har gjort allt jag kan göra.
Dammsuga, torka golv & allt det där tråkiga.
Så nu sitter jag mest & slösurfar.
Fick för mig att spå mig lite. Haha. Kul va?
Min blivande:
En mogen man med brunt hår i skiftning till rött.
Ögonen är gröna, blågrå eller hassel. Han är självsäker, dominant och varm.
En auktoritär man som troligtvis har barn och erfarenhet av relationer tidigare.
Han kan ha varit gift eller haft sambo.
Vad säger vi om det?!?
.
Ekonomi:
det som är:
Ny trygghet och stabilitet är på väg in i ditt liv och din ekonomiska situation.
En generös löneförhöjning, befordran, vinst, gåva eller arv är på väg in.
det som kommer:
Du är mer eller mindre ekonomiskt oberoende.
Du har pengar till det du önskar i livet och lite till.
Du kan nu njuta av dina tillgångar och även bjuda med familj och vänner.
Umgänge blir viktigt för dig då du åstadkommit det du strävat efter ekonomiskt.
Det låter ju som det är!
.
Page i mynt tyder på en vilja att spontant utforska dig och relationen.
Han/hon har inga speciella förväntningar eller direkta önskemål
utan tar dagen som den kommer, ett steg i taget.
Det finns inga vidare djupa känslor eller engagemang.
Nehe, men livet är för kort för att bry sig eller hur?!
Den dagen jag får höra det borstar jag av mig & går vidare.
.
Karma:
Intelligent, beräknande, balanserad, kall, vänlig mogen kvinna som har varit med om en hel del i livet,
vilket gör att hon inte rubbas i första taget.
Hon är objektiv, klarsynt och diplomatisk.
En stabil kvinna som inte låter sig ledas av starka känslor eller
impulser utan är genomtänkt och logisk.
Troligtvis har hon mycket utbildning bakom sig och vill gärna lära sig mer.
Hon är självständig och charmig men kan vara svår att komma in på livet
så hon ofta är oåtkomlig.
Det kan visa på dig själv med dessa egenskaper eller en kvinna/man med dessa kvalitéer.
Känns bekant på något vis!
Känslor:
Här har vi en karismatisk, självständig och bestämd kvinna som vet vad hon vill.
En kvinna i karriären som är framgångsrik både på arbetsplatsen som i hemmet.
Hon är dominant, varm och generös, en stark personlighet.
Kärleksmässigt visar detta på en passionerad kvinna som inte ger vika i första taget.
Hon är stolt och stark, inte beroende av någon annan.
Ja så kan det vara!
Snacka om att jag har lite att göra, men ack så kul det är.
Jag måste verkligen gå & få höra det på riktigt också.
Vem vill inte höra hur självständig & bestämd man är.
På det kommer man jävligt långt.
Får leta upp någon som är bra på hokuspokus!!
Med lite envishet.
Den är bara öm men nerven som låg i kläm måste för tusan
ha hoppat rätt igen. Och alla tjatar om att jag ska gå till doktorn.
Jag brukar vänta ut det ordentligt först & se allting går ju över
om man har lite envishet i kroppen.
Jag måste vara döende om jag ska gå till doktorn.
Det var jag ju sist jag behövde åka in, men inte ens då ville jag.
Varför ska man slänga ut en massa pengar på läkarbesök som
inte ger en något överhuvudtaget?
Nu har jag spenderat alldeles för mycket tid framför datorn &
läst alla bloggar som jag bara måste läsa.
Jag har inte direkt så mycket annat att göra. Jag ska bara sitta
här hemma & vänta på att jobba. Alltid lika tråkigt att sitta av
tiden. Men det blir stressat om man ska hitta på något.
Så jag får se till att göra lite här hemma.
Måste verkligen städa undan här. Alyssa är en mästare på att
stöka till & ändå var hon bara uppe i två timmar efter att hon
kom hem igår kväll. Jag har slutat undra över hur det går till.
För hon lyckas iallafall.
Jag skulle ge hundratusen för att få lite mys.
En fredag som denna skulle jag egentligen inte behöva jobba
eftersom det är min lediga helg.
Jag borde vara inom ett armlängdsavstånd från min hånnipaijj
(som längst, aldrig längre)
Timmarna känns sextio minuter för långa
jag trodde jag hade tappat den förmågan
för längesen
tyst
säg inte ett ord
jag vill bo här
med kinden mot din panna
säg ingenting
jag vet att jag är dålig
att jag är rädd & kass
att andra slitit i mig & rivit bort delar
som borde finnas kvar
men du ger mig dom tillbaks
du har det lilla extra överallt.
Du är magiskt fin
men alldeles för mycket
inte här.
Det var alldeles för länge sen vi sågs
men när jag får se dig igen (då vi andas samma luft)
då ska jag förbruka alla extraminuter jag sparat.
(från då jag saknade dig som
mest, då när jag blundade så hårt att tiden stannade.)
För mycket tid.
På begäran får jag ju visa resultatet av min egna tapetsering.
Ja, okej jag är ingen målare. Jag gör det absolut inte perfekt.
Men nog fan gör jag det bättre än många! Och ja jag erkänner
att jag är superdålig på att skära rakt. Men det är nog fan det
enda som jag är dålig på!
Jag har haft världens kortaste jobbpass idag känns det som.
7-13 & jag hann inte ens ta min trettio minuters rast som vi måste ta.
