Lördagkvällar?
Det blev en lördagkväll med middag & för andras del alkohol.
Det blev bowling & en barrunda som krävde vårdad klädsel där keps inte ingick.
Jag var nog den enda av oss som var nykter, de andra körde all in med shotar & grejer.
I detta huset är jag den enda som är vaken & pigg.
Idag är det söndag & jag ska fixa allt det jag borde ha fixat hela helgen.
Jag ska hämta min älskade Ally som jag saknat otroligt. Som alltid när hon inte är hemma.
Nu blir det duschen. För halva dagen har redan gått.
Nu är jag faktiskt rädd på riktigt.
Det ena dåliga beskedet efter det andra.
Nu kommer jag vara dödens nervös innan jag får en kallelse.
Vem vill hålla mig i handen?
Men det är väl sant som det sägs att en olycka kommer sällan ensam.
Jag vill iallafall inte dö.
Nu kommer jag vara dödens nervös innan jag får en kallelse.
Vem vill hålla mig i handen?
Men det är väl sant som det sägs att en olycka kommer sällan ensam.
Jag vill iallafall inte dö.
Lite bitter.
Det har varit en riktigt tråkig dag hittills. Som jag har slitit med saker jag inte ens skulle gett mig på.
Till slut blev det blod & svett, men inga tårar. Bara en obotlig irrititation. Det är inte lönt att gråta här inte.
Jag rycker på axlarna för den fina ohjälpsamheten som råder & det är väl också den som gör mig irriterad.
Men jag är van.
Nu är här saker precis överallt & jag vill inte ens se det. Jag har fobi mot att ha för mycket prylar framme, det ger mig gåshud. Men vad ska jag göra? Det får stå här under den månaden som allt ska pågå här.
Det kunde inte kommit lägligare. Jag menar, det är inte så kul att vistas i ett renoveringsprojekt när jag är sjukskriven. Det är inte så kul att gå hur långt som helst för en äcklig dusch som alla andra duschar i.
Bara tanken ger mig kvälvningar. Dessutom är jag inte bra på femminutersduschar.
Det är tydligen fredag idag. Alla ska hitta på något sådär kul & det känns som om det börjar bli lite sent för mig att planera. Jag har ju inte ens mitt barn hemma senare. Det är inte min kopp thé att sitta hemma i min ensamhet & känna mig övergiven. Det känns tillräckligt mycket på vardagarna när det inte finns en kotte hemma.
Det är urbota tråkigt & jag vill ha shitloads med kul. Jag har glömt hur kul livet var innan jag blev sjukskriven.
För det är deprimerande att inte få träffa folk som man tycker om. Som man har kul med, som man ser fram emot att träffa. Men med onthet & piller är jag inte heller så top notch.
Jag saknar min älski också. Det är ungefär lika roligt som en påse skridskor.
Det känns som evigheter sedan jag träffade honom sist & det är nästan som att
allting är på låtsas. Sådär emellanåt. Och för att vara ärlig så känns det förjävligt.
Men vad ska jag göra när jag tycker att han är finast i världen?
När han betyder sådär mycket?
Jag ♥ honom ju. Och allting känns lite mer när jag bara går här hemma.
Väntar & längtar & ändå inte får som jag vill.
Nu ska jag försöka fortsätta med det där tunga jag höll på med.
För att jag måste. Inte för att jag vill.
Till slut blev det blod & svett, men inga tårar. Bara en obotlig irrititation. Det är inte lönt att gråta här inte.
Jag rycker på axlarna för den fina ohjälpsamheten som råder & det är väl också den som gör mig irriterad.
Men jag är van.
Nu är här saker precis överallt & jag vill inte ens se det. Jag har fobi mot att ha för mycket prylar framme, det ger mig gåshud. Men vad ska jag göra? Det får stå här under den månaden som allt ska pågå här.
Det kunde inte kommit lägligare. Jag menar, det är inte så kul att vistas i ett renoveringsprojekt när jag är sjukskriven. Det är inte så kul att gå hur långt som helst för en äcklig dusch som alla andra duschar i.
Bara tanken ger mig kvälvningar. Dessutom är jag inte bra på femminutersduschar.
Det är tydligen fredag idag. Alla ska hitta på något sådär kul & det känns som om det börjar bli lite sent för mig att planera. Jag har ju inte ens mitt barn hemma senare. Det är inte min kopp thé att sitta hemma i min ensamhet & känna mig övergiven. Det känns tillräckligt mycket på vardagarna när det inte finns en kotte hemma.
Det är urbota tråkigt & jag vill ha shitloads med kul. Jag har glömt hur kul livet var innan jag blev sjukskriven.
För det är deprimerande att inte få träffa folk som man tycker om. Som man har kul med, som man ser fram emot att träffa. Men med onthet & piller är jag inte heller så top notch.
Jag saknar min älski också. Det är ungefär lika roligt som en påse skridskor.
Det känns som evigheter sedan jag träffade honom sist & det är nästan som att
allting är på låtsas. Sådär emellanåt. Och för att vara ärlig så känns det förjävligt.
Men vad ska jag göra när jag tycker att han är finast i världen?
När han betyder sådär mycket?
Jag ♥ honom ju. Och allting känns lite mer när jag bara går här hemma.
Väntar & längtar & ändå inte får som jag vill.
Nu ska jag försöka fortsätta med det där tunga jag höll på med.
För att jag måste. Inte för att jag vill.
En dagens.
I ensamhet är ingenting roligt.
Vad ska jag göra idag?! Ge mig lite tips för tusan, vad jag kan göra ensam.
För Alyssa ska iväg men det känns ju ganska så onödigt nu.
Och jag kommer dö av tristess.
Spännande det där.
Well, det har varit en sådan där dag som det har hänt lite på. Otroligt va? Här händer ju aldrig någonting.
Jag var med Ann på MVC & fick lyssna på bebishjärta. Jo, det lät minsann som en flicka & det tyckte barnmorskan också även om hon senare sa att Ann inte skulle lyssna på henne. Jag tror det är en flicka!
Det är såklart häftigt att få höra bebishjärtan, jag har ju helt glömt bort hur det var att gå på de där mötena.
Efter den vilda upplevelsen på MVC så åkte vi & köpte frukost. Hungrig som en gnu var jag & det hör inte till
vanligheterna nuförtiden. Men det blev en mysig frukost & tiden gick snabbt så det var bara för mig att sticka hem & raka benen inför mitt besök hos specialisten.
Jag trodde att jag skulle få en spruta som tog bort det onda men det fick jag inte. Jag blev besviken eftersom jag nu måste gå med smärtan igen, det är mindre roligt. Jag är trött på det. Jag vågade inte fråga efter fler smärtstillande heller eftersom det är starka tabletter & jag vill inte verka desperat efter något som stillar smärtan. Jag vet ju att dem är beroendeframkallande, men det är ju inte direkt så att jag missbrukar dem.
Jag var helt enkelt alldeles för feg. Jag skulle ringa om en sisådär tre veckor om smärtan inte hade blivit bättre för att få en spruta då. Det är inte bra att spruta in kortison i kroppen tydligen.
Aja, jag får väl se till att bli bra helt enkelt. Jag fick tre veckors sjukskrivning till & han tyckte att jag skulle försöka skaffa mig ett lättare arbete än det jag hade. Jag får väl försöka. Eller så gör jag det lätt för mig.
Jag var på jobbet innan & lämnade min nyckel. Det första jag fick frågan om var om jag kunde tänka mig att jobba?! Såklart att jag vill jobba. Jag vill inget hellre. Så det känns som om jag ska ringa chefen & höra om jag kan gå på timmar. Då kan jag välja att stanna hemma om jag har ont. Det skulle vara super.
Nu ikväll så har vi inte gjort så mycket. Alyssa kom hem när jag precis hade kommit innanför dörren.
Vi gick upp till mamma & tog en kaffe & kollade halv åtta hos mig. Alyssa hon är tröttare än tröttast & är helt speedad. Men hon somnar väl knall & fall om en liten stund.
Jag har hunnit bli riktigt förbannad nu ikväll också. Det är väl knappast lönt att säga på vem, för det finns bara en som förstör mitt liv med sin existens. Jag förstår mig verkligen inte på den personen.
Och det är så förbannat kul med skvaller att jag inte kan hålla mig för skratt. Jag undrar vad den människan tror att jag gjorde där jag var förut idag?!? Är det jag? Är det mig det handlar om eller var jag där för någon annans skull? Låt människorna spekulera i det hela. Låt dem tro vad dem vill. Så länge jag vet vad allting handlar om så är det mest skitsamma.
Nu ska jag ta min blekfeta röv & plocka undan lite.
Jag var med Ann på MVC & fick lyssna på bebishjärta. Jo, det lät minsann som en flicka & det tyckte barnmorskan också även om hon senare sa att Ann inte skulle lyssna på henne. Jag tror det är en flicka!
Det är såklart häftigt att få höra bebishjärtan, jag har ju helt glömt bort hur det var att gå på de där mötena.
Efter den vilda upplevelsen på MVC så åkte vi & köpte frukost. Hungrig som en gnu var jag & det hör inte till
vanligheterna nuförtiden. Men det blev en mysig frukost & tiden gick snabbt så det var bara för mig att sticka hem & raka benen inför mitt besök hos specialisten.
Jag trodde att jag skulle få en spruta som tog bort det onda men det fick jag inte. Jag blev besviken eftersom jag nu måste gå med smärtan igen, det är mindre roligt. Jag är trött på det. Jag vågade inte fråga efter fler smärtstillande heller eftersom det är starka tabletter & jag vill inte verka desperat efter något som stillar smärtan. Jag vet ju att dem är beroendeframkallande, men det är ju inte direkt så att jag missbrukar dem.
Jag var helt enkelt alldeles för feg. Jag skulle ringa om en sisådär tre veckor om smärtan inte hade blivit bättre för att få en spruta då. Det är inte bra att spruta in kortison i kroppen tydligen.
Aja, jag får väl se till att bli bra helt enkelt. Jag fick tre veckors sjukskrivning till & han tyckte att jag skulle försöka skaffa mig ett lättare arbete än det jag hade. Jag får väl försöka. Eller så gör jag det lätt för mig.
Jag var på jobbet innan & lämnade min nyckel. Det första jag fick frågan om var om jag kunde tänka mig att jobba?! Såklart att jag vill jobba. Jag vill inget hellre. Så det känns som om jag ska ringa chefen & höra om jag kan gå på timmar. Då kan jag välja att stanna hemma om jag har ont. Det skulle vara super.
Nu ikväll så har vi inte gjort så mycket. Alyssa kom hem när jag precis hade kommit innanför dörren.
Vi gick upp till mamma & tog en kaffe & kollade halv åtta hos mig. Alyssa hon är tröttare än tröttast & är helt speedad. Men hon somnar väl knall & fall om en liten stund.
Jag har hunnit bli riktigt förbannad nu ikväll också. Det är väl knappast lönt att säga på vem, för det finns bara en som förstör mitt liv med sin existens. Jag förstår mig verkligen inte på den personen.
Och det är så förbannat kul med skvaller att jag inte kan hålla mig för skratt. Jag undrar vad den människan tror att jag gjorde där jag var förut idag?!? Är det jag? Är det mig det handlar om eller var jag där för någon annans skull? Låt människorna spekulera i det hela. Låt dem tro vad dem vill. Så länge jag vet vad allting handlar om så är det mest skitsamma.
Nu ska jag ta min blekfeta röv & plocka undan lite.
Sverige loosa.
Här har jag & Alyssa suttit & tittat på hockey. Alyssa undrade varför vi tittade på OS?
Ja, varför? Jag vet inte? För det hör ju inte till vanligheterna. Det var väl bara det att jag slog på tvn & så whoops
så var det Sverige mot Slovakien & det var killerspännande.
Det var så spännande att vi missade att mormor skulle komma & vi fick göra en springande macka & en chailatte till det. Mitt barn dricker chailatte till frukost. Dålig mamma jag är va? Socker ska man ju undvika.
Jag får väl se det så att jag kompenserade det med en väldigt brun macka.
Helt otroligt att jag studsade upp när klockan ringde. Jag var piggast i Sverige. Nej, nu överdriver jag.
Faktum är att jag tänkte snooza lite, men jag tyckte att jag hade snoozat sjukt länge & trodde att jag hade försovit mig. För det var ljust ute. Men jag hade snoozat i fyra minuter. Under den tiden hann jag drömma att jag glömde min kortisonampull hemma & att jag inte fick någon killerspruta i mitt knä. Upp kom jag iallafall med en hiskelig fart trots att klockan knappt var morgon enligt mig nuförtiden.
Och nu ska jag skynda mig för jag ska följa med Ann & jag sitter mest av tiden & lär få stressa iväg.
Galet vad jag är långsam idag, det hör inte till vanligheterna att jag är såhär lugn minuterna innan jag ska iväg.
Nu borsta tänderna & spraya håret.
Ja, varför? Jag vet inte? För det hör ju inte till vanligheterna. Det var väl bara det att jag slog på tvn & så whoops
så var det Sverige mot Slovakien & det var killerspännande.
Det var så spännande att vi missade att mormor skulle komma & vi fick göra en springande macka & en chailatte till det. Mitt barn dricker chailatte till frukost. Dålig mamma jag är va? Socker ska man ju undvika.
Jag får väl se det så att jag kompenserade det med en väldigt brun macka.
Helt otroligt att jag studsade upp när klockan ringde. Jag var piggast i Sverige. Nej, nu överdriver jag.
Faktum är att jag tänkte snooza lite, men jag tyckte att jag hade snoozat sjukt länge & trodde att jag hade försovit mig. För det var ljust ute. Men jag hade snoozat i fyra minuter. Under den tiden hann jag drömma att jag glömde min kortisonampull hemma & att jag inte fick någon killerspruta i mitt knä. Upp kom jag iallafall med en hiskelig fart trots att klockan knappt var morgon enligt mig nuförtiden.
Och nu ska jag skynda mig för jag ska följa med Ann & jag sitter mest av tiden & lär få stressa iväg.
Galet vad jag är långsam idag, det hör inte till vanligheterna att jag är såhär lugn minuterna innan jag ska iväg.
Nu borsta tänderna & spraya håret.
skolan för stora liten & knäont
Det har inte blivit så fina uppdateringar idag. Det beror på att mitt internet inte vill som jag vill.
Jag har helt enkelt inte orkat lägga ner tid på det heller.
Idag har jag försökt att flytta de möblerna som inte är så tunga för att det ska vara färdigt när byggarna kommer på måndag morgon klockan sju. Jag flyttade bänken i hallen & sen så hade jag ont i mitt knä som tusan.
Fint jobbat Josefin! Men jag var iallafall duktig. Jag fick tränga in den i sovrummet & var jag ska göra av sakerna i garderoben vet jag inte?! Vilket jäkla projekt.
Det kommer inte heller finnas något vatten under måndagsförmiddagen & Alyssa blev helt ifrån sig.
Tänk om hon ville dricka vatten. Då går inte det.
Det där med att det är hur simpelt som helst att fylla vattenflaskor är inte något som finns i hennes huvud.
Och då kan vi inte heller duscha vilket är katastrof! Får inte jag duscha kommer jag att nästintill dö av äckel.
Jag tycker det är läskigt att inte duscha. Jag ser förstås inget positivt med denna renoveringen mer än att det kanske kommer att bli nästan bra efteråt. Dessutom måste jag ha hjälp med att flytta den stora garderoben.
Det känns som om det inte finns en enda jäkel som kan hjälpa mig. Men jag brukar ju reda ut det själv i vilket fall.
Att hälsa på på skolan gick alldeles utmärkt. Alyssa ville inte gå därifrån. Det var stor plats & det är samma lokaler som fritids. Superbra. Det var mest pojkar men det gör ju ingenting, det var säkert inte alla som var där & hälsade på heller. Men det kan ju vara ganska fint att få ett ansikte på de som ska ta hand om min stora flicka.
Alyssas gamla förskolelärare var också där, hennes son ska gå i samma klass. Spännande.
Hon beklagade vad som hade hänt oss & vi ryckte mest på axlarna & sa att vi hade det mycket bättre nu.
Hon berättade att hon hade hört det på omvägar & såklart är det så. Alla har hört.
Nu vill Alyssa hellre gå till skolan än att vara kvar på dagis. Jag tycker att det är lite vemodigt.
Så stor men ändå så liten. Jag tyckte också det verkade vara jättebra.
Och så får hon gå med sin gamla dagiskompis som bor mittemellan de två skolorna som ligger närmast.
Det är ju ganska så roligt det också!
Nu är jag supertrött av någon konstig anledning, jag som aldrig sover är trött. Hujeda mig.
Ögonen går åt olika håll & kroppen är rejält utmattad. Vad har jag gjort idag som tagit alla krafterna ur mig?.
Kanske lika bra att gå & lägga sig nu när jag ska upp tidigt imorgon.
För imorgon ska Alyssa med mamma & jag ska med Ann till MVC. Guu så spännande det ska bli.
Det var galet längesedan man var på sådant där jox. Jag har till & med glömt vad man gör där.
Senare på eftermiddagen ska jag ju åka in till citykliniken för att få en killerspruta i mitt ben.
Och ja, jag lär få använda mina kryckor imorgon.
Skulle jag väl ha behövt annars också men jag är ganska så fult slarvig & jag får mycket skäll för det.
Jag vill inte ha skäll.
Jag vill ha pussar & kramar. Och så vill jag att folk faktiskt tror mig när jag säger att jag har ont.
Jag har börjat märka av att folk inte tror mig längre. De som undrar hur man kan ha ont så länge?
Fråga min läkare, för jag vet inte? Antagligen för vävnader, muskler & knäskålen fått mycket stryk.
Men det är riktigt tråkigt att behöva försvara sig & egentligen så skiter jag i vad folk tror. Jag vet ju hur ont jag har.
Tack hej!
Jag har helt enkelt inte orkat lägga ner tid på det heller.
Idag har jag försökt att flytta de möblerna som inte är så tunga för att det ska vara färdigt när byggarna kommer på måndag morgon klockan sju. Jag flyttade bänken i hallen & sen så hade jag ont i mitt knä som tusan.
Fint jobbat Josefin! Men jag var iallafall duktig. Jag fick tränga in den i sovrummet & var jag ska göra av sakerna i garderoben vet jag inte?! Vilket jäkla projekt.
Det kommer inte heller finnas något vatten under måndagsförmiddagen & Alyssa blev helt ifrån sig.
Tänk om hon ville dricka vatten. Då går inte det.
Det där med att det är hur simpelt som helst att fylla vattenflaskor är inte något som finns i hennes huvud.
Och då kan vi inte heller duscha vilket är katastrof! Får inte jag duscha kommer jag att nästintill dö av äckel.
Jag tycker det är läskigt att inte duscha. Jag ser förstås inget positivt med denna renoveringen mer än att det kanske kommer att bli nästan bra efteråt. Dessutom måste jag ha hjälp med att flytta den stora garderoben.
Det känns som om det inte finns en enda jäkel som kan hjälpa mig. Men jag brukar ju reda ut det själv i vilket fall.
Att hälsa på på skolan gick alldeles utmärkt. Alyssa ville inte gå därifrån. Det var stor plats & det är samma lokaler som fritids. Superbra. Det var mest pojkar men det gör ju ingenting, det var säkert inte alla som var där & hälsade på heller. Men det kan ju vara ganska fint att få ett ansikte på de som ska ta hand om min stora flicka.
Alyssas gamla förskolelärare var också där, hennes son ska gå i samma klass. Spännande.
Hon beklagade vad som hade hänt oss & vi ryckte mest på axlarna & sa att vi hade det mycket bättre nu.
Hon berättade att hon hade hört det på omvägar & såklart är det så. Alla har hört.
Nu vill Alyssa hellre gå till skolan än att vara kvar på dagis. Jag tycker att det är lite vemodigt.
Så stor men ändå så liten. Jag tyckte också det verkade vara jättebra.
Och så får hon gå med sin gamla dagiskompis som bor mittemellan de två skolorna som ligger närmast.
Det är ju ganska så roligt det också!
Nu är jag supertrött av någon konstig anledning, jag som aldrig sover är trött. Hujeda mig.
Ögonen går åt olika håll & kroppen är rejält utmattad. Vad har jag gjort idag som tagit alla krafterna ur mig?.
Kanske lika bra att gå & lägga sig nu när jag ska upp tidigt imorgon.
För imorgon ska Alyssa med mamma & jag ska med Ann till MVC. Guu så spännande det ska bli.
Det var galet längesedan man var på sådant där jox. Jag har till & med glömt vad man gör där.
Senare på eftermiddagen ska jag ju åka in till citykliniken för att få en killerspruta i mitt ben.