Så hur ska jag göra? Jag kan inte spara den & vi måste ta rast.
Men om inte verksamheten tillåter det så går det ju faktiskt inte.
Min arm gör ont, men jag pratade med massör & arbetsterapeut idag.
Och jag måste lära mig att arbeta rätt & självklart få bort alla förbannade
knutor som jag säkerligen har massor utav. Det är inte lätt att arbeta
på rätt sätt hela tiden. Kroppen är ju vårt bästa redskap för att andra ska
få det lättare & med tankarna på deras bästa glömmer man bort sig själv.
Det känns absolut bättre ju mer jag använder armen.
Och när jag kom hem så fick jag ett ryck & klippte gräsmattan.
Jag fixade till mitt bord eftersom jag har varit utan så länge.
Det får duga ett tag till. Det tog sin tid att leta rätt på skiten jag visste
att jag hade, men inte var?!
Jag har dammsugat & lagat middag till enbart mig själv.
Riktigt tråkigt, men vad ska jag göra?
Jag har tänkt på min baby & saknat honom.
Jag vet inte om jag känner mig så mycket på G idag.
Det är något som gnager.. Vad vet jag faktiskt inte?
För på jobbet är det alltid kul att vara & det hinns inte med
så mycket tänkande.
Och jag skulle vilja vara precis där du är nu.
Jag behöver en dos av dig.
♥
Aj fy i helvete.
När klockan var kvart i fem vaknade jag av en jävla smärta
& hela armen är såklart bortdomnad.
Så jag passade på att kliva upp när jag ändå inte kunde somna
om igen. När jag kommit in i ljuset så ser jag hur svullen min
hand är, så idag får jag nog faktiskt ge mig & uppsöka en
doktor för mina nervsmärtor.
Läste om det nu precis, det brukar komma ifrån nacken & visst
fasiken har jag ont i nacken. Jag har nog ont i hela kroppen.
Det är bara så att jag får en ordentlig käftsmäll för att inse att
jag borde ha gjort något åt det innan.
Bättre sent än aldrig va?
Det är outhärdligt att ha så ont. Och min styrka i handen är ju
faktiskt påverkad deluxe. Aja, ibland har det sina fördelar.
Jag vaknade i tid idag & jag var inte speciellt trött.
Snart är det dags att börja plåga Alyssa också så att hon vaknar till liv.
Stackars barn.
Hon ligger & sover så sött i sängen & det är nästan elakt att väcka henne.
Jag jobbar bara till ett idag vilket är helt underbart!
Kan det inte få vara så alltid? Så efter jobbet hoppas jag på en läkartid.
Sen ska jag bara hem & göra absolut ingenting.
Baby, saknar dig!
Min
Iallafall sedan igår. Jag har haft viktigare saker för mig.
Jag har ju fått spendera mycket tid med min älskling &
det är ju bland det bästa som finns.
Egentligen så hade jag ju kunnat spendera ännu mer tid
om jag hade fått.
Men jag har varit riktigt gnällig.. Jag har typ dödens ont
i min arm & jag har faktiskt varit riktigt jobbig med det.
Hela armen är bortdomnad & det är någon nerv som ligger
helt galet. Det gör svinont & jag är trött på att det alltid måste
vara något fel.
Stackars baby som fått höra på mig. Förlåt!
Vi var duktiga & fixade käk hemma igår & jag har ju faktiskt
sagt att fetaost är grymt gott på pizza! Det är bra när man
gör det hemma & man kan lägga på precis allt man vill.
Och så hyrde vi en konstig film, det var väl inte sådär jättemycket
fokus på den alls & jag som har hittat en sömnig man somnade
innan den var slut.
Vi råkade sova bort halva dagen idag. Jag vaknade av att min arm
gjorde skitont, men sen somnade jag om.
När jag kollade klockan fick jag ångest. Halv tolv. Förstår ni?
Man kan inte sova till halv tolv på dagen.. Eller jo det gick ju alldeles
utmärkt.
Det var slött hela dagen & det var ju tur att vi var lediga båda två.
Galet mysigt att få så mycket tid med honom. Jag kan inte få nog fast
att han faktiskt är ganska så knäpp.
Du är ju förbannat fin & alldeles alldeles underbar.
När han hade åkt hem & jag gråtit färdigt över att han lämnade mig ensam..
så gnällde jag lite till över min onda arm & sen fick jag lägga mig på
soffan en stund & kolla Project Runway.
Mamma kom & tyckte vi skulle gå Ellingerundan så det gjorde vi.
Vi gick hur långt som helst & jag tror att vi gick en mil.
Jag är alldeles för van vid att ta långa promenader medan mamma
var helt död i slutet.
Alyssas pappa ringde & sa att han hade blivit sjuk. Magsjuk & ville att
jag skulle hämta henne. Så det fick jag ju göra & lösa morgondagen.
Jag ska ju jobba & börjar nästan mitt i natten. Eller klockan sju iallafall.
Så imorgon får Alyssa följa med mamma till jobbet & leka med barnen där.
Kan ju blir kul för henne.
Så nu får jag väl försöka sova trots att jag knappt är trött & armen börjar
göra ont igen.
Jag skulle vilja sova bredvid min snygga man & få pussa lite på honom.
Saknar ju dig såklart!
Godnatt suckers.
Vilken tid det tar.
Det tar sjukt lång tid att tapetsera.
Men jag orkade inte vänta på hjälp. Så jag gör det själv.
Jag är fan så jävla bra på allt!
Vad ska jag med hjälp till? Jag är naturbegåvning när det
gäller det mesta. Dock har jag vävlim precis överallt.
Nu ligger tapeterna & "drar", minst tio minuter.
Det är det som tar tid. Nästa gång ska jag köpa tapeter
som bara är till att smacka upp på väggen utan en massa
väntetid, det tär på mitt tålamod.
Men jag är stolt över mig själv!!
Lathet.
inte att bota. Jag är konstant trött & när klockan ringer så går
det bara inte att kliva upp. Idag snoozade både jag & Alyssa i
en timme. Det är ännu farligare. Man blir mycket tröttare än om
jag skulle ha klivit upp direkt.
Och sen blir det stress för min del, Alyssa gick direkt ifrån sängen
till soffan för att titta på film. Och där springer jag runt & tjatar om
att hon måste ta på sig. Lite fortare än en strumpa på tio minuter!
Hon är nog lika trött som mig just nu. Ändå går det inte att somna
i tid på kvällarna. En ond cirkel.
Jag har varit hemma i mer än en timme & jag har inte gjort ett skit.
Egentligen borde jag ge mig på att göra ett nytt försök med att
tapetsera. Jag fick damp igår & drog ner det jag redan hade tapetserat.
Nej, det går inte att ha kvar om det inte är perfekt.
Jag kräver perfektion annars går jag & stör mig deluxe.
Det kan handla om millimetrar på mönsterpassningen..
Och aldrig mer ska jag köpa papperstapet. För det är skit.
Men jag ska nog få till det. Eller någon annan ska nog få till det för jag
tappar väl tålamodet.
Jag borde städa upp här, jag borde ringa till vaktis som får komma hit
& fixa lite. Och jag borde klaga på allt som inte fungerar som det ska här.
Men han är ju aldrig anträffbar den jäveln!
Jag måste plantera lite blommor som jag har fått utav min gamla granne.
Han är en snäll man han.
Men trots att det finns så mycket jag måste göra så sitter jag här & bara
gäspar.
Jag finner ingen ork. Jag behöver nog vitaminboosta lite. För att bli som
vanligt igen efter all onthet som tagit kål på mig.
Nu ska jag dricka mitt kaffe & fundera på om jag verkligen vill vara såhär
lat?! Allt det jag annars gör har jag inte gjort på hundra år.
Vem har smittat mig med lathet?!
Det är bara att rycka upp sig & göra det. Annars jeflar.
Glöm inte Roast på Berns.
Det är stor skillnad på Non-Wowen & vanlig skräcktapet.
Och mitt tålamod är obefintligt, blir det inte bra första gången
så gör jag det inte igen. Jag gav upp efter att tapeten inte gjorde
som jag ville & jag blev såklart inte färdig.
Färdig vill jag också bli direkt. För har jag bestämt mig för något
så ska det vara nu, inte sen eller imorgon.
Men nu får jag snällt vänta till imorgon när jag har hjälp.
Helst tycker jag att mamma ska ta ledigt för att hjälpa mig men
det kan jag ju inte begära. Och att vänta är kass.
Det handlar ju alltid om att inte ha något tålamod.
Tvn var iallafall inget svårt. Det var bara svårt att hitta powerknappen!
Så nu kan jag titta på Roast på Berns på femman.
Och nu börjar det igen så jag får koncentrera mig på det.
Baby, jag saknar dig massor.
Puss darling!
Head over Feet
Ibland så glöms bra musik, ibland lyssnar jag på samma musik om & om igen.
Jag har lyssnat sönder mig på Alanis Morissette förr.
Ikväll satt jag & youtuba & insåg att jag måste rota fram gamla skivor &
spela högt imorgon.
Shopping är mitt liv!
Efter vad som skulle vara en powernap vaknade jag 1½ timme
senare med ett ryck. Jag var tydligen ganska så trött.
Då var det bara att hämta Alyssa & sen bege sig mot Lund för
att inhandla tapeter. Jag har svårt att välja bland alla tusentals
men jag tänkte jag skulle prova något nytt & om det inte blir bra
så får jag väl dra ner dom igen & tapetsera med något annat.
Det blev iallafall svarta. Jag ska försöka bryta mitt vita beroende.
Jag har haft damp på min fultv alldeles för länge nu & jag fick
för mig att jag skulle köpa en ny.
Jag hittade såklart en vit som var billig, men den var ändå
några tusingar dyrare än den jag hittade i reklambladet på
Elgiganten. Så jag traskade in på Elgiganten för att köpa den
tv som fanns i bladet. Dom är fula & kör med trick för dom hade
bara visningsexet hemma & bredvid stod en av samma märke
som tydligen skulle vara bättre.. Men såklart dyrare.
Jag kunde få den andra tvn på fredag om jag ville, men jag sa
att jag vill minsann inte ha en tv på fredag, jag vill ha en tv idag
om jag ska köpa någon. Alla var bokade men jag tjatade till mig
ett ex ändå eftersom han som hade bokat den inte skulle hämta
den förrän om en vecka.
Han tjänade lite mer pengar på mig där men jag fick iallafall med
mig en ny tv hem & mobbningen kan ta slut.
Så nu ska jag börja tapetsera. Vänta på en stor stark karl som
kan bära en tv. Det får bli min lillebror eftersom ingen annan
är i närheten.
Och först laddar vi med en kopp kaffe & cigg innan jag ska brottas
med mönsterpassning & skit.