Och ja, jag lär få använda mina kryckor imorgon.
Skulle jag väl ha behövt annars också men jag är ganska så fult slarvig & jag får mycket skäll för det.
Jag vill inte ha skäll.
Jag vill ha pussar & kramar. Och så vill jag att folk faktiskt tror mig när jag säger att jag har ont.
Jag har börjat märka av att folk inte tror mig längre. De som undrar hur man kan ha ont så länge?
Fråga min läkare, för jag vet inte? Antagligen för vävnader, muskler & knäskålen fått mycket stryk.
Men det är riktigt tråkigt att behöva försvara sig & egentligen så skiter jag i vad folk tror. Jag vet ju hur ont jag har.
Tack hej!
dumma interner
Mitt internet är helt ur funktion. Det ger mig damp. Men jag har ju haft annat för mig ändå.
Nu ska vi gå till skolan för att hälsa på där.
Jag får helt enkelt uppdatera senare.
Nu ska vi gå till skolan för att hälsa på där.
Jag får helt enkelt uppdatera senare.
uggh.
Shit jag dör av tristess. Detta är allvarligt.
På måndag börjas det.
Alyssa väckte mig tidigt imorse för att internet inte fungerade. Jag suckade lite, fixade internet & vände på steken för att ta en femminutare till. Alyssa satt bredvid mig i sängen med Bolibompa på högsta volym, underbart.
Mitt knä gjorde förbannat ont så jag kunde ändå inte somna om, istället fick jag gå upp & ta dessa förbannade tabletter som jag levt på de senaste tre månaderna. Men det är snart torsdag. God bless torsdag.
I brevlådan låg det idag ett fint papper med ett datum då renoveringen ska börja. På måndag.
På måndag, förstår ni?.. Från & med måndag & tre veckor (minst) framöver kommer jag ha en massa byggare som ska renovera badrummet.
Det kunde ta längre tid om det fanns fukt eftersom dem först måste göra något åt det & jippi när den där gubben sa att det fanns fukt i duschen. För min del då kommer det alltså dra ut på tiden & jag kommer att dö.
Det innebär ingen dusch, ingen toalett & såklart ingenstans att bo.
För det går inte att bo i ett renoveringsprojekt. Jag är känslig mot damm & damma kommer det göra vill jag lova. Jag totalvägrar det. Jag måste själv plasta in allt & flytta möbler & grejer stod det.
För det skulle minsann in stora maskiner. Woho, så jävla coolt. Dem sa att vi skulle få reda på det i god tid innan. Kul att jag får veta det idag då.
För hur lätt är det att hitta någonstans att vara under tiden? Mamma vill inte ha oss hos henne, vilket jag kan förstå eftersom vi inte har samma vanor som henne. Det är inte att gå & lägga sig efter bolibompa som hon gör.
Och jag är ju vaken halva nätterna. Det är inte så kul att bo på en soffa i närmare en månad. Och det är ju inte så kul att bo hemma hos mamma faktiskt. Jag är vuxen nu.
Gud vilken härlig panik jag fick nu. Jag får hyra en husvagn & bo i den i trädgården.
Eller så får det gå bra med ett tält. Vi kan göra upp en eld att koka pasta på & äta konserver.
Det är inte sådär jättekul med renoveringar emellanåt. Och så vill jag inte ha deras fula badrumsskåp & allt det där som dem kommer sätta upp. Jag kommer ta ner det lika fort igen. För sådan är jag. Jag vill ha mitt eget.
Punkt slut.
Nu ska jag fundera ut var jag ska göra av allt jag har inne i garderoben. Jo för jag har vattenavstängningen där & där står en garderob inne i garderoben som måste bort. Och jag får ju faktikst inte flytta sådant själv nuförtiden.
Det förstör mitt knä ännu mer. Och så kan jag lika gärna börja plocka ner allt som jag har satt upp i badrummet.
Hyllor & sådant. Då var min dag planerad.
För jag hinner inte imorgon eller på torsdag.
Men först en chailatte.
Vattkoppor & abstinens.
Såhär en måndag kväll så sitter jag & har ganska så tråkigt.
Det är sådär att sitta ensam efter att ha fått spendera mycket tid med min älskipaijj.
Jag får lätt abstinens nuförtiden & det är tröttsamt att vilja ha mycket mer än vad man har.
Det är ju så förbannat mysigt att sova bredvid honom & bara mysa. Attans vad jag saknar honom redan.
Faktiskt. Det är sant.
Helgen har spenderats med att rasta barn på busfabriken & höra på två skvallertanter om vad den andra har gjort. Den har varit snöig & lite osovig men ändå fem toast av fem eftersom den har spenderats med älsk.
Och så fick vi en extra dag eftersom tågen inte är direkt gjorda för ett sådant här väder.
Jag gillade inte tanken på att sitta på ett tåg i flera timmar & vänta någonstans mellan stationerna
med en uttråkad femåring som tröttnar på att det står stilla.
Inte heller tanken på att tågen blir inställda på mellanlandningen & att vi skulle behöva stå i råkyla utan trosor i brallan & behöva äta övergrillad korv på pressbyrån bland miljoner andra som väntar på att dessa förbannade tåg ska komma.
Men en extra dag gör ju ingenting för min del. All tid är ju värt mer än guld om jag ska uttrycka mig milt.
Och egentligen kunde jag ju hoppats på att det aldrig mer gick tåg så jag hade fått mys varje dag.
Fast det ska ju ganska mycket till för att det ska bli verklighet.
Och jag hade fått gå naken eftersom jag inte tar resväskan med kläder med mig när jag ska åka några mil.
Men hem kom vi idag, men inte med tåg för tågen var försenade. Såklart, det är vinter & alla ursäkter är tydligen giltiga. Så min älskade körde (ja, jag ska ta körkort så fort mitt knä är bra. Tack för den parentesen) & vi tog en sväng inom den snabbaste matkedjan av dem alla. Mcdonalds. Och vi landade här hemma en stund & hade jag varit stark hade jag kidnappat honom & bundit fast honom i sängen & behållt honom.
Barnen hade jag skickat in på rummet & låtit härja som de velat. Bara för att liksom.
För det är lite ångest att komma hem. Här är det bara dåligt & mitt humör sjunker ganska så drastiskt när jag tänker på att jag måste sitta här ensam hur länge som helst. Och på allt det där dåliga som faktiskt är nu.
Men det är väl bara att ta tag i sakerna så att det löser sig? Lättare sagt än gjort när jag inte vet var jag ska börja egentligen.
Är det inte någon som kan ge mig ett icke-fysiskt arbete? För det är pengar jag behöver. Sparpengar är inte längre sparpengar & jag ser hur Bahamas försvinner längre & längre bort. Det blir inga paraplydrinkar på ett tag, inget solande på en kritvit sandstrand heller. Jag som satsade på det i år. Nu har jag knappt ens sikte på något utanför Sverige. Möjligtvis en simtur till Danmark. Ge mig bara ett förbannat jobb. Jag är inte kräsen.
Och jag jobbar hårt, så hårt att jag nästan bor på jobbet. Det är sant som fan.
För det där med fysiskt arbete & ett dödligt smärtsamt knä går inte riktigt ihop.
Annars är det bra. Förutom allt som är dåligt då. Och det finns mycket dåligt. För det är lättast att se det som är dåligt. Det finns bra saker också. Men de bra sakerna är de saker som oftast tar slut alldeles för fort & som jag måste vänta länge på innan de kommer tillbaka. Det är sant att jag har en viss förmåga att vara löjligt negativ, men så länge ingen säger emot så är jag det.
Alyssa har sina vattkoppor. Nu ikväll så har jag hittat en under foten & en på bröstkorgen. Yey, det är sant att hon har drabbats av det som jag trodde att hon fått för två veckor sedan. Men hon har inte varit direkt påverkad.
Hon har varit duktig & inte kliat. Lite på den vid tinningen & den under foten men annars så är det inte direkt synligt. Hon ser inte ut som en prickig korv som jag egentligen tycker skulle varit ganska så jättegulligt, men för hennes egen skull är det ju bra. Det blir inga prickiga foton iallafall, lite tråkigt.
Nu ska jag nog gå & lägga mig ensam i min alldeles för stora säng. Jag är sur som ett litet barn & vill mest sitta i ett hörn med hingelipp & armarna i kors & tjura för att jag inte får ha min älski bredvid. Ska jag klia kudden ikväll eller? Jag får väl pussa kudden godnatt också.
Det lär blir en ganska så vaken natt eftersom jag har ont i mitt knä ändå, så jag ska nog överleva natten.
Med abstinens.
Det är sådär att sitta ensam efter att ha fått spendera mycket tid med min älskipaijj.
Jag får lätt abstinens nuförtiden & det är tröttsamt att vilja ha mycket mer än vad man har.
Det är ju så förbannat mysigt att sova bredvid honom & bara mysa. Attans vad jag saknar honom redan.
Faktiskt. Det är sant.
Helgen har spenderats med att rasta barn på busfabriken & höra på två skvallertanter om vad den andra har gjort. Den har varit snöig & lite osovig men ändå fem toast av fem eftersom den har spenderats med älsk.
Och så fick vi en extra dag eftersom tågen inte är direkt gjorda för ett sådant här väder.
Jag gillade inte tanken på att sitta på ett tåg i flera timmar & vänta någonstans mellan stationerna
med en uttråkad femåring som tröttnar på att det står stilla.
Inte heller tanken på att tågen blir inställda på mellanlandningen & att vi skulle behöva stå i råkyla utan trosor i brallan & behöva äta övergrillad korv på pressbyrån bland miljoner andra som väntar på att dessa förbannade tåg ska komma.
Men en extra dag gör ju ingenting för min del. All tid är ju värt mer än guld om jag ska uttrycka mig milt.
Och egentligen kunde jag ju hoppats på att det aldrig mer gick tåg så jag hade fått mys varje dag.
Fast det ska ju ganska mycket till för att det ska bli verklighet.
Och jag hade fått gå naken eftersom jag inte tar resväskan med kläder med mig när jag ska åka några mil.
Men hem kom vi idag, men inte med tåg för tågen var försenade. Såklart, det är vinter & alla ursäkter är tydligen giltiga. Så min älskade körde (ja, jag ska ta körkort så fort mitt knä är bra. Tack för den parentesen) & vi tog en sväng inom den snabbaste matkedjan av dem alla. Mcdonalds. Och vi landade här hemma en stund & hade jag varit stark hade jag kidnappat honom & bundit fast honom i sängen & behållt honom.
Barnen hade jag skickat in på rummet & låtit härja som de velat. Bara för att liksom.
För det är lite ångest att komma hem. Här är det bara dåligt & mitt humör sjunker ganska så drastiskt när jag tänker på att jag måste sitta här ensam hur länge som helst. Och på allt det där dåliga som faktiskt är nu.
Men det är väl bara att ta tag i sakerna så att det löser sig? Lättare sagt än gjort när jag inte vet var jag ska börja egentligen.
Är det inte någon som kan ge mig ett icke-fysiskt arbete? För det är pengar jag behöver. Sparpengar är inte längre sparpengar & jag ser hur Bahamas försvinner längre & längre bort. Det blir inga paraplydrinkar på ett tag, inget solande på en kritvit sandstrand heller. Jag som satsade på det i år. Nu har jag knappt ens sikte på något utanför Sverige. Möjligtvis en simtur till Danmark. Ge mig bara ett förbannat jobb. Jag är inte kräsen.
Och jag jobbar hårt, så hårt att jag nästan bor på jobbet. Det är sant som fan.
För det där med fysiskt arbete & ett dödligt smärtsamt knä går inte riktigt ihop.
Annars är det bra. Förutom allt som är dåligt då. Och det finns mycket dåligt. För det är lättast att se det som är dåligt. Det finns bra saker också. Men de bra sakerna är de saker som oftast tar slut alldeles för fort & som jag måste vänta länge på innan de kommer tillbaka. Det är sant att jag har en viss förmåga att vara löjligt negativ, men så länge ingen säger emot så är jag det.
Alyssa har sina vattkoppor. Nu ikväll så har jag hittat en under foten & en på bröstkorgen. Yey, det är sant att hon har drabbats av det som jag trodde att hon fått för två veckor sedan. Men hon har inte varit direkt påverkad.
Hon har varit duktig & inte kliat. Lite på den vid tinningen & den under foten men annars så är det inte direkt synligt. Hon ser inte ut som en prickig korv som jag egentligen tycker skulle varit ganska så jättegulligt, men för hennes egen skull är det ju bra. Det blir inga prickiga foton iallafall, lite tråkigt.
Nu ska jag nog gå & lägga mig ensam i min alldeles för stora säng. Jag är sur som ett litet barn & vill mest sitta i ett hörn med hingelipp & armarna i kors & tjura för att jag inte får ha min älski bredvid. Ska jag klia kudden ikväll eller? Jag får väl pussa kudden godnatt också.
Det lär blir en ganska så vaken natt eftersom jag har ont i mitt knä ändå, så jag ska nog överleva natten.
Med abstinens.
Kvar.
Jag har inte haft tid att blogga. Tråkigt va?
Vi är kvar i Helsingborg för tågen är inte direkt något att lita på.
Men idag ska vi iallafall hem, hur det går får vi se. På något sätt så löser jag det.
Så det blir mer bloggning senare idag.
Det är sjukt.
Jag glömmer jämt att kolla posten & när jag väl gör det så har jag denna fredagen fått två brev.
Jag som aldrig får post på fredagar annars.
Det var inte direkt upplyftande att öppna det ena brevet. Jag vet inte hur allt har kunnat bli så kaotiskt.
Jag har fått alla papper jag ska ha, jag har skickat in alla papper som ska skickas in & hur som helst så blir allt bara skit.
Snart är jag så illa tvungen att jobba trots att jag är skadad. Trots att jag har dödens ont & trots att läkaren säger att det är skadligt.
Men hur ska jag göra?
Får jag inte pengar någonstans ifrån så blir det genast mycket jobbigare. Jag betalar varenda förbannad månad hur mycket som helst i skatt för att betala andras sjukpenning & andra jävla saker som folk inte kan betala, själv får jag ingen. De människor som inte har arbetat kan få en massa pengar utbetalade utan att dem ska behöva genomgå en massa utredningar. Jag som har jobbat mer än tvåhundra timmar i månaden ska förväntas leva på något som inte existerar. Det är tacken man får för att jag jobbar hårt. Det är ju inte ens lönt att lägga ner energi på att hjälpa detta förbannade samhället.
Jag har gått & oroat mig förut, men nu börjar det gå mig på nerverna.
Är det konstigt att man tappar tron på allting?
Det där med karma kan suga. Faktiskt.
Men nu ska jag försöka få i mig frukost. Det blev ju ingen förut.
Jag har helt enkelt tappat lusten.
Vad händer?
Här sitter jag & Alyssa uppgivna. Alyssa är superledsen. Inte ens chips hjälper.
Jag vet inte vad som händer?
Nu är denna helgen förstörd.. Och det är såklart jag som förstör.
Vad är det jag håller på med egentligen?
Shoot me.
Och tydligen så får hon lov att vara på dagis. Så länge det inte är kli & febrigt.
Men jag sjukade henne på måndag så får vi se hur det är då.
Det gäller att ha framförhållning så att jag slipper kliva upp halv åtta för att ringa.
Elaka mamman.
Här sitter vi fortfarande hemma & jag känner mig sämst i världen.
Denna dagen kunde inte ha blivit så mycket sämre faktiskt, men det är väl mest mitt eget fel.
Nu vet jag inte längre vad vi ska göra? Jag som faktiskt saknar jättemycket.
Men det var väl lika bra.. Vi får väl åka ner till stan & inhandla lite godis eller något & mysa upp oss i soffan ikväll.
Sakna lite mer & allt sånt där.
Jag har iallafall morotskaka & vaniljhjärtan jag kan tröstäta. Och jag måste nog äta lite frukost nu.
Galna tabletter måste jag säga.
Alyssa är lite blek men är mest uttråkad & frågar mig hela tiden när vi ska åka.
Stackars barn med en sådan elak mamma. Men det kanske är lika bra att stanna hemma.
Fast när hon har sett fram emot något så mycket så krossar det mitt hjärta att se henne bli ledsen.
Det går väl över så småningom. Men hon kommer inte glömma det i första taget.
Nu kom hon inspringande & visade upp ytterligare en blåsa på magen. Roligt det här.
Så alla jag känner med barn som vill bli smittade får komma hit & roa Alyssa. Hon vill ju inget hellre än att leka.
Eftersom jag mest är trött på allt nu ska jag försöka höja humöret med en chailatte & cigg.
Vi saar så.
Lite mer snö tack.
Jäklar vad det kan snöa. Jag är obotligt trött på det & vilka snöflingor då.
Jag har nog aldrig sett några i den storleken.
Vi ska åka tåg & sist jag kollade skånetrafiken var tågen försenade. Och jag vet hur det brukar vara.
Sist jag åkte snöade det inte, men likväl var tåget försenat med nästan en timme.
Tio minuter här & tio minuter där kan bli en hel del väntan.
Det går väl kanske bra om det bara är jag, men nu känns det som om Alyssa inte riktigt har tålamod med det.
Jag får kolla om en stund igen. Men med min otur så börjar det säkert snöa utav bara helvete.
Och igår spårade ju ett tåg i Landskrona & jag känner inte riktigt för att sitta på ett tåg i flera timmar & sitta.
Alyssa har fått en till vattenkoppa under ögat såg jag imorse. Så nu har hon två. Jag hoppas verkligen att det är den sista, men vi får väl se. Det tog ju ändå två dagar innan den andra dök upp.
Annars så är hon inte speciellt påverkad, ännu.
Jag däremot har ont i mitt knä. Bara en vecka kvar, men attans vad en vecka kan vara lång när jag helst vill ha den där förbannade sprutan nu. Någon annan får jättegärna ta över min smärta så att jag kan börja jobba igen.
Det här är ju rena döden.
Nu ska jag fortsätta städa lite innan jag kollar de förbannade tågen igen.
Jag har nog aldrig sett några i den storleken.
Vi ska åka tåg & sist jag kollade skånetrafiken var tågen försenade. Och jag vet hur det brukar vara.
Sist jag åkte snöade det inte, men likväl var tåget försenat med nästan en timme.
Tio minuter här & tio minuter där kan bli en hel del väntan.
Det går väl kanske bra om det bara är jag, men nu känns det som om Alyssa inte riktigt har tålamod med det.
Jag får kolla om en stund igen. Men med min otur så börjar det säkert snöa utav bara helvete.
Och igår spårade ju ett tåg i Landskrona & jag känner inte riktigt för att sitta på ett tåg i flera timmar & sitta.
Alyssa har fått en till vattenkoppa under ögat såg jag imorse. Så nu har hon två. Jag hoppas verkligen att det är den sista, men vi får väl se. Det tog ju ändå två dagar innan den andra dök upp.
Annars så är hon inte speciellt påverkad, ännu.
Jag däremot har ont i mitt knä. Bara en vecka kvar, men attans vad en vecka kan vara lång när jag helst vill ha den där förbannade sprutan nu. Någon annan får jättegärna ta över min smärta så att jag kan börja jobba igen.
Det här är ju rena döden.
Nu ska jag fortsätta städa lite innan jag kollar de förbannade tågen igen.
Lull-lull
Jag lider utav min smärta nu. Fy attans rabarber vad jag har ont. Det smäller lite som det själv vill i knäet & det är nästan så att jag vill kräka så ont det gör. Jag trodde inte att man kunde må illa av smärta, men det är bevisat att det går.
Vi har varit igång hela dagen & jag har faktiskt knappt suttit ner, kanske därför min smärta är outhärdlig?
Det har varit bak för hela slanten & där emellan har vi varit ute i det eviga snöandet.
Alyssa tyckte det var störtkul & jag höll mest på att frysa ihjäl, ändå var vi ute i två timmar.
Jag fick ett ryck & fixade mitt bord. Så nu har vi målat det istället. Eller ja, Alyssa fick måla det först & hon brås nog ganska mycket på sin mamma. Så jag som tycker det är förbannat kul att måla fick sitta på avbytarbänken & titta på.
Jag väntar med spänning på ett bord som är sjukt snyggt.. Ja, det är en pik.
Annars tar jag saken i egna händer & det kan resultera i katastrof.
Mamma kom hit för att äta middag & smaka våra fint bakade vaniljhjärtan. Så förbannat gott.
Annars har det mest varit lull-lull kväll med fixande & annat. Nu mest onthet.
Men det är skönare att ha sällskap än att sitta ensam & uttråkad. För jag är en mästare på att vara uttråkad.
Nu ska jag epilera benen. Skönt & alldeles för längesedan.
Baktanter.