Saknar dig baby!
Det är kallt.
Jag vaknade långt innan klockan ringde. Jag vet inte varför?
Men jag hade somnat med lampan tänd & det gör jag fasiken aldrig.
Det går inte att sova i ljus. Antagligen var jag jävligt trött utan att
ens känna det. Klockan var halv sju & jag tyckte det var alldeles för
tidigt för att kliva upp. Så jag somnade om & sov lite för länge.
Vi fick skynda oss lite för mycket. Alyssa tar ju hundra år på sig.
Svårt att välja kläder, svårt att välja skor. Hon måste borsta håret
i tio minuter & titta sig i spegeln tusen gånger innan hon kan gå.
Lik sin mamma eller? Fast jag undviker helst speglar nuförtiden.
Jag känner mig ganska så läbbig & jag blir aldrig snyggare!
När jag kom hem igen så fick jag faktiskt i mig lite frukost.
Det är flera dagar sedan jag åt ordentligt. Jag har haft rent
för ont för att ens känna hunger. Jag har bara ätit en gång om
dagen & som mest en macka & någon frukt. Dåligt.
Jag som är mästare på att äta annars. Som måste ha mat minst
varannan timme. Något har iallafall varit väldigt fel.
Men idag har jag knappast ont. Jag har inte behövt ta några
smärtstillande & det är jag jävligt glad för.
Jag har ju tryckt i mig mer smärtstillande nu än vad jag annars
gör på säkert två år. Jag hatar piller. Gör mer skada för kroppen
än vad dom hjälper.
.
Jag tänkte att det skulle vara läge att åka & kolla på tapeter idag.
Nu när jag ändå är hemma & är ledig imorgon.
Jag hade ju hunnit med att tapetsera i vardagsrummet.
Frågan är bara om dom har några snygga hemma. Allt jag vill ha
är ju alltid beställningsvaror & då tar det ju sån tid.
Och så är det så satans svårt att bestämma sig..
Nej, nog ska jag gå & kolla på tapeter idag. Lika bra att ta tag i
det tråkiga vardagsrummet nu. Jag vill ju inte ens vara här.
.
Och måste det vara så förbannat kallt inomhus?
Nu får jag ta på mig raggsockar för att inte frysa ihjäl.
Vill ha mer.
Jag vet inte om jag är sovtrött eller bara sliten efter mitt
hårt arbetande med ont?!
Jag skulle ju mycket hellre ha min vackra bredvid mig i
sängen än att ligga helt själv, men nu är det som det är.
Min älskii & hans dotter kom hit innan & förgyllde våran dag.
Det var nog tur det annars hade vi avlidit av tristess.
Och det tog ju inte många sekunder innan dom var i full fart.
Jösses som dom har lekt, jag hade varit dödens trött om jag
hade lekt så mycket, hela tiden utan en enda vilopaus!
Enda gången dom satt ner var när vi tvingade dom att äta.
Och baby, du kan väl laga mat jämt?
Det var svårt att slita sig, tråkigt att det är vanlig måndag imorgon
& dagis & jobb & fan vet vad.
Nu är det ju samma sak igen. Om att sakna.
Söta S ville sova här & absolut inte åka hem & när dom hade gått
så sa Alyssa att hon ville att dom skulle stanna. Hon ville till & med
att dom skulle bo här.
Ja det måste ju vara ett bra betyg!! Fem toast av fem.
Och ja, dom fina flickorna var ju riktigt duktiga på att leka & vi fick
lite tid för oss. Men jag hade såklart velat ha mer.
Ja, S var ju alldles underbart söt. Sådan far sådan dotter?!
.
Jag kommer att stanna hemma ifrån jobbet imorgon.
Jag måste ta tag i mig själv & vila så mycket som möjligt.
Min kropp är helt slut & det vore skamligt att slita på den i
onödan. Jag gillar mitt jobb. Annars hade jag ju varit hemma
för minsta lilla, men nu känner jag att jag borde sätta mig själv
i första hand om jag ska orka i längden.
Det är riktigt tråkigt att vara hemma. Jag hatar rastlösheten.
.
Nu ska jag faktiskt längta lite efter han den vackra & alldeles underbara.
Du är fin baby.
Godnatt.
Puss
Kallsvettigt.
Eller jag mår väl inte dåligt. Jag har ont.
Och jag hade plågat färdigt mig själv runt åtta imorse.
Då hade jag kallsvettats färdigt. Jag mådde sjukt illa
för att det gjorde så förbannat ont & dom där svimningskänslorna
kom med tätare mellanrum.
Jag gav upp min envishet & sjukade mig min sista timme.
Då var jag faktiskt jävligt nära att börja böla så ont jag hade.
Jag trodde inte att det fanns att man kunde ha så ont, det har
nog aldrig ens hänt mig. Klart att jag börjar fundera på om det
kan vara något annat?
Men just nu för tillfället så gör det inte lika ont & jag ska stanna
hemma från jobbet imorgon.
Det är kryss i taket, det borde jag nästan få nobelpris för.
För det händer aldrig. Jag plågar hellre mig själv så till den grad
att jag ändå jobbar.
Men det är ju sant det dom säger, att ingen tackar mig för det.
Dagen har varit precis så lugn som den ska. Jag orkar inte med
en massa stim. Jag har bara funnits till & gjort i princip ingenting.
Legat på mammas soffa, legat i sängen, handlat frukost & nu
väntas finbesöket!
Alyssa hon tjatar & tjatar. När kommer dom? När kommer dom?
Mina öron klarar snart inte fler När kommer dom?
Jag ska iallafall passa på att vila lite till. Jag blir så förbannat trött
av smärtan & jag är definitivt inte mig själv på långa vägar nu.
Jag tycker det är skamligt att ligga på soffan annars.
Bara natten & morgonen kvar.
Nu har jag tvingat mig igenom 4.5 timmar på jobbet
& här vågar jag inte ta smärtstillande så det är näst intill
olidligt nu. Jag ber till gudarna att det är bättre imorgon med
tanke på vad jag har att göra då. Morgonrutinerna är ju inte
det allra enklaste.
Men har jag klarat mig såhär länge så klarar jag mig dom timmarna
som återstår också. Det är inte likt mig att vara gnällig.
Ska jag gnälla ska jag minsann ha riktigt jävla ont.
Men som ni vet så stoppar det ju inte mig från att göra det jag ska göra.
Att slutföra det som jag har tagit på mig att göra.
Nu ska jag vänta på att den sista vill gå & lägga sig sen kan jag
försöka vila lite tills klockan är mitt i natten & jag måste upp igen.
Idag är varje minut för vila behövligt.
Jag hoppas på en lugn natt & så lite larm som möjligt.
Baby, vet du vad!? Jag saknar dig. Det har jag inte sagt sådär
tusen gånger här idag. Men det blir ju värre & värre.
Och jag trodde inte ens att det var möjligt.
Jag har en mänsklig sida igen & jag vill inget hellre än att vara
där du är. Hudnära. Och jag längtar & längtar efter dig.
Att du kunde få mig till sånt här borde du få medalj för.
För det hör inte till vanligheterna.
Puss Puss Puss baby!
Nu blir det lite tv & väntan
Där är det bättre.
Jag hade gett hundra tusen miljoner för att få vara hos dig nu.
Där är det bättre än någon annanstans.
Så du vet!!
Saknar dig.
Att plåga sig själv.
Ibland blir jag faktiskt arg på mig själv.
Över att jag är så förbannat envis. Jag kan inte ens
övertala mig själv till att stanna hemma.
Jag kan knappt röra mig & nu ska jag snart iväg för att jobba natt.
Bra Josse, jävligt fint!
Eller så är det bara förbannat dumt att plåga sig själv så.
Man blir trött av att ha ont & jag har spenderat hela dagen med
att ligga raklång i soffan hos mamma. För jag kan inte hitta någon
annan position där det gör mindre ont.
Jag får panik av att bara ligga, blir galet rastlös men jag kan inte
göra något.
Visst borde jag nog ta hand bättre om mig själv.
Men som alltid så är det plikten framför allt.
En annan gång ska jag tänka om, en annan gång ska jag ta mitt
förnuft tillfånga & inse att jag kanske inte gör så stor nytta på
jobbet när det är såhär.
Men jag förlitar mig på smärtstillande som inte hjälper i vilket fall
& försöker uthärda det här jobbpasset. Om jag fortfarande har
ont imorgon så är det jag som sjukar mig på måndag.
För det håller inte.
Varför är jag så jävla envis??
Det gör så ont.
Att vakna med en sådan enorm smärta så att jag kallsvettas.
Men jag vet att det ska hjälpa med inflammationshämmande
& då får jag väl ta några diklofenak & dricka mycket som dom sagt.
Har det inte gått över till på onsdag får jag göra en ordentlig
undersökning.
Ja, det är lika bra att drabbas av allt på en gång istället för att det ska
vara något hela förbannade tiden.
Det var ett helt projekt att ta sig upp imorse men jag kan om jag vill.
När Alyssa hade duschat i en halvtimme, gjort sig fin & fått kläder på sig
gick vi upp till mamma. Hon tar ju längre tid på sig än vad jag gör &
hon säger att Mamma, det tar tid ibland att bli fin.
Där uppe var ju bror min & hans vän. Så Alyssa blev helt fnittrig & började
apa sig direkt. Vi satt & snackade lite & sen skulle Peter iväg & tatuera sig
hos lillebror. Kul för honom. Förstår dock inte att man åker mer än 60 mil
för att tatuera sig?! Men det är ju trevligt att få se sin bror emellanåt.
Jag hoppas att jag får tatuera mig imorgon. Det skulle vara på tiden.
Nu har jag väntat länge nog.
Alyssa hon sprang hem till pojkvännen. Leo såklart & han måste ha varit hemma
för hon har inte kommit hem igen.
Så här sitter jag. Med riktigt ont i sidan. Jag ska nog ta tag i mitt liv idag
& försöka äta frukost, det har inte gått innan.
Sen får jag väl packa ner lite & städa undan här.
Så rolig kommer min lördag bli & nej, jag tänker inte sjukanmäla mig.
Det är skamligt att göra det. Då kan dom tro att jag är sjuk!
Nu är det natt.
Alyssa somnade i bilen & det var bara att lägga henne
i sängen direkt. Men det är skönt att ha hem henne.
Jag hann inte ens ta av mig jackan
innan telefonen ringde. Jag & Sara pratade i en liten evighet.
Stackarn ska upp okristligt tidigt & jobba imorgon.
Jag lider med dig.
Det har varit ganska så händelserikt att jobba idag.