Nu ska vi gå & handla. Det var ju jävelen vad vi handlar.
Men vi ska baka. Ja oj vad vi ska baka idag. För det är så jävla kul.
Och jag ska äta morotskaka till frukost.
Men vi ska baka. Ja oj vad vi ska baka idag. För det är så jävla kul.
Och jag ska äta morotskaka till frukost.
kärlek.
Ordkräkerier
Jag tror det är ett ganska så dött lopp som jag springer just nu.
Det blir liksom inte så mycket mer än såhär & jag är besviken. Åh, Gud så besviken jag är.
(Nej, jag tror inte på Gud heller)
På mig själv för att jag har lärt mig att spela defensivt, jag bemästrar det så underbart bra att jag
nästan är imponerad av mig själv. Tills jag inser att det är helt fel taktik.
Jag vet att jag kommer att gå förlorande ur det här, på mer än ett sätt. Jag gräver mig själv lite djupare
för varje dag som går. Men jag hör också allt på ett helt annat sätt än som det sägs på,
man säger inte vissa saker. Om det sägs för att testa mig så är det galet fel. Jag vill helt enkelt inte höra allt
det där som sägs emellanåt, det luktar alldeles för mycket not-moving-on.
Är det för att få min uppmärksamhet så vill jag helst bara kräka över det.
Jag känner hur allting mest rinner ut i sanden. Det är inte samma nu som då.
Jag har slutat att vänta på att tiden ska gå. Jag förväntar mig inget, jag önskar inte mer.
Det känns lönlöst med att vilja ha lite mer för det finns ingen samarbetsvilja eller samma mål.
Jag har förstått att det kan vara skönt med tidsfördriv, men jag har glömt hur det känns att vara viktig.
Det handlar absolut inte om mig.
Jag har glömt vad det var jag ville ha.
Min energi är alldeles förbannat slut & för varje gång så känner jag att jag försvinner bort ännu en
liten bit.
Om det finns en förklaring vet jag inte? Och det känns som att kämpa i motvind.
Det finns saker som blir mindre vackra & det som blir vackrare.
Men någon gång måste jag få ett svar.
****
Hmm, vad ska detta betyda?
Ungefär ingenting.
Jag är bara en förbannat jobbig tänkare som kräker ord lite hur som helst.
Och nu ska jag skriva på min bok.
Det blir liksom inte så mycket mer än såhär & jag är besviken. Åh, Gud så besviken jag är.
(Nej, jag tror inte på Gud heller)
På mig själv för att jag har lärt mig att spela defensivt, jag bemästrar det så underbart bra att jag
nästan är imponerad av mig själv. Tills jag inser att det är helt fel taktik.
Jag vet att jag kommer att gå förlorande ur det här, på mer än ett sätt. Jag gräver mig själv lite djupare
för varje dag som går. Men jag hör också allt på ett helt annat sätt än som det sägs på,
man säger inte vissa saker. Om det sägs för att testa mig så är det galet fel. Jag vill helt enkelt inte höra allt
det där som sägs emellanåt, det luktar alldeles för mycket not-moving-on.
Är det för att få min uppmärksamhet så vill jag helst bara kräka över det.
Jag känner hur allting mest rinner ut i sanden. Det är inte samma nu som då.
Jag har slutat att vänta på att tiden ska gå. Jag förväntar mig inget, jag önskar inte mer.
Det känns lönlöst med att vilja ha lite mer för det finns ingen samarbetsvilja eller samma mål.
Jag har förstått att det kan vara skönt med tidsfördriv, men jag har glömt hur det känns att vara viktig.
Det handlar absolut inte om mig.
Jag har glömt vad det var jag ville ha.
Min energi är alldeles förbannat slut & för varje gång så känner jag att jag försvinner bort ännu en
liten bit.
Om det finns en förklaring vet jag inte? Och det känns som att kämpa i motvind.
Det finns saker som blir mindre vackra & det som blir vackrare.
Men någon gång måste jag få ett svar.
****
Hmm, vad ska detta betyda?
Ungefär ingenting.
Jag är bara en förbannat jobbig tänkare som kräker ord lite hur som helst.
Och nu ska jag skriva på min bok.
Dagens tråkiga
Så har denna dagen också gått. Såhär med all rastlöshet & uttråkning så går det ändå ganska så fort.
Jag har haft ganska ont i mitt knä idag & nu är det bara en vecka tills jag ska tillbaka till Citykliniken för påfyllning av nytt kortison. Det ska bli ljuvligt även om den där killersprutan får mig att skaka i skorna.
Men hellre en spruta i knäet än hundra smärtstillande som mest gör mig koko i skallen.
Efter att vi hade varit & handlat allt det där som glömdes bort igår så blev det fika uppe hos mamma.
Men inga semlor idag, det skulle bli alldeles för bra. Att inta frukost halv två känns ganska så uselt men det är ju stor skillnad mellan olika tabletter som jag måste trycka i mig.
Några får jag världens aptit på & äter som om jag vore en tvåhundrafemtiokilos man.
Andra tabletter tappar jag helt matlusten på. Det är antingen eller. Som med allt.
Vi hittade en vattenfylld blåsa i ansiktet på Alyssa vilket hon inte hade när hon hade duschat imorse.
Jag är ingen expert, men mamma sa att det minsann liknade det. Så hon fass:ade lite & tydligen kommer dem små jävlarna i ansiktet först. Det tog tydligen två-tre veckor efter att man hade smittats med det som det dök upp några blåsor. Och för typ två veckor sedan sa Alyssa att någon pojke på dagis hade vattkoppor.
Nu sitter hon & petar på den & jag skulle bara vilja trycka sönder den. Jag hoppas på att hon inte får fler.
När jag var liten hade jag överallt. I munnen & snippan & hela kroppen medan min käre storebror hade en.
Orättvist fördelat det där. Men jag brukar ju ha turen att drabbas hårdast.
Det betyder att hon inte kan gå på dagis heller. Efter att ha varit hemma hur länge som helst med en dålig förkylning som varat i en evighet kommer detta. Snart är hon lika uttråkad som jag är. Stackars barn.
Men idag har iallafall Leo varit hemma så att dem har kunnat leka några timmar.
Det blev lite shopping på eftermiddagen & sen var vi en sväng borta hos Månki & Sandra också.
Snackade lite skit & sådär.
Alltid roligare än att sitta hemma.
Jag har fixat mig en ny spis också. Nu måste jag bara ringa lilla pappa för att se om den passar.
Det där med enfas & tvåfas är jag ju inte så insatt i & är allt annat än elektriker så det får han ordna.
Ibland är det bra att hälsa på bror.
Nu ska jag fixa naglarna & Alyssa ska hoppa i säng.
Och så funderar jag på om jag ska försöka vara uppe halva natten & baka.
Så slipper jag tänka. För tänka är riktigt jobbigt just nu.
Jag har haft ganska ont i mitt knä idag & nu är det bara en vecka tills jag ska tillbaka till Citykliniken för påfyllning av nytt kortison. Det ska bli ljuvligt även om den där killersprutan får mig att skaka i skorna.
Men hellre en spruta i knäet än hundra smärtstillande som mest gör mig koko i skallen.
Efter att vi hade varit & handlat allt det där som glömdes bort igår så blev det fika uppe hos mamma.
Men inga semlor idag, det skulle bli alldeles för bra. Att inta frukost halv två känns ganska så uselt men det är ju stor skillnad mellan olika tabletter som jag måste trycka i mig.
Några får jag världens aptit på & äter som om jag vore en tvåhundrafemtiokilos man.
Andra tabletter tappar jag helt matlusten på. Det är antingen eller. Som med allt.
Vi hittade en vattenfylld blåsa i ansiktet på Alyssa vilket hon inte hade när hon hade duschat imorse.
Jag är ingen expert, men mamma sa att det minsann liknade det. Så hon fass:ade lite & tydligen kommer dem små jävlarna i ansiktet först. Det tog tydligen två-tre veckor efter att man hade smittats med det som det dök upp några blåsor. Och för typ två veckor sedan sa Alyssa att någon pojke på dagis hade vattkoppor.
Nu sitter hon & petar på den & jag skulle bara vilja trycka sönder den. Jag hoppas på att hon inte får fler.
När jag var liten hade jag överallt. I munnen & snippan & hela kroppen medan min käre storebror hade en.
Orättvist fördelat det där. Men jag brukar ju ha turen att drabbas hårdast.
Det betyder att hon inte kan gå på dagis heller. Efter att ha varit hemma hur länge som helst med en dålig förkylning som varat i en evighet kommer detta. Snart är hon lika uttråkad som jag är. Stackars barn.
Men idag har iallafall Leo varit hemma så att dem har kunnat leka några timmar.
Det blev lite shopping på eftermiddagen & sen var vi en sväng borta hos Månki & Sandra också.
Snackade lite skit & sådär.
Alltid roligare än att sitta hemma.
Jag har fixat mig en ny spis också. Nu måste jag bara ringa lilla pappa för att se om den passar.
Det där med enfas & tvåfas är jag ju inte så insatt i & är allt annat än elektriker så det får han ordna.
Ibland är det bra att hälsa på bror.
Nu ska jag fixa naglarna & Alyssa ska hoppa i säng.
Och så funderar jag på om jag ska försöka vara uppe halva natten & baka.
Så slipper jag tänka. För tänka är riktigt jobbigt just nu.
Me want.
jävligt suddigt men titta nära!
tänk
Jag kan verkligen inte sova. Jag har väl knappast försökt.
Men mitt huvud går på helvarv. Eller hjärnan snarare
Är det så för alla? Att tankarna kommer lagom tills man lägger huvudet på kudden.
Jag hatar verkligen att vara en sådan obotlig tänkare.
Det finns så mycket som jag vill ha svar på. Vissa kanske självklara saker.
Men jag vill ändå höra det. Jag får inga svar såklart.
Kanske borde jag berätta hur jag känner först? Någon kanske väntar på samma svar som jag gör?
Att känna sig oviktig måste vara den jobbigaste känslan i världen.??
Eller?..
Sova skulle jag nog göra.
Och jag tycker det är fel att sakna. Men jag saknar så det gör ont.
Jag lider av svår abstinens men jag vill inte verka sådär desperat.
Det är inget vidare att vara här & han där.
Han är underbart fin & har tagit mig med storm, jag älskar.
Men jag blir en bitterfitta av allt väntande & att vara allt annat än nära.
Och jag vet inte hur han gjorde? men i allafall så är det honom jag vill ha.
Alldeles för mycket & lite till.
♥♥
Nothing more than nothing.
I've dealt with my ghosts and I've faced all my demons.
They mean me no harm but it's time that I face it
They'll never allow me to change. (cause they rather see me dying)
But I never dreamed home would end up where I don't belong
I'm movin' on? Or do I really?
I had to lose everything to find out
..What is left for me?
Maybe forgiveness will find me somewhere down this road?
Finally someone gave me one good reason not to go
But staying here is my worst fear.
It’s hard to force that smile.
But I know if I could do it over
I would trade give away all the words that I saved in my heart
That I left unspoken
And I don't know why I'm not falling apart
That I can stand here strong
Cold as stone, Seems so wrong
I can't explain it
Maybe it's just
I've cried so much back then
I'm tired and I'm numb. I hate it
What do I do now that everyone's gone
No back up plan, no second chance
And no one else to blame.
All that's left is the silence of the words I didn't say.
They mean me no harm but it's time that I face it
They'll never allow me to change. (cause they rather see me dying)
But I never dreamed home would end up where I don't belong
I'm movin' on? Or do I really?
I had to lose everything to find out
..What is left for me?
Maybe forgiveness will find me somewhere down this road?
Finally someone gave me one good reason not to go
But staying here is my worst fear.
It’s hard to force that smile.
But I know if I could do it over
I would trade give away all the words that I saved in my heart
That I left unspoken
And I don't know why I'm not falling apart
That I can stand here strong
Cold as stone, Seems so wrong
I can't explain it
Maybe it's just
I've cried so much back then
I'm tired and I'm numb. I hate it
What do I do now that everyone's gone
No back up plan, no second chance
And no one else to blame.
All that's left is the silence of the words I didn't say.
Dagens.
Jag tog mig en liten extra sovmorgon imorse. Sådär en halvtimme ungefär. Jag vaknade med världens huvudvärk & jag tryckte i mig mina tabletter i vanlig ordning för att se om det kanske släppte.
Men det blev snarare värre. Så förbannat typiskt.
Vi mötte upp Ann på bussen & gjorde allt det där som vi skulle göra. Vi gick till ams för att lämna in lite grejer & jag är helt förvirrad när det kommer till det. Jag vet inte hur någonting fungerar.
Jag är sjukskriven, måste söka arbete för att få a-kassa eftersom jag inte får sjukpenning av någon konstig anledning & är inte uppsagd. Det hela är ganska så kaotiskt & jag vet i tusan snart var jag ta vägen.
Jag får inte arbeta eftersom det gör mer skada enligt min läkare, men snart så gör jag det i vilket fall som helst.
Det håller inte att gå hemma längre. Jag blir tokig & alldeles för nedstämd.
Jag hittade ett intressant jobb på akuten. Det hade varit actionfyllt. Tror jag? Eller så är det kanske inte så mycket action, men jag hade tyckt det var spännande. Dock var det ju lite för långt bort för att orka pendla.
Och för att få alla de intressanta jobben så måste jag faktiskt flytta till en annan stad.
Idag har vi ändå haft det roligt. Vi åt ute, inte ute som i ute som Alyssa trodde. Hon trodde att vi skulle sitta ute & äta & blev skitsur på mig för hon skulle ju frysa om vi behövde sitta ute i snön.
Inte för att det blev den glammigaste hörnan i stan eftersom Alyssa skulle ha korv, men mat fick vi iallafall.
Sedan berättade Ann att det var fettisdagen & då var vi ju absolut tvugna att köpa med oss semlor att fika på.
Det är fint som en käftsmäll tills man har tryckt i sig hela & illamåendet är ett faktum.
Vi var på mitt stammisställe & hämtade ut ännu mer piller som konsumeras i galen fart.
Det blev lite andra inköp också för säkerhets skull. Och så får dem inte sälja apotekets produkter längre.
Och den där tandkrämen med elefanten på är den som Alyssa vill ha. För jävligt. Inte ens ett apotek kan man lita på nuförtiden. Jag gillar inte moderniteter. Börjar jag bli gammal?
Vi åkte hem till Ann för att fika lite & där fastnade vi. Det är skönt att slippa vara hemma hela tiden & att snacka om allt & inget. Vi kom inte därifrån förrän runt halv sex, sex eller något & såklart så missade jag att jag egentligen behövde handla. Nu har jag ingen mjölk till mitt kaffe imorgon, men jag få väl klara mig utan.
Nu ikväll har vi bara myst lagom mycket & Alyssa vägrar att somna idag.
Jag har passat på att ta en mindre renovering av mina fötter, jag som hatar fötter. Men nu är de mjuka som bebisfötter, iallafall i ett dygn.
Ska sätta i hårinpackning & försöka göra det bästa för att bli snygg. Det är ganska så svårt.
Och så ska jag sitta här & fundera över det jag funderat över några dagar.
Om jag sedan tar ett beslut nu eller senare får jag väl se. Det krävs ju noga övervägande.
Men i längden måste jag tänka på mig själv.
Men det blev snarare värre. Så förbannat typiskt.
Vi mötte upp Ann på bussen & gjorde allt det där som vi skulle göra. Vi gick till ams för att lämna in lite grejer & jag är helt förvirrad när det kommer till det. Jag vet inte hur någonting fungerar.
Jag är sjukskriven, måste söka arbete för att få a-kassa eftersom jag inte får sjukpenning av någon konstig anledning & är inte uppsagd. Det hela är ganska så kaotiskt & jag vet i tusan snart var jag ta vägen.
Jag får inte arbeta eftersom det gör mer skada enligt min läkare, men snart så gör jag det i vilket fall som helst.
Det håller inte att gå hemma längre. Jag blir tokig & alldeles för nedstämd.
Jag hittade ett intressant jobb på akuten. Det hade varit actionfyllt. Tror jag? Eller så är det kanske inte så mycket action, men jag hade tyckt det var spännande. Dock var det ju lite för långt bort för att orka pendla.
Och för att få alla de intressanta jobben så måste jag faktiskt flytta till en annan stad.
Idag har vi ändå haft det roligt. Vi åt ute, inte ute som i ute som Alyssa trodde. Hon trodde att vi skulle sitta ute & äta & blev skitsur på mig för hon skulle ju frysa om vi behövde sitta ute i snön.
Inte för att det blev den glammigaste hörnan i stan eftersom Alyssa skulle ha korv, men mat fick vi iallafall.
Sedan berättade Ann att det var fettisdagen & då var vi ju absolut tvugna att köpa med oss semlor att fika på.
Det är fint som en käftsmäll tills man har tryckt i sig hela & illamåendet är ett faktum.
Vi var på mitt stammisställe & hämtade ut ännu mer piller som konsumeras i galen fart.
Det blev lite andra inköp också för säkerhets skull. Och så får dem inte sälja apotekets produkter längre.
Och den där tandkrämen med elefanten på är den som Alyssa vill ha. För jävligt. Inte ens ett apotek kan man lita på nuförtiden. Jag gillar inte moderniteter. Börjar jag bli gammal?
Vi åkte hem till Ann för att fika lite & där fastnade vi. Det är skönt att slippa vara hemma hela tiden & att snacka om allt & inget. Vi kom inte därifrån förrän runt halv sex, sex eller något & såklart så missade jag att jag egentligen behövde handla. Nu har jag ingen mjölk till mitt kaffe imorgon, men jag få väl klara mig utan.
Nu ikväll har vi bara myst lagom mycket & Alyssa vägrar att somna idag.
Jag har passat på att ta en mindre renovering av mina fötter, jag som hatar fötter. Men nu är de mjuka som bebisfötter, iallafall i ett dygn.
Ska sätta i hårinpackning & försöka göra det bästa för att bli snygg. Det är ganska så svårt.
Och så ska jag sitta här & fundera över det jag funderat över några dagar.
Om jag sedan tar ett beslut nu eller senare får jag väl se. Det krävs ju noga övervägande.
Men i längden måste jag tänka på mig själv.
Panik.
Bloggen har inte fungerat som jag vill alls. Det har varit lite panik.
Men nu verkar det som om det har löst sig.
Jag däremot har inte tid att skriva nu. Jag får göra det senare.
Men jag lever iallafall.
Men nu verkar det som om det har löst sig.
Jag däremot har inte tid att skriva nu. Jag får göra det senare.
Men jag lever iallafall.
Personligt.
Nu ikväll skulle jag ha skrivit ett personligt brev till den utbildningen som jag ska söka.
Men jag kan sitta med ett tomt worddokument & stirra mig blind på markören.
För vad tusan ska jag skriva i ett personligt brev? Jag är riktigt dålig på att skriva personligt om mig själv när det kommer till sådana saker. Annars är det ju inga problem. Men jag kanske inte kan skriva om snippor & annat tjofräs för då kommer jag säkert inte in på någon högskoleutbildning.
Så ge mig tips. Eller skulle någon vilja skriva ett personligt brev till mig?!
Det där med att höja sig själv till skyarna är jag inte direkt bra på. Jag är faktiskt ganska så självkritisk.
Jag är inte tillräckligt bra på något.
För jag anser att jag alltid kan bli bättre. Hur är inte alltid så lätt att veta.
Därav alla mina tankar som lätt kan dra ner mitt humör.
Men ett personligt brev måste jag ordna i vilket fall som helst. Och det fortast möjligt.
HJÄLP!
Jag har umgåtts med mamma i vanlig ordning ikväll. Jag hatar ju att vara själv. Det är det tråkigaste som finns.
Så vi har kollat tjockisarna & myst lite. Lite ögonbrynsplockning & sådant där jättespännande som vi får fördriva vår tid med i brist på annat.
Nu får jag väl försöka ge mig på det där förbannade brevet som jag vet att jag inte kommer få färdigt idag.
Det står helt still i huvudet & då är det kanske lika bra att lägga det på hyllan & invänta rätta tiden.
När den nu behagar att komma. Jag borde ju egentligen kunna skriva hur mycket som helst. Men icke.
Och jag är bara helt ur funktion. Jag vet varken ut eller in.
Men jag kan sitta med ett tomt worddokument & stirra mig blind på markören.
För vad tusan ska jag skriva i ett personligt brev? Jag är riktigt dålig på att skriva personligt om mig själv när det kommer till sådana saker. Annars är det ju inga problem. Men jag kanske inte kan skriva om snippor & annat tjofräs för då kommer jag säkert inte in på någon högskoleutbildning.
Så ge mig tips. Eller skulle någon vilja skriva ett personligt brev till mig?!
Det där med att höja sig själv till skyarna är jag inte direkt bra på. Jag är faktiskt ganska så självkritisk.
Jag är inte tillräckligt bra på något.
För jag anser att jag alltid kan bli bättre. Hur är inte alltid så lätt att veta.
Därav alla mina tankar som lätt kan dra ner mitt humör.
Men ett personligt brev måste jag ordna i vilket fall som helst. Och det fortast möjligt.
HJÄLP!
Jag har umgåtts med mamma i vanlig ordning ikväll. Jag hatar ju att vara själv. Det är det tråkigaste som finns.
Så vi har kollat tjockisarna & myst lite. Lite ögonbrynsplockning & sådant där jättespännande som vi får fördriva vår tid med i brist på annat.
Nu får jag väl försöka ge mig på det där förbannade brevet som jag vet att jag inte kommer få färdigt idag.
Det står helt still i huvudet & då är det kanske lika bra att lägga det på hyllan & invänta rätta tiden.
När den nu behagar att komma. Jag borde ju egentligen kunna skriva hur mycket som helst. Men icke.
Och jag är bara helt ur funktion. Jag vet varken ut eller in.
Hatdag
Jag har inte varit på humör alls idag. Det känns ganska så meningslöst just nu & det lär ju inte bli bättre på ett tag känns det som. Det där med att vara sjukskriven är ganska så jävla tråkigt. Och om jag inte dör av tristess snart så kolar jag väl vippen av något annat. Så uttråkad är jag.
Alyssa har inte heller varit på sitt bästa humör så vi har haft livliga diskussioner om något så löjligt som ett par mjukisbyxor som jag hade lagt bort för de var alldeles för små. Och eftersom hon tvärvägrar mjukis annars så gjorde det inget förrän idag. Hon blev skogstokig & jag var till slut tvungen att skicka in henne på rummet så som hon höll på. Galet. Den ljuva trotstiden är underbar & jag älskar att få all den skit som jag sedan får av hennes pappa. Hon är ju snabb med att ringa & gråta lite & säga att jag inte låter henne göra som hon vill.
Och det daltas lite & sägs att mamma är elak. Jag bugar & bockar djupast.
Ibland vill jag faktiskt bara packa hennes saker & flytta hem henne till hennes pappa så att han kanske någon gång förstår att det inte är gulligull hela tiden. Men vad vet han som har henne en gång i månaden kanske två.
Knappast mer & där är hon verkligen inte samma Alyssa som hon är hemma.
Vi fick papper ifrån skolan också. Så nästa torsdag ska Alyssa få gå & hälsa på där. Och jag får sådan ångest över det, för jag vet inte ens om vi kommer bo kvar här. Jag försöker hitta någon bra lägenhet men det ser inte sådär jätteljust ut precis just nu. Allt jag vet är att jag inte kommer bo kvar här. Men vi får väl gå till skolan & titta & senare får det bli som det blir.
Idag är bara en sådan där hatdag. Ingenting är okej. Och egentligen skulle det kanske vara bättre att få dra täcket över huvudet & sova bort hela dagen. Och det känns som om allting kvittar.
Det som jag vill göra kan jag inte göra, det som jag vill ha har jag inte. Jag är tamej tusan aldrig nöjd.
Imorgon är det väl bättre kanske?
Men jag funderar mycket på en viss sak nu. Om det ens är lönt? Jag tror inte att det blir så mycket mer än såhär.
Tråkigt men jag tror att det är sant. Jag kan liksom inte känna att det kommer gå längre. Det känns inte alls viktigt på något vis.
Texten. All denna text som jag bara älskar. Det är texten som gör låten.
Alyssa har inte heller varit på sitt bästa humör så vi har haft livliga diskussioner om något så löjligt som ett par mjukisbyxor som jag hade lagt bort för de var alldeles för små. Och eftersom hon tvärvägrar mjukis annars så gjorde det inget förrän idag. Hon blev skogstokig & jag var till slut tvungen att skicka in henne på rummet så som hon höll på. Galet. Den ljuva trotstiden är underbar & jag älskar att få all den skit som jag sedan får av hennes pappa. Hon är ju snabb med att ringa & gråta lite & säga att jag inte låter henne göra som hon vill.
Och det daltas lite & sägs att mamma är elak. Jag bugar & bockar djupast.
Ibland vill jag faktiskt bara packa hennes saker & flytta hem henne till hennes pappa så att han kanske någon gång förstår att det inte är gulligull hela tiden. Men vad vet han som har henne en gång i månaden kanske två.
Knappast mer & där är hon verkligen inte samma Alyssa som hon är hemma.
Vi fick papper ifrån skolan också. Så nästa torsdag ska Alyssa få gå & hälsa på där. Och jag får sådan ångest över det, för jag vet inte ens om vi kommer bo kvar här. Jag försöker hitta någon bra lägenhet men det ser inte sådär jätteljust ut precis just nu. Allt jag vet är att jag inte kommer bo kvar här. Men vi får väl gå till skolan & titta & senare får det bli som det blir.
Idag är bara en sådan där hatdag. Ingenting är okej. Och egentligen skulle det kanske vara bättre att få dra täcket över huvudet & sova bort hela dagen. Och det känns som om allting kvittar.
Det som jag vill göra kan jag inte göra, det som jag vill ha har jag inte. Jag är tamej tusan aldrig nöjd.
Imorgon är det väl bättre kanske?
Men jag funderar mycket på en viss sak nu. Om det ens är lönt? Jag tror inte att det blir så mycket mer än såhär.
Tråkigt men jag tror att det är sant. Jag kan liksom inte känna att det kommer gå längre. Det känns inte alls viktigt på något vis.
Texten. All denna text som jag bara älskar. Det är texten som gör låten.
Sleepless in Eslöv
Snart är det väl egentligen dags för mig att sova eftersom jag måste upp i tid imorgon.
Men nu är det söndag & jag är inte det minsta trött. Är inte det ganska så skumt egentligen?
Hela helgen har jag varit dödens trött & somnat lite varstans, jag har till & med varit värre än älsk som
är en trött man. Jag har aldrig förstått mig på konsten att kunna somna på soffan mitt på ljusa dagen eller ens ta en så kallad powernap. Efter denna helgen så förstår jag mer än väl vad det betyder att inte kunna hålla ögonen öppna.
Nu när jag ligger här ensam så är tröttheten som bortblåst & det är väl inget vidare direkt.
Vad beror det på? Varför kan jag inte sova i ensamhet?
Visst är det långt ifrån roligt att sova ensam, men förut har det aldrig varit några problem.
Och det är sant att det är mer än lätt att vänja sig vid att ha någon bredvid. Det är skönare att sova då.
Kan det vara därför jag inte kan sova? För att jag inte nu längre har honom att klia på så att jag somnar.
Ja, det är sant att jag somnar utav att klia honom. Det är sjukt skönt, faktiskt bättre än att bli kliad.
Men det skulle jag nog inte säga eftersom då har han det emot mig. Men jag blir sällan kliad på ändå.
Eller så är det helt enkelt för att jag sovit bort hela helgen & nu kommer piggheten tillbaka för att hålla mig vaken hela natten. Jag har väl alltid haft problem med sömnen. Det kan bli långa nätter.
Jag funderar på hur jag ska fördriva denna veckan som kommer?. Jag är en rastlös människa men fortfarande
ganska så mycket sjukskriven ännu. Jag tror dessutom att jag överanstränger mitt knä ganska så rejält & mina funderingar på att ringa chefen måste jag försöka stilla. Kan någon slå in i mitt huvud att det är skadligt för mig att börja jobba? En specialist måste väl ändå ha rätt?. Men jag vill inget annat än att ha något att göra.
Kom med förslag på vad jag kan göra som inte tar itu mitt knä ännu mer. Vad gör man när man bara går hemma? Jag vill måla tavlor & grejer, men det går ju inte att göra varenda dag. Jag vill skriva min bok som jag börjat på hundra gånger men som ingen ändå kommer läsa. Jag vill göra coola smycken, men jag har inga grejer för jag har aldrig velat göra sådant förut.
En sak vet jag att jag ska göra. Jag ska posta ett brev. Bara det är nästan spännande i mitt liv nu.
Hinner jag posta brevet innan klockan två då lådan töms. Ibland väntar jag in i det sista enbart för att jag ska kunna njuta lite av stressen som infinner sig när jag måste skynda mig ner. Det är tur att jobbet har tagit upp all min tid förut för jag är ganska dålig på att fördriva så många timmar ett dygn har.
Enda gången timmarna går fort är när jag är med älsk & det är då jag vill att dem ska stå stilla.
Jo, jag ska ringa ett samtal också. Jag vet att det kommer ta hela veckan för jag hatar verkligen att ringa folk.
Och ännu värre folk som jag inte känner, jag tycker det är läskigt. Då förstår ni att det kommer krävas mycket mod om jag tycker det är jobbigt att ringa människor jag känner. Konstigt när jag en gång i tiden jobbade med att ringa samtal till okända.
Aja, nu ska jag inte svamla mer. Nu får det bli lite tv. Without a trace för att vara exakt.
Men nu är det söndag & jag är inte det minsta trött. Är inte det ganska så skumt egentligen?
Hela helgen har jag varit dödens trött & somnat lite varstans, jag har till & med varit värre än älsk som
är en trött man. Jag har aldrig förstått mig på konsten att kunna somna på soffan mitt på ljusa dagen eller ens ta en så kallad powernap. Efter denna helgen så förstår jag mer än väl vad det betyder att inte kunna hålla ögonen öppna.
Nu när jag ligger här ensam så är tröttheten som bortblåst & det är väl inget vidare direkt.
Vad beror det på? Varför kan jag inte sova i ensamhet?
Visst är det långt ifrån roligt att sova ensam, men förut har det aldrig varit några problem.
Och det är sant att det är mer än lätt att vänja sig vid att ha någon bredvid. Det är skönare att sova då.
Kan det vara därför jag inte kan sova? För att jag inte nu längre har honom att klia på så att jag somnar.
Ja, det är sant att jag somnar utav att klia honom. Det är sjukt skönt, faktiskt bättre än att bli kliad.
Men det skulle jag nog inte säga eftersom då har han det emot mig. Men jag blir sällan kliad på ändå.
Eller så är det helt enkelt för att jag sovit bort hela helgen & nu kommer piggheten tillbaka för att hålla mig vaken hela natten. Jag har väl alltid haft problem med sömnen. Det kan bli långa nätter.
Jag funderar på hur jag ska fördriva denna veckan som kommer?. Jag är en rastlös människa men fortfarande
ganska så mycket sjukskriven ännu. Jag tror dessutom att jag överanstränger mitt knä ganska så rejält & mina funderingar på att ringa chefen måste jag försöka stilla. Kan någon slå in i mitt huvud att det är skadligt för mig att börja jobba? En specialist måste väl ändå ha rätt?. Men jag vill inget annat än att ha något att göra.
Kom med förslag på vad jag kan göra som inte tar itu mitt knä ännu mer. Vad gör man när man bara går hemma? Jag vill måla tavlor & grejer, men det går ju inte att göra varenda dag. Jag vill skriva min bok som jag börjat på hundra gånger men som ingen ändå kommer läsa. Jag vill göra coola smycken, men jag har inga grejer för jag har aldrig velat göra sådant förut.
En sak vet jag att jag ska göra. Jag ska posta ett brev. Bara det är nästan spännande i mitt liv nu.
Hinner jag posta brevet innan klockan två då lådan töms. Ibland väntar jag in i det sista enbart för att jag ska kunna njuta lite av stressen som infinner sig när jag måste skynda mig ner. Det är tur att jobbet har tagit upp all min tid förut för jag är ganska dålig på att fördriva så många timmar ett dygn har.
Enda gången timmarna går fort är när jag är med älsk & det är då jag vill att dem ska stå stilla.
Jo, jag ska ringa ett samtal också. Jag vet att det kommer ta hela veckan för jag hatar verkligen att ringa folk.
Och ännu värre folk som jag inte känner, jag tycker det är läskigt. Då förstår ni att det kommer krävas mycket mod om jag tycker det är jobbigt att ringa människor jag känner. Konstigt när jag en gång i tiden jobbade med att ringa samtal till okända.
Aja, nu ska jag inte svamla mer. Nu får det bli lite tv. Without a trace för att vara exakt.
Helgen är över.
Nu har jag kommit hem. Det känns sådär att vara hemma faktiskt.
Jag saknar redan min älskiipaijj sådär jättemycket & jag vill inte alls vara ifrån honom.
Helgen har gått jävligt fort. I fredags så var vi iväg & käkade middag & drack lite vin & allt möjligt vad grabbarna nu drack. Jag insåg snabbt att det var en dålig kombo att ha ätit piller i två månader & sedan dricka vin.
Det spelade inte så stor roll om jag struntade i tabletterna i fredags, tröttheten gick inte att stå emot & jag tog en lång powernap. Skönt var det iallafall. Jag måste ha varit världens tråkigaste sällskap.
Det var trevligt förutom att jag var tråkig & inte alls sådär top notch som jag annars brukar vara.
I lördags så var det ju ganska så självklart att den som var fullast skulle sova länge & jag kände mest hur i behov av piller jag var, men vågade minsann inte ta några. Så jag fick helt enkelt ha ont & roa mig medan han låg där & snarkade gott. Jag var väl inte heller direkt människa & det är lite ångest att pillerna har börjar göra mig så trött.
Det har aldrig hänt förut. Jag skulle kunna stå & sova när som helst tröttheten slår på. Inga problem, men det är ganska så irriterande. Så jag tog mig några powernaps innan vi gick & åt & sedan gick på bio.
Jag hade kunnat somna där inne & de sista tio minutrarna av filmen kändes som en evighet för att ögonen gick i kors. Vilken tur att det inte bara är jag som lider av trötthet. Filmen var okej, men jag hade nog klarat mig bra med mer mys istället. Det ger mig ju abstinens bara av att sitta bredvid honom & inte kunna pussa på honom.
Idag så är det ju alla hjärtans dag & det hade jag inte ens en tanke på. Men det är väl skitsamma egentligen, jag är glad att jag fick vara med världens bästa älsk bara. Tycker det är ganska så stirrigt med allt man ska göra på alla hjärtans dag. Presenter & grejer. Känns det nödvändigt? Köp lite kärlek vet jag.
Får jag inte kärlek varje dag så kan det lika gärna vara. En gång om året känns ganska så meningslöst.
Det tråkiga idag var att jag behövde åka hem. Jag hade faktiskt kunna stanna hur länge som helst.
För han är den bästa älsklingen & jag kan inte få nog utav honom.
Du är verkligen den finaste människan som finns älskling & jag älskar dig. Så du vet.
♥
Nu ska jag deppa lite över att jag måste vara utan närhet hur länge som helst. Det är inte alls kul.
Jag är obotligt trött på avstånd.
Jag saknar redan min älskiipaijj sådär jättemycket & jag vill inte alls vara ifrån honom.
Helgen har gått jävligt fort. I fredags så var vi iväg & käkade middag & drack lite vin & allt möjligt vad grabbarna nu drack. Jag insåg snabbt att det var en dålig kombo att ha ätit piller i två månader & sedan dricka vin.
Det spelade inte så stor roll om jag struntade i tabletterna i fredags, tröttheten gick inte att stå emot & jag tog en lång powernap. Skönt var det iallafall. Jag måste ha varit världens tråkigaste sällskap.
Det var trevligt förutom att jag var tråkig & inte alls sådär top notch som jag annars brukar vara.
I lördags så var det ju ganska så självklart att den som var fullast skulle sova länge & jag kände mest hur i behov av piller jag var, men vågade minsann inte ta några. Så jag fick helt enkelt ha ont & roa mig medan han låg där & snarkade gott. Jag var väl inte heller direkt människa & det är lite ångest att pillerna har börjar göra mig så trött.
Det har aldrig hänt förut. Jag skulle kunna stå & sova när som helst tröttheten slår på. Inga problem, men det är ganska så irriterande. Så jag tog mig några powernaps innan vi gick & åt & sedan gick på bio.
Jag hade kunnat somna där inne & de sista tio minutrarna av filmen kändes som en evighet för att ögonen gick i kors. Vilken tur att det inte bara är jag som lider av trötthet. Filmen var okej, men jag hade nog klarat mig bra med mer mys istället. Det ger mig ju abstinens bara av att sitta bredvid honom & inte kunna pussa på honom.
Idag så är det ju alla hjärtans dag & det hade jag inte ens en tanke på. Men det är väl skitsamma egentligen, jag är glad att jag fick vara med världens bästa älsk bara. Tycker det är ganska så stirrigt med allt man ska göra på alla hjärtans dag. Presenter & grejer. Känns det nödvändigt? Köp lite kärlek vet jag.
Får jag inte kärlek varje dag så kan det lika gärna vara. En gång om året känns ganska så meningslöst.
Det tråkiga idag var att jag behövde åka hem. Jag hade faktiskt kunna stanna hur länge som helst.
För han är den bästa älsklingen & jag kan inte få nog utav honom.
Du är verkligen den finaste människan som finns älskling & jag älskar dig. Så du vet.
♥
Nu ska jag deppa lite över att jag måste vara utan närhet hur länge som helst. Det är inte alls kul.
Jag är obotligt trött på avstånd.
Nu ska vi iväg.
Nu har vi hunnit med allt det där som vi skulle göra. Vi hade en hel del to-do's innan vi ska iväg.
Det där med att vara tjej & packa är helt galet. Det ger mig ångest varje gång, för hur ska jag veta vad jag vill ha på mig imorgon? Sen alla förbannade krämer, smink, shampoo, balsam, serum & grejer.
Shitloads med saker helt enkelt.
Alyssa blir bara sämre & det är inget roligt alls att lämna bort henne hela helgen. Men hon klarar sig nog även om hon inte får vara hemma hos sin mamma. Jag mår ju inte heller top notch & mitt knä är helt fuckat idag.
Det är faktiskt lätt att förtränga hur ont man har haft & när smärtan kommer tillbaka igen så vill jag helst gråta,
men det gör jag såklart inte. Tuffa flickor gråter inte.
För idag är det fredag & äntligen ska jag få pussa på den finaste i världen. Som jag har längtat ihjäl mig.
Jobbigt bara att behöva sitta på tåget så länge när jag helst vill vara där på två sekunder.
Nu ska vi fixa det sista innan vi ska ner mot stan. Det tar ju sin tid för Alyssa att bli färdig med allt hon ska göra innan, hon är inte direkt snabb om vi säger så.
Och jag blir bara stressad om vi inte är i tid.
Måste dubbelchecka alla förbannade piller som jag måste ha med mig också, annars får jag väl panik i helgen.
Ha en underbar helg & skit i alla hjärtans dag.
Älska ska man göra alla dagar i veckan & inte bara en gång om året.
Det där med att vara tjej & packa är helt galet. Det ger mig ångest varje gång, för hur ska jag veta vad jag vill ha på mig imorgon? Sen alla förbannade krämer, smink, shampoo, balsam, serum & grejer.
Shitloads med saker helt enkelt.
Alyssa blir bara sämre & det är inget roligt alls att lämna bort henne hela helgen. Men hon klarar sig nog även om hon inte får vara hemma hos sin mamma. Jag mår ju inte heller top notch & mitt knä är helt fuckat idag.
Det är faktiskt lätt att förtränga hur ont man har haft & när smärtan kommer tillbaka igen så vill jag helst gråta,
men det gör jag såklart inte. Tuffa flickor gråter inte.
För idag är det fredag & äntligen ska jag få pussa på den finaste i världen. Som jag har längtat ihjäl mig.
Jobbigt bara att behöva sitta på tåget så länge när jag helst vill vara där på två sekunder.
Nu ska vi fixa det sista innan vi ska ner mot stan. Det tar ju sin tid för Alyssa att bli färdig med allt hon ska göra innan, hon är inte direkt snabb om vi säger så.
Och jag blir bara stressad om vi inte är i tid.
Måste dubbelchecka alla förbannade piller som jag måste ha med mig också, annars får jag väl panik i helgen.
Ha en underbar helg & skit i alla hjärtans dag.
Älska ska man göra alla dagar i veckan & inte bara en gång om året.
Halta & sjuka
Som vanligt när det nalkas kväll är jag dödens trött. Ändå tvingar jag mig själv att sitta uppe.
Jag har haft riktigt ont i mitt knä nu i några timmar & det suger ganska rejält faktiskt.
Men så har jag ju belastat det ganska så mycket nu också sedan jag fick sprutan. Precis det jag inte skulle göra.
Vi hann med allt vi skulle göra idag. Dessutom fick jag det jag hade beställt också. Alltid lika roligt.