Jag fick en utskällning av en förbannad utlänning på en
så kallad lyxrestaurang här i stan. Jag ser det som ett hak
där man får slafsig mat & dom är ganska så oengagerade
i sin matlagning, om det ens kan kallas matlagning.
Mer om det en annan gång.
Annars har jag försökt fixa med personec time & mitt
schema på datorn. Det är mycket fix & jag vågar inte pilla
för mycket med skiten.
Jag dör snart av abstinens efter min älskling.
Jag vet att jag säger det ofta & än har jag inte dött, men
jag blir lite sådär extra döende när det gått alldeles för många
timmar sedan vi träffades.
Det är jobbigt. Ännu jobbigare att faktiskt få se honom men inte
ens kunna röra vid honom.
Det svåra för mig är faktiskt att förstå att en människa kan vara
så fin. Jag syftar på hela honom, inte bara det yttre.
Jag skulle lätt kunna spendera all min tid med honom utan att önska
mig bort. Så bra är han. Tänk att jag fått tillbaka tron på manligheten.
Det skulle jag ha fnyst åt för ett tag sedan. Ha, det fanns inte en
chans på jorden att någon skulle kunna nagla sig fast så.
Nu ska jag sova. Tror jag. Eller iallafall försöka.
Ska först se om det är något bra på tv att somna till.
Nu hör jag att min bror kommer hem till mamma.
Bättre sent än aldrig. Imorgon är det jag som får kliva upp
tidigt för Alyssa är i extas.
Godnatt
Svammel & lite höst
Just nu skulle jag jättegärna vilja vara ledig hela dagen men
jag vet att jag kommer sitta uttråkad & känna meningslöshet.
Så då är det faktiskt bättre att jobba, hur som helst.
Jag har varit & lämnat Alyssa på dagis. Det blåste inte så farligt.
Helt galet vad hösten kom fort. Pang boom & så är den här.
Det kan visst vara mysigt med höst, men inte med enbart regn &
skitväder. Då kan jag aldrig använda mina nya skor.
Samtidigt är det väl inte jättesmart att köpa vita heller, men ändå.
Det är mysigt när det är lite halvmörkt & man kan använda halsduk!
Och så fyller jag ju år på hösten, men det glöms ju alltid bort.
I år ska jag inte fylla år alls.
Det är mysigt med höst när löven faller & jag äntligen kan ha ljus överallt.
Men det är inte mysigt när det är kallt som tusan när man kliver upp
på morgonen.
I vilket fall som helst så kommer jag inte undan hösten.
Jag hade fått en inbjudan till Krogsvängen idag.
Det ska vi väl gå på mina vänner, dessutom ligger den på min lediga
helg så det kan ju faktiskt inte bli bättre.
Sara, jag tycker vi kör en repris från i somras. Eller hur?!
Det var ju förbannat kul & denna gången får ju lilla Pirre följa med.
Som han har längtat efter att få festa med dom stora. Haha.
Det vore skamligt att som Eslövsbo inte gå på denna tillställning, det
är ju trots allt tradition.
Så nu är det bara ut att leta efter lite snygga kläder att ha på sig &
beställa hem öl.
Om två timmar befinner jag mig på jobbet. Hur jag än försöker
se anledningar till att byta jobb så hittar jag inga.
Det skulle vara att det är tungt fysiskt & ger ryggont & annat ont.
Jag tittar på andra arbeten men vik är jag inte intresserad av.
Jag väntar på det där arbetet på akuten!!
Idag får jag hoppas att det är ganska lugnt, jag har sjukt ont i sidan
& ja, jag ska gå till en läkare eller vad tusan som helst!
Så behöver ni inte tjata om det! Jag har faktiskt ställt en diagnos på
mig själv & det ska gå över av sig själv!
Ikväll slutar jag nio så det ska bli skönt skönt.
Min bror & hans vän kommer ner ikväll.. Hinner nog inte se dom idag ändå.
Men det är ju kul att dom jämt kommer dom helgerna jag jobbar.
Då missar jag partyt denna gången också.
Baby!! Rawr. Jag är döende så mycket jag saknar dig.
Nu får det vara nog!
Vi måste ses alltid. Puss puss puss
Underbarast.
Kvällen har börjat lida mot sitt slut & jag vet inte om det är
skönt eller bara jävligt trist att det är min sista lediga dag denna veckan.
Jag har haft riktigt tråkigt ikväll & med detta urusla väder blir
det inte mycket roligare än att sitta inne & inte göra ett skit.
För jag har inget mer att göra här.. Allting är redan gjort.
Jag har snackat lite skit med mamma & letat efter något kul att ta med
hem, men jag hittade inget. Tråkigt.
Och jag saknar ju min baby hur mycket som helst.
Det skulle vara fint att jämt få ha honom inom räckhåll,
i samma andrum. Nu har jag ju inte den turen & jag tycker
faktiskt att det är förbannat orättvist.
Det är jobbigt att sakna & nu känns det ganska så hopplöst.
En dag kommer jag få spel på avståndet, jag har det nog redan
även om det egentligen inte är så långt känns det som hundra
ljusår emellan. Vid sådana här tillfällen när jag är i behov av
hans existens, när jag bara skulle vilja röra vid honom!
En puss också kanske.
Och dom där ögonen som är sjukt vackra.
Men jag får försöka hålla mig, jag har inget val än att göra det.
Fast det skulle förstås vara mycket bättre om jag alltid fick som jag ville
& att jag kunde önska mig honom hit omedelbums & varenda dag
få ha honom hos mig.