Pälsjackan var inte den som jag egentligen ville ha, men den får gå bra ändå. Så nu har jag två.
Fick den där korsetten eller vad tusan jag ska kalla det också. Så nu ska jag ha underkläder som vilket vanligt
klädesplagg som helst. För det är så jäkla coolt.
Jag var duktig & tog min nya tablett direkt. Jag måste lära mig att försöka ta den vid samma tidpunkt alltid.
Kaklet är valt & nej jag gjorde inga andra tillval för att det blir så mycket dyrare än om jag köper det själv.
Hela grannskapet var där & det är nog inte många som är nöjda egentligen.
När vi väl kom hem så var det bara att lasta av oss sakerna för att gå upp till mamma.
Jag skickade henne för att köpa mat & efter det blev det tvmys & såklart tjockisarna. Eller Biggest Loser som det så fint heter.
Alyssa blir sämre hela tiden & det är feber igen. Inget vidare kul för henne alls. Hon börjar bli uttråkad nu men med feber kan man faktiskt inte gå på dagis. Men det är ju tur att vi kan underhålla varandra här hemma, vi halta & sjuka.
Nu ska jag prova kläder & sen blir det minsann sängen.
Imorgon äntligen får jag träffa min älskade. Åh, vad jag längtar.
Jag har haft riktigt ont i mitt knä nu i några timmar & det suger ganska rejält faktiskt.
Men så har jag ju belastat det ganska så mycket nu också sedan jag fick sprutan. Precis det jag inte skulle göra.
Vi hann med allt vi skulle göra idag. Dessutom fick jag det jag hade beställt också. Alltid lika roligt.
Pälsjackan var inte den som jag egentligen ville ha, men den får gå bra ändå. Så nu har jag två.
Fick den där korsetten eller vad tusan jag ska kalla det också. Så nu ska jag ha underkläder som vilket vanligt
klädesplagg som helst. För det är så jäkla coolt.
Jag var duktig & tog min nya tablett direkt. Jag måste lära mig att försöka ta den vid samma tidpunkt alltid.
Kaklet är valt & nej jag gjorde inga andra tillval för att det blir så mycket dyrare än om jag köper det själv.
Hela grannskapet var där & det är nog inte många som är nöjda egentligen.
När vi väl kom hem så var det bara att lasta av oss sakerna för att gå upp till mamma.
Jag skickade henne för att köpa mat & efter det blev det tvmys & såklart tjockisarna. Eller Biggest Loser som det så fint heter.
Alyssa blir sämre hela tiden & det är feber igen. Inget vidare kul för henne alls. Hon börjar bli uttråkad nu men med feber kan man faktiskt inte gå på dagis. Men det är ju tur att vi kan underhålla varandra här hemma, vi halta & sjuka.
Nu ska jag prova kläder & sen blir det minsann sängen.
Imorgon äntligen får jag träffa min älskade. Åh, vad jag längtar.
Godmorgon Godmorgon
Oj vad vi sov länge båda två. Om man nu kan tycka att sova till nio är länge.
Klockan började tjuta redan sju för att Alyssa satt & lekte med larmet igår men eftersom vi inte har något
att göra nu på morgonen så struntade vi i det. Alyssa blir bara mer förkyld & inatt kom hon in & sa att hon
inte kunde andas. Att en sådan liten näsa kan vara så full med snor är ett mysterium.
Jag börjar också känna av det ännu mer. Ett säkert tecken på att jag börjar bli sjuk är den förbannade huvudvärken som påminner mig om att jag verkligen har ett huvud. Samma spänningar i bihålorna & jag hatar verkligen när det inte bryter ut, utan bara finns där. Jag tar min kuckelimuck medicin lite oftare & hoppas att allt ska försvinna, men icke. Men den har iallafall botat allt magont jag får av alla tabletter.
Idag blir det en sådan hemmafixardag. Det spelar tydligen ingen roll hur mycket jag städar för det ser alltid förjävligt ut i vilket fall. Det står en dator i hallen & lådor med gamla kläder som ska bort.
Det bara hamnar där. Datorn eftersom någon lyckats sätta lösenord på den som jag inte i min vildaste fantasi kan komma på vad det är. Barn ska inte ha datorer. Alyssa är alldeles för teknisk för att ha en.
Så nu åker den bort tills någon kan lösa koden. Jag måste bara få hit ett datorgeni för jag är urusel.
Vi ska städa, städa så att det ser ut som om jag verkligen bor här. Sådant här kaos hade varit oacceptabelt för mig förut. Nu rycker jag mest på axlarna.
Senare idag ska vi ner på stan för att sätta in pengar som jag fått utbetalda. Det är ganska kul.
Jag ska hämta ut mina nya piller som jag ska komma ihåg att ta varje dag. Det är sådant jag måste komma ihåg.
Alyssa är skitsur över det. Hon vill ha en lillebror. Jag vill ha lite lugn & ro.
Påminn mig om att jag ska titta på intimhyllan också på apoteket. Det är den bästa hyllan på apoteket.
Och så kom jag på att jag måste köpa sådana där som flickor behöver varje månad för att trycka upp i snippan.
Det kanske är lika bra? Ni vet tamponger. Läskigt. Jag hoppas innerligt att jag inte behöver det. Men in case of emergency är det ju bra att ha?!
Vi ska gå & välja ut kakel till vårt badrum som ska börja renoveras om någon vecka. Det kommer ta hundra år & jag kommer inte ha mitt hem för mig själv på säkert fyra veckor eftersom dem är så himla långsamma.
Ska jag bo uppe hos mamma så länge? Det kommer ta död på mig. Låt mig få bo på hotell eller något.
Jag hoppas iallafall att jag får välja bort det där fula äckliga badrumskåpet som dem tvunget ska sätta upp, jag gillar mitt eget bättre. Jag vill inte ha deras.
Vi får väl se vad dem säger ikväll när jag står där i en djungel av galna människor som ska välja.
Men nu ska jag ta mig en dusch så att huvudvärken kanske lättar lite. Sen blir det den där totalsaneringen av grejer här hemma. Nu jävlar i hoppet ska vi få det rent & snyggt.
Klockan började tjuta redan sju för att Alyssa satt & lekte med larmet igår men eftersom vi inte har något
att göra nu på morgonen så struntade vi i det. Alyssa blir bara mer förkyld & inatt kom hon in & sa att hon
inte kunde andas. Att en sådan liten näsa kan vara så full med snor är ett mysterium.
Jag börjar också känna av det ännu mer. Ett säkert tecken på att jag börjar bli sjuk är den förbannade huvudvärken som påminner mig om att jag verkligen har ett huvud. Samma spänningar i bihålorna & jag hatar verkligen när det inte bryter ut, utan bara finns där. Jag tar min kuckelimuck medicin lite oftare & hoppas att allt ska försvinna, men icke. Men den har iallafall botat allt magont jag får av alla tabletter.
Idag blir det en sådan hemmafixardag. Det spelar tydligen ingen roll hur mycket jag städar för det ser alltid förjävligt ut i vilket fall. Det står en dator i hallen & lådor med gamla kläder som ska bort.
Det bara hamnar där. Datorn eftersom någon lyckats sätta lösenord på den som jag inte i min vildaste fantasi kan komma på vad det är. Barn ska inte ha datorer. Alyssa är alldeles för teknisk för att ha en.
Så nu åker den bort tills någon kan lösa koden. Jag måste bara få hit ett datorgeni för jag är urusel.
Vi ska städa, städa så att det ser ut som om jag verkligen bor här. Sådant här kaos hade varit oacceptabelt för mig förut. Nu rycker jag mest på axlarna.
Senare idag ska vi ner på stan för att sätta in pengar som jag fått utbetalda. Det är ganska kul.
Jag ska hämta ut mina nya piller som jag ska komma ihåg att ta varje dag. Det är sådant jag måste komma ihåg.
Alyssa är skitsur över det. Hon vill ha en lillebror. Jag vill ha lite lugn & ro.
Påminn mig om att jag ska titta på intimhyllan också på apoteket. Det är den bästa hyllan på apoteket.
Och så kom jag på att jag måste köpa sådana där som flickor behöver varje månad för att trycka upp i snippan.
Det kanske är lika bra? Ni vet tamponger. Läskigt. Jag hoppas innerligt att jag inte behöver det. Men in case of emergency är det ju bra att ha?!
Vi ska gå & välja ut kakel till vårt badrum som ska börja renoveras om någon vecka. Det kommer ta hundra år & jag kommer inte ha mitt hem för mig själv på säkert fyra veckor eftersom dem är så himla långsamma.
Ska jag bo uppe hos mamma så länge? Det kommer ta död på mig. Låt mig få bo på hotell eller något.
Jag hoppas iallafall att jag får välja bort det där fula äckliga badrumskåpet som dem tvunget ska sätta upp, jag gillar mitt eget bättre. Jag vill inte ha deras.
Vi får väl se vad dem säger ikväll när jag står där i en djungel av galna människor som ska välja.
Men nu ska jag ta mig en dusch så att huvudvärken kanske lättar lite. Sen blir det den där totalsaneringen av grejer här hemma. Nu jävlar i hoppet ska vi få det rent & snyggt.
Sov.
Jag var dödens trött för bara två timmar sedan, men här ligger jag klarvaken.
Det är tråkigt att ligga i sängen alldeles ensam & jag längtar mest efter att få
ha mitt karma till pojkvän nära. Det heter så tydligen. Ditt karma.
Jag tycker det är ganska så uselt att inte få se honom alls under veckorna & på helgerna
ska man tanka så mycket kärlek att det inte ens går. Jag vill ha så mycket mer.
Älski, jag vill ha dig jämt.
Och såhär mitt i natten efter det vanliga godnattsamtalet så önskar jag att det inte ens
behövde vara en millimeter emellan..
Jag borde sova. Men jag saknar. Jag trodde inte att det gick att sakna en annan person
så mycket faktiskt. Det är mycket jag inte tror annars också.
Ibland undrar jag hur jag står ut med att vara ifrån, att inte få som jag vill.
Men jag vet också att han är den bästa, att jag verkligen vill ha honom.
Det där som tydligen är kärlek kan vara ganska rått & orättvist.
I alla fall under alla de oändliga timmarna som jag får vara alldeles själv.
Jag älskar dig, baby. Ja, det gör jag.
Shitloads med mycket också.
Mest.
Om du nu skulle ha missat det av någon anledning.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Det är tråkigt att ligga i sängen alldeles ensam & jag längtar mest efter att få
ha mitt karma till pojkvän nära. Det heter så tydligen. Ditt karma.
Jag tycker det är ganska så uselt att inte få se honom alls under veckorna & på helgerna
ska man tanka så mycket kärlek att det inte ens går. Jag vill ha så mycket mer.
Älski, jag vill ha dig jämt.
Och såhär mitt i natten efter det vanliga godnattsamtalet så önskar jag att det inte ens
behövde vara en millimeter emellan..
Jag borde sova. Men jag saknar. Jag trodde inte att det gick att sakna en annan person
så mycket faktiskt. Det är mycket jag inte tror annars också.
Ibland undrar jag hur jag står ut med att vara ifrån, att inte få som jag vill.
Men jag vet också att han är den bästa, att jag verkligen vill ha honom.
Det där som tydligen är kärlek kan vara ganska rått & orättvist.
I alla fall under alla de oändliga timmarna som jag får vara alldeles själv.
Jag älskar dig, baby. Ja, det gör jag.
Shitloads med mycket också.
Mest.
Om du nu skulle ha missat det av någon anledning.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Historien om snippan.
Det fick bli en tidig morgon idag också. Idag hade jag ju fått en tid för att plåga mig själv lite.
Vi mötte upp Ann & begav oss mot barnmorskemottagningen. Lite nervös över vad som väntade.
Jag har ju fått höra att det minsann gjorde ont. Vi fick vänta en stund & när klockan började närma sig min
tid så blev jag lagom skakig i skorna & ville helst av allt rymma. Mitt namn ropades upp & jag andades ut lite
när jag inte direkt behövde dra av mig byxorna & visa snippan. Först skulle det räknas BMI & hon undrade vad jag gjorde för att hålla vikten? Vad jag gjorde för att vara så smal. Hmm, jag som har grädde i all mat & inte ens
tränar & gör allt för att gå upp i vikt är underviktig. Vad det nu har med saken att göra?
Sen kom det till det där läskiga. Den där gynstolen är ju nästan som att sätta sig elektriska stolen & bara invänta döden. Hon frågade om sjuksköterskan som gick bredvid fick vara med.
Vad skulle jag säga? Ja, jag visar gärna min snippa för två stycken samtidigt.
Helst när ni ska ha huvudet långt ner i de södra delarna & samtidigt prata om väder & vind.
Men det fick gå. Barnmorskan tyckte iallafall att min tatuering på vänsterlåret var väldigt vacker.
Vitruvianska mannen såklart.
Verktygen som hon skulle stopp upp i mig gav mig rysningar & det där vändandet & vridandet är ju inte direkt
något som jag längtat efter. Hon ville slå två flugor i en smäll & passade på att göra ett cellprov också.
När hon ändå var långt uppe i ingenstans & rotade kunde hon lika bra plåga mig ordentligt.
Men det var när tången kom fram som jag helst av allt önskade att det var elektriska stolen istället.
Det där djupa andetaget hon bad mig att ta & hur det sedan ilade i hela kroppen var ju en upplevelse i sig.
Hon visade upp mojängen som suttit någonstans i mig som om det vore ett litet barn för att sedan säga att nu är det över. Tack. Och så var förnedringen över..
Nu känner jag mig lite tom. Eller jag bara skojar. Men nu ska jag tydligen prova piller.
Jag som aldrig någonsin ätit piller. Är dem inte bra byter jag. För mens vill jag ju inte ha. Det är ett big no no.
Vi gick hemåt igen & tryckte i oss frukosten som jag missat eftersom jag mest var stressad imorse.
Och sedan var det dags för tvättning. Jag hade en sisådär fyra veckors tvätt eller något så det var bara att brottas med den hela dagen. Jag hittade kläder som jag inte ens visste att jag hade också. Det är ganska så kul.
Ann var underbar som satt här & roade Alyssa medan jag var i tvättstugan. Hon roade sig med att ordna till
mitt internet som jag fuckade ur igår. Vilken ängel.
Vi började planera en baby shower för Ann också. Hon vill ju så gärna ha en & jag tycker det verkar kul.
Egentligen kan man ju fira precis allt. Imorgon har jag sagt att jag ska leta upp lite roliga lekar & jag tycker faktiskt att vi ska ha söta cupcakes. Jag bakar dem.
Annars har det mest varit lugnt. Alyssa är dåligt förkyld & jag har varit lagom seg hela dagen.
Efter att vi sett Biggest Loser gick Ann hem & jag fortsatte att ha min röv placerad i soffan.
Alyssa hon fick ett ryck & slutade inte prata. Hon hoppade & studsade innan hon bara störtdök ner i soffan &
somnade på två sekunder. Skönt.
Nu ska jag också ta min blekfeta röv & gå in i sängen. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna.
Och älskling. Jag saknar dig.
♥
Vi mötte upp Ann & begav oss mot barnmorskemottagningen. Lite nervös över vad som väntade.
Jag har ju fått höra att det minsann gjorde ont. Vi fick vänta en stund & när klockan började närma sig min
tid så blev jag lagom skakig i skorna & ville helst av allt rymma. Mitt namn ropades upp & jag andades ut lite
när jag inte direkt behövde dra av mig byxorna & visa snippan. Först skulle det räknas BMI & hon undrade vad jag gjorde för att hålla vikten? Vad jag gjorde för att vara så smal. Hmm, jag som har grädde i all mat & inte ens
tränar & gör allt för att gå upp i vikt är underviktig. Vad det nu har med saken att göra?
Sen kom det till det där läskiga. Den där gynstolen är ju nästan som att sätta sig elektriska stolen & bara invänta döden. Hon frågade om sjuksköterskan som gick bredvid fick vara med.
Vad skulle jag säga? Ja, jag visar gärna min snippa för två stycken samtidigt.
Helst när ni ska ha huvudet långt ner i de södra delarna & samtidigt prata om väder & vind.
Men det fick gå. Barnmorskan tyckte iallafall att min tatuering på vänsterlåret var väldigt vacker.
Vitruvianska mannen såklart.
Verktygen som hon skulle stopp upp i mig gav mig rysningar & det där vändandet & vridandet är ju inte direkt
något som jag längtat efter. Hon ville slå två flugor i en smäll & passade på att göra ett cellprov också.
När hon ändå var långt uppe i ingenstans & rotade kunde hon lika bra plåga mig ordentligt.
Men det var när tången kom fram som jag helst av allt önskade att det var elektriska stolen istället.
Det där djupa andetaget hon bad mig att ta & hur det sedan ilade i hela kroppen var ju en upplevelse i sig.
Hon visade upp mojängen som suttit någonstans i mig som om det vore ett litet barn för att sedan säga att nu är det över. Tack. Och så var förnedringen över..
Nu känner jag mig lite tom. Eller jag bara skojar. Men nu ska jag tydligen prova piller.
Jag som aldrig någonsin ätit piller. Är dem inte bra byter jag. För mens vill jag ju inte ha. Det är ett big no no.
Vi gick hemåt igen & tryckte i oss frukosten som jag missat eftersom jag mest var stressad imorse.
Och sedan var det dags för tvättning. Jag hade en sisådär fyra veckors tvätt eller något så det var bara att brottas med den hela dagen. Jag hittade kläder som jag inte ens visste att jag hade också. Det är ganska så kul.
Ann var underbar som satt här & roade Alyssa medan jag var i tvättstugan. Hon roade sig med att ordna till
mitt internet som jag fuckade ur igår. Vilken ängel.
Vi började planera en baby shower för Ann också. Hon vill ju så gärna ha en & jag tycker det verkar kul.
Egentligen kan man ju fira precis allt. Imorgon har jag sagt att jag ska leta upp lite roliga lekar & jag tycker faktiskt att vi ska ha söta cupcakes. Jag bakar dem.
Annars har det mest varit lugnt. Alyssa är dåligt förkyld & jag har varit lagom seg hela dagen.
Efter att vi sett Biggest Loser gick Ann hem & jag fortsatte att ha min röv placerad i soffan.
Alyssa hon fick ett ryck & slutade inte prata. Hon hoppade & studsade innan hon bara störtdök ner i soffan &
somnade på två sekunder. Skönt.
Nu ska jag också ta min blekfeta röv & gå in i sängen. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna.
Och älskling. Jag saknar dig.
♥
När ska vi?
Ibland slås jag av en sådan udda känsla att jag mest blir förvirrad. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det
är som utlöser känslan, eller varför? Det måste vara något som sägs, vad skulle det annars vara?
Kan det vara brist på närvaro? Kan det vara mitt eget tänkande som far iväg på villovägar?
Jag vet inte. Och jag vet inte om känslan egentligen kan beskrivas som bra.
Snarare skulle jag vilja kalla den ganska så ledsam.
Jag försöker förstå, men jag blir nog mer förvirrad & halkar iväg ännu längre & analyserar ännu hårdare.
För jag är sådan. Jag är en tänkare. Jag är en sådan som analyserar sönder varenda mening som jag tycker
verkar ha någon baktanke. Jag kan inte bara låta det vara heller. Även om det kanske inte har någon riktig
mening eller betydelse för den som säger det så finns det en mening för mig. Annars så skulle väl det aldrig sägas. Berättas?
Det är säkert likadant för andra. Att jag säger saker som kanske analyseras & undras över.
Ibland är det tystnaden som ger mig en konstig känsla. Ointresset av att inte säga något alls.
Ofta resulterar det i att jag inte heller säger något. Jag är inte någon som vill prata om vädret eller
någonting helt oviktigt. Det finns så mycket att säga, ett helt liv har vi ju hängt med. Så visst är det
konstigt när det inte finns något alls att säga. Eller är det bara jag som vill djupare?
Att bara skrapa på ytan känns sådär. Det är samma som tystnad.
För mig är det viktigt att veta, men det måste ju vara viktigt även för andra? Eller har jag helt fel?
Ointresset stör mig & de få ord som kommer fram är mest hummande om ingenting alls.
Ibland får den där känslan mig att känna mig ganska så oviktig.
Jag vet inte varför? För vem är jag viktig egentligen?
Det finns inte längre tid för att gå djupare. Känner ni någonsin så? Som att allt går ut på att säga
-Hej, hur mår du. Hejdå.
Inte ens det har någon betydelse, för svaret är alltid detsamma. Bra.
Så när ska vi sätta oss ner, lyssna & tala?
När ska vi lära oss att bli viktiga för varandra?
Men i en tomhet utan närvaro blir det såklart svårt.
Jag hatar verkligen hur alla lever sina liv bakom alla dessa skärmar.
Och hur som helst alldeles för mycket missförstånd.
Kalaskul
Nu är jag på vippen till att somna. Jag har blivit en mycket trött människa bara på de senaste tre dagarna.
Det är olikt mig. Men det är ju faktiskt ganska så skönt att sova.
Hela dagen har varit ett endaste ståhej & jag känner hur mitt knä börjar att ogilla läget.
Mitt användande av mitt ben har ju förändrats ganska så mycket & all belastning nu tar ut sin rätt.
Aja, jag ska minsann börja jobba snart så jag kan inte direkt ligga på latsidan.
Annars så blev kalkonen top notch. Inget fel på den. Den var död & god. Min tårta var god & även en bantande lillebror åt mer än mig. Det måste ju betyda att den var godkänd med plus. Eller ja, jag vet ju inte om han bantade nu eller om han ska börja? Skitsamma. Han är alldeles för fixerad.
Vi sjöng & vi skålade i alkoholfritt. Jag börjar bli förbannat sugen på vin, cider eller bara något som innehåller
alkohol. Det skulle nog gå lika bra med T-röd. Fast det passar nog inte till maten.
Så i helgen ska jag nog försöka vara tablettfri & dricka vin.
Får passa på när jag förra veckan tvingade Alyssas pappa till att ha henne. Inte för att jag vill att hon ska vara där, men jag behöver också få vara vuxen emellanåt & få sippa lite mesvin & bli fnittrig.
Kanske blir det som vanligt att mormor hämtar henne för att hon tycker synd om henne?
Men jag ska iallafall vara ledig.
Nu ska jag läsa saga för Alyssa. Ja, det blev lite sent. Men är det kalas så är det. Det är ju mest strunt samma
nu när hon är hemma från dagis med feber & förkylning. Då kan man vara uppe sent en tisdag också.
Imorgon får vi kliva upp i tid för att komma iväg. Ska vi slå vad om att Alyssa är en trött flicka då?
Och jag måste göra något hela tiden för den här abstinensen efter min älsk tar snart död på mig.
Åhh, vad jag saknar dig älskiipaijj.
Du är det bästa som finns.
Det är olikt mig. Men det är ju faktiskt ganska så skönt att sova.
Hela dagen har varit ett endaste ståhej & jag känner hur mitt knä börjar att ogilla läget.
Mitt användande av mitt ben har ju förändrats ganska så mycket & all belastning nu tar ut sin rätt.
Aja, jag ska minsann börja jobba snart så jag kan inte direkt ligga på latsidan.
Annars så blev kalkonen top notch. Inget fel på den. Den var död & god. Min tårta var god & även en bantande lillebror åt mer än mig. Det måste ju betyda att den var godkänd med plus. Eller ja, jag vet ju inte om han bantade nu eller om han ska börja? Skitsamma. Han är alldeles för fixerad.
Vi sjöng & vi skålade i alkoholfritt. Jag börjar bli förbannat sugen på vin, cider eller bara något som innehåller
alkohol. Det skulle nog gå lika bra med T-röd. Fast det passar nog inte till maten.
Så i helgen ska jag nog försöka vara tablettfri & dricka vin.
Får passa på när jag förra veckan tvingade Alyssas pappa till att ha henne. Inte för att jag vill att hon ska vara där, men jag behöver också få vara vuxen emellanåt & få sippa lite mesvin & bli fnittrig.
Kanske blir det som vanligt att mormor hämtar henne för att hon tycker synd om henne?
Men jag ska iallafall vara ledig.
Nu ska jag läsa saga för Alyssa. Ja, det blev lite sent. Men är det kalas så är det. Det är ju mest strunt samma
nu när hon är hemma från dagis med feber & förkylning. Då kan man vara uppe sent en tisdag också.
Imorgon får vi kliva upp i tid för att komma iväg. Ska vi slå vad om att Alyssa är en trött flicka då?
Och jag måste göra något hela tiden för den här abstinensen efter min älsk tar snart död på mig.
Åhh, vad jag saknar dig älskiipaijj.
Du är det bästa som finns.
Uttråkade
Nu har jag satt Alyssa i arbete. Vi har varit uppe hos mamma i för många timmar nu eftersom jag
har fått äran att tillaga min första kalkon. Jag vet inte hur det går, men Alyssa är uttråkad & tydligen så
kan vi inte gå ifrån den stackars fågeln. Varför undrar jag? Den är ju redan död & smiter inte ifrån ugnen precis.
Men den kräver underhåll fick jag berättat för mig.
Så nu får Alyssa dammsuga lite innan hennes gamla mormor kommer hem.
Jag tar en paus i penslandet utav död fågel & känner att den där lukten sätter sig precis överallt.
Min trötthet kommer att ta kål på mig innan klockan blir kväll & jag gäspar konstant. Mina öron gör ont & det börjar kännas ganska mycket i bihålorna.
Jag kom på att vi inte hade fixat hennes present heller, jag glömde det igår.
Så jag måste nog snabbt ner för att göra det.
Inte så märkvärdigt, men en present. Det är väl tanken som räknas? Hon blir så gammal att det måste vara
tråkigt att få presenter varje år nu.
Tårtan ska fixas. Allt förbannat lull-lull & jag är glad över att det inte är jag som fyller år.
Jag ska nog aldrig mer fylla år.
Men Grattis iallafall Mamma. Jag älskar dig!
har fått äran att tillaga min första kalkon. Jag vet inte hur det går, men Alyssa är uttråkad & tydligen så
kan vi inte gå ifrån den stackars fågeln. Varför undrar jag? Den är ju redan död & smiter inte ifrån ugnen precis.
Men den kräver underhåll fick jag berättat för mig.
Så nu får Alyssa dammsuga lite innan hennes gamla mormor kommer hem.
Jag tar en paus i penslandet utav död fågel & känner att den där lukten sätter sig precis överallt.
Min trötthet kommer att ta kål på mig innan klockan blir kväll & jag gäspar konstant. Mina öron gör ont & det börjar kännas ganska mycket i bihålorna.
Jag kom på att vi inte hade fixat hennes present heller, jag glömde det igår.
Så jag måste nog snabbt ner för att göra det.
Inte så märkvärdigt, men en present. Det är väl tanken som räknas? Hon blir så gammal att det måste vara
tråkigt att få presenter varje år nu.
Tårtan ska fixas. Allt förbannat lull-lull & jag är glad över att det inte är jag som fyller år.
Jag ska nog aldrig mer fylla år.
Men Grattis iallafall Mamma. Jag älskar dig!
Långt upp i ingenstans.
Det går bra för Alyssa att sova i sin egen säng, fram tills klockan är fyra ungefär.
Det är då hon kommer in för att lägga sig en centimeter ifrån mig & börja gnissla tänder direkt.
Fantastiskt underbart att höra på, eller kanske inte. Jag vaknar ju redan av att hon ligger i sin säng & gnisslar.
Så inatt har det varit ungefär lika vaket som igår natt. Det är på något sätt tur att jag är sjukskriven så att
jag ändå kan snooza lite som jag själv vill. En halvtimme hit eller dit spelar ju inte så stor roll.
Runt kvart över sex halv sju hörde jag bara -Mamma, mamma vill du se en sak?
Klart att jag vill se något spännande så dags på dygnet. Hon hade dragit ut sin extremt lösa tand.
Den hängde ju där i munnen & såg läskig ut. Hon var överlycklig för att den äntligen var ute.
Dessutom hade ju mormor sagt att hon kommer tappa den på mormors födelsedag & den tanten hade kunnat
bli spådam för att Alyssa trodde ju att det berodde på att mormor sa så igår.
Så nu ska Tingeling komma med pengar. Jag ska bara komma ihåg det också.
För det är viktigt att det just är Tingeling.
Jag har fixat & trixat här idag. Men mest av allt så är jag trött.
Igår kväll fick jag riktigt ont i mitt knä. Det är galet hur snabbt man glömmer hur ont vissa saker
verkligen har gjort & jag trodde att jag skulle dö av onthet. Jag fick trycka i mig lite extra tabletter
men det gick inte över för det. Det satte sig bara i huvudet & jag orkade inte trotsa tröttheten.
Så det sitter i idag. Men jag har ju lovat att göra både det ena & det andra idag så det får jag ju göra.
Jag har ringt & bokat tid för att ta ut min spiral också. Det skulle varit gjort för ett tag sedan.
Men jag är rädd. Det är ju inte direkt så att det är roligt att fläka upp benen & låta någon rota
där inne i heligheten, det är ganska så genant.
Hon som bokade tiden till mig undrade om jag ville sätta in en ny. Jag tackade artigt nej för jag vet
att det gör ont. Inte så länge, men kan jag undvika smärta nuförtiden så gör jag gärna det.
Jag sa att jag ville ha något annat. Något bra. Gärna en spruta i röven med jämna mellanrum, för jag visar
hellre röven än snippan. Det känns inte okej att ha en massa konstiga verktyg i snippan, långt upp i ingenstans. Hon undrade varför jag skulle ta ut den. För att jag har haft den i fem år såklart.
Annars skulle jag väl inte ta ut den? Men det kanske är rena rutinfrågor? Vad vet jag.
Jag är rädd så jag får ta Ann med mig. Inte för att hon kan hålla mig i handen under tiden, för hon ska ju inte behöva se vad hon själv ska gå igenom senare. Men mest för att det blir lite lättare att gå dit då.
Nej, nu ska jag göra det jag måste göra. Tröttsamt att vara så trött.
Det är då hon kommer in för att lägga sig en centimeter ifrån mig & börja gnissla tänder direkt.
Fantastiskt underbart att höra på, eller kanske inte. Jag vaknar ju redan av att hon ligger i sin säng & gnisslar.
Så inatt har det varit ungefär lika vaket som igår natt. Det är på något sätt tur att jag är sjukskriven så att
jag ändå kan snooza lite som jag själv vill. En halvtimme hit eller dit spelar ju inte så stor roll.
Runt kvart över sex halv sju hörde jag bara -Mamma, mamma vill du se en sak?
Klart att jag vill se något spännande så dags på dygnet. Hon hade dragit ut sin extremt lösa tand.
Den hängde ju där i munnen & såg läskig ut. Hon var överlycklig för att den äntligen var ute.
Dessutom hade ju mormor sagt att hon kommer tappa den på mormors födelsedag & den tanten hade kunnat
bli spådam för att Alyssa trodde ju att det berodde på att mormor sa så igår.
Så nu ska Tingeling komma med pengar. Jag ska bara komma ihåg det också.
För det är viktigt att det just är Tingeling.
Jag har fixat & trixat här idag. Men mest av allt så är jag trött.
Igår kväll fick jag riktigt ont i mitt knä. Det är galet hur snabbt man glömmer hur ont vissa saker
verkligen har gjort & jag trodde att jag skulle dö av onthet. Jag fick trycka i mig lite extra tabletter
men det gick inte över för det. Det satte sig bara i huvudet & jag orkade inte trotsa tröttheten.
Så det sitter i idag. Men jag har ju lovat att göra både det ena & det andra idag så det får jag ju göra.
Jag har ringt & bokat tid för att ta ut min spiral också. Det skulle varit gjort för ett tag sedan.
Men jag är rädd. Det är ju inte direkt så att det är roligt att fläka upp benen & låta någon rota
där inne i heligheten, det är ganska så genant.
Hon som bokade tiden till mig undrade om jag ville sätta in en ny. Jag tackade artigt nej för jag vet
att det gör ont. Inte så länge, men kan jag undvika smärta nuförtiden så gör jag gärna det.
Jag sa att jag ville ha något annat. Något bra. Gärna en spruta i röven med jämna mellanrum, för jag visar
hellre röven än snippan. Det känns inte okej att ha en massa konstiga verktyg i snippan, långt upp i ingenstans. Hon undrade varför jag skulle ta ut den. För att jag har haft den i fem år såklart.
Annars skulle jag väl inte ta ut den? Men det kanske är rena rutinfrågor? Vad vet jag.
Jag är rädd så jag får ta Ann med mig. Inte för att hon kan hålla mig i handen under tiden, för hon ska ju inte behöva se vad hon själv ska gå igenom senare. Men mest för att det blir lite lättare att gå dit då.
Nej, nu ska jag göra det jag måste göra. Tröttsamt att vara så trött.
fakk
Jag skriver inlägg & hela bloggen fuckar ur.
Jag skiter i det.
Jag ville bara säga att jag saknar, längtar & behöver
min älskiipaijj. Och att det inte alls är kul längre.
Och att jag tror jag äter upp tårtan inatt för att trösta mig mitt i min abstinens.
Jag skiter i det.
Jag ville bara säga att jag saknar, längtar & behöver
min älskiipaijj. Och att det inte alls är kul längre.
Och att jag tror jag äter upp tårtan inatt för att trösta mig mitt i min abstinens.
Konstig eller bara andlig?
Jag måste erkänna att jag har en mycket udda dotter. Eller kanske inte udda så, hon är väl som
alla andra femåringar egentligen. Men ibland slår det mig att jag aldrig sett andra barn göra vissa saker
som hon gör.
Ser jag för lite barn eller är det vanligt?
Hon sa till mig att -Om du fortsätter på mitt rum så mmm:ar jag lite.
Jag undrade vad mmm:ar var men jag var tvungen att göra färdigt det jag höll på med.
När jag går in i vardagsrummet hittar jag Alyssa mmm:andes & någon annanstans.
Hon blev naturligtvis störd av mitt fotograferande & jag förstörde hela grejen.
Vilken mamma va? Det är elakt.
Men nu måste vi ändå gå för att handla. Vi ska ju baka till mamma.
Som om jag är sugen på att baka idag? Inte det minsta faktiskt.
Men vad gör jag inte för min mamma som fyller år imorgon. Det är väl min plikt som dotter att hjälpa?
alla andra femåringar egentligen. Men ibland slår det mig att jag aldrig sett andra barn göra vissa saker
som hon gör.
Ser jag för lite barn eller är det vanligt?
Hon sa till mig att -Om du fortsätter på mitt rum så mmm:ar jag lite.
Jag undrade vad mmm:ar var men jag var tvungen att göra färdigt det jag höll på med.
När jag går in i vardagsrummet hittar jag Alyssa mmm:andes & någon annanstans.
Hon blev naturligtvis störd av mitt fotograferande & jag förstörde hela grejen.
Vilken mamma va? Det är elakt.
Men nu måste vi ändå gå för att handla. Vi ska ju baka till mamma.
Som om jag är sugen på att baka idag? Inte det minsta faktiskt.
Men vad gör jag inte för min mamma som fyller år imorgon. Det är väl min plikt som dotter att hjälpa?
Morgon & rabalder.
Det där med att kliva upp på morgonen när klockan ringer är riktigt svårt.
Alyssa kom in ganska sent inatt. Den var nog närmre fyra & jag vaknade till av att
hon gick rakt in i väggen. Så jag hade lite svårt att somna om.
När klockan ringde halv åtta så stängde vi bara av skiten & vände oss om för en femminutare till.
Men jag kände hur ont mina öron gjorde. Oh no! Jag vill inte bli sjuk. Min hals gör galet ont & om
jag inte hade vetat att jag inte gjort något med huvudet så skulle jag tro att jag stått & slagit in
det i en betongvägg. Inte bara en gång utan minst en miljon.
Typiskt att det alltid ska vara något.
Alyssa hon var lika krasslig, konstigt för hon var ju förkyld i början av förra veckan också & den botade vi med kuckelimuckmedicin. Hon tappar rösten med jämna mellanrum & det i sin tur kan ju vara ganska så bra.
Ingen röst- inget tjat. Nej, men det är ju synd om flickan att behöva dras med feber & grejer varannan vecka.
Det är ju oftare än vad hon dras med sin pappa.
Och det var väl dit jag skulle komma? Att hon ringde till sin pappa. För att berätta att hon var sjuk.
Inget annat. Men medan hon frågade om han kunde ringa dagis (Jag var inte någon del i den ideén) tog han fram
sin predikarröst som om han vore någon slags biskop med alla rätt om världen & livet.
Det där om att det minsann var sista gången han ringde dagis. Alyssa sa det till mig & jag sa att jag inte hade
några problem med att ringa dagis. Och det hela eskalerade. Han lät Alyssa vara någon slags medlare i hans
dumma lek om att jag är en usel mamma. Han gulligullade med Alyssa & han skulle prompt prata med mig.
Jag vägrade. Jag kan vara som ett litet barn som vägrar äta när det gäller honom. Jag vägrar honom.
Men jag hörde vad han sa till Alyssa & det är inte okej.
Det är ingen världsnyhet att han försöker nervärdera mig inför sin dotter. Eller hans dotter? Med sin insats till hela föräldrarskapet så skulle jag inte vilja säga att han är något alls. En bricka i spelet. Inget annat.
Han fortsatte att tala lågt om mig till Alyssa & jag sa att hon skulle lägga på. Han sa till henne att jag skulle betala
hans telefonräkningar. Jag? Varför? Om Alyssa ber honom ringa dagis tar det tjugo sekunder. Det kostar vadå?
Våga spara sina pengar istället för att göra av med allt då. Att betala sina räkningar är väl prio ett?
Alyssa ska inte behöva höra hans dåliga försök till att hugga mig i ryggen.
Hon ska inte behöva höra allt det han säger för det gör henne inte till en bättre människa.
Konstigt att hon emellanåt inte vet varken ut eller in.
Han försöker få hennes kärlek genom att låta som om han pratar med en bebis, han ändrar sin röst så som man gör när man pratar med ett jävla husdjur. Jag kräker på sådant prat.
Men det är upp till honom.
Det hela fortsatte & jag som redan hade slagit mitt huvud i en betongvägg miljontals gånger kände hur
huvudet igen fick sig ett par omgångar mot väggen. Han ger mig huvudvärk helt enkelt.
Att dagen började sådär var kanske ingen höjdare. Inte alls. Jag vet att min irritation kommer att finnas
kvar under resten av dagen. Jag vet att han kommer att ringa igen för det klargjorde han för Alyssa.
Så när hans personal har gått skulle han minsann höja sin röst & jag kommer inte svara.
Jag vet inte om jag ska skratta, för jag tycker att det är ganska så skrattretande. Jag förstår inte var han vill komma? Och jag ska dricka mitt kaffe i lugn & ro. Alyssa bowlar & slår strike på strike.
Hon står där & säger -Bra jobbat Alyssa. Bra!.
Jag ska se efter om det finns några lägenheter. Annars får jag väl söka någon annanstans?
Jag bryr mig inte så mycket nu mer än att det ska vara bra för både mig & Alyssa & gärna långt ifrån ett helvete vi aldrig verkar komma ifrån.
Och så alla dessa samtal jag måste ringa. Men först måste huvudvärken gå över. Annars är jag inte människa.
Alyssa kom in ganska sent inatt. Den var nog närmre fyra & jag vaknade till av att
hon gick rakt in i väggen. Så jag hade lite svårt att somna om.
När klockan ringde halv åtta så stängde vi bara av skiten & vände oss om för en femminutare till.
Men jag kände hur ont mina öron gjorde. Oh no! Jag vill inte bli sjuk. Min hals gör galet ont & om
jag inte hade vetat att jag inte gjort något med huvudet så skulle jag tro att jag stått & slagit in
det i en betongvägg. Inte bara en gång utan minst en miljon.
Typiskt att det alltid ska vara något.
Alyssa hon var lika krasslig, konstigt för hon var ju förkyld i början av förra veckan också & den botade vi med kuckelimuckmedicin. Hon tappar rösten med jämna mellanrum & det i sin tur kan ju vara ganska så bra.
Ingen röst- inget tjat. Nej, men det är ju synd om flickan att behöva dras med feber & grejer varannan vecka.
Det är ju oftare än vad hon dras med sin pappa.
Och det var väl dit jag skulle komma? Att hon ringde till sin pappa. För att berätta att hon var sjuk.
Inget annat. Men medan hon frågade om han kunde ringa dagis (Jag var inte någon del i den ideén) tog han fram
sin predikarröst som om han vore någon slags biskop med alla rätt om världen & livet.
Det där om att det minsann var sista gången han ringde dagis. Alyssa sa det till mig & jag sa att jag inte hade
några problem med att ringa dagis. Och det hela eskalerade. Han lät Alyssa vara någon slags medlare i hans
dumma lek om att jag är en usel mamma. Han gulligullade med Alyssa & han skulle prompt prata med mig.
Jag vägrade. Jag kan vara som ett litet barn som vägrar äta när det gäller honom. Jag vägrar honom.
Men jag hörde vad han sa till Alyssa & det är inte okej.
Det är ingen världsnyhet att han försöker nervärdera mig inför sin dotter. Eller hans dotter? Med sin insats till hela föräldrarskapet så skulle jag inte vilja säga att han är något alls. En bricka i spelet. Inget annat.