Jag skulle aldrig tröttna, bara vilja ha mer.
För ja, han är det finaste & alldeles alldeles underbarast!
Nu har Alyssa somnat & det är min tur att få välja vad som
ska visas på tv. Äntligen.
Får se om det blir film eller vänta på Seinfeld.
Godnatt. <3
Höjden av tristess
Jag tyckte vi kunde åka till Ikea för att köpa mig en ny matta,
men det tyckte inte mamma att vi kunde. Vi hade ju knappt
hunnit dit för att gå där & strosa. Nej, men jag skulle ju bara ha
en matta. Men det gick inte hem. Man kan tydligen inte åka till
Ikea enbart för att köpa en sak.
Jag tyckte att vi kunde åka & köpa tapeter till mig, men klockan
hade hunnit slå över sex & då har dom stängt.
Vetifan vilka kvällsöppna varuhus som har tapeter heller?
Så den idén sket sig. Mamma sa att det kom andra dagar som jag
kunde köpa tapeter på. Men det tycker jag inte, jag jobbar ju imorgon
på lördag/söndag & på måndag igen. Då hinner jag ju inte
tapetsera.
Så här sitter jag & är riktigt uttråkad. Jag dör av tristess & min ömmande
kropp skulle behöva ha lite sysselsättning för att inte helt dö ut.
När jag väl får bra ideér så går det inte att genomföra dom & som
ni alla vet så måste jag göra det nu nu nu om jag kommer på något.
Det går inte att vänta.Dåligt tålamod eller vad?
Jag fick min telefonräkning från Telia också. Den var fin.
För dom pengarna jag har pratat upp hade jag kunnat köpa ett par
snygga desingerskor. Eller möjligtvis en sko?
Jag undrar om det inte går att slå ihop telefonen & bredbandet.
Det måste ju fungera. Kanske ska satsa på det istället.
Eller så borde jag ju ha comviq så att jag kan prata med Sara i flera
timmar. Men så är det när man inte är uppmärksam innan man skriver
under ett bindande avtal. Aja, skitsamma.
Nu är det som det är & det är bara att betala & se glad ut!
Nu ska jag gå upp till mamma & trakassera henne lite.
Se om hon har något spännande jag kan sno ifrån henne.
Jag dör på mitt vardagsrum om jag inte får göra om där snart.
Visst är dom vackra?
Vi tog oss i kragen trots det-är-synd-om-mig-mående & åkte ner till stan.
Jag var ju tvungen att ha ett par nya snygga dojjor.
Men aldrig trodde jag att jag skulle hitta ett par såhär vackra skor.
Ett par helt vita Nike är inte illa. Det är så jag, det är så bra.
Jag såg dom stå där på hyllan & skrek mitt namn. På juniorhyllan!
Det innebär lite billigare & det är ju inte dåligt det heller.
Med det sista paret i handen var jag lycklig.
Alyssa hon köpte också ett par Nike trots att hon kanske inte behöver det.
Eller jo, man behöver ju alltid skor!
Så nöjda & glada gick vi därifrån, bara en tusenlapp fattigare.
Fint skit.
Vi tog en sväng för att handla lite till mamma & shit, en paket naturläkemedel
kostar lika mycket som ett par skor. Och dom sväljer man bara.
Galet. Jag tror dessutom att det bara är hokus pokus.
Men man väljer ju vad man vill lägga sina pengar på!
Alyssa hittade en bilstol när vi var inne någonstans & igår hade hon tydligen
sagt till mamma att hon hellre ville ha en sådan.
Hon gav sig inte heller, såklart att hon skulle ha en bilkudde.
Så nu har hon en ny bilkudde & jag vet inte varför hon behövde en sådan egentligen?
Räcker det inte med dom fyra bilstolarna vi redan har?. Aja, skitsamma.
En i varje bil fungerar ju.
Sen började ösregna & det var inte roligt längre. Så vi begav oss hemåt & på
den lilla biten vi gick blev jag dyngsur.
Vilket jävla rövväder. Det är mysväder deluxe, men ingen att mysa med.
Så jag får sitta här. Tycka synd om mig själv & dricka kaffe istället.
Beundra mina nya skor & längta efter lite pussar.
Och min lediga dag har än så länge gått sakta vilket är bra.
Vi har hunnit med mycket trots att jag mest är gnällig.
Så nu ska vi försöka göra något vettigt här hemma också.
Städa kanske?
Hjälp, jag är döende.
Jag är inte i mitt esse kan jag ju säga utan tvekan, jag mår udda
idag också. Det gjorde jag igår också & jag kan inte riktigt bestämt
säga vad det är. Jag tror jag börjar få en hejdundrans förkylning.
För mina ögon gör ont, huvudet är tungt, kroppen ömmar & min
näsa är täppt. Låter som en förkylning för mig. Och så har jag ont
i högerarmen. Det får jag alltid när jag blir sjuk. Jag vet att det låter
knäppt men jag får det av någon konstig anledning.
Jag har nog feber också, för dessa värmesvallningar kan ju inte bero på
övergångsåldern.
Det är nu alla drar sig undan ifrån mig, det är nu ingen vill vara i mitt sällskap.
För vet ni. Jag är aldrig så gnällig som när jag är förkyld.
Det är värre än att föda barn, det är värre än kollapsad lunga. Det är värre
än att operera ut visdomständer vaken.