Han fortsatte att tala lågt om mig till Alyssa & jag sa att hon skulle lägga på. Han sa till henne att jag skulle betala
hans telefonräkningar. Jag? Varför? Om Alyssa ber honom ringa dagis tar det tjugo sekunder. Det kostar vadå?
Våga spara sina pengar istället för att göra av med allt då. Att betala sina räkningar är väl prio ett?
Alyssa ska inte behöva höra hans dåliga försök till att hugga mig i ryggen.
Hon ska inte behöva höra allt det han säger för det gör henne inte till en bättre människa.
Konstigt att hon emellanåt inte vet varken ut eller in.
Han försöker få hennes kärlek genom att låta som om han pratar med en bebis, han ändrar sin röst så som man gör när man pratar med ett jävla husdjur. Jag kräker på sådant prat.
Men det är upp till honom.
Det hela fortsatte & jag som redan hade slagit mitt huvud i en betongvägg miljontals gånger kände hur
huvudet igen fick sig ett par omgångar mot väggen. Han ger mig huvudvärk helt enkelt.
Att dagen började sådär var kanske ingen höjdare. Inte alls. Jag vet att min irritation kommer att finnas
kvar under resten av dagen. Jag vet att han kommer att ringa igen för det klargjorde han för Alyssa.
Så när hans personal har gått skulle han minsann höja sin röst & jag kommer inte svara.
Jag vet inte om jag ska skratta, för jag tycker att det är ganska så skrattretande. Jag förstår inte var han vill komma? Och jag ska dricka mitt kaffe i lugn & ro. Alyssa bowlar & slår strike på strike.
Hon står där & säger -Bra jobbat Alyssa. Bra!.
Jag ska se efter om det finns några lägenheter. Annars får jag väl söka någon annanstans?
Jag bryr mig inte så mycket nu mer än att det ska vara bra för både mig & Alyssa & gärna långt ifrån ett helvete vi aldrig verkar komma ifrån.
Och så alla dessa samtal jag måste ringa. Men först måste huvudvärken gå över. Annars är jag inte människa.
Tråk
Nu är helgen också avklarad. Det känns redan ensamt & det är riktigt tråkigt.
Jag tycker inte tiden räcker till & jag vill inte säga hejdå. Aldrig.
Det är beroendeframkallande att ha min älsk nära. Och ett beroende som jag inte alltid kan stilla.
Men i vilket fall så har det varit mysigt!
Du är det bästa som finns. Älskar dig. ♥
Ikväll så har det mest varit lugnt. Vi gick upp till mamma & fick middag.
Det går ju faktiskt inte att säga nej till middag om den serveras.
Alyssa har varit ganska så trött efter sin omöjliga natt & jag är ganska så slö efter alldeles
för lite sömn. Nog för att mina smärtstillande gör mig ganska så trött men idag har jag
lyckats hålla mig till en dos. Inte illa.
Det är helt sjukt hur bra den där injektionen hjälpte. Men jag får en jädrans träningsvärk i hela benet
eftersom jag inte kunnat använda det på väldigt länge.
Sanslöst.
Nu ska jag fortsätta tråka här. Det är inget kul alls.
Jag tycker inte tiden räcker till & jag vill inte säga hejdå. Aldrig.
Det är beroendeframkallande att ha min älsk nära. Och ett beroende som jag inte alltid kan stilla.
Men i vilket fall så har det varit mysigt!
Du är det bästa som finns. Älskar dig. ♥
Ikväll så har det mest varit lugnt. Vi gick upp till mamma & fick middag.
Det går ju faktiskt inte att säga nej till middag om den serveras.
Alyssa har varit ganska så trött efter sin omöjliga natt & jag är ganska så slö efter alldeles
för lite sömn. Nog för att mina smärtstillande gör mig ganska så trött men idag har jag
lyckats hålla mig till en dos. Inte illa.
Det är helt sjukt hur bra den där injektionen hjälpte. Men jag får en jädrans träningsvärk i hela benet
eftersom jag inte kunnat använda det på väldigt länge.
Sanslöst.
Nu ska jag fortsätta tråka här. Det är inget kul alls.
Lördagsmys
Yey. Efter mycket skrik & panik somnade Alyssa i sin säng.
Och jag fick ost & kex av älsk. Vinet får jag ju låta bli så länge jag äter tabletter.
Men det går bra ändå. Jag är inte så mycket för alkohol.
Nu är det lördagsmys resten av kvällen. Film också.
Jag som inte har hängt med i filmsvängen, har nu sett hur mycket film som helst.
Galet.
Aja, nu ska vi mysa.
Och jag fick ost & kex av älsk. Vinet får jag ju låta bli så länge jag äter tabletter.
Men det går bra ändå. Jag är inte så mycket för alkohol.
Nu är det lördagsmys resten av kvällen. Film också.
Jag som inte har hängt med i filmsvängen, har nu sett hur mycket film som helst.
Galet.
Aja, nu ska vi mysa.
Grr
Det är mest mys nu. Och ganska mycket gråt för att man inte får sova var man vill.
En skogstokig Alyssa & jag blir trött.
Men annars är det fint.
Inte så mycket ont, inte så mycket tabletter.
Desto mer av min älsk.
En skogstokig Alyssa & jag blir trött.
Men annars är det fint.
Inte så mycket ont, inte så mycket tabletter.
Desto mer av min älsk.
Pics
Ser ni mitt gigantiska plåster. Då förstår ni helvetessprutan bättre?!
Och Betnér är alkoholist.
helvetessprutor & Betnér
Jag hann inte med någon uppdatering igår. Jag hade alldeles för mycket att göra.
Vi åkte in till Lund några timmar innan för lite tröstshopping.
Jag var ju tvungen att stilla nerverna med något, jag fick inte med mig min most wanted
för den fanns bara i storlek 42. Det går inte för sig att det inte finns när jag planerat.
Varför ska det alltid vara likadant? Men, men. Jag fick med mig lite annat & idag har jag redan
hunnit beställa hem det online.
Väl hos specialisten tyckte jag att han verkade vara en läskig man. Jag fick förklara & han ställde
frågor om vad min läkare gett mig för tabletter & han undrade hur jag skulle kunna arbeta.
Jag fick rabbla tabletter som han mest skakade på huvudet åt & nu undrar jag varför jag ens åt dem?
Han undersäkte mitt knä inte lika våldsamt som alla andra & på fem minuter konstaterade han att det
var min knäskål som hade gått ur led. Han sa att det naturligtvis var bra att en MR röntgen inte hade visat
något för min egen skull. Han stod där i sin vita rock & med sitt ruffiga & barska utseende & jag kände mig
så fruktansvärt liten. Jag har ju hela tiden fått försvara mig, nästintill gråtit för att jag ska få några
smärtstillande som hjälper. Efter en sisådär fem minuter så säger han att jag skulle nog bli smärtfri med en
injektion kortison. Shit. Spruta. Helvete. Så in kom en sköterska som började att sterilisera mitt knä & efter
en stund kommer Bengtsson tillbaka med en helvetesspruta. Just där & då ville jag bara dö.
Nu i efterhand skulle det vara kul att ha en bild på sprutan. Den såg ut som att vara kommen från en
skräckfilm. Han sa till mig att slappna av i benet vilket var nästan helt omöjligt med tanke på vad han skulle göra.
Han sa att han då lättare kommer in under knäet. Aj!
Jag kände inte när han stack in den säkert tio centimeter långa kanylen någonstans in under mitt knä.
Men injektionen kändes. Försök att slappna av då. Sen står han där & tittar på mig med sprutan i högsta hugg
& säger -Nu blir det inte värre än såhär. Och så var den sprutan avklarad.
Resultatet blev ett helt bedövat ben, kallsvettig Josefin som skakade lite & en mamma & dotter som var helt
i extas över att han botat mig. Jag kände inte av mitt knä. För första gången på 2½ månad så kände jag ingen smärta mer än lite ilningar i benet.
Jag klädde på mig & fick vänta en stund. Jag fick en ny tid i slutet av månaden för en till injektion.
Han förklarade för mig att det inte alltid hjälper, att jag kan få mer ont i några dagar efter sprutan.
Mer ont? Hur fan finns det mer än ont än vad jag har haft.
Han sa att jag asbolut inte kunde jobba & att min läkare som ville sätta mig på halvtid var ute & reste.
Jag blev chockad. Genuint chockad. Han sjukskrev mig månaden ut. Har ni förstått?
En sjukskrivning på en hel månad? Här pratade vi inte en vecka i stöten.
Han skrev ut tabletter för att dämpa ännu mer smärta. Och det var inte lite heller. Jag har så att jag klarar mig
& inte behöver ringa någon skitläkare för att få utskrivet panodil. Bengtsson fixade biffen.
En otrolig man med så mycket pondus har jag nog aldrig träffat inom sjukvården.
Jag hann hem & byta om precis innan Sara ringde för att hämta upp oss. Jag var lagom stressad efter att
ha stått på apoteket med minst tusen före mig. Är folk sådär sjuka?
Men iväg till Lund kom vi i tid, igen för min del. Var ju knappt lönt för mig att ens åka hem.
Vi letade upp en restaurang för mat är viktigt. Det blev det vanliga som man äter på restaurang.
Laxplanka. Men nej, där ska jag inte äta planka igen. Man har inte bearnaisesås till lax. Det är helt fel.
Men vi hade trevligt & vi ses alldeles för sällan & hittar på saker.
Vi hann äta i lugn & ro innan det var dags för kvällens höjdpunkt. Betnér. Med sjukt bra platser (tacka mig),
så fick vi oss en riktigt bra show. Mellan varven var det inte lika roligt tyckte jag, men absolut är han grym.
Det var deo i röven, det var horor & hela tjofräset.
Efteråt så gick vi för att äta igen. Det är hungriga ligan som är ute. Och det roligaste var att Gregor hade suttit
& undrat vad för sorts deo han hade stoppat i röven. Var det en roll-on? Var det en spraydeo? Eller var det ett stick? Jag höll på att dö av garv & folk undrade nog varför vi satt & diskuterade deo i röven på mcdonalds
en torsdagskväll.
Vi kom hem & äntligen fick jag ha min fina älsk för mig själv.
Jag har saknat honom obotligt mycket & jag vill aldrig att han ska gå.
Men jag fick iallafall sova bredvid honom innan han åkte till jobbet imorse igen.
Love you ♥
Och vet ni? Jag har inte ont i mitt knä. Jag vaknade pigg. Jag vaknade utan smärta.
Det första jag gjorde var inte att gå till mitt lilla apotek & trycka i mig alla dessa tabletterna.
Och även om det känns konstigt att inte ta tabletter så är det helt förbannat underbart.
Dagen D.
Runt fyratiden måste jag ha gett upp & somnat till slut. Jag har vaknat av onthet mellan varven.
Därför känner jag mig allt annat än fab nu.
Bra? Kanske.
Dagens smärta är olidlig. Det är inte ens kul att vakna längre. Inte när det första som slår en är
dessa förbannade signalerna till hjärnan om att det gör ont. Ge mig nervblockad för guds skull.
Men idag är det dags att dra ner brallorna & kräva misshandel. För det är så de gör.
Misshandlar mitt knä till oigenkännlighet för att sedan skicka ett e-recept med starka piller som
inte fungerar i vilket fall. Men det kanske är bättre här? Där jag inte är en av alla dessa tio minuters
patienter hos allmännvården. Där läkaren sitter & suckar & undrar om det inte hjälper med en lite högre
dos av tramadol när jag redan tar tillåten dos utan verkan.
Förresten så är dem ganska dåliga på att ringa upp. Jag skulle ha fått ett samtal av Dr. Bengan förra veckan.
Idag är det torsdag. När det gäller patienter behöver vi väl inte gå på tredagar regler? Eller sjudagars regel?
Jag är inte intresserad av honom. Jag vill bara veta hur han ska gå tillväga.
Men nu känns det som att jag skiter i vilket. Dr. Bengan gav mig ändå inget annat än bekymmer &
reumatismtabletter med biverkningar som hjärtinfarkt & stroke.
Det är lättare att ta död på sina patienter än att ha dem springande på vårdcentralen jämt.
Nu skulle jag ju behöva gå & ta mig en dusch. Jag skulle behöva göra så mycket.
Det ser ut som om vi har haft inbrott. Jag har aldrig varit så ointresserad av städning förut som jag är nu.
Det är ett bra tecken på att jag inte är mig själv. Ett rent hem är ett bra hem.
Jag har fobi mot gamla kaffemuggar & tjofräs på diskbänken. Men nu är den fylld av allt möjligt.
Kläder ligger det överallt & jag kräker lite. Men jag får väl se till att städa lite innan vi ska iväg.
Jag måste.
Men först dusch & allt lull-lull för att se ut som om jag är människa.
Därför känner jag mig allt annat än fab nu.
Bra? Kanske.
Dagens smärta är olidlig. Det är inte ens kul att vakna längre. Inte när det första som slår en är
dessa förbannade signalerna till hjärnan om att det gör ont. Ge mig nervblockad för guds skull.
Men idag är det dags att dra ner brallorna & kräva misshandel. För det är så de gör.
Misshandlar mitt knä till oigenkännlighet för att sedan skicka ett e-recept med starka piller som
inte fungerar i vilket fall. Men det kanske är bättre här? Där jag inte är en av alla dessa tio minuters
patienter hos allmännvården. Där läkaren sitter & suckar & undrar om det inte hjälper med en lite högre
dos av tramadol när jag redan tar tillåten dos utan verkan.
Förresten så är dem ganska dåliga på att ringa upp. Jag skulle ha fått ett samtal av Dr. Bengan förra veckan.
Idag är det torsdag. När det gäller patienter behöver vi väl inte gå på tredagar regler? Eller sjudagars regel?
Jag är inte intresserad av honom. Jag vill bara veta hur han ska gå tillväga.
Men nu känns det som att jag skiter i vilket. Dr. Bengan gav mig ändå inget annat än bekymmer &
reumatismtabletter med biverkningar som hjärtinfarkt & stroke.
Det är lättare att ta död på sina patienter än att ha dem springande på vårdcentralen jämt.
Nu skulle jag ju behöva gå & ta mig en dusch. Jag skulle behöva göra så mycket.
Det ser ut som om vi har haft inbrott. Jag har aldrig varit så ointresserad av städning förut som jag är nu.
Det är ett bra tecken på att jag inte är mig själv. Ett rent hem är ett bra hem.
Jag har fobi mot gamla kaffemuggar & tjofräs på diskbänken. Men nu är den fylld av allt möjligt.
Kläder ligger det överallt & jag kräker lite. Men jag får väl se till att städa lite innan vi ska iväg.
Jag måste.
Men först dusch & allt lull-lull för att se ut som om jag är människa.
Skönhetssömn?
Jag vill sova. För egentligen är jag ganska så trött. Ögonen är grusiga
& trots att jag satte på en film så somnade jag inte.
Annars är jag mästare att somna ifrån filmer. "Ugly Truth" såg jag.
Det var väl för att den bara var okej som jag inte somnade, hade den varit störtbra hade
jag säkerligen snarkat som en gnu. Om jag nu snarkar? Jag vet inte.
En annan anledning är väl kanske för att jag är ganska så nervös inför imorgon.
Jo, jag skakar lite i skorna. Nu är det så pass allvarligt. Det går inte att ignorera det mer.
Och om det inte blir någon renovering av mitt knä så blir jag skogstokig.
Läkare kan inte ta den enkla vägen ut jämt & försöka döva allting med piller.
Det är inget som biter på mig ändå. Jag har ont ändå. Trots att jag tryckt i mig större mängder
än normalt.
Jag vet inte vad jag ska göra för att få några anständiga timmars skönhetssömn?
Har någon bra tips? ..
Det är väl kanske mindre bra att ligga med datorn i sängen. Och vara hungrig fast att jag var uppe
& åt för en timme sedan.
Jag måste ju se ut som en människa imorgon. Jag vill vara fab.
Nu måste jag verkligen gå upp för att äta något, det är precis på svältningsgränsen.
Senare får jag väl iallafall försöka vila även om jag inte kan sova. Painful
& trots att jag satte på en film så somnade jag inte.
Annars är jag mästare att somna ifrån filmer. "Ugly Truth" såg jag.
Det var väl för att den bara var okej som jag inte somnade, hade den varit störtbra hade
jag säkerligen snarkat som en gnu. Om jag nu snarkar? Jag vet inte.
En annan anledning är väl kanske för att jag är ganska så nervös inför imorgon.
Jo, jag skakar lite i skorna. Nu är det så pass allvarligt. Det går inte att ignorera det mer.
Och om det inte blir någon renovering av mitt knä så blir jag skogstokig.
Läkare kan inte ta den enkla vägen ut jämt & försöka döva allting med piller.
Det är inget som biter på mig ändå. Jag har ont ändå. Trots att jag tryckt i mig större mängder
än normalt.
Jag vet inte vad jag ska göra för att få några anständiga timmars skönhetssömn?
Har någon bra tips? ..
Det är väl kanske mindre bra att ligga med datorn i sängen. Och vara hungrig fast att jag var uppe
& åt för en timme sedan.
Jag måste ju se ut som en människa imorgon. Jag vill vara fab.
Nu måste jag verkligen gå upp för att äta något, det är precis på svältningsgränsen.
Senare får jag väl iallafall försöka vila även om jag inte kan sova. Painful
Förlåt
Det passade alldeles utmärkt att mitt knä fuckade upp ännu mer nu ikväll.
Eftersom jag ska till citykliniken imorgon så är det ju bra att det ser rent förjävligt ut.
Det har kommit lite blåmärken också & jag höll på att svimma så ont det gjorde förut.
Att något inte skulle vara fel är ju helt skandalöst. Jag vet att det är något fel, annars är det inte normalt
att gå med konstant smärta.
Vår pulkaåkning gjorde väl det kanske inte knäet bättre. Men jag måste ju kunna leva lite också.
Jag är ingen rolig människa nu. Jag vet det. Jag kan knappast be om ursäkt för många gånger
för att jag mest tänker dåliga tankar, för att jag tycker att allting är riktigt tråkigt.
Jag känner att jag inte räcker till. Och jag vet inte vad jag ska göra för att ge tillbaka allt det några
har gett mig. Jag tror på riktigt att jag är en sämre person nu. Att jag inte är värd er hjälp.
Jag har fått för mig att alla kamper ska besegras i ensamhet, helt själv.
Och jag är helt enkelt inte bra på att låta någon finnas för mig. Förlåt.
Jag har glömt bort allt det som var bra.
Allt det där fina försvinner här.
Jag har så mycket jag vill skriva.
Men ikväll nöjer jag mig med att säga att jag saknar min älskling.
Att han är den finaste människan någonsin. Och att jag vet att jag är världens tråkigaste.
Förlåt.
Jag hatar att vara ifrån dig.
Men vet du? Jag älskar dig. faktiskt.
♥
Eftersom jag ska till citykliniken imorgon så är det ju bra att det ser rent förjävligt ut.
Det har kommit lite blåmärken också & jag höll på att svimma så ont det gjorde förut.
Att något inte skulle vara fel är ju helt skandalöst. Jag vet att det är något fel, annars är det inte normalt
att gå med konstant smärta.
Vår pulkaåkning gjorde väl det kanske inte knäet bättre. Men jag måste ju kunna leva lite också.
Jag är ingen rolig människa nu. Jag vet det. Jag kan knappast be om ursäkt för många gånger
för att jag mest tänker dåliga tankar, för att jag tycker att allting är riktigt tråkigt.
Jag känner att jag inte räcker till. Och jag vet inte vad jag ska göra för att ge tillbaka allt det några
har gett mig. Jag tror på riktigt att jag är en sämre person nu. Att jag inte är värd er hjälp.
Jag har fått för mig att alla kamper ska besegras i ensamhet, helt själv.
Och jag är helt enkelt inte bra på att låta någon finnas för mig. Förlåt.
Jag har glömt bort allt det som var bra.
Allt det där fina försvinner här.
Jag har så mycket jag vill skriva.
Men ikväll nöjer jag mig med att säga att jag saknar min älskling.
Att han är den finaste människan någonsin. Och att jag vet att jag är världens tråkigaste.
Förlåt.
Jag hatar att vara ifrån dig.
Men vet du? Jag älskar dig. faktiskt.
♥
Jag har fått dille.
Jag har fått dille på dessa två låtar. De går på repeat.och jag dör lite.
Buhu
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Men jag föredrar att skratta åt hela den absurda situationen. Faktiskt.
Jag kan lika gärna kasta in handduken nu, innan det är försent.
Men jag föredrar att skratta åt hela den absurda situationen. Faktiskt.