Det är bara det jag kan jämföra med. Och jag hade hoppats att jag skulle
få göra något av det andra istället.
Men det är väl bara att stå ut, isolera mig ifrån alla människor & vitaminboosta.
Bara det att jag orkar ju aldrig göra något. Det är ju nästan så att jag
blir döende. Det är riktigt hemskt att bli sjuk.
Jag har nog hellre ont i ryggen också. Usch fy fläsk.
Idag skulle jag ju köpa skor. Det måste jag ju göra iallafall eftersom Alyssa är
hemma. Hon får ta hand om mig idag. Jag har ju lovat att åka ner till stora staden!
Hon ska ju köpa dataspel eftersom hon har slarvat bort alla hon äger.
För idag ska hon få sitta vid hennes dator hur länge som helst så att jag kan
kurera mig.
Hon var riktigt rolig innan. Vi pratade om handikappade.
Det är ju inte helt okänt för henne eftersom hennes pappa sitter i rullstol
nuförtiden.
Men det roliga var att hon rabblade upp en massa saker om handikappade.
Dom kunde inte ha flickvänner- för då skulle dom dö, handikappade kan ju
inte pussas.
När dom går ut bajsar dom på sig & ingen vill lukta på det.
Alla handikappade har assistenter & måste sitta i duschstol.
Handikappade kan inte laga mat & måste äta sopor.
Usch vilken hemsk syn hon har på handikappade. Jag fick ju snällt förklara
för henne att det inte var så, men jag kunde inte låta bli att skratta.
Undra om hon har sagt allt detta till sin pappa?!?
Alla handikappade är ju inte lika handikappade som hennes pappa &
klarar sig utmärkt själva!!
Nu ska vi duscha så att vi får någon ordning på oss idag.
Slut i rutan
Det är inte illa pinkat med den smärta som jag just nu har.
Tur att jag gick på föreläsning i tre timmar & fick vila lite.
Claes Schmidt.
Man/Kvinna eller bara transvestit? Kalla honom vad ni vill,
men jisses vad han var bra. Han smällde nog oss alla på fingrarna
& skratten var många. Han var en riktigt bra föreläsare & ni
vet hur det är med föreläsningar. När man kommit halvvägs så
sitter man & halvsover & hör i princip ingenting av vad som sägs.
Denna var en klass för sig!
Men sen var det bara att gå tillbaka till jobbet igen & avverka
dom timmarna som var kvar för mig att jobba.
Allt var total kaos & i mitt huvud nu snurrar det fortfarande.
Det har alltså varit tre personal + en & allting var ur balans.
Jag förstår inte!? Två nya, en timvik & en ordinarie rimmar inte så bra.
Stackars ordinarie, man kan inte hålla koll på allt.
Jag var iallafall glad när jag fick stämpla ut.
Jag skulle gå & hämta Lyssa hos Tias men när jag kom ut så stod
mamma där & hade redan hämtat henne. Hur underbart är inte det då?
Det är höjden av lyx! Faktiskt.
Nu fattas bara att min älskipaijj här. Som jag saknar honom.
Det är jobbigt att behöva kliva upp morgonen när han är här.
Då vill man bara stanna hemma från jobbet, bli riktigt sjuk & bara få
ligga i sängen hela dagen!
Men nej, den turen har jag ju inte att få uppleva varje dag.
Imorgon är Alyssa ledig. Vi ska ner på stan & köpa nya skor till mig.
Det är galet att två par av mina favoriter har gått i sönder på samma
förbannade gång. Så imorgon måste jag köpa ett par bra gympaskor,
helst ett par helt vita adidas. Men det lär ju inte finnas i denna stan.
Sen får vi se vad vi hittar på?! Hon ska väl vara hemma & cykla &
leka med sin pojkvän! Leo såklart.
Bäst att passa på nu när jag ska jobba hela helgen. Dödens tråkigt.
Tur nog att jag bara jobbar 17-09 på lördag/söndag. Det är riktigt skönt.
Nej, nu ska jag försöka få henne i säng. Det lär ju gå bra, eller inte.
För hon spelar ABBA & leker katt. Jag som snart också stupar.
Baby, varför är inte du här?! Jag saknar dig.
Och längtar efter dig.. Abstinensen är för jävlig.
Puss
Varför är man inte ledig?
Jag orkar inte.
Jag är helt slut. Det är fan inte roligt att vara ledig när man
har ont, när man inte orkar göra något eller bara är själv.
Min långa sovmorgon har gett mig huvudvärk & jag orkar inte
ta mig ner till stan för att köpa alvedon. Jobbigt!
Dagen har bara varit riktigt tråkig & ibland måste det väl vara
så för att man ska uppskatta allt det roliga.
Ha, vem försöker jag lura? Varenda dag borde vara rolig.
Mest är jag väl i behov av närhet, därav mitt trista humör idag kanske.
Jag är så satans slö & här ligger jag på soffan & har inte gjort
något vettigt alls. Tröttsamt.
Halvsover om vartannat & vaknar av onthet. Jag som trodde det var
slut med ryggont nu. Nu räcker det!
Idag fyller min baby år. Grattis älski.
Och september är höst, men ute är det äckligt varmt.
Jag hoppas du får en fin dag & jag önskar jag var hos dig.
Nu nu nu. Du är alldeles för bra att vara utan.
Nu ska jag fortsätta göra ingenting. Det är väl det jag gör
bäst idag.