Jag kan lika gärna kasta in handduken nu, innan det är försent.
Godmorgon suckers.
Det var ganska så lönlöst att försöka ge sig ut idag. Så jag ringde dagis.
Efter många upptagna försök kom jag till slut fram efter tjugo minuters ringande.
Det är tydligen inte bara vi som väljer att stanna hemma. Jag behöver med andra ord inte känna mig
sådär obotligt handikappad. Jag kanske är lat? Eller så tänker jag på att det faktiskt är skitigt väder.
Jag kan faktiskt inte minnas att det har varit så mycket snö på länge.
Det var tur att jag inte begav mig iväg till Lund igår som jag tänkte, för tågen hade ju helt slutat gå.
Nu snöar det igen & jag har mer än en halvmeter snö i trädgården. Attans så kul.
Jag får väl se till att sätta mitt barn i arbete lite senare.
Det är faktiskt inte fel i barnarbete så länge hon tycker det är kul.
Och vad kan vara roligare än att skotta snö & bygga pulkabackar i trädgården??
För hon kan ju faktiskt inte stå & dansa framför spegeln till "I gotta feeling" hela dagen.
Idag blir det mycket skrivande. Började knåpa på mitt underbara CV, men det är sanslöst vad mycket
jag har gjort sedan jag uppdaterade det sist. Tur att allt inte behöver vara med.
Jag har aldrig heller behövt använda mitt CV för jag har bara sökt ett jobb.
Resten har jag fått serverade på silverfat. Nu ska jag ju inte söka några jobb heller, men det skulle ju tvunget finnas med CV i ansökningen. Erfarenhet står tydligen högt på deras prioriteringslista.
Men någon annan kan gärna få skriva det personliga brevet. För att beskriva sig själv är lika svårt som astrofysik.
Men jag är så jävla bra så att dem behöver knappast läsa min ansökan.
Nej en dusch nu. För jag kan inte skriva om jag är ful.
Efter många upptagna försök kom jag till slut fram efter tjugo minuters ringande.
Det är tydligen inte bara vi som väljer att stanna hemma. Jag behöver med andra ord inte känna mig
sådär obotligt handikappad. Jag kanske är lat? Eller så tänker jag på att det faktiskt är skitigt väder.
Jag kan faktiskt inte minnas att det har varit så mycket snö på länge.
Det var tur att jag inte begav mig iväg till Lund igår som jag tänkte, för tågen hade ju helt slutat gå.
Nu snöar det igen & jag har mer än en halvmeter snö i trädgården. Attans så kul.
Jag får väl se till att sätta mitt barn i arbete lite senare.
Det är faktiskt inte fel i barnarbete så länge hon tycker det är kul.
Och vad kan vara roligare än att skotta snö & bygga pulkabackar i trädgården??
För hon kan ju faktiskt inte stå & dansa framför spegeln till "I gotta feeling" hela dagen.
Idag blir det mycket skrivande. Började knåpa på mitt underbara CV, men det är sanslöst vad mycket
jag har gjort sedan jag uppdaterade det sist. Tur att allt inte behöver vara med.
Jag har aldrig heller behövt använda mitt CV för jag har bara sökt ett jobb.
Resten har jag fått serverade på silverfat. Nu ska jag ju inte söka några jobb heller, men det skulle ju tvunget finnas med CV i ansökningen. Erfarenhet står tydligen högt på deras prioriteringslista.
Men någon annan kan gärna få skriva det personliga brevet. För att beskriva sig själv är lika svårt som astrofysik.
Men jag är så jävla bra så att dem behöver knappast läsa min ansökan.
Nej en dusch nu. För jag kan inte skriva om jag är ful.
Planerad tröstshopping
Torsdagens tröstshopping. Jag behöver tröst.
Och tröst hittar man bäst i shopping.
Ingenting
Jag vet inte. Men nu känns det ganska så fel.
I ensamhet känns allt lite mer. Och jag vet inte om det blir ändring på det?
Jag har absolut ingenting att ge. Det finns inte så mycket mer kvar.
Allt som betyder mycket har glömts bort.
Och såhär på kvällarna blir det så tydligt.
Det där med att det tar tid att lösa saker tär på mig.
Jag vill lösa allting fort. Jag vill ha en lägenhet nu.
Nu känns det som det kvittar var.
Jag vill att mitt knä ska sluta fucka så att jag kan bli mig själv igen.
Jag vill jobba bort varenda känsla som förut & jag vill göra allt annat
än ingenting alls. Men jag kan inte.
Just nu är jag världshistoriens sämsta människa.
I ensamhet känns allt lite mer. Och jag vet inte om det blir ändring på det?
Jag har absolut ingenting att ge. Det finns inte så mycket mer kvar.
Allt som betyder mycket har glömts bort.
Och såhär på kvällarna blir det så tydligt.
Det där med att det tar tid att lösa saker tär på mig.
Jag vill lösa allting fort. Jag vill ha en lägenhet nu.
Nu känns det som det kvittar var.
Jag vill att mitt knä ska sluta fucka så att jag kan bli mig själv igen.
Jag vill jobba bort varenda känsla som förut & jag vill göra allt annat
än ingenting alls. Men jag kan inte.
Just nu är jag världshistoriens sämsta människa.
Snökaos & irritation.
Nu är det vackert snöoväder igen.
Jag blir alldeles till mig över att ens tänka tanken på att behöva gå ut.
Och skotta vägrar jag. Det känns ganska så lönlöst.
Jag bara hoppas på att min käre pappa som inte ens kan svara på sms hämtar Alyssa.
Annars så är jag ganska sent ute. Men han är ungefär lika glömsk som vad jag är.
Vi får väl se. Det blir väl en suprise.
Jag måste skriva ut papper, men jag har ingen skrivare.
Var tusan tog den vägen?
Måste ha en massa utdrag från belastningsregistret & skriva ut CV & hela tjofräset.
Det är alltså shitloads med papper för en satans utbildning.
Men jag kommer ju såklart vara klok som tusan efteråt.
Jag får väl leta reda på en förbannad skrivare så blir allting lite enklare.
Grr.
Jag har mest lull-lullat idag. Och resultatet får ni se senare.
Jag skulle måla annat egentligen, men jag hittar inte min vita väggfärg.
Det suger lite faktiskt. För när jag ändå var i färgaffären hade jag ju kunnat
köpa vit färg också.
Jag tyckte att ugglorna blev ganska så söta faktiskt.
Och Alyssa blev glad. Fint skit.
Jag har hunnit med att bli ganska så förbannad också. Det är kanske inte så svårt att gissa på vem heller.
Jag förstår inte hans egocenetriska tänkande, hans äckliga ton & hans helt inkompenta tänkande.
Hur kan han som aldrig någonsin gör något säga till mig att jag ska göra något själv.
Som om jag inte gör allting själv? Han har bara sig själv i huvudet hela tiden.
Och han kan inte ens ringa ett samtal för hans dotters skull. Eller nej just det. Han är ju inte pappa.
Det är ju försäkringskassan som är det. Kanske ska be dem ringa samtalet?
För även om jag kan göra det själv så är det en principsak. Det handlar om att vilja göra något.
Inte att muta med läkerol (hur kul nu det är) eller att någon hund kommer när hon inte vill komma.
Det finns bättre saker att få. Som kärlek.
Nej, nu ska jag inte ödsla energi på det handikappade puckot.
Tack hej
Jag blir alldeles till mig över att ens tänka tanken på att behöva gå ut.
Och skotta vägrar jag. Det känns ganska så lönlöst.
Jag bara hoppas på att min käre pappa som inte ens kan svara på sms hämtar Alyssa.
Annars så är jag ganska sent ute. Men han är ungefär lika glömsk som vad jag är.
Vi får väl se. Det blir väl en suprise.
Jag måste skriva ut papper, men jag har ingen skrivare.
Var tusan tog den vägen?
Måste ha en massa utdrag från belastningsregistret & skriva ut CV & hela tjofräset.
Det är alltså shitloads med papper för en satans utbildning.
Men jag kommer ju såklart vara klok som tusan efteråt.
Jag får väl leta reda på en förbannad skrivare så blir allting lite enklare.
Grr.
Jag har mest lull-lullat idag. Och resultatet får ni se senare.
Jag skulle måla annat egentligen, men jag hittar inte min vita väggfärg.
Det suger lite faktiskt. För när jag ändå var i färgaffären hade jag ju kunnat
köpa vit färg också.
Jag tyckte att ugglorna blev ganska så söta faktiskt.
Och Alyssa blev glad. Fint skit.
Jag har hunnit med att bli ganska så förbannad också. Det är kanske inte så svårt att gissa på vem heller.
Jag förstår inte hans egocenetriska tänkande, hans äckliga ton & hans helt inkompenta tänkande.
Hur kan han som aldrig någonsin gör något säga till mig att jag ska göra något själv.
Som om jag inte gör allting själv? Han har bara sig själv i huvudet hela tiden.
Och han kan inte ens ringa ett samtal för hans dotters skull. Eller nej just det. Han är ju inte pappa.
Det är ju försäkringskassan som är det. Kanske ska be dem ringa samtalet?
För även om jag kan göra det själv så är det en principsak. Det handlar om att vilja göra något.
Inte att muta med läkerol (hur kul nu det är) eller att någon hund kommer när hon inte vill komma.
Det finns bättre saker att få. Som kärlek.
Nej, nu ska jag inte ödsla energi på det handikappade puckot.
Tack hej
Väntan.
Det är inte sådär top notch att kliva upp så tidigt på morgonen när nätterna
mest är vakna & igår hade jag en sådär äcklig huvudvärk som fortfarande var kvar imorse.
Det var så att jag mådde illa, men nu börjar det äntligen gå över.
Jag kunde ju ha tagit migränmedicin, men det känns som att jag inte ska blanda hejvilt.
Finns det biverkningar på medicin så lovar jag att jag får de flesta av dem. Tro mig, här har jag ingen tur alls.
Jag har redan överskridit min årsförbrukning av konstiga tabletter & min kropp är nog helt utslagen.
Men iallafall så skulle Alyssa upp & hon hann bli tokig på mitt larm innan jag ens orkade förmå
mig att stänga av den hysteriska signalen. Vi ringde morfar som hämtade henne.
För han har ju faktiskt rumpvärme i sin firmabil så att hon slapp frysa. Det är hightech grejer det där.
Tydligen så är rumpvärme mer värt än att få trycka på stanna-knappen på bussen.
För min del är det ju lovely för jag lider. Det blev värre när vi kom ut. Tjosatan vad alla muskler bara krampar.
Jag funderar starkt på att amputera skiten. Det kan väl inte vara så svårt? En motorsåg & lite annat tjofräs.
Fast jag skulle ju såklart bli ganska så mycket fulare än vad jag redan råkade bli.
Det skulle inte klä mig. Enbenta Josse. Nej.
Jag funderar på vad jag ska göra idag. Nu börjar rastlösheten krypa på igen.
Det är ganska så tråkigt att veta att alla andra arbetar & här sitter jag.
Jag vill inget annat nu. Jobba ihjäl mig. För det har jag ju varit mästare på förut.
Mitt liv kretsade kring jobbet & jag saknar faktiskt att få svettas lite & bli irriterad på pipandet.
Hur jag nu kan sakna det? Men men vad är väl en bal på slottet?
Jag vill helst av allt shoppa. För jag har hittat en sak jag bara måste ha. Jo, ibland dyker det upp
guldklimpar som jag totalt snöar in på & får jag inte det så blir jag skogstokig.
Får se om någon är hemma. Om någon är sugen, annars måste jag vänta tills på torsdag.
Det fungerar inte så bra det där med väntan.
Och på tal om väntan så måste jag leta fram mina gamla sångtexter & låtarna Choice sjöng in.
Väntan.
Jag kanske skulle återuppta det nu när jag ändå är så uttråkad att jag nästan dör av tristess.
Och vad händer i helgen? Som om jag behöver tänka på det en tisdag?
mest är vakna & igår hade jag en sådär äcklig huvudvärk som fortfarande var kvar imorse.
Det var så att jag mådde illa, men nu börjar det äntligen gå över.
Jag kunde ju ha tagit migränmedicin, men det känns som att jag inte ska blanda hejvilt.
Finns det biverkningar på medicin så lovar jag att jag får de flesta av dem. Tro mig, här har jag ingen tur alls.
Jag har redan överskridit min årsförbrukning av konstiga tabletter & min kropp är nog helt utslagen.
Men iallafall så skulle Alyssa upp & hon hann bli tokig på mitt larm innan jag ens orkade förmå
mig att stänga av den hysteriska signalen. Vi ringde morfar som hämtade henne.
För han har ju faktiskt rumpvärme i sin firmabil så att hon slapp frysa. Det är hightech grejer det där.
Tydligen så är rumpvärme mer värt än att få trycka på stanna-knappen på bussen.
För min del är det ju lovely för jag lider. Det blev värre när vi kom ut. Tjosatan vad alla muskler bara krampar.
Jag funderar starkt på att amputera skiten. Det kan väl inte vara så svårt? En motorsåg & lite annat tjofräs.
Fast jag skulle ju såklart bli ganska så mycket fulare än vad jag redan råkade bli.
Det skulle inte klä mig. Enbenta Josse. Nej.
Jag funderar på vad jag ska göra idag. Nu börjar rastlösheten krypa på igen.
Det är ganska så tråkigt att veta att alla andra arbetar & här sitter jag.
Jag vill inget annat nu. Jobba ihjäl mig. För det har jag ju varit mästare på förut.
Mitt liv kretsade kring jobbet & jag saknar faktiskt att få svettas lite & bli irriterad på pipandet.
Hur jag nu kan sakna det? Men men vad är väl en bal på slottet?
Jag vill helst av allt shoppa. För jag har hittat en sak jag bara måste ha. Jo, ibland dyker det upp
guldklimpar som jag totalt snöar in på & får jag inte det så blir jag skogstokig.
Får se om någon är hemma. Om någon är sugen, annars måste jag vänta tills på torsdag.
Det fungerar inte så bra det där med väntan.
Och på tal om väntan så måste jag leta fram mina gamla sångtexter & låtarna Choice sjöng in.
Väntan.
Jag kanske skulle återuppta det nu när jag ändå är så uttråkad att jag nästan dör av tristess.
Och vad händer i helgen? Som om jag behöver tänka på det en tisdag?
Kan inte stå för mig själv.
Jag fortsätter min jakt på lägenhet. Jag börjar få lite ångest över det faktiskt.
Det är mycket tankar fram & tillbaka. Jag vill inte nöja mig med någon halvtaskig
mellanlandning någonstans där jag vet att jag verkligen skulle hata att bo.
Men jag vet att jag måste börja om från noll nu.
Jag är trött på min egen negativitet när det handlar om precis allt. Jag har bara ingen tro på något nu.
Det hjälper inte att någon säger att det löser sig, för allt det som jag har kämpat så förbannat
länge för har raserats på ett fingerknäpp. Nice done sucker!
Bra gjort Josefin.
Och jag vet att jag snart inte står ut med fler predikningar om att det är tufft ibland.
Det som aldrig har drabbat mig har jag inte heller påverkats av. Jag har alltid rett mig själv.
Jag har alltid tagit mig igenom saker som påstås vara svåra med en axelryckning & svordomar.
Jag har aldrig varit hemma såhär länge någonsin.
Jag blev inte ens såhär förvirrad & ovetandes när mitt liv stod på spel. För jag visste vad felet var.
Felet åtgärdades & jag lever ju idag. Jag förlorade aldrig hoppet.
Men jag måste erkänna att detta är nog tamejfan det jobbigaste jag någonsin varit med om.
För jag vet varken ut eller in. Jag skulle kunna stänga in mig utan någon som helst kontakt med
omvärlden, för jag vet inte hur jag ska orka vara mitt vanliga jag.
För jag känner det själv. Jag har blivit någon jag inte kan stå för. Och jag har ingenting att säga.
Det händer absolut ingenting. Det enda som känns är konstant smärta.
Och ja, om det gjorde ont förut så gör det sju resor mer ont nu.
Men det är faktiskt bättre att gå igenom allt detta ensam. För det är svårt att jämt bita ihop.
Och det är skönt att veta att ingen riktigt vet. Det skulle jag aldrig orka med.
För det är stolthet & envishet.
Det är mycket tankar fram & tillbaka. Jag vill inte nöja mig med någon halvtaskig
mellanlandning någonstans där jag vet att jag verkligen skulle hata att bo.
Men jag vet att jag måste börja om från noll nu.
Jag är trött på min egen negativitet när det handlar om precis allt. Jag har bara ingen tro på något nu.
Det hjälper inte att någon säger att det löser sig, för allt det som jag har kämpat så förbannat
länge för har raserats på ett fingerknäpp. Nice done sucker!
Bra gjort Josefin.
Och jag vet att jag snart inte står ut med fler predikningar om att det är tufft ibland.
Det som aldrig har drabbat mig har jag inte heller påverkats av. Jag har alltid rett mig själv.
Jag har alltid tagit mig igenom saker som påstås vara svåra med en axelryckning & svordomar.
Jag har aldrig varit hemma såhär länge någonsin.
Jag blev inte ens såhär förvirrad & ovetandes när mitt liv stod på spel. För jag visste vad felet var.
Felet åtgärdades & jag lever ju idag. Jag förlorade aldrig hoppet.
Men jag måste erkänna att detta är nog tamejfan det jobbigaste jag någonsin varit med om.
För jag vet varken ut eller in. Jag skulle kunna stänga in mig utan någon som helst kontakt med
omvärlden, för jag vet inte hur jag ska orka vara mitt vanliga jag.
För jag känner det själv. Jag har blivit någon jag inte kan stå för. Och jag har ingenting att säga.
Det händer absolut ingenting. Det enda som känns är konstant smärta.
Och ja, om det gjorde ont förut så gör det sju resor mer ont nu.
Men det är faktiskt bättre att gå igenom allt detta ensam. För det är svårt att jämt bita ihop.
Och det är skönt att veta att ingen riktigt vet. Det skulle jag aldrig orka med.
För det är stolthet & envishet.
Yey.
I förra veckan målade vi Allys garderober. Hon var fast besluten om att det skulle vara rosalila.
Rosalila blev det. precis fiftyfifty faktiskt.
Nu först ser jag att nästan allt är rosa som kommit med på bilden.
Och jag som lovade mig själv att aldrig aldrig få ett barn som gillade rosa.
Men garderoberna blev faktiskt snygga & jag slår vad om att min unge kommer bli lika
galen som jag i inredning. Fint skit. Hon vill göra om allt.
Så nu ska vi fortsätta med resten av rummet. Inte målning, men annat sånt där lull-lull.
Vi stannar hemma idag.
Klockan ringde alldeles för tidigt idag. Men det var bara att kliva upp
& se hur vädret var. Såklart så snöade det & det är inte direkt top notch
att gå till dagis med kryckor då. Helt sanslöst dåliga vägar & med risk för vurpor
bestämde vi att stanna hemma båda två idag. Lite måndagsmys skadar ju inte.
Det blir ingen sjukgymnastik för mig heller. Det gör bara mer ont & helt ärligt så skiter
jag i om det nu skulle vara bra för mig? Jag tror inte att det är så bra än faktiskt.
Att plågas & få mer ont är inte direkt något som jag vill ha. sjukgymnasten säger att det är normalt.
Var är det normalt någonstans? Att få så ont att jag inte ens kan stödja på benet?
När ska det hjälpa då?. Det är inte så som hon säger att jag från en dag till en annan bara har
blivit försvagad i mitt knä. Det tror jag inte ett skit på. Det är det ingen annan som tror heller.
Ingen mer än hon.
Jag får hoppas att kliniken jag ska till på torsdag har lite mer koll & kan ge mig mer svar.
Jag hoppas att de kan ge mig något som stillar min konstanta smärta & kan reda ut varför jag
ibland inte alls kan stödja på det. Ge mig svar på varför min känsel är så mycket sämre i hela benet.
Foten är värst. Det tyckte ju till & med min läkare var konstigt. Men men.
Att ett knä kan förstöra så förbannat mycket.. Men det kanske finns en mening med allt?
Jag borde sätta mig & skriva alla de papper som jag måste skicka in för att komma in på utbildningen.
Det ska vara personligt brev & cv & hela fadderittan & finns det något värre än att skriva om sig själv?
Jag är inte den som tycker att jag är tillräckligt bra på något. Jag kan ju alltid bli bättre.
Men nu måste jag ju slå på stort & höja mig själv till skyarna. Gaah! Vad är mina bra sidor? Vad är jag bra på?
Nu ska jag ringa om alla papper jag behöver. Intyg & fler anställningsbevis.
Och mitt huvud bara snurrar.
